M har faktiskt rätt i nya attityden emot sd.

Ni som följer min blogg vet att min och Moderaternas relation senaste åren varit usel. Däremot är den utmärkt till Centerpartiet, Liberalerna och senaste året även Kristdemokraterna. Moderaterna rasar i opinionsmätningarna som även visar att en minoritet inom m är kritiska emot partiets nya besked om samarbete med sd. En majoritet bland kd-sympatisörer samt en minoritet inom främst l men även c vill att övriga borgerliga partier ska göra detsamma, avsluta beröringsskräcken inför sd.

Politik handlar dock inte bara om vad man tycker i sak utan även hur viktigt en individ bedömer att en viss policy är. Då kan vi konstatera att missnöjet inom kd, l och c gentemot beröringsskräcken inför sd inte varit i närheten att vara lika starkt som missnöjet inom (en minoritet i ) m att samarbeta med sd. Därav startade den process som gjort att c närmar sig m i opinionsmätningarna. Dock handlar förändringarna inom Alliansen om så mycket mer än bara sd. 

Lööf är en bättre statsminister kandidat än Kinberg Batra.

Annie Lööf (c) är välkänd för att kunna hantera interna kriser, samma förmåga har tyvärr inte moderaten Anna Kinberg Batra (bilden) som är stel och nästan bara sprider budskapet "vi har en plan" som hon lärt sig av partiets pr-avdelning. Lööf är en bättre statsministerkandidat än Kinberg Batra. Moderaterna är också det mest toppstyrda riksdagspartiet näst efter Sverigedemokraterna. 

Jag skulle givetvis efter den konflikt jag haft med m senaste åren kunnat ta billiga poäng genom att kritisera partiets nya sd-policy när det nu är i allvarlig kris. Men i flera år har jag i social media argumenterat för att Alliansen ska ha samma attityd till sd som till v, två partier som har en hemsk historia men som sedan förändrats till viss del. Inget regeringssamarbete, inga formella förhandlingar men däremot informella samtal med både sd och v när det bedöms som lämpligt i riksdagen för att nå en majoritet vid en viss omröstning. Borgerliga partier bör aldrig kompromissa med sd när det gäller HBTQ-rättigheter, jämställdhet, antirasism samt internationella samarbeten bl.a. i EU. Om sd kräver kompromisser inom de områdena bör borgerliga partier hellre förbli i opposition än göra eftergifter.

Övriga borgerliga partier och röd-gröna borde också släppa beröringsskräcken med sd.

Att sd idag närmast betraktas som "oberörbara" gynnar partiet, de är "rebellerna". När de aldrig får vara med på allvar i det politiska spelet kan de alltid sitta på avbytarbänken och lova vad som helst hur inkonsekvent deras politik än är ibland. "Om bara vi fått vara med och spela hade det gjorts massor av mål" trots att det säkert inte blivit resultatet.

Moderaterna har faktiskt rätt när de släppt beröringsskräcken gentemot sd. Övriga borgerliga partier samt s, mp och v borde göra detsamma.

Politik är viktigare än hur bra kompisar man är och hur mycket man gillar varann som personer. Jag vill vara tydlig med att jag och m är helt ense i sak om attityden till sd.

Uppdatering 1.

Sd har halvnazistiskt ursprung.

Sd är ett främlingsfientligt, HBT-negativt och EU-fientligt parti. Det framförde jag redan när jag startade den här bloggen för 8 år sedan och det håller jag fast vid idag. Sd bör givetvis inte betraktas som ett borgerligt parti som ska bli en del av en borgerlig regering efter valet 2018. Sd har även visat att de inte är mogna att ens bli stödparti ("danska alternativet"), skeletten ramlar ur garderoben igen och igen. Sverigedemokraterna har dessutom att halv-nazistiskt ursprung vilket Dansk folkeparti inte har, kravet på förändring bör därmed bli starkare på sd innan de eventuellt får bli officiellt stödparti.

Men nuvarande beröringsskräck är kontraproduktiv. Sd kallar sig "det enda oppositionsalternativet". Trots att de har fel där och trots att de - ibland med rätta - blir hånade så är det deras främsta trumfkort inför valet 2018. Populister skyr ansvar - just därför är nuvarande strategi om att betrakta dem som "oberörbara" fel.