torsdag 6 januari 2011

Sekulär dogmatism?

Jag vill tipsa om Per Wirténs artikel på kultursidorna i Sydsvenska Dagbladet. Han kritiserar där att även folk som är engagerade för ett sekulärt samhälle kan bli dogmatiska. Det är en viktig artikel även om man inte håller med honom i varje del. Det gör inte jag.

Han borde tydligare framfört att religioner faktiskt ofta används som förtryck av HBT-personer. När människor i frikyrkomiljöer i Småland och i muslimska miljöer i förorter sprider propaganda emot samkönade relationer får det konsekvenser. Trots våra fina HBT-vänliga lagar.

Och han vänder sig inte heller emot det hyckleri som många ägnar sig åt när de tiger om muslimsk homofientlighet men däremot, med rätta, kritisera kristen sådan. Han låtsas som att det gynnar "svenskhetsnormen" att ställa minoriteter mot varann.

Jag menar det är ett förenklat resonemang. Ibland kan folk från en minoritet förfölja och stigmatisera människor från en annan minoritet. Som imamer om muslimska HBT-personer. Att undvika att tala om det för att inte gynna någon "svenskhetsnorm" menar jag är både fegt och ett svek emot HBT-personer i bl.a. förorter. Målkonflikter försvinner inte bara för att man tiger om dem.

Men med de reservationerna är det här en viktig debattartikel där Wirtén skriver bl.a.
Att föreställningen om svenskhet utesluter religiositet har jag inte tänkt på. Men det stämmer nog. Det som anses normalt är rationellt, upplyst och sekulärt. Jesus är en mycket främmande gestalt....

Jag kunde inte svara på det gamla parets ivriga frågor om de eviga straffen. Men jag minns dem fortfarande. Ibland undrar även jag över skuld, straff och förlåtelse,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar