USA-domstols äktenskapsbeslut kan påverka en del svenskars rättigheter.

Igår kommenterade jag de två principiellt viktiga avgöranden från högsta domstolen i USA när det gäller samkönade par och äktenskap. Jag lovade att HBT-rörelsen skulle jubla, och visst gjorde folk i den det, kolla videon från tidningen Telegraph.

Brittiska HBT-siten Pinknews berättar.

The Supreme Court voted 5-4 to deem DOMA unconstitutional, saying that it was so, because it deprived people of their Fifth Amendment freedoms. The opinion read: “DOMA singles out a class of persons deemed by a State entitled to recognition and protection to enhance their own liberty.” The full opinion is available to read on the SCOTUS website. As a result of today’s opinion, Edith Windsor of New York, who was married to her partner, and who sued the government in order to get the federal estate tax deduction previously only available to straight people when their spouses die, will be eligible for a $363,000 (£236,000) tax refund. Nine US states, and Washington DC currently allow equal marriage, and it will become law in Rhode Island, Delaware and Minnesota in the summer.

Svårt för konservativa homofober att ändra beslutet.

President Barack Obama har vägrat att officiellt försvara den diskriminerande DOMA-lagen (även om han som president är tvungen att upprätthålla rådande lagar) och han är nöjd med beslutet.

US President Barack Obama has applauded the decision of the Supreme Court that the Defense of Marriage Act is unconstitutional, phoning the people who brought the case to tell them “you guys should be very proud of today.” “The laws of our land are catching up to the fundamental truth that millions of Americans hold in our hearts: when all Americans are treated as equal, no matter who they are or whom they love, we are all more free,” Mr Obama said. Obama learnt about the news while on board Air Force One, during a flight to begin a week long tour of Senegal, South Africa and Tanzania. “This was discrimination enshrined in law. It treated loving, committed gay and lesbian couples as a separate and lesser class of people. The Supreme Court has righted that wrong, and our country is better off for it,” he said. Mr Obama said he had directed the US Attorney General to review all federal statutes to apply the decision, in particular for federal benefits.

Konservativa inom Republikanerna rasar mot högsta domstolen men kan de göra något för att vrida utvecklingen tillbaka? I teorin ja. I praktiken nästan omöjligt.

It will also be harder to pass the amendment than it would be to pass a federal law like DOMA. Amending the Constitution requires the support of two thirds of both the House of Representatives and the Senate, and ratification from 38 States.

En del konservativa är emot att "mixtra" med konstitutionen.

Även om USA 2016 skulle få (vilket jag verkligen inte hoppas) en konservativ president och republikansk majoritet i båda kamrarna i kongressen krävs det alltså två tredjedels majoritet. Och stöd från 38 delstater. Och då ska vi komma ihåg att en del konservativa som i sak är emot en könsneutral äktenskapslag även är negativa till att "mixtra" med den federala (nationella) konstitutionen för att ändra lagar på delstatsnivå. Och att andelen delstater som inte har en könsneutral äktenskapslag lär vara betydligt färre än 38 2016.

Så till det här med hur det här beslutet kan påverka en del svenska medborgare, om än få. Inför kongressvalet 2012 skrev jag om de fyra HBT-reformer som jag bedömer vara viktigast på federal nivå i USA.

Employment Non-Discrimination Act... that would prohibit employment discrimination on the basis of sexual orientation and gender identity.

Tax Equity for Health Plan Beneficiaries Act... that would equalize tax treatment for employer-provided health coverage for domestic partners and other non-spouse, non-dependent beneficiaries.

Respect for Marriage Act... that would repeal the Defense of Marriage Act.

Uniting American Families Act... that would amend the Immigration and Nationality Act to provide same-sex partners of U.S. citizens and lawful permanent residents the same immigration benefits that legal, opposite-sex spouses of U.S. permanent residents enjoy.

Lag mot diskriminering annan debatt.

Nummer tre, avskaffande av DOMA, är ju avskaffad genom domstolsbeslut. Nr 2 lär möjligen bli genomförd efter det här beslutet (även i delstater utan rättsligt erkännande av samkönade par, det beror på hur domstolsbeslutet tolkas). I själva verket var förslaget om en lag om hälsoförmåner för samkönade par bara avsett som ett etappmål i väntan på att DOMA ska försvinna.

