HBT-kultur. Adjö det ljuva livet - Camilla Henemark och Carina Nunstedt.

Det här är litterärt en relativt dålig bok, ibland nästan usel. Carina Nunstedt är "spökskrivaren" som haft samtal med den f.d. sångerskan i Army of lovers, även om Camilla Henemark möjligen varit med om att själv formulera en del av innehållet. Men tyvärr närmar det sig ibland en högstadieuppsats. Först så hände det, sedan kom person X in i rummet och då sa person Y det etc. Analyserna från Henemarks sida finns där men blir ofta enkla, som att hon sällan stanna länge hos någon pojkvän. Eller att hon aldrig gjort riktiga konsekvensanalyser utan hamnat i misstag efter misstag.

Några analyser jag skulle vilja se i boken är hur hon resonerar om att hon ofta umgåtts med överklassmänniskor i överflöd (av mat, champagne, kokain etc) men samtidigt är socialdemokrat och valtalat för partiet tillsammans med både Ingvar Carlsson och Göran Persson, de två f.d. statsministrarna, med ett "rättvisebudskap". Jag hävdar inte man inte kan vara sosse om man lever lyxliv men det hade varit spännande att kolla hur hon resonerar om det.

Inget nytt om relationen med kungen.
Jag vill förtydliga att jag inte började läsa den här boken främst p.g.a. av den omdebatterade relationen mellan kungen och Camilla. Och det avslöjas inte heller något egentligen nytt i boken, nästan allt har redan rapporterats om i kvällstidningarna. Att jag lånade den här boken på Malmö stadsbibliotek var därför att Army of lovers är en av mina favoritgrupper. 1990 fick Alexander Bard, Jean-Pierre Barda och Camilla Henemark (samtliga tre har offentligt berättat de haft sex med både män och kvinnor) sitt genombrott både i Sverige och internationellt 1991 med Crucified som låg etta på Eurocharts (sammanställning av singelförsäljningen i Europa) i åtta veckor.

Alexander Bard må vara en osympatisk person men ingen kan ta ifrån Army of lovers att de gjort flera av de bästa svenska pop- och discolåtarna. Bara ABBA slår väl dem i den delen. Och det är intressant att få reda på vad som dolde sig bakom kulisserna, hur konflikterna i Army of lovers utvecklades, sedan återförandet etc. Givetvis måste man dock konstatera att det här är Camilla Henemarks version.

Henemark är besatt av kändisar.

Kanske omedvetet avslöjar Henemark hur besatt hon varit av kändisskap och att vara "inne". Det blir "namedropping", "alla var där" (och så räknar hon upp några namn varav inte ens jag känner igen en del trots att jag som ung följde pop- och mediebranchen ganska noga). Jag förstår varför hon drogs till kungen, för det är väl få om någon svensk som är mer känd än vad hon är. Henemarks bekräftelsebehov tycks vara betydande.

Hon överdriver sin egen betydelse i boken så att det ibland nästan blir komiskt. De allra flesta svenskar känner nog bara till att hon varit sångerska i Army of lovers (och gruppen fick två topp-tio-hits på singellistan i Sverige) och haft en relation med kungen. Alla de andra projekt hon sysslat med har blivit floppar eller snabbt glömts bort. Det betyder givetvis inte att de måste varit dåligt.

Avslöjar även negativa sidor.

Och trots den här kritiken finns det något sympatiskt med Camilla Henemark, hon redovisar öppet sådant som många skulle dra sig för att avslöjade i en sådan här bok, att hon använt narkotika, att hon haft många tillfälliga sexuella förbindelser med män, att hon har fått ADHD som diagnos, bor på ett stödhem etc.

Och när jag satt utanför bastun vid Kockums fritid i Malmö förra veckan och läste boken kom jag på varför jag kanske ogillar en del av hennes negativa egenskaper, det är kanske för att de finns hos mig själv, och många andra. Bekräftelsebehovet (som jag ofta haft tidigare som ung), att överdriva sin betydelse, vem av oss gör inte det? :-) etc.

Det må inte vara bra litteratur men Camilla Henemark visar, medvetet och omedvetet, både sina bra och dåliga sidor. Som vi alla människor har.