Islam vs kristendom.

Kyrkomötet röstade ja till homovigslar i torsdags och 1 november i år börjar därför Svenska kyrkan att viga samkönade par. Men debatten om religion och homosexualitet stoppar givetvis inte för det.

Lars Torstensson har varit engagerad för homorättigheter i decennier. Ofta mycket kritisk emot religioner. Jag kan ibland mena att han är något för dogmatisk i den kritiken men visst har han sina poänger.

Idag publicerar HBT-siten QX en intressant debattartikel av honom. Den är ett svar på en annan artikel från riksdagsledamoten Börje Vestlund (s) och sångaren Andres Esteche.

Jag kan rekommendera hela Torstensson artikel som är mycket välformulerad och viktig. Hans analys är att tolkningen av islam idag generellt är mer homofientlig än tolkningen av kristendomen trots att det även är vanligt med homofobi bland kristna. Det är en helt riktig analys. Att låtsas som något annat och felaktigt börja anklaga folk för att vara islamofober för att de konstaterar det är kontraproduktivt och ett svek mot HBT-muslimer.

Från Torstenssons artikel.

Att homofobin är så utbredd i denna religion beror till stor del på den starka fundamentalismen i islam. Den brukar förklaras med att de islamiska staterna inte på samma sätt som de kristna har genomgått en upplysningstid, som påvisat orimligheter och maktmissbruk i religionen, och tvingat prästerna att acceptera kritik.

I Islamguiden kan man exempelvis läsa: "Koranen är Guds ord som uppenbarades till profeten Muhammad ... via ängeln Jibrail (Gabriell) ... den skall förbli samma bok hela tiden ... Vetenskap som inte stämmer med Koranen saknar grund." Det är klockren fundamentalism! Och liknande förklaringar finner man i rader av islamiska programskrifter.

Att Svenska Kyrkan, eller Sveriges Kristna Råd, skulle uttala sig så om Bibeln är tämligen uteslutet. Kyrkans präster vet nämligen att Bibeln har många olika författare, är full av sakfel, motsägelser och föråldrade föreställningar och inte generellt kan sägas vara "Guds sanna ord". Ty det är vad den vetenskapliga bibelforskningen har visat. Och det får prästerna lära sig i sin teologiska utbildning.

Motsvarande insikt lyser alltså med sin frånvaro bland imamerna. Den saknas också i vissa kristna samfund. Men bokstavstron är ändå mindre framträdande i kristendomen än i islam.

Detta måste man känna till, om man med framgång ska kunna motarbeta islamisk homofobi.

Givetvis vore det fel att använda Svenska kyrkan som bevis på att kristendomen generellt tolkas homovänligt idag. De flesta kristna samfund är ännu negativa till homorelationer. Men fler och fler kristna accepterar och respekterar samkönade relationer.

Fd ärkebiskop KG Hammar skriver klokt om debatten om homovigslar i en krönika igår i Dagens Nyheter.

Varför har frågan varit en utmaning? Därför att ett förändrat förhållningssätt skulle betyda brott mot tradition och risk för utfrysning i ekumeniska sammanhang. Därför att tolkningskonflikter ofta upplevs sårande och kan bli splittrande. Men frågeställningen ändrade för mig snart inriktning, från vilka argument som behövs för att bryta traditionen till vilka argument som kan vara starka nog att inte inkludera tidigare exkluderade människor som vill vara med.

Även prästen Fredrik Ivarsson skrev igår på sin blogg Senapsfrön om äktenskapsdebatten. Han kommenterar där det Bibelcitat, Matt 19:4-6, som kanske använts oftast emot homovigslar i debatten.

Det skulle ligga närmare till hands att använda Jesu ord om skilsmässa i debatten om det var skilsmässa vi diskuterade, inte samkönade äktenskap. Trots Jesu tydliga avståndstagande från skilsmässa tillåter Svenska kyrkan sedan länge både skilsmässa och omgifte. Detta är ganska okontroversiellt. Det finns de som tycker det är fel att kyrkan tillåter att skilda gifter om sig. Men i stort sett är vi ense om att tycka olika om detta. För mig blir det då märkligt när man använder Jesu förbud mot skilsmässa som ett belägg för hur stort avfallet är från Guds ord när kyrkan godkänner samkönade äktenskap, samtidigt som man accepterar att kyrkan tillåter skilsmässa.

Alla bögar, lesbiska och bisexuella som är ointresserade av religionsdebatten kan givetvis strunta i den. Men även man skulle vilja att vi hade ett helt sekulärt samhälle så är vi inte där ännu trots att vi kommit långt i Sverige. Därför är det ibland viktigt att granska även den teologiska debatten.