Nr 1 är en helt annan debatt som inte berörs direkt av högsta domstolens beslut. Men helt klart lär motiveringen till avskaffandet av DOMA, att diskriminering av homosexuella och bisexuella är fel och inte konstitutionellt, gynna de i kongressen som hävdar att HBT-personer ska få samma skydd i den federala lagen mot diskriminering som bl.a. etniska minoriteter redan har.

Giftaslystna homosar kan gynnas.

Så är då nr 4 kvar, ett lagförslag som handlar om att när en medborgare i USA blir ihop med någon i annat land ska partnerns möjlighet att få flytta till USA vara densamma oavsett om hen är av samma eller motsatt kön. Det ska bli intressant att följa om USA:s regering nu på egen hand kan likställa de reglerna eller det krävs ett kongressbeslut. Gäller det förstnämnda lär Obama-administrationen genomföra det så snart det är möjligt, om det senare gäller lär chansen för att det ska bli majoritet i kongressen ökat betydligt. Motiveringen hittills emot ett likställande har nämligen främst varit en hänvisning till DOMA, en lag som explicit hävdar att samkönade och olikkönade par inte ska behandlas lika.

Giftaslystna svenska bögar och lesbiska som hittat någon snygging i USA kan alltså indirekt ha nytta av domstolsbeslutet. :-)

När accepterar kd och Göran Hägglund homoäktenskap?

Härligt.

Medan jag tidigare idag höll på att skriva mitt HBT-nyhetsbrev (för maj-juni) kommer den här nyheten. Den är så färsk att jag inte har annan kommentar annat än det är riktigt trevligt. Det här är en skräll i USA. Domstolen meddelar inte att varje samkönat par i landet har konstitutionell rätt att ingå äktenskap (men inte ens optimisterna inom USA:s HBTQ-rörelse har på allvar hoppats på det). Däremot ska nu de samkönade par som ingått äktenskap få del av de federala förmånliga regler för skatter etc som olikkönade gifta par får. Och domen är även ett bakslag för de konservativa i California som tidigare stoppat homoäktenskap genom en folkomröstning. Mer info kommer säkert senare men idag jublar HBTQ-rörelsen i USA, jag lovar, med all rätt. 

Från BBC.

The US Supreme Court has struck down a law that defines marriage as between a man and a woman only, in a landmark ruling. The court's 5-4 vote said the Defense of Marriage Act, known as Doma, denied equal protection to same-sex couples. The court also declined to rule on a California ban on same-sex marriage known as Proposition 8. The decision paves the way for gay unions there.

The Doma decision means that legally married gay men and women are entitled to claim the same federal benefits available to opposite-sex married couples. On Wednesday morning, crowds gathered outside the Supreme Court hours before the rulings were due, in hopes of getting a seat inside the courtroom. The legal challenge to Doma was brought by New York resident Edith Windsor, 83. She was handed a tax bill of $363,000 (£236,000) when she inherited the estate of her spouse Thea Speyer - a levy she would not have had to pay if she had been married to a man.

"Doma writes inequality into the entire United States Code," "Under Doma, same-sex married couples have their lives burdened, by reason of government decree, in visible and public ways," the decision added. "Doma's principal effect is to identify a subset of state-sanctioned marriages and make them unequal.

När ska Kristdemokraterna och Hägglund acceptera nuvarande könsneutrala äktenskapslag?

I Sverige hade vi den här debatten för några år sedan då Kristdemokraterna och deras ordförande Göran Hägglund frenetiskt jobbade emot en könsneutral äktenskapslag. Till Hägglund och andra kd-politiker vill jag ställa följande frågor.

1. Exakt vilka människor fick försämringar när Sverige införde en könsneutral äktenskapslag?

2. T.o.m. Sverigedemokraterna har accepterat nuvarande könsneutrala äktenskapslag om än motvilligt, när ska kd göra detsamma och bara erkänna att den nuvarande lagen fungerar bra?

3. När ska kd någonsin lära sig att man inte igen och igen ska ha som syfte att hindra HBTQ-människors frihet och sedan kallar sig kd för ett "frihetsparti som är för politikens begränsningar"?

HBT-kultur. Adjö det ljuva livet - Camilla Henemark och Carina Nunstedt.

