Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
Jag promenerar på trottoaren. Det här ska bli en bra dag. Det är ljust. Optimistiskt....
Marilyn Monroe. Visst vet ni vem hon var? Skådespelerskan som var glad och naiv. Vissa gillade henne, obegåvad kanske andra skulle kalla henne. Men jag betraktade något annat när jag kollade en bild av Marilyn Monroe något år innan han dog. Vissa gissar det var självmord, andra inte.
Hon är klädd i en klänning. Huvudet åt sidan. Stödd på ena handflatan. Men det man främst reagerar på när man granskar bilden är sorgen, förtvivlan. Det visar en annan sida av Monroe. Hon hade allvarliga depressioner och var drogmissbrukare.
Jean-Pierre Barda, öppet bisexuell och fd medlem i popgruppen Army of lovers, blev intervjuad i HBT-tidningen Qx i höstas. Där han snackade om en sida av sig själv som nog var ny för de flesta. Om den kris och allvarliga depression han varit igenom. Han lämnade kommentaren "jag har lärt mig leva med mina demoner". Även Barda känd för sin "dekadans" och livsglädje.
Vi människor har en tendens att dela in folk i "seriösa" och i folk som verkar vara "bekymmerslösa". De som är "hedonistiska". Bara intresserade av nöjen. Men håller det resonemanget? Är det inte så att vi alla har båda delarna inom oss? I varierande proportioner. Om Monroe var HBT kvittar, Barda är det.
Så många HBT-människor i USA på 1970-talet. som sökte respekt, seriösa samtal, och för vissa men inte andra, acceptans av något religiöst samfund. Men de möttes då, oavsett om det var kristendom, judendom, islam eller någon annan religion oftast av en stängd dörr.
Är det någon som är förvånad över att de då ofta sökte sig till snabbsex och "dekadens". Vissa gillade det genuint, inte andra. Men poängen är att människor oftast är mångsidiga.
För visst är det så att även om vi promenerar på trottoaren och det är ljust vet vi att mörkret bara är ett kvarter bort. Där är skuggorna.
Det är bara i öknen, utan medmänniskor, som det inte är mörker och några skuggor. Men vem vill vara där?
Visst vet jag att det är skuggor ett kvarter bort. Där är hus som skymmer andra hus. Där är parker, ibland söker sig folk dit. Även människor skymmer varann och blir skymda av varann.
Trots det.
Jag promenerar på trottoaren. Det här ska bli en bra dag. Det är ljust. Optimistiskt....
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Jag promenerar på trottoaren. Det här ska bli en bra dag. Det är ljust. Optimistiskt....
Marilyn Monroe. Visst vet ni vem hon var? Skådespelerskan som var glad och naiv. Vissa gillade henne, obegåvad kanske andra skulle kalla henne. Men jag betraktade något annat när jag kollade en bild av Marilyn Monroe något år innan han dog. Vissa gissar det var självmord, andra inte.
Hon är klädd i en klänning. Huvudet åt sidan. Stödd på ena handflatan. Men det man främst reagerar på när man granskar bilden är sorgen, förtvivlan. Det visar en annan sida av Monroe. Hon hade allvarliga depressioner och var drogmissbrukare.
Jean-Pierre Barda, öppet bisexuell och fd medlem i popgruppen Army of lovers, blev intervjuad i HBT-tidningen Qx i höstas. Där han snackade om en sida av sig själv som nog var ny för de flesta. Om den kris och allvarliga depression han varit igenom. Han lämnade kommentaren "jag har lärt mig leva med mina demoner". Även Barda känd för sin "dekadans" och livsglädje.
Vi människor har en tendens att dela in folk i "seriösa" och i folk som verkar vara "bekymmerslösa". De som är "hedonistiska". Bara intresserade av nöjen. Men håller det resonemanget? Är det inte så att vi alla har båda delarna inom oss? I varierande proportioner. Om Monroe var HBT kvittar, Barda är det.
Så många HBT-människor i USA på 1970-talet. som sökte respekt, seriösa samtal, och för vissa men inte andra, acceptans av något religiöst samfund. Men de möttes då, oavsett om det var kristendom, judendom, islam eller någon annan religion oftast av en stängd dörr.
Är det någon som är förvånad över att de då ofta sökte sig till snabbsex och "dekadens". Vissa gillade det genuint, inte andra. Men poängen är att människor oftast är mångsidiga.
För visst är det så att även om vi promenerar på trottoaren och det är ljust vet vi att mörkret bara är ett kvarter bort. Där är skuggorna.
Det är bara i öknen, utan medmänniskor, som det inte är mörker och några skuggor. Men vem vill vara där?
Visst vet jag att det är skuggor ett kvarter bort. Där är hus som skymmer andra hus. Där är parker, ibland söker sig folk dit. Även människor skymmer varann och blir skymda av varann.
Trots det.
Jag promenerar på trottoaren. Det här ska bli en bra dag. Det är ljust. Optimistiskt....
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar