Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på....
känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att
hantera. Varenda en av oss.
Den romantiska kärleken handlar väl egentligen främst om ångestlindring. Om vi ska vara ärliga. Eller hur?
Inatt drömde jag. Inte ovanligt. Men jag kom fram till i drömmen att den romantiska kärleken (som helst ska vara hela livet, må den vara samkönad eller olikkönad, ofta är monogamin något givet) nog är främst skapad för att lindra den ångest vi alla har ibland. Att det är en social konstruktion för att använda ett modernt begrepp. För handen på hjärtat kära vänner.
Livet är tufft ibland. Vi önskar väl alla att bli sedda. Av någon.
Att hävda att Gud finns eller inte är teser.
Jag har haft kontakt med många engagerade ateister som ivrigt hävdar att religiös tro är en illusion. "Det är inte Gud som skapat människan utan människan som skapat Gud". Oavsett vad vi tycker om ateisternas tes, för det är en tes och inte fakta att avfärda att det finns en Gud precis som religiösa värderingar är teser, så är det intressant. Gud går inte att bevisa men det gör faktiskt inte kärleken heller.
Låt oss göra en historisk analys. Den romantiska kärleken har historiskt varit frånvarande som viktig faktor i princip alla kulturer. Fram till början av 1800-talet (och i vissa grupper längre) så betraktades äktenskap i Europa som något två släkter förhandlade om (i vissa delar av världen är det ännu så). Fanns kärlek mellan en man och en kvinna var det väl bra men det var definitivt inte avgörande för att ett äktenskap skulle ingås. Snarare var väl definitionen från den motsatta utgångspunkten - att paret i alla fall inte skulle hata varann utan leva ihop "i sämja".
Romantisk kärlek blev viktig på samhällsnivå först i mitten av 1800-talet.
Den romantiska kärleken är en social konstruktion på samhällsnivå och den startades av borgerligheten (som då utgjorde då bara några få procent i de flesta länder)i mitten av 1800-talet i en tid när "romantiken" fick ett lyft kulturellt. Givetvis har folk alltid blivit förälskade, på stenåldern, vikingatiden etc. I folk av samma kön, motsatt kön, båda könen, i folk som idag skulle kallas transpersoner etc. Men ur ett samhälleligt perspektiv har romantisk kärlek varit ointressant. Fram till 1800-talet.
Kanske både Gud och kärleken är sociala konstruktioner. Illusioner. Men vad är inte illusioner? Lever vi inte alla i illusioner ibland? Oavsett vad det handlar om. Att vi tror något och hoppas på det trots vi vet att det kanske inte är så. Lever vi inte alla i någon typ av livslögn ibland? Därför att det är jobbigt att lämna livslögner. Men ibland blir vi friare efteråt.
Tro och tvivel.
Jag blev först fundersam varför jag drömt just det här om kärleken. Varför just nu. Så kom jag på att jag varit på bastun vid Kockum fritid igår. Där var en man, är väl i 30-årsåldern. Han har tidigare varit något reserverad men senaste veckorna har vi börjat prata med varann ordentligt. Och igår när jag såg honom konstaterade jag att han är så vacker. Det handlar inte om hans könsorgan eller rumpa som han visar i bastun. Det blir bara detaljer. Om än inte oviktiga. "Han är en man jag kanske kunna skulle bli förälskad i", resonerade jag igår. Att smeka hans kind. Jag såg framför mig att han lyfte på huvudet medan jag kysste honom på halsen.
Kanske jag trots allt har en tro på både Gud och kärleken även om jag tvivlar ibland. Illusioner. Sociala konstruktioner.
Den tro som inte bär med sig tvivel är inte värd sitt namn, är det en del religiösa som hävdar.
Kanske samma sak gäller för den romantiska kärleken.
Uppdatering 1.
Har ni inte gjort det tidigare så kolla in min favvogrupp Pet shop boys och deras låt Love etc (Youtube). I låten sjunger Neil Tennant bl.a. följande.
Den romantiska kärleken handlar väl egentligen främst om ångestlindring. Om vi ska vara ärliga. Eller hur?
Inatt drömde jag. Inte ovanligt. Men jag kom fram till i drömmen att den romantiska kärleken (som helst ska vara hela livet, må den vara samkönad eller olikkönad, ofta är monogamin något givet) nog är främst skapad för att lindra den ångest vi alla har ibland. Att det är en social konstruktion för att använda ett modernt begrepp. För handen på hjärtat kära vänner.
Livet är tufft ibland. Vi önskar väl alla att bli sedda. Av någon.
Att hävda att Gud finns eller inte är teser.
Jag har haft kontakt med många engagerade ateister som ivrigt hävdar att religiös tro är en illusion. "Det är inte Gud som skapat människan utan människan som skapat Gud". Oavsett vad vi tycker om ateisternas tes, för det är en tes och inte fakta att avfärda att det finns en Gud precis som religiösa värderingar är teser, så är det intressant. Gud går inte att bevisa men det gör faktiskt inte kärleken heller.
Låt oss göra en historisk analys. Den romantiska kärleken har historiskt varit frånvarande som viktig faktor i princip alla kulturer. Fram till början av 1800-talet (och i vissa grupper längre) så betraktades äktenskap i Europa som något två släkter förhandlade om (i vissa delar av världen är det ännu så). Fanns kärlek mellan en man och en kvinna var det väl bra men det var definitivt inte avgörande för att ett äktenskap skulle ingås. Snarare var väl definitionen från den motsatta utgångspunkten - att paret i alla fall inte skulle hata varann utan leva ihop "i sämja".
Romantisk kärlek blev viktig på samhällsnivå först i mitten av 1800-talet.
Den romantiska kärleken är en social konstruktion på samhällsnivå och den startades av borgerligheten (som då utgjorde då bara några få procent i de flesta länder)i mitten av 1800-talet i en tid när "romantiken" fick ett lyft kulturellt. Givetvis har folk alltid blivit förälskade, på stenåldern, vikingatiden etc. I folk av samma kön, motsatt kön, båda könen, i folk som idag skulle kallas transpersoner etc. Men ur ett samhälleligt perspektiv har romantisk kärlek varit ointressant. Fram till 1800-talet.
Kanske både Gud och kärleken är sociala konstruktioner. Illusioner. Men vad är inte illusioner? Lever vi inte alla i illusioner ibland? Oavsett vad det handlar om. Att vi tror något och hoppas på det trots vi vet att det kanske inte är så. Lever vi inte alla i någon typ av livslögn ibland? Därför att det är jobbigt att lämna livslögner. Men ibland blir vi friare efteråt.
Tro och tvivel.
Jag blev först fundersam varför jag drömt just det här om kärleken. Varför just nu. Så kom jag på att jag varit på bastun vid Kockum fritid igår. Där var en man, är väl i 30-årsåldern. Han har tidigare varit något reserverad men senaste veckorna har vi börjat prata med varann ordentligt. Och igår när jag såg honom konstaterade jag att han är så vacker. Det handlar inte om hans könsorgan eller rumpa som han visar i bastun. Det blir bara detaljer. Om än inte oviktiga. "Han är en man jag kanske kunna skulle bli förälskad i", resonerade jag igår. Att smeka hans kind. Jag såg framför mig att han lyfte på huvudet medan jag kysste honom på halsen.
Kanske jag trots allt har en tro på både Gud och kärleken även om jag tvivlar ibland. Illusioner. Sociala konstruktioner.
Den tro som inte bär med sig tvivel är inte värd sitt namn, är det en del religiösa som hävdar.
Kanske samma sak gäller för den romantiska kärleken.
Uppdatering 1.
Har ni inte gjort det tidigare så kolla in min favvogrupp Pet shop boys och deras låt Love etc (Youtube). I låten sjunger Neil Tennant bl.a. följande.
(Don’t have to be) A big bucks Hollywood star
(Don’t have to drive) A super car to get far
(Don’t have to live) A life of power and wealth
(Don’t have to be) Beautiful but it helps
(Don’t have to buy) A house in Beverly Hills
(Don’t have to have) Your daddy paying the bills
(Don’t have to live) A life of power and wealth
(Don’t have to be) Beautiful but it helps
You need more
Than a big blank check to be a lover, or
A Gulfstream jet to fly you door to door
Somewhere chic on another shore....
I believe that we can achieve
The love that we need
I believe, call me naïve
Love is for free.
Illusioner måste vi ha. När dom brister hamnar vi i kris. En vanlig illusion är att bilolyckor bara drabbar andra. Om så olyckan drabbar en själv eller någon nära står hela ens värld på gungig dy.
SvaraRaderaMen så länge inget händer är illusionen nödvändig för att vi ska våga oss ut på vägarna. De flesta av oss har ett antal sådana illusioner i vårt liv.
Det är ju som du säger att romatisk kärlek inte alltid varit skäl för äktenskap. I Indien, där jag varit ett par gånger och har en del kontakter, är det fortfarande vanligt med arrangerade äktenskap. Men de blir färre bland de kristna. Men dessa arrangerade äktenskap är inte mer olyckliga än andra. Föräldrarna känner sina barn och vill att de ska bli lyckliga. De gör allt för att hitta rätt partner.
Så ja... förälskelsen är ljuv... men nästan altid övergående.
Det är lite annorlunda med kristen tro. Den går inte över. Kanske för att den bygger på att Gud steg ner och var människa mellan år 7 f kr och år 33 eft Kr. Bejakar man det så brukar man vara fast...
Kyrksyster.
SvaraRaderaTack för dina kommentarer. Håller med om det mesta men är kritisk mot det här.
"Men dessa arrangerade äktenskap är inte mer olyckliga än andra."
Att föräldrar arrangerar äktenskap är en starkt patriarkal norm som jag helt tar avstånd från. Ofta är utgångspunkten heteronormativ, att barn ska gifta sig med någon av motsatt kön även om de skulle vilja bli ihop med någon av samma kön. Sådana äktenskap leder ofta bara till otrohet (att den i paret som är homosexuell i smyg har sex med folk av samma kön) vilket gör alla till förlorare.
Jag tror inte heller man kan hävda att äktenskapen är lika lyckliga generellt som där folk är förälskade. Visst kan kärleksäktenskap där par brutit med sina föräldrars önskan också ha problem men de problemen kan ju delvis uppstå pga släktingars ovilja att acceptera kärleksäktenskapen.
Bengt
Visst KAN ett arrangerat äktenskap bli lyckligt, men jag är övertygad om att chansen att det blir så är betydligt lägre än om parterna får välja själva.
SvaraRaderaAtt föräldrarna i de flesta fall har goda intentioner spelar liksom ingen roll, det finns mängder av handlingar i synnerhet just föräldrar begår med goda intentioner som skadar barnen i större eller mindre utsträckning.
Bara en sådan sak som att fysisk attraktion till en viss person inte går att tvinga fram, antingen finns det där eller så finns det inte.
Att då förväntas ha sex med en person man inte är attraherad av blir som att förväntas äta en trerättersmiddag då man inte är ett dugg hungrig, det enda man känner är äckel och avsmak om man nu inte lyckas stänga av känslorna helt och hållet.
Och HUR ska föräldrarna kunna veta om deras barn är fysiskt attraherade av någon, det kan ingen veta med mindre än att man lyckas krypa in i personens hjärna.
Fysisk attraktion är långt ifrån den enda viktiga komponenten i ett lyckat äktenskap och kanske långt ifrån den viktigaste. Men den måste finnas där.
Att det finns en del arrangerade äktenskap som blivit lyckliga trots att parterna inte var kära i varandra från början är en annan sak, som jag ser det. Då fanns det med säkerhet åtminstone en fysisk attraktion, vilket ju inte nödvändigtvis innebär att man är kär. I fallen med de lyckliga arrangerade äktenskapen var det sannolikt så att parterna antingen blev förälskade med tiden, eller så växte en annan sorts kärlek fram där parterna aldrig gick igenom en förälskelsefas men ändå hade en viss fysisk attraktion för varandra och kom att älska varandra med tiden.
I övrigt instämmer jag helt med Bengt om heteronormativiteten i de samhällen där arrangerade äktenskap är vanligt.