Det här är litterärt en relativt dålig bok, ibland nästan usel. Carina Nunstedt är "spökskrivaren" som haft samtal med den f.d. sångerskan i Army of lovers, även om Camilla Henemark möjligen varit med om att själv formulera en del av innehållet. Men tyvärr närmar det sig ibland en högstadieuppsats. Först så hände det, sedan kom person X in i rummet och då sa person Y det etc. Analyserna från Henemarks sida finns där men blir ofta enkla, som att hon sällan stanna länge hos någon pojkvän. Eller att hon aldrig gjort riktiga konsekvensanalyser utan hamnat i misstag efter misstag.

Några analyser jag skulle vilja se i boken är hur hon resonerar om att hon ofta umgåtts med överklassmänniskor i överflöd (av mat, champagne, kokain etc) men samtidigt är socialdemokrat och valtalat för partiet tillsammans med både Ingvar Carlsson och Göran Persson, de två f.d. statsministrarna, med ett "rättvisebudskap". Jag hävdar inte man inte kan vara sosse om man lever lyxliv men det hade varit spännande att kolla hur hon resonerar om det.

Inget nytt om relationen med kungen.
Jag vill förtydliga att jag inte började läsa den här boken främst p.g.a. av den omdebatterade relationen mellan kungen och Camilla. Och det avslöjas inte heller något egentligen nytt i boken, nästan allt har redan rapporterats om i kvällstidningarna. Att jag lånade den här boken på Malmö stadsbibliotek var därför att Army of lovers är en av mina favoritgrupper. 1990 fick Alexander Bard, Jean-Pierre Barda och Camilla Henemark (samtliga tre har offentligt berättat de haft sex med både män och kvinnor) sitt genombrott både i Sverige och internationellt 1991 med Crucified som låg etta på Eurocharts (sammanställning av singelförsäljningen i Europa) i åtta veckor.

Alexander Bard må vara en osympatisk person men ingen kan ta ifrån Army of lovers att de gjort flera av de bästa svenska pop- och discolåtarna. Bara ABBA slår väl dem i den delen. Och det är intressant att få reda på vad som dolde sig bakom kulisserna, hur konflikterna i Army of lovers utvecklades, sedan återförandet etc. Givetvis måste man dock konstatera att det här är Camilla Henemarks version.

Henemark är besatt av kändisar.

Kanske omedvetet avslöjar Henemark hur besatt hon varit av kändisskap och att vara "inne". Det blir "namedropping", "alla var där" (och så räknar hon upp några namn varav inte ens jag känner igen en del trots att jag som ung följde pop- och mediebranchen ganska noga). Jag förstår varför hon drogs till kungen, för det är väl få om någon svensk som är mer känd än vad hon är. Henemarks bekräftelsebehov tycks vara betydande.

Hon överdriver sin egen betydelse i boken så att det ibland nästan blir komiskt. De allra flesta svenskar känner nog bara till att hon varit sångerska i Army of lovers (och gruppen fick två topp-tio-hits på singellistan i Sverige) och haft en relation med kungen. Alla de andra projekt hon sysslat med har blivit floppar eller snabbt glömts bort. Det betyder givetvis inte att de måste varit dåligt.

Avslöjar även negativa sidor.

Och trots den här kritiken finns det något sympatiskt med Camilla Henemark, hon redovisar öppet sådant som många skulle dra sig för att avslöjade i en sådan här bok, att hon använt narkotika, att hon haft många tillfälliga sexuella förbindelser med män, att hon har fått ADHD som diagnos, bor på ett stödhem etc.

Och när jag satt utanför bastun vid Kockums fritid i Malmö förra veckan och läste boken kom jag på varför jag kanske ogillar en del av hennes negativa egenskaper, det är kanske för att de finns hos mig själv, och många andra. Bekräftelsebehovet (som jag ofta haft tidigare som ung), att överdriva sin betydelse, vem av oss gör inte det? :-) etc.

Det må inte vara bra litteratur men Camilla Henemark visar, medvetet och omedvetet, både sina bra och dåliga sidor. Som vi alla människor har.

Kommentarer om hedersrelaterat våld censureras av RFSL-Malmö.

Jag hade planerat att imorgon skriva en bloggpost om Regnbågsfestivalen, en informativ artikel där jag skulle tipsa om olika evenemang. Nu blir det en negativ istället. Och det är festivalansvarigas eget fel. Jag tar storyn från början.

För att få den senaste infon om festivalen besökte jag tidigare idag Regnbågsfestivalens fb-sida. Själva infon där var det inget fel på. Men en fb-grupp kan också gilla "likes" olika andra föreningar, grupper etc. Och jag såg att partiet Feministiskt initiativ fanns bland dem som Regnbågsfestivalen "likes". Är det här vettigt var min reaktion, att en partipolitiskt obunden festival "likes" vissa partier? Fanns det fler partier bland festivalens "likes"? Nej, det gjorde det inte. Däremot många föreningar som jobbar emot homofobi, transfobi, sexism, rasism etc. En typ av föreningar saknade jag dock. De som jobbar emot hedersrelaterat våld. Publicerade sedan följande på Regnbågsfestivalens fb-sida.

Kollade igenom vilka Regnbågsfestivalen "likes". De flesta är väl väntade men "Feministiskt initiativ"? Regnbågsfestivalen är väl partipolitiskt obunden och då är det väl inte smart att koppla ihop festivalen med ett visst parti hur mycket en del festivalansvariga gillar dem. Mitt tips är att ta bort det.

Sedan tycker jag festivalledningen borde gilla de som jobbar emot hedersrelaterat våld, de föreningarna och grupperna gör verkligen en insats för de HBTQ-personer i Sverige som ofta har det allra svårast.....

Här är ett tips på en grupp Regnbågsfestivlaen kan "likes". Flera HBTQ-personer är engagerade där.

Konstruktiv kritik raderades.

Hoppades att någon skulle skriva ett vänligt svar och tacka för synpunkterna. RFSL är en partipolitiskt obunden förening, att Feministiskt initiativ kommit med "likes" kanske vara var ett misstag. Och de borde välkomna att jag tipsade om fler grupper att "like". När jag några timmar senare kollade fb-sidan hade mina kommentarer raderats och jag hade stoppats från att kunna lämna kommentarer igen.

Mailade sedan alla i RFSL-Malmös styrelse och ansvariga för Regnbågsfestivalen.

Någon ansvarig för Regnbågsfestivalen bör be mig om ursäkt för att mina kommentarer raderades trots de var relevanta. Och återinföra dem på fb-sidan.

Dels reagerade jag på att rbf på sin fb-sida "likes" ett speicellt parti, dels att att man förutom föreningar som jobbar mot homofobi, transfobi, sexism, rasism etc även borde kunna ha med likes om det viktiga arbetet mot hedersrelaterat våld.

Alla partier, förutom möjligen Feministiskt initiativ erkänner idag att hedersrelativt våld finns och kan ha kopplingar till våld mot kvinnor eller våld i nära relationer generellt men också skiljer sig kraftigt åt i vissa delar. Förnekar RFSL-Malmö att hedersrelaterat våld finns? Är ni så efter att ni patetiskt kallar det för rasism? I så fall är ni judehatare om ni är kritiska mot Israels politik. Är jag islamofob är du antisemit så enkelt är det. :-)

Senast 21.00 ikväll ska någon ha bett mig om ursäkt via mail. Jag har redan skickat det till massor av forum på fb att ni inte accepterar att hedersrelaterat våld omnämns på er fb-sida och om ni inte senast ikväll bett mig om ursäkt kommer jag ta upp det i mitt HBT-nyhetsbrev som jag skickar till drygt 600 individer i Sverige inom politik, media, Amnesty, religiösa samfund, RFSL-avdelningar etc

RFSL-Malmö har ännu problem att debattera problem som hedersrelaterat våld.

Någon ursäkt kom inte. Och det är verkligen inte styrelsen i RFSL-Malmö visar skrämmande attityder när det gäller att fritt debattera problem som hedersrelaterat våld eller homofobi bland folk med invandrarursprung. Hösten 2010 blev ett föredrag av mig inställt för att delar av RFSL-Malmö styrelse kallade den "rasistisk" (efteråt bad dock en ledamot från föreningens riksstyrelse om ursäkt men då var det för sent, ingen kom till föredragit eftersom infon om det förvunnit).

RFSL har intoleransproblem.

Och de problem tycks finnas ännu 2013. Mitt tips till HBTQ-personer i Skåne är att bojkotta Regnbågsfestivalen tills festivalansvariga och styrelsen för RFSL Malmö bearbetat sina problem och lärt sig att även saker som hedersrelaterat våld måste kunna få fritt diskuteras. Att tiga om sådant är ett fruktansvärt svek mot många HBTQ-personer av invandrarursprung.

HBT-kultur. Lustmordet - Mehmet Murat Somer.

Att kalla det här en ny bok blir något problematiskt. Den gavs ut redan 2003 i Turkiet. Men först 10 år senare översätts den till svenska. Förra året recenserade jag Profetmorden, även den av samme författare, Mehmet Murat Somer. Profetmorden var en bok som på slutet blev en verklig thriller.

Nära det hamnar aldrig Lustmordet (2013). Storyn är för overklig, det finns inte det driv i berättelsen som i den andra boken. Visst kan man fantisera om konspirationer i Turkiet (som görs i båda böckerna) men någonstans finns gränsen för när det snarare blir parodi än spänning. Och den här boken är nära den gränsen. Det betyder dock inte att jag avfärdar den här boken. Mehmet Murat Somer har vad jag kan bedöma bra koll på hur HBT-scenen är i Turkiet. Hans berättelser om "bitchigheten" bland Istanbuls transor är något som bara det gör boken värd att läsa. Alla vi som någon gång varit på gayställen kan nog känna igen något i bokens karaktärer bland folk vi träffat, från dramatiska transor till smygbögar. :-)

Det är i personskildringen och i beskrivningen av det hyckleri som finns i Turkiet när det gäller HBTQ-personer som bokens styrka finns. Spännande blir det väl aldrig på allvar. Men good enough for me. Vill du ha en thriller i Istanbulmiljö ska du läsa Profetmorden (slutet i boken är väl jämförbar med filmen Cruising när det gäller spänning)

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Svensk.

Därför ska jag idag besöka nationaldagsfirandet i Malmö.

1. Jag är ju egentligen internationalist och hoppas gränser får mindre betydelse i framtiden.

2. Är även en varm EU-anhängare och federalist.

3. Politiskt socialliberal och ogillar nationalistisk konservatism.

Kanske punkt 1 och 3 bidragit till att jag de flesta år inte deltagit vid nationaldagsfiranden. Men jag är ju också svensk. Min hemstad Malmö har blivit mångkulturell - på gott och ont. Just det där är nog en orsak till att jag idag kommer delta och fira Sverige. Vi svenskar (oavsett ursprung) behöver något som håller ihop landet. I USA som alltid varit mångetniskt har man för länge sedan fattat det (och där kan det verkligen gå till överdrift med nationalismen).

Vi har alla många identiteter.

Sedan krävs det givetvis mer för att hålla ihop ett land än en flagga. En politik som tar itu med diskriminerande strukturer som generellt gynnar medelålders etniskt svenska icke-funktionshindrade män som är cis-personer (icke-transpersoner). Eller där alla får hyfsat lika möjligheter (exakt lika lär de aldrig bli) oavsett om de bor i ett välbeställt villaområde eller i någon förort eller bruksort.

Men vi människor lever inte i ett vakuum. Inte heller vi som är liberaler (eller socialister, gröna etc). De flesta av oss har många identiteter (för min del världsmedborgare, EU-medborgare, svensk, Malmöbo, bög, liberal, discoälskare, arkitekturgillare etc). Men jag varken vill eller kan bortse från att jag har en svensk identitet. Därför kommer jag stå på Stortorget och kanske vifta ibland med en liten flagga om det finns sådana till salu.

HBT-kultur. Paraden.

Den här filmen är egentligen en osannolik mix. En buskis i stil med gamla Åsa-Nissefilmer blandas med serbisk nationalism och till det även HBTQ-rättigheter. Men det har blivit en succé i Serbien och 350 000 personer såg den där första 11 veckorna. I Kroatien kollade 150 000 på rullen första 8 veckorna. Totalt i f.d. Jugoslavien beräknas drygt 600 000 sett den här filmen med ett gaytema. Från filmsiten IMDb.

A homophobic, middle-aged, Serbian gangster ends up sacrificing himself to protect Gay freedom in his country. RADMILO (35) and MIRKO (30) are young and successful gay couple, and they would be a happy couple anywhere else except in - Serbia. They try to live discreetly but still, every day they are abused by the homophobic majority. Plus, Mirko is a gay rights activist, and his dream is to organize the first successful PRIDE event in Belgrade.... A strange couple arrives in Radmilo's and Mirko's life - LEMON (45) an ex criminal and war veteran, the owner of a small security company and his fiance - PEARL (30) a beauty parlor owner.... Radmilo is ready for a desperate measures to keep his partner and their relationship - He offers a deal to Lemon, asking that Lemon's agency provide protection for the Belgrade Pride. In return, Mirko will organize the wedding party for Pearl and Lemon. Lemon reluctantly accepts, but his staff refuses to protect homosexuals. Put in a tight spot, Lemon thinks of his "dear" enemies from the ex-Yu wars. LEMON and RADMILO embark on a recruiting trip all over ex-Yugoslavia. They manage to sign up for their mission: NIKO (45) a Croat war veteran, HALIL (40), a Bosnian Muslim, and AZEM (45), an Albanian from Kosovo. But the handful of "samurai" are yet to face their greatest challenge... THE PARADE, in a tragicomic way, tells the story about ongoing battle between two worlds in contemporary post-war Serbian society - the traditional, oppressive, homophobic majority and a liberal, modern and open-minded minority.

En film som aldrig är tråkig.

Jag slösar inte tid med att beskriva filmens handling med egna ord därför att jag tycker den här beskrivningen från IMDb täcker det väl. Och det finns ovanligt många aspekter på den här rullen. Så till min bedömning.

Först måste man placera filmen i sin kontext. Den är gjord av en välkänd serbisk regissör med syfte att nå ut till en bred publik. Dess syfte är inte att göra en konstnärlig beskrivning av sexualitetens betydelse i folks liv. Jag skriver inte det som en ursäkt men däremot som en förklaring. Filmen är faktiskt intressant, aldrig tråkig. Men den påminner också om gamla Åsa-Nisse-filmer som ofta fick dåliga recensioner på 1950- och 1960-talet men som blev publikfavoriter. Skådespelarinsatserna är ofta dåliga, för att inte säga usla.

Annorlunda humor.

Ibland har det sagts att humorn i södra Europa är annorlunda än i norra Europa men jag har väl aldrig riktigt trott på den tesen - tills jag sett den här filmen. Den här filmen är ähhh... kanske kul. I en annan kultur. En förmildrande omständighet är dock att filmen driver med i princip alla, serber, kroater, bosnier, NATO, homosexuella, kriminella, nazister etc.

Efter att ha kollat den till slut fattar man att den faktiskt har ett humanistiskt budskap. Att vi alla är "normala" eller att vi alla är "annorlunda" om man så vill. Bakom buskisen och det taffliga skådespeleriet finns ett hjärta. Precis som Åsa-Nisse och andra hade i gamla filmer.

Jon.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Det här är första gången jag tillägnar en "fredagskrönika" en viss person. Men det finns orsak till det.

Bilden här av Jon är några år gammal, han har blivit äldre precis som de flesta av oss. Men Jon Voss har haft en ofantlig betydelse för HBTQ-rättigheter i Sverige. Ni som är unga förstår kanske inte det men mer om det senare i den här bloggposten.

Jag tror att det i alla aktiviströrelser finns konflikter som sällan når offentligheten. 1997 när jag var engagerad i Folkpartiet (idag har jag helt lämnat partipolitiken och är inte med i något parti) så berättade jag för partiets ombudsman i Malmö att det finns konflikter inom homorörelsen (som det hette då). Ombudsmannen som själv hade judiskt ursprung från Frankrike sa spontant "du ska bara veta hur många interna bråk det finns bland judar i Paris".

Och så är det givetvis. Det är ofta de som är oss närmast som vi tar dusterna med konkret. Jag har senaste 10 åren skickat mer kritiska mail till Jon Voss än till Jimmie Åkesson (sd). Det beror givetvis på att jag har högre förväntningar på Voss än Åkesson. Inte på att jag tycker sd-ordföranden gör mindre dumheter än ansvarige utgivaren för Qx. Hälsan tiger ofta still. Som bekant.

Jag hade ett ähhh... öppenhjärtigt samtal med Jon Voss november förra året. Där han förklarade att orsaken till att han lyssnade en halvtimme på min skarpa kritik var att han respekterar mig och mitt arbete. Jag vill hävda att jag också respekterar dig och ditt arbete.

Hyllningar kommer ofta på begravningar. Skulle du dö Jon skulle jag säkert skriva det här. Men varför ska vi vänta tills folk dör innan vi kan ge dem beröm? Du har startat det ena gaymagasinet efter det andra.

