Idag startar Feministiskt initiativs kongress i Västerås. Av någon konstig orsak har partiet tidigare inte publicerat kongresshandlingarna på sin hemsida, något som sedan flera år är självklart för riksdagspartierna. Men nu finns samtliga propositioner från partistyrelsen samt motionerna där. Och för första gången lär ett svenskt parti av betydelse få en svart partiledare.
Vi börjar dock med musik. Discoproducenten Jacques Morali var öppet homo inom musikbranschen Han är mest känd för att gjort disco-gruppen Village people (där många var bisexuella) populära i slutet av 1970-talet. Som många andra i branschen ville han tjäna pengar och få folk att dansa. Men han gjorde faktiskt även en politisk låt. It´s a mans world (Youtube) från 1979 av Ritchie family som utgjordes av svarta kvinnor. Discon fick en del kritik på 1970-talet för att "sålt ut sig till kommersialismen" men genren var en del av många homosexuellas, kvinnors och svartas frigörelse. Fram till dess hade musikbranschen dominerats av vita heterosexuella män. Trots låttiteln finns det ett positivt budskap till kvinnor.
....There´s no need to frown, there´s no need to be brought down....
Bristande ekonomisk trovärdighet är fi:s allvarligaste problem.
Valberedningen i Feministiskt initiativ har nominerat Gudrun Schyman och Viktoria Kawesa (bilden) till att vara partiledare närmaste åren. Jag är förvisso emot kvotering men konstaterar att det är positivt att en individ med romskt ursprung, Soraya Post, blivit ledamot i EU-parlamentet och att ett svenskt parti nu lär få en svart partiledare. Politiken bör anpassas till att människor har olika erfarenheter. Sedan ska politiker från minoritetsgrupper givetvis granskas lika hårt som andra.
När man granskar handlingarna till Feministiskt initiativs kongress är det direkt två saker som blir tydliga. Dels att partiets ekonomiska politik inte håller ihop (sedan kan man tycka olika i sak om innehållet). Fi vill spendera massor av pengar på nya reformer, deras besparingar är betydligt färre och dessutom är de kritiska emot ekonomisk tillväxt. Fi är inte seriösa inom den ekonomiska politiken. Partiet borde skaffa sig en ekonomiskpolitisk talesperson som är trovärdig. Vänsterpartiet som tidigare haft samma problem har fått Ulla Andersson som ekonomisk-politisk talesperson. Vad man än må tycka om henne, koll på ekonomi har hon. Feministiskt initiativs bristande ekonomiska trovärdighet är partiets allvarligaste problem.
Ovanligt generös attityd från partistyrelsen när det gäller motioner.
Det är också tydligt att fi är långt ut på vänsterkanten trots att de ibland låtsas annat. Partiet är tydligt till vänster om s och mp inom den ekonomiska politiken och ofta även till vänster om v inom andra områden bl.a. när det gäller försvaret, förbud emot rasistiska organisationer och lagar emot pornografi.
Det andra man kan konstatera är att Feministiskt initiativs styrelse är ovanligt generös gentemot motionärer. Det handlar dels om många bifall men även att partistyrelsen ofta bemödar sig att lämna alternativa förslag efter att de velat avslå någon motion. Det är befriande med den generositeten även om det förvisso är problematiskt att partistyrelsen utan problem yrkar bifall till dyra reformer utan att förklara hur de ska betalas.
Det här är första delen av min granskning av Feministiskt initiativs kongress i helgen. I nästa del fokuserar jag på vissa principiellt viktiga kongressmotioner och hur partistyrelsen förhållit sig till dem.
Uppdatering 1.
Fi konkurrerar främst med v.
Enligt forskningen är det så att en del förklarar sig sympatisera med Vänsterpartiet trots att det inte är favoritpartiet. Men v bedöms - med rätta - ha större chans att vara ett riksdagsparti efter valet 2018 än fi. Om fi skulle öka i opinionsmätningarna till runt 4-5 % hade det definitivt blivit ett visst hot emot v. Men de skulle även kunna ta sympatisörer från s och mp som tycker sitt parti inte är tillräckligt vänster utan kompromissat bort sig för mycket i regeringen. Givetvis gäller även det motsatta - att fi förlorar till övriga röd-gröna partier. Det finns en grupp till vänster som inte avgjort vilket parti de ska rösta på i riksdagsvalet 2018. En del av dem har fi som ett av flera alternativ.
På kort sikt är Vänsterpartiets och Feministiskt initiativs ekonomiska politik nära varann. V har dock som långsiktigt mål att närmast avskaffa marknadsekonomin, fi har däremot ungefär samma vision som vänstersossar, en blandekonomi med både betydande offentligt och privat ägande.
Valberedningen i Feministiskt initiativ har nominerat Gudrun Schyman och Viktoria Kawesa (bilden) till att vara partiledare närmaste åren. Jag är förvisso emot kvotering men konstaterar att det är positivt att en individ med romskt ursprung, Soraya Post, blivit ledamot i EU-parlamentet och att ett svenskt parti nu lär få en svart partiledare. Politiken bör anpassas till att människor har olika erfarenheter. Sedan ska politiker från minoritetsgrupper givetvis granskas lika hårt som andra.
När man granskar handlingarna till Feministiskt initiativs kongress är det direkt två saker som blir tydliga. Dels att partiets ekonomiska politik inte håller ihop (sedan kan man tycka olika i sak om innehållet). Fi vill spendera massor av pengar på nya reformer, deras besparingar är betydligt färre och dessutom är de kritiska emot ekonomisk tillväxt. Fi är inte seriösa inom den ekonomiska politiken. Partiet borde skaffa sig en ekonomiskpolitisk talesperson som är trovärdig. Vänsterpartiet som tidigare haft samma problem har fått Ulla Andersson som ekonomisk-politisk talesperson. Vad man än må tycka om henne, koll på ekonomi har hon. Feministiskt initiativs bristande ekonomiska trovärdighet är partiets allvarligaste problem.
Ovanligt generös attityd från partistyrelsen när det gäller motioner.
Det är också tydligt att fi är långt ut på vänsterkanten trots att de ibland låtsas annat. Partiet är tydligt till vänster om s och mp inom den ekonomiska politiken och ofta även till vänster om v inom andra områden bl.a. när det gäller försvaret, förbud emot rasistiska organisationer och lagar emot pornografi.
Det andra man kan konstatera är att Feministiskt initiativs styrelse är ovanligt generös gentemot motionärer. Det handlar dels om många bifall men även att partistyrelsen ofta bemödar sig att lämna alternativa förslag efter att de velat avslå någon motion. Det är befriande med den generositeten även om det förvisso är problematiskt att partistyrelsen utan problem yrkar bifall till dyra reformer utan att förklara hur de ska betalas.
Det här är första delen av min granskning av Feministiskt initiativs kongress i helgen. I nästa del fokuserar jag på vissa principiellt viktiga kongressmotioner och hur partistyrelsen förhållit sig till dem.
Uppdatering 1.
Fi konkurrerar främst med v.
Enligt forskningen är det så att en del förklarar sig sympatisera med Vänsterpartiet trots att det inte är favoritpartiet. Men v bedöms - med rätta - ha större chans att vara ett riksdagsparti efter valet 2018 än fi. Om fi skulle öka i opinionsmätningarna till runt 4-5 % hade det definitivt blivit ett visst hot emot v. Men de skulle även kunna ta sympatisörer från s och mp som tycker sitt parti inte är tillräckligt vänster utan kompromissat bort sig för mycket i regeringen. Givetvis gäller även det motsatta - att fi förlorar till övriga röd-gröna partier. Det finns en grupp till vänster som inte avgjort vilket parti de ska rösta på i riksdagsvalet 2018. En del av dem har fi som ett av flera alternativ.
På kort sikt är Vänsterpartiets och Feministiskt initiativs ekonomiska politik nära varann. V har dock som långsiktigt mål att närmast avskaffa marknadsekonomin, fