Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
Första delen kallade jag Hopp, andra delen Besinning, tredje delen Dömande, fjärde delen Mörker, femte delen Köp dig lycklig, sjätte delen Tröst, sjunde delen Framgångsrik. Använd sökfunktionen för de bloggposterna.
Det här är åttonde delen, "Syndabock".
Det avslöjades i filmen Priest. En del av er kanske vet det redan. Priest är den där filmen om en präst som brottades med sina känslor för andra män. En film jag verkligen rekommenderar.
Syndabock. Alla i staden eller byn placerar sina synder på en getbock. Sedan lämnar den folket. Deras synder försvinner. Det är en ritual som orsakat ordet syndabock.
Är det inte så att vi alla ibland vill ha en syndabock? Någon som får skulden för problemen. På 1990-talet när Sverige var i kris var det mycket tydligt. Då hade Sverige främst två "syndabockar". Dels invandringen, dels EU. Det var de som orsakade alla problem. Vissa hatade båda delarna.
Jag ska förtydliga att man givetvis kan kritisera både svensk invandringspolitik och EU med respektabla argument. Men det jag hänvisar till här är den onyanserade kritiken, fördömandet av att alla problem orsakas av "någon annan".
För syndabockar är ofta några som inte är i vår närhet. Det är de där andra, som inte gör annat än orsakar problem för oss hederliga människor. Både invandrare och byråkraterna i Bryssel var ju perfekta i krisen på 1990-talet som syndabockar. De är "främmande". Då slipper vi att resonera om vårt eget ansvar.
Vem är fördomsfri? Du? Jag? Mitt svar är - inte någon.
1987. Jag hade flyttat till Lund som student. Var 21 år. Börjat engagera mig i Folkpartiets ungdomsförbund (fpu), föreningen heter idag luf. Jag och en kille som heter Fredrik hade fått bra kontakt. Han var sympatisk. Efter att vi haft ett fpu-evenemang frågade han mig om vi skulle äta en falafel på en bar. Visst, svarade jag.
Vi hade det trevligt. Efter en stund avslöjade Fredrik sin hemsituation. Han var jude. Jaså, svarade jag. Men jag började reagera. Känslomässigt. Du är jude, du är inte en av oss. Jag blev själv förvånad.
Bland de jag dittills debatterat politik med hade alla varit tydligt Israelvänliga. Fpu som jag var engagerad i var Israelvänligt. Jag själv hade börjat engagera mig i fpu delvis för att man jobbade emot rasism. Jag var emot antisemitism.
Trots det så reagerade jag. Fredrik var inte som jag. Han var jude. Annorlunda. Jag ville därifrån. Inte vara kvar. Det var känslor och inget annat. Jag var ju inte kristen så det var ingen teologi. Men varför reagerade jag då?
Efteråt har jag konstaterat att Sverige haft en tradition i århundranden där människor som "avvikit" varit syndabockor. Det har varit judar, homosexuella och andra grupper.
Jag själv är från landsbygden där en invandrare var något lätt exotiskt. Även om det var en kristen individ. En jude var ännu mer udda.
Idag skulle jag inte reagera om någon berättade att han var jude. Men för mig var det nytt 1987. Jag har ibland efteråt konstaterat att det kanske varit så även för en del heterosexuella som för första gången träffat någon bög eller lesbisk. Det har varit en känslomässig reaktion.
Man får acceptera det. Men alla har även ett ansvar att försöka respektera de som är annorlunda än vad man själv är.
Sverigedemokraterna är experter på att fokusera på syndabockar i sin politik. Det är det som ska få dem in i riksdagen 2010. De försöker låtsas som att man kan fixa komplicerade problem med enkla lösningar. Trots att det inte fungerat i något annat land.
Men kanske vi som är negativa till Sverigedemokraternas politik själva använder dem som syndabockar. Om bara sd försvann skulle Sverige bli ett tolerant land fritt från rasism, främlingsfientlighet och HBT-fientlighet. Yeah, right.
Om det vore så enkelt som att 4 % sd-sympatisörer orsakade all diskriminering i samhället vore det enkelt. Men jag lovar att de flesta som avvisar folk från att få jobb därför att de har ett "annorlunda namn" sympatiserar med andra partier än sd. De flesta som avvisar mörkhåriga från krogarna är folk som är - moderater och socialdemokrater, inte sd-sympatisörer.
Kanske är Sverigedemokraterna våra nya syndabockar. Om partiet försvann skulle vi fixa det så bra - utan intolerans. Återigen. Yeah- right.
Michael Jackson sjöng i en låt, "Man in the Mirror", att om du vill förändra måste du börja med dig själv.
Att inte skylla alla problem på syndabockar. Inte på invandrare. Eller EU.
Inte heller sverigedemokrater.
Jag önskar alla mina bloggbesökare en trevlig helg.
Första delen kallade jag Hopp, andra delen Besinning, tredje delen Dömande, fjärde delen Mörker, femte delen Köp dig lycklig, sjätte delen Tröst, sjunde delen Framgångsrik. Använd sökfunktionen för de bloggposterna.
Det här är åttonde delen, "Syndabock".
Det avslöjades i filmen Priest. En del av er kanske vet det redan. Priest är den där filmen om en präst som brottades med sina känslor för andra män. En film jag verkligen rekommenderar.
Syndabock. Alla i staden eller byn placerar sina synder på en getbock. Sedan lämnar den folket. Deras synder försvinner. Det är en ritual som orsakat ordet syndabock.
Är det inte så att vi alla ibland vill ha en syndabock? Någon som får skulden för problemen. På 1990-talet när Sverige var i kris var det mycket tydligt. Då hade Sverige främst två "syndabockar". Dels invandringen, dels EU. Det var de som orsakade alla problem. Vissa hatade båda delarna.
Jag ska förtydliga att man givetvis kan kritisera både svensk invandringspolitik och EU med respektabla argument. Men det jag hänvisar till här är den onyanserade kritiken, fördömandet av att alla problem orsakas av "någon annan".
För syndabockar är ofta några som inte är i vår närhet. Det är de där andra, som inte gör annat än orsakar problem för oss hederliga människor. Både invandrare och byråkraterna i Bryssel var ju perfekta i krisen på 1990-talet som syndabockar. De är "främmande". Då slipper vi att resonera om vårt eget ansvar.
Vem är fördomsfri? Du? Jag? Mitt svar är - inte någon.
1987. Jag hade flyttat till Lund som student. Var 21 år. Börjat engagera mig i Folkpartiets ungdomsförbund (fpu), föreningen heter idag luf. Jag och en kille som heter Fredrik hade fått bra kontakt. Han var sympatisk. Efter att vi haft ett fpu-evenemang frågade han mig om vi skulle äta en falafel på en bar. Visst, svarade jag.
Vi hade det trevligt. Efter en stund avslöjade Fredrik sin hemsituation. Han var jude. Jaså, svarade jag. Men jag började reagera. Känslomässigt. Du är jude, du är inte en av oss. Jag blev själv förvånad.
Bland de jag dittills debatterat politik med hade alla varit tydligt Israelvänliga. Fpu som jag var engagerad i var Israelvänligt. Jag själv hade börjat engagera mig i fpu delvis för att man jobbade emot rasism. Jag var emot antisemitism.
Trots det så reagerade jag. Fredrik var inte som jag. Han var jude. Annorlunda. Jag ville därifrån. Inte vara kvar. Det var känslor och inget annat. Jag var ju inte kristen så det var ingen teologi. Men varför reagerade jag då?
Efteråt har jag konstaterat att Sverige haft en tradition i århundranden där människor som "avvikit" varit syndabockor. Det har varit judar, homosexuella och andra grupper.
Jag själv är från landsbygden där en invandrare var något lätt exotiskt. Även om det var en kristen individ. En jude var ännu mer udda.
Idag skulle jag inte reagera om någon berättade att han var jude. Men för mig var det nytt 1987. Jag har ibland efteråt konstaterat att det kanske varit så även för en del heterosexuella som för första gången träffat någon bög eller lesbisk. Det har varit en känslomässig reaktion.
Man får acceptera det. Men alla har även ett ansvar att försöka respektera de som är annorlunda än vad man själv är.
Sverigedemokraterna är experter på att fokusera på syndabockar i sin politik. Det är det som ska få dem in i riksdagen 2010. De försöker låtsas som att man kan fixa komplicerade problem med enkla lösningar. Trots att det inte fungerat i något annat land.
Men kanske vi som är negativa till Sverigedemokraternas politik själva använder dem som syndabockar. Om bara sd försvann skulle Sverige bli ett tolerant land fritt från rasism, främlingsfientlighet och HBT-fientlighet. Yeah, right.
Om det vore så enkelt som att 4 % sd-sympatisörer orsakade all diskriminering i samhället vore det enkelt. Men jag lovar att de flesta som avvisar folk från att få jobb därför att de har ett "annorlunda namn" sympatiserar med andra partier än sd. De flesta som avvisar mörkhåriga från krogarna är folk som är - moderater och socialdemokrater, inte sd-sympatisörer.
Kanske är Sverigedemokraterna våra nya syndabockar. Om partiet försvann skulle vi fixa det så bra - utan intolerans. Återigen. Yeah- right.
Michael Jackson sjöng i en låt, "Man in the Mirror", att om du vill förändra måste du börja med dig själv.
Att inte skylla alla problem på syndabockar. Inte på invandrare. Eller EU.
Inte heller sverigedemokrater.
Jag önskar alla mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar