Jag var lätt förälskad i Pierre Månsson från Luf.

Jag blev engagerad i Folkpartiets ungdomsförbund (idag Luf) 1984. Själv var jag inte öppet gay då. Men i fpu mötte jag människor som inte tyckte det spelade någon roll vilken sexuell läggning folk hade. En del unga heterosexuella män dansade med varann på föreningens konferenser. För mig var det förvånande. Fpu var förmodligen den gayvänligaste föreningen på 1980-talet vid sidan av RFSL och RFSU.

Att möta människor med andra värderingar har betydelse.

Och så fanns det fanns det Pierre Månsson (bilden) som idag är ledande l-politikern i Kristianstad. Det var min första förälskelse i fpu. För ni ska bara veta att folk blir förälskade i ungdomsföreningar oavsett kön eller sexuell läggning. Pierre var svarthårig och snygg. Jag ville krama honom. Skydda honom från de som eventuellt skulle hota honom. Men det kunde jag givetvis inte berätta. Det var 1980-talet.

Sverige har idag blivit betydligt HBTQ-vänligare. Jag vill inte hävda att jag senare blev gayaktivist p.g.a. mitt engagemang i fpu. Men jag mötte människor med andra värderingar än de flesta då hade på Österlen i Skåne.

Det där har betydelse.


Uppdatering 1.

Att Gilbert Tribo blivit främste l-politikern i Region Skåne förvånar mig inte.

Vid några fpu-möten i partilokalen i Kristianstad på 1980-talet fanns det en pojke. Han var ungefär 13 år, hade precis passerat målbrottet men ville tvunget berätta för oss i distriktsstyrelsen hur vår verksamhet skulle bli bättre. Jag frågade en annan distriktsledamot vem den där pojken är. "Det är Pierres lillebror, Gilbert". En del av oss tyckte i början det var förmätet att en pojkspoling skulle lära oss som var äldre hur fpu skulle bedrivas, men ofta förde han resonemang som om han vore vuxen. Det var ganska coolt.