Jon kom ut redan 1978 i Dagens nyheter. Blev involverad i tidningen Revolt som då var ähhh... ganska frispråkig när det gäller att publicera bilder av nakna män. Men han startade senare också egna tidningar som var mer "seriösa" bl.a. Reporter och senare Qx. Dock hade Reporter typ 1987 ett reportage om säkrare sex där de visade ett manligt hårigt (jo, så var modet då) könsorgan som skulle få en kondom på sig. Det hade inte funkat idag när Qx delas ut på skolbibliotek.  Qx har blivit en del av mainstreamsamhället. Och när saker ska bli integrerade måste ibland båda parter bjuda till oavsett om det handlar om invandrare eller HBTQ-personer.

Du ska ha ett erkännande för ditt arbete Jon. Idag får du ett erkännande.

Imorgon kan vi bråka om manlig omskärelse och annat igen. :-)

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Kärlek.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Den romantiska kärleken handlar väl egentligen främst om ångestlindring. Om vi ska vara ärliga. Eller hur?

Inatt drömde jag. Inte ovanligt. Men jag kom fram till i drömmen att den romantiska kärleken (som helst ska vara hela livet, må den vara samkönad eller olikkönad, ofta är monogamin något givet) nog är främst skapad för att lindra den ångest vi alla har ibland. Att det är en social konstruktion för att använda ett modernt begrepp. För handen på hjärtat kära vänner.

Livet är tufft ibland. Vi önskar väl alla att bli sedda. Av någon.

Att hävda att Gud finns eller inte är teser.

Jag har haft kontakt med många engagerade ateister som ivrigt hävdar att religiös tro är en illusion. "Det är inte Gud som skapat människan utan människan som skapat Gud". Oavsett vad vi tycker om ateisternas tes, för det är en tes och inte fakta att avfärda att det finns en Gud precis som religiösa värderingar är teser, så är det intressant. Gud går inte att bevisa men det gör faktiskt inte kärleken heller.

Låt oss göra en historisk analys. Den romantiska kärleken har historiskt varit frånvarande som viktig faktor i princip alla kulturer. Fram till början av 1800-talet (och i vissa grupper längre) så betraktades äktenskap i Europa som något två släkter förhandlade om (i vissa delar av världen är det ännu så). Fanns kärlek mellan en man och en kvinna var det väl bra men det var definitivt inte avgörande för att ett äktenskap skulle ingås. Snarare var väl definitionen från den motsatta utgångspunkten - att paret i alla fall inte skulle hata varann utan leva ihop "i sämja".

Romantisk kärlek blev viktig på samhällsnivå först i mitten av 1800-talet.

Den romantiska kärleken är en social konstruktion på samhällsnivå och den startades av borgerligheten (som då utgjorde då bara några få procent i de flesta länder)i mitten av 1800-talet i en tid när "romantiken" fick ett lyft kulturellt. Givetvis har folk alltid blivit förälskade, på stenåldern, vikingatiden etc. I folk av samma kön, motsatt kön, båda könen, i folk som idag skulle kallas transpersoner etc. Men ur ett samhälleligt perspektiv har romantisk kärlek varit ointressant. Fram till 1800-talet.

Kanske både Gud och kärleken är sociala konstruktioner. Illusioner. Men vad är inte illusioner? Lever vi inte alla i illusioner ibland? Oavsett vad det handlar om. Att vi tror något och hoppas på det trots vi vet att det kanske inte är så. Lever vi inte alla i någon typ av livslögn ibland? Därför att det är jobbigt att lämna livslögner. Men ibland blir vi friare efteråt.

Tro och tvivel.

Jag blev först fundersam varför jag drömt just det här om kärleken. Varför just nu. Så kom jag på att jag varit på bastun vid Kockum fritid igår. Där var en man, är väl i 30-årsåldern. Han har tidigare varit något reserverad men senaste veckorna har vi börjat prata med varann ordentligt. Och igår när jag såg honom konstaterade jag att han är så vacker. Det handlar inte om hans könsorgan eller rumpa som han visar i bastun. Det blir bara detaljer. Om än inte oviktiga. "Han är en man jag kanske kunna skulle bli förälskad i", resonerade jag igår. Att smeka hans kind. Jag såg framför mig att han lyfte på huvudet medan jag kysste honom på halsen.

Kanske jag trots allt har en tro på både Gud och kärleken även om jag tvivlar ibland. Illusioner. Sociala konstruktioner.

Den tro som inte bär med sig tvivel är inte värd sitt namn, är det en del religiösa som hävdar.

Kanske samma sak gäller för den romantiska kärleken.


Uppdatering 1.

Har ni inte gjort det tidigare så kolla in min favvogrupp Pet shop boys och deras låt Love etc (Youtube). I låten sjunger Neil Tennant bl.a. följande.

(Don’t have to be) A big bucks Hollywood star
(Don’t have to drive) A super car to get far
(Don’t have to live) A life of power and wealth
(Don’t have to be) Beautiful but it helps
(Don’t have to buy) A house in Beverly Hills
(Don’t have to have) Your daddy paying the bills
(Don’t have to live) A life of power and wealth
(Don’t have to be) Beautiful but it helps

You need more
Than a big blank check to be a lover, or
A Gulfstream jet to fly you door to door
Somewhere chic on another shore....

I believe that we can achieve
The love that we need
I believe, call me naïve
Love is for free.

Polis i Ukraina skyddade gayparad - men på Irland debatteras ännu juridiska könsbyten.

500 poliser fick skydda 50-100 människor i en gayparad i Kiev, huvudstaden i Ukraina. Siffrorna är egentligen absurda. Det krävs alltså mångfalt fler poliser än demonstranter i en demonstration för mänskliga rättigheter. För att evenemanget överhuvudtaget ska kunna hållas.

Men förmodligen gjorde polisen en korrekt bedömning. 13 motdemonstranter greps för att de försökt med våld bryta igenom polisens skydd av HBTQ-aktivister. Trots det här är det ett genombrott i Östeuropa. Man kan tycka Ukraina är ett obetydligt land men där bor faktiskt närmare 45 miljoner invånare, mer än både i Polen och Spanien. Hade Ukraina blivit medlem i EU hade de hamnat på femte plats befolkningsmässigt. Från siten RT.

The march was held away from the central Kiev and lasted only 40 minutes, but was hailed as a breakthrough. The rally gained worldwide support after Amnesty International asked Kiev authorities to approve the gay march and protect its activists..... The rally was backed by the US Embassy to Ukraine and the EU Delegation, which called on police to "effectively ensure that all persons can exercise their rights to freedom of peaceful assembly without putting their personal safety at risk."

Last year, LGBT activists canceled a similar protest in Kiev over reported threats of violence. One of the organizers was allegedly beaten up by a group of men. "This event will go down in the history of Ukraine as one of the key developments in the fight for equal human rights," protest organizer Olena Semenova told Reuters.

Moldavien har tillåtit en gayparad.

Två länder i Qx skrev för några dagar sedan om att polisen även skyddade en gayparad i Moldavien. När det gäller demonstrationen i Ukraina är dock rättsläget oklart ännu eftersom en lokal myndighet förbjudit demonstrationen som dock tilläts hållas trots det. I Moldavien är det en tydligare seger. Hösten 2011 skrev jag om de länder i Europa som har så allvarligt diskriminerande lagar mot HBTQ-personer att de inte uppfyller EU:s krav för att få bli medlemmar (eller om de redan är medlemmar, att de tvingats avskaffa vissa lagar om de varit utanför unionen och velat bli med):

Förbud mot gayparader 4 länder

Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Moldavien

Förbud för homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret 2 länder

Vitryssland, Turkiet

Olika åldersgräns för manliga samkönade och olikkönade relationer 1 land

Grekland

Förbud för transsexuella att juridiskt byta kön 1 land

Irland

Irland debatterar ännu möjlighet till juridiska könsbyten för transsexuella.

Det är väl tydligt Moldavien kan tas bort från listan, förhoppningsvis permanent. Om även Ukraina ska slippa vara med på "skamlistan" är dock mer tveksamt. Vi får se vad som händer när folk i landet nästa gång ansöker om att hålla en demonstration för mänskliga rättigheter för HBTQ-personer.

På Irland har debatten om att kunna byta juridiskt kön och få det erkänt i födelsecertifikat dragit ut på tiden trots tidigare löften från regeringen där. Från en artikel i irländska tidningen The journal.

Almost every state in Europe now recognises transgender persons’ right to respect for their dignity and identity. Must we always be the last to catch up?

Uppdatering 1.

Vill komplettera bloggposten med att EU kräver att alla länder som är med i unionen ska ha lagar som förbjuder diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom arbetsmarknaden. Samtliga medlemsländer och de flesta kandidatländer uppfyller det kravet. Bl.a. Turkiet och Makedonien saknar dock sådana lagar bland unionens kandidatländer.