Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
En del av er som är 40+ vet att det på 1960- och 1970-talet fanns en grupp som hette Göingeflickorna. Som namnet antydde var de från norra Skåne och framförde låtar som idag skulle kallas för visor eller schlager.
En av systrarna (de i gruppen var systrar) fick på 1980-talet frågan av en journalist, när hon fyllde 50 år, om hon önskade att bli 17 år igen. Hon svarade "jag skulle vilja ha en 17-årings utseende och en 50-årings klokhet".
En del kanske tycker det är ett billigt svar men jag tycker det är ganska vettigt egentligen. Vi har i västvärlden sedan 1950-talet haft en kultur där ungdom hyllas ensidigt. Folk ska vara som lyckligast när de är tonåringar. Men vem har bestämt det måste vara så? Varför kan inte folk vara som lyckligast när de är 30 år? eller 100 år?
Extra fokuserat på ungdom har gaysamhället varit där idealet (bland bögar) ofta varit någon 20-åring. Inget fel på 20-åriga snygga snubbar. Men livserfarenhet är också attraktiv. De flesta som är medelålders eller äldre håller nog med om det.
Det vore ju hemskt om livet bara handlade om att du är som snyggast när du är 20 år och sedan blir det bara sämre. Tolka mig rätt. Ungdomar är ofta ivriga, de ser strukturer och är mer kritiska emot dem än vad vi som är 30+ är. Viljan att förändra är viktig.
Men de flesta kulturer uppskattar också erfarenhet. Det har också västerländska kulturer gjort. Fram till 1950-talet. Sedan dess är situationen något mer blandad.
Visst, jag är något raljerande. Jag vet att medelålders (främst män) ofta har mycket makt i samhället. Även i Sverige.
Men trots det är en av Göingeflickornas kommentar värd en reflexion. Livserfarenhet är också något vi bör uppskatta.
Egentligen handlar det också om optimism och förväntningar. Livet efter 20 handlar inte bara om att det blir sämre och att du ska fixa något skönhetsmedel för att få bort rynkorna. Våra erfarenheter gör oss ofta klokare. Om inte annat blir vi bättre på att hantera motsvarande situation igen.
"jag skulle vilja ha en 17-årings utseende och en 50-årings klokhet".
Kanske inte någon dålig kombination trots allt.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
En del av er som är 40+ vet att det på 1960- och 1970-talet fanns en grupp som hette Göingeflickorna. Som namnet antydde var de från norra Skåne och framförde låtar som idag skulle kallas för visor eller schlager.
En av systrarna (de i gruppen var systrar) fick på 1980-talet frågan av en journalist, när hon fyllde 50 år, om hon önskade att bli 17 år igen. Hon svarade "jag skulle vilja ha en 17-årings utseende och en 50-årings klokhet".
En del kanske tycker det är ett billigt svar men jag tycker det är ganska vettigt egentligen. Vi har i västvärlden sedan 1950-talet haft en kultur där ungdom hyllas ensidigt. Folk ska vara som lyckligast när de är tonåringar. Men vem har bestämt det måste vara så? Varför kan inte folk vara som lyckligast när de är 30 år? eller 100 år?
Extra fokuserat på ungdom har gaysamhället varit där idealet (bland bögar) ofta varit någon 20-åring. Inget fel på 20-åriga snygga snubbar. Men livserfarenhet är också attraktiv. De flesta som är medelålders eller äldre håller nog med om det.
Det vore ju hemskt om livet bara handlade om att du är som snyggast när du är 20 år och sedan blir det bara sämre. Tolka mig rätt. Ungdomar är ofta ivriga, de ser strukturer och är mer kritiska emot dem än vad vi som är 30+ är. Viljan att förändra är viktig.
Men de flesta kulturer uppskattar också erfarenhet. Det har också västerländska kulturer gjort. Fram till 1950-talet. Sedan dess är situationen något mer blandad.
Visst, jag är något raljerande. Jag vet att medelålders (främst män) ofta har mycket makt i samhället. Även i Sverige.
Men trots det är en av Göingeflickornas kommentar värd en reflexion. Livserfarenhet är också något vi bör uppskatta.
Egentligen handlar det också om optimism och förväntningar. Livet efter 20 handlar inte bara om att det blir sämre och att du ska fixa något skönhetsmedel för att få bort rynkorna. Våra erfarenheter gör oss ofta klokare. Om inte annat blir vi bättre på att hantera motsvarande situation igen.
"jag skulle vilja ha en 17-årings utseende och en 50-årings klokhet".
Kanske inte någon dålig kombination trots allt.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar