Islamofobi är något som drabbar många människor. Diskriminering av muslimer är allvarlig och ska bekämpas. Givetvis ska generaliseringar om grupper undvikas. Men det ska vara möjligt att både granska och fördöma islam precis som andra religioner.
Jag håller med mycket av det Jon Voss skriver i sin senaste artikel. Han kritiserar, med rätta, fp-politikern Philip Wendahl för att vara något för kategorisk i en tidigare debattartikel.
Men det är även delar från Jon Voss artikel som visar att hans resonemang ännu är problematiskt.
Det jag oroas över i min ledare är att bland annat Philip Wendahl, i sin debattartikel, väljer att måla upp islam och muslimer som ett alldeles särdeles stort problem.
Men homofientligheten är vanligare bland muslimer än bland judar och kristna. Att det ska vara så svårt för Jon Voss och andra att erkänna det. Lars Torstensson skrev en mycket bra artikel om det, men den kommenterar inte Voss.
Här är några fakta.
Alla länder som har dödsstraff för homorelationer är muslimska.
Inget muslimskt samfund i något land accepterar samkönade relationer.
Inget muslimskt land har några positiva lagar för homosexuella som äktenskap, partnerskap, lagar mot diskriminering etc. Tvärtom har de flesta av dem förbud mot homorelationer.
Det här betyder givetvis inte att kristna länder och kristna samfund skulle sakna problem. Det vet ju varje HBT-engagerad människa. Jon Voss skriver själv om flera exempel. Men även om två religioner har problem är det möjligt att intoleransen är värre inom en av dem. Vad i det resonemanget är svårt för Jon Voss?
Efter min ledartext fick jag mycket positiv respons. Men också ifrågasättande. Jag fick bland annat vittnesmål om hur homosexuella känner sig otrygga i invandrartäta förorter och hur ”muslimer” betett sig kränkande mot dem. Även om det inte behöver vara representativt för hbt-personers erfarenheter i stort så är det en verklighet. Lika mycket en verklighet som att Daniel Nordström mördades av två unga pojkar som gick i moskén. Ur denna typ av vittnesmål hämtar främlingsfientligheten sin näring i hbt-samhället. En hbt-politiker skall ta dessa vittnesmål på lika stort allvar som alla andra former av förtryck som vi utsätts för. Vis av vår grupps erfarenheter, måste en hbt-politiker dock tydligt undvika generaliseringar.
I princip håller jag med Jon Voss om det. Han borde dock varit tydligare med att det är viktigt att rapportera om muslimsk homofientlighet även om det är risk att vissa främlingsfientliga grupper som sd försöker utnyttja det. Att tiga om problemen för att det inte ska gynna sd är ett svek mot de som blir trakasserade. Däremot bör man som Voss skriver alltid försöka undvika generaliseringar.
I september i år snackade jag med en tjej som är bekant till mig, vi är båda engagerade för mänskliga rättigheter inom Amnesty. Hon avslöjade att hon och en del av hennes tjejvänner ogillade att promenera hem från dansställen i Malmö eftersom de ofta blev trakasserade av killar. De blev kallade horor. Vad är det för typ av killar frågade jag? De har arabiskt ursprung svarade hon. Är det aldrig etniska svenskar som gör sånt? Nej, inte mot mig eller mot mina tjejvänner.
Det här betyder givetvis inte att alla etniska svenska killar skulle respektera tjejer eller inte vara sexistiska. Sexism är ett problem inom alla etniska grupper. Och givetvis ägnar sig inte de flesta killar med arabiskt ursprung åt sånt här.
Men om det är så att alla, eller nästan alla, som kallar tjejer horor för att de precis som killar är ute efter att ha besökt dansställen har arabiskt ursprung då har vi ett strukturellt problem som vi borde debattera. Annars är det risk att främlingsfientliga partier som sd får monopol på debatten och skaffar sig ännu fler sympatisörer. Det är även ett svek emot de tjejer som är otrygga.
Precis som det vore ett svek mot invandrare och muslimer att inte granska främlingsfientligheten och islamofobin från grupper och partier som Sverigedemokraterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar