Två viktiga HBT-konferenser i Sverige.

Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) berättade i tisdags för riksdagens arbetsmarknadsutskott (som är det utskott som har främsta ansvaret för arbetet mot diskriminering) att den svenska regeringen 16-17 november ska vara värd för Equality Summit. Det blir tredje året som EU arrangerar den här typen av konferenser.

Från utskottsprotokollet på riksdagens hemsida.

Toppmötet om diskrimineringsfrågor som ska äga rum den 16 och 17 november. Konferensen kommer att genomsyras av HBT-personers och romers situation i EU.

Det är mycket intressant att HBT-politik blir en av två frågor som prioriteras främst. Att romers situation diskuteras är givetvis inte heller fel. I flera länder i Östeuropa är HBT-personer och romer bland de grupper som är mest diskriminerade.

När det gäller EU-nivå så kan nog inte arbetet mot diskriminering bli tydligare än så här. Sedan är det svårare att få enighet om HBT-arbetet på FN-nivå.

Hans Linde, riksdagsledamot för Vänsterpartiet och själv öppet homosexuell, har ställt en fråga till utrikesminiter Carl Bildt (m) hur han reagerar på att FN:s generalförsamlings ordförande, Ali Abdussalam Treki från Libyen, sanslöst nog i en intervju menat att homosexuellas rättigheter inte är mänskliga rättigheter.

Carl Bildt är vad jag vet homovänlig privat men har inte varit känd för att prioritera HBT-rättigheter i sitt politiska arbete. Om jag ska spekulera i varför han trots det är så tydlig ibland i riksdagsdebatterna är det för att han politiskt är tvungen till det eftersom alliansen vill prioritera HBT-rättigheter i utrikespolitiken. Och då får Bildt acceptera det.

Här är Carl Bildt svar (från riksdagens hemsida) i sin helhet på Lindes fråga.

Hans Linde har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att Sverige inom FN tydligt ska markera sitt stöd till FN-deklarationen om hbt-personers rättigheter och ta avstånd från generalförsamlingens ordförande Ali Abdussalam Trekis åsikter om homosexualitet.

Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet står i strid med principen om alla människors lika värde och rättigheter. Detta diskrimineringsförbud återfinns i alla centrala instrument om mänskliga rättigheter, däribland FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i flera av FN:s och Europarådets konventioner. De övervakningsmekanismer som granskar staters efterlevnad av dessa konventioner, inklusive Europadomstolen, har tolkat diskrimineringsförbudet att också innefatta sexuell läggning.

Att en rad stater likafullt motsätter sig att hbt-personers åtnjutande av sina mänskliga rättigheter behandlas i internationella forum framgick bland annat av den så kallade motdeklaration som lästes upp i generalförsamlingen efter hbt-deklarationen, å 57 staters vägnar. Eftersom motdeklarationen ifrågasätter diskrimineringsförbudet är det djupt beklagligt att generalförsamlingens ordförande Ali Abdussalam Trekis förefaller dela den uppfattning som kommer till uttryck i den.


I FN fortsätter Sverige att driva frågan om hbt-personers åtnjutande av mänskliga rättigheter, och verkade för antagandet av en resolution i generalförsamlingen i december förra året rörande summariska avrättningar. Resolutionen, som förhandlades av Sverige, innehåller det enda uttryckliga omnämnandet av sexuell läggning.


Sveriges ståndpunkt i frågan om hbt-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är således lika välkänd som den är tydlig. Under generalförsamlingens pågående 64:e session kommer Sverige på den internationella MR-dagen den 10 december att arrangera ett evenemang på temat hbt-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, tillsammans med International Gay and Lesbian Human Rights Commission (IGLHRC). Deklarationens krav på avkriminaliserande och icke-diskriminering kommer då att diskuteras.

Min bedömning är att när det gäller konferenser om HBT-rättigheter så är det här så radikalt som det är politiskt möjligt. Socialdemokraterna har själva i sin motion En rättvis värld är möjlig skrivit följande.

Socialdemokraterna vill att Sverige arbetar för en internationell HBT-konferens. Men som situationen internationellt ser ut just nu riskerar arbetet för att få en sådan till stånd att vara kontraproduktivt. Om det under året öppnar sig möjligheter som gör att den bedömningen kan ändras vill vi att Sverige arrangerar en internationell HBT-konferens.

Och varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet har motionerat (lämnat förslag) i riksdagen i höst om någon internationell HBT-konferens vilket de gjort de senaste åren.

I praktiken betyder det här att de båda blocken nästan är helt eniga dels om att Sverige ska prioritera HBT-rättigheter i utrikespolitiken och ungefär hur man ska göra det. Givetvis kan man invända att det borde göras ännu mer men Sverige är idag ett av de länder som gör mest. När det gäller transpersoners rättigheter kanske Sverige t.o.m är tydligast, de flesta andra länder struntar i den typen av rättigheter.

Det som möjligen skulle varit annorlunda med en röd-grön regering är att s, v och mp är ense om att Sverige bör jobba för en HBT-konvention i FN. Det är sedan flera år även c och fp för medan m och kd hitills svarat möjligen. Men som situationen är nu är det främst en policy, om än viktig. En HBT-konvention i FN hade varit helt omöjlig att få majoritet för 2009.

Men jag menar trots det att det vore viktigt att även Moderaterna och Kristdemokraterna skaffar sig som mål att Sverige bör jobba för en HBT-konvention i FN.

Det som är positivt annars är givetvis att det är en politisk enighet i riksdagen om att Sverige bör prioritera HBT-rättigheter som en del av arbetet för mänskliga rättigheter i utrikespolitiken. I många andra EU-länder är den här typen av arbete betydligt mer kontroversiellt.