måndag 10 januari 2011

Sd-politiker och pojkar i klänningar.

Idag 14.30. lämnar Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) och dess ordförande Anna Ekström sin rapport, Flickor, pojkar, individer - om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet avslöjar Ekström några av rapportens slutsatser.
DEJA föreslår också att skolan ska bli bättre på att motverka kränkningar i skolan. Ansvaret för att utreda och beivra kränkningar och diskriminering när det gäller barn och ungdomar i skolan föreslås helt och hållet ligga hos Skolinspektionens barn- och elevombud i stället för att som idag delas mellan inspektionen och Diskrimineringsombudsmannen....

Jämställdhet brukar ses som en kvinnofråga. På skolans område är det uppenbart att en ökad jämställdhet skulle gynna både flickor och pojkar. De traditionella könsnormerna begränsar både flickor och pojkar. Jämställdhet går hand i hand med bättre kunskaper och bättre förutsättningar för barn och ungdomar att lära sig mycket i skolan och forma sina egna liv utan att begränsas av föreställningar om vad flickor eller pojkar bör göra.
Det senare är ett viktigt konstaterande. Både män och kvinnor (och transpersoner för den delen) tjänar på att vi främst ses som individer som inte begränsas av könsroller. Det betyder inte att alla måste avvika från traditionella könsroller. Men varje människa ska ha rätt till det och bli respekterad.

Apropå jämställdhet har SvD idag också en intressant artikel om könsroller och pojkar som klär sig i klänning.
Din son på fyra år önskar sig en klänning. Han vill inte ha en utklädningsklänning att leka i hemma utan en klänning att ha på sig på kalas och på förskolan. Vad gör du?....

– Här hos oss i Sverige är det inte vanligt att pojkar har klänning. Men för 100 år sedan var alla barn, både pojkar och flickor, klädda i klänningsliknande koltar och de hade längre hår. Men i dag är vi noga med att dela upp barn tidigt och göra dem till ”pojkar” respektive ”flickor”, säger Marie Nordberg, docent i genusvetenskap vid Karlstads universitet.

– Vi har en stereotyp föreställning som kopplar ihop femininitet och homosexualitet. När pojkar vill ha klänning aktualiseras det här. Vi tror att barnets sätt att klä sig, och dess intressen, förutsäger hur de kommer att bli som vuxna. Men det är sällan vi oroar oss för en flicka som klär sig i killkläder – ingen säger att hon kommer att bli lesbisk. Oron visar också hur stark normen om hetero­sexualitet fortfarande är i vårt samhälle, säger Marie Nordberg.

Och, påpekar Kristina Henkel, som är jämställdhetskonsult i skola och förskola, alla homosexuella män har inte på sig klänning och det har inte alla heterosexuella kvinnor heller.

– Man blir varken bög som kille eller straight som kvinna av klänningen, säger hon....

– Normer blir synliga först när man bryter mot dem och det gör oss obekväma och rädda. Därför rättar vi en pojke i klänning på olika sätt. Det kan vara subtilt, att vi osynliggör och inte ens kommenterar det. Någon kanske förlöjligar ”har du klätt ut dig?”, någon annan säger ”killar kan inte ha klänning” eller till och med ”kom hit jävla bög så ska jag slå ned dig”. De blir så provocerade att de känner att de måste ta till våld. Våra försök att rätta till manlighet handlar mycket om att använda våld och det säger något om våra rädslor, säger Kristina Henkel.
Det är tyvärr sant. Och viktigt att konstatera att även om barnet blir homosexuellt är det givetvis inte något problem, precis som det inte är ett problem om barnet blir heterosexuellt. Men om man kollar kommentarerna till artiklarna så är det ingen hejd på hatet och raljansen. En typisk kommentar är följande.
Låt pojkar vara pojkar och flickor vara flickor.
Men nu handlade det faktiskt inte om att vuxna ska tvinga barn till något utan tvärtom om de ska tillåta pojkar att få ha klänning.

I sin budgetmotion från i höstas skrev Sverigedemokraterna följande.

Från sid 70.
Som ett första steg mot ett mer jämställt och tryggare samhälle för Sveriges kvinnor och en jämställdhetspolitik baserad på vetenskap och sunt förnuft vill vi se avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik och annan verksamhet där staten med utgångspunkt i verklighetsfrånvända politiska teorier försöker experimentera med, eller ändra på, våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet.
Man gömmer sig i sin retorik bakom barnen, deras rätt att följa traditionella könsroller. Men kommentarerna från konservativa till artikeln i SvD avslöjar något annat. Det handlar främst om att barnen ska följa könsroller, inte främst att de ska få rätt till det.

Någon sd-politiker kanske invänder att de anonyma kommentatorerna inte är representativa för sd-sympatisörer. Nej, kanske inte även mitt tips är att de är det.

Någon borde wallraffa Sverigedemokraternas riksdagsledamöter när de är på offentliga möten. En journalist låtsas vara "en vanlig svensk" och berättar att han minsann aldrig skulle tillåta sin son ha på sig en klänning även om sonen själv vill det. Tror du någon sd-politiker skulle argumentera emot? Typ "hur kan du vilja experimentera med och vilja ändra på ditt barns beteendemönster och könsidentitet. Givetvis ska grabben få ha en klänning". Nej, chansen för det är ungefär densamma som att Sverigedemokraterna gör ett politiskt program utan kritik emot invandrare.


Uppdatering 1.

Regeringen har nu på sin hemsida publicerat rapporten Flickor, pojkar, individer - om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan.


Uppdatering 2.

Jag vill förtydliga att jag inte klandrar de föräldrar som först känner sig förvånade och kanske tycker det vore enklare både för barnet och dem själva om det följt sin traditionella könsroll. Det är en mänsklig reaktion i ett samhälle där vi ännu har tydliga förväntningar efter kön. Det avgörande är att bearbeta de egna känslorna då och acceptera sitt barn som det är. Det är också mänskligt att oroa sig för hur barnet bli bemött i skolan men då kan det vara viktigt att kontakta skolpersonal för hur man tillsammans bäst ska hantera situationen istället för att hindra sitt barn från att klä sig "annorlunda".

5 kommentarer:

  1. "hur kan du vilja experimentera med och vilja ändra på ditt barns beteendemönster och könsidentitet. Givetvis ska grabben få ha en klänning".

    Och? Har man verklighetsuppfattning förstår man ju att ungen skulle bli mobbad.

    Att föräldrar ska få uppfostra sina barn är inget märkvärdigt.

    Och att genus inte har vetenskapligt belägg ignorerar du förstås.

    SvaraRadera
  2. @Andreas: Dina påståenden är strikt kontrafaktiska (utom det om att föräldrar ska få uppfostra sina barn, vilket inte har något med Helds artikel att göra). Vad pojkar i klänning anbelangar, rekommenderar jag http://ablativ.blogspot.com/2011/01/pojkar-i-klanning.html

    SvaraRadera
  3. "Att föräldrar ska få uppfostra sina barn är inget märkvärdigt."

    Gäller den föräldrarätten också de som vill förbjuda sina pojkar att ha byxor och bara kjol? Ska vi andra inte kommentera det? Eller är det bara det motsatta som ska slippa kritik från andra? Då är du sanslöst inkonsekvent. :-)

    Bengt

    SvaraRadera
  4. "Och? Har man verklighetsuppfattning förstår man ju att ungen skulle bli mobbad."

    För det första hur vet du det? För det andra, då är det väl mobbingen man ska ta itu med. Resonerar du likadant om barn som vill ha religiösa symboler på sig, kors, slöja, davidsstjärna etc. eller är det bara könsrollerna som är viktiga för dig?

    Ska vi förbjuda svarta och araber att få asyl i Sverige (deras barn kan ju mobbade av rasister)?

    "Att föräldrar ska få uppfostra sina barn är inget märkvärdigt."

    Är du för barnaga också? Eller är det gränser även för dig? Att föräldrar har rätt till vissa saker hindrar inte att det är en samhällsdebatt om det.

    "Och att genus inte har vetenskapligt belägg ignorerar du förstås."

    Que? Menar du att kön och genus inte existerar och bara är en socialkonstruktion? Här vänder du helt och blir tydligen radikalfeminist.

    Det existerar transpersoner som har en annan identitet än sitt biologiska kön. Jag lovar dig. Din okunskap och ditt förakt mot transpersoner är skrämmande.

    Bengt

    SvaraRadera
  5. Mobbingargumentet är också fascinerande. Först sprider människor som Andreas attityder om hur onormalt det är för barn att avvika från könsrollerna. Givetvis blir en del barn påverkade av det resonemanget. När sedan någon normbrytare blir mobbad skyller Andreas problemet på barnets föräldrar som lät sin son gå klädd i klänning. Istället för att rannsaka sitt eget ansvar för de värderingar som orsakar mobbingen.

    Bengt

    SvaraRadera