Språkrör och talespersoner faller en för en just nu. Först Gustav Fridolin (mp). Senast Gudrun Schyman. Det efter katastrofresultatet för Feministiskt initiativ. Från 3,1 % till 0,4 % i förra riksdagsvalet. I några kommuner klarade de sig hyfsat lokalt bl.a. Stockholm.
Som jag kommenterat tidigare vill jag inte hyckla om politiker som avgår. Att man bara ska ge beröm. Låt mig vara ärlig. Schyman är främst en demagog precis som Jimmie Åkesson. Hennes främsta svek har varit kulturrelativismen och oviljan att försvara invandrarkvinnors självständighet. Hennes attityd emot bl.a. porr har varit heteronormativ och moralistisk.
Men varje människa är komplex.
Hon bor på Österlen, där jag själv är ifrån. Österlen, den delen av Skåne som har mest skiftande natur. Gudrun Schyman var den första partiledaren (då i v) att i en riksdagsdebatt kommentera homorättigheter. Det var 1998, bara 20 år sedan. En del hävdar nog att hon motverkat jämställdheten genom sin ibland extremism i den debatten. Jag delar inte den analysen.
Jag har bara mött henne en gång men konstaterade direkt att hon har karisma. Hon har spelat rollen av "häxa" i jämställdhetsdebatten (vill förtydliga att jag inte använder det som förolämpning). Politiker från etablerade partier har kunnat bli radikalare emot patriarkala strukturer., "de är i alla fall bättre än den där Schyman". Därför har hon med sina fel och brister förflyttat värderingar ibland om jämställdhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar