Framgångsrik.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Första delen kallade jag Hopp, andra delen Besinning, tredje delen Dömande, fjärde delen Mörker, femte delen Köp dig lycklig, sjätte delen Tröst. Använd sökfunktionen för de bloggposterna.

Det här är sjunde delen, "Framgångsrik".

Fredagkväll. Villan är fixad och fin för festen. Jodå, det blir bara en enkel middag med groggbord och kaffe efteråt. Men det brukar vara trevligt. Det här är i Bellevue, en del av Malmö där villor oftast kostar mer än fyra miljoner.

De pratar om vardagliga saker. Vad de gjorde i somras, något de köpt i höst, vad de ska fixa i helgen. Tills någon berättar att kommunen planerar ett boende för fd narkomaner i kvarteret.

- Vad säger du, är det här sant, närmast skriker en av gästerna, en advokat. -Jag har alltid varit sympatisk inför folk med problem men varför ska de starta något sådant i vårt kvarter? De där f.d. narkomanerna trivs väl inte här? I sitt inre resonerar han om hur mycket värdet av hans villa ska minska men det är ju inte riktigt politiskt korrekt att säga det. I alla fall inte när de ännu är så nyktra i början på kvällen.

Efter en stund börjar diskussionen om hur mycket fifflare och fuskare det är i Rosengård, en del av Malmö där det bor många invandrare. Ja, de vet ju mycket väl att det bor en del invandrare i deras egna kvarter, någon med arabiskt ursprung köpte en villa där, och polacker och danskar har varit där i flera år. De har inget emot dem. Men varför ska de betala en massa pengar till folk i Rosengård som inte vill göra rätt för sig? Som fifflar och fuskar.

Tills Anders, som bor i kvarteret, säger -Men är vi så mycket bättre själva? Hur många här betalar sin städning vitt? Det blir helt tyst i rummet. Tills Nils, som brukar ha självdistans, säger - Anders, du kanske har en poäng.

Det här var en påhittad story. Men det skulle kunna vara verkligt. Inte för att alla i Bellevue i Malmö är några trångsynta hycklare men vissa av dem är det.

Vad är det att vara framgångsrik? Att tjäna mycket pengar. Visst, det unnar jag folk. Men jag ogillar den där inskränktheten bland vissa som har det bra. Visst ska man skriva om problem i invandrarförorter, jag har själv förtydligat det i en annan artikel.

Men det vore bra om fler i de välbeställda delarna av Sverige också hade något mer självkritik. Det är många av dem som har folk som jobbar svart åt dem. Men det där blir närmast något gemytligt vid groggbordet på fredagskvällen. Det har man rätt till om man bor i Bellevue och menar skatterna är för höga är resonemanget. Däremot klankar man på folk som fuskar med socialbidrag, de har tydligen ingen rätt till det trots att de menar bidragen är för dåliga.

Men fusk som fusk. Varför inte börja i det egna kvareteret när man vill jobba för att göra rätt för sig?

Och den där attityden "visst ska vi ha boenden för människor som är f.d. narkomaner, f.d. alkoholister, ungdomar med problem etc. men inte i mitt kvarter, det är ju hemskt olämpligt här, men någon annan del av staden accepterar jag".

Vad är det att vara framgångsrik? Att tjäna mycket pengar? Kanske. Jag unnar folk det. Men det är för många människor som är inskränkta, som främst resonerar om hur värdet på deras hus är och aldrig på hur de kan hjälpa andra människor. Och problemet med att folk vill slippa boenden för människor med sociala problem i sin närhet är inte reserverat för rika områden, det är även många bland vanliga arbetare som har de attityderna.

Framgångsrik? Är det inte att konstatera att man har det ganska bra och vill hjälpa sina medmänniskor? De som har det sämre. För vem vet var de själv är om några år.

Hur framgångsrikt är det att bo i en dyr villa och ha som främsta ambition att människor med sociala problem inte ska vara i närheten?

Det sista var en retorisk fråga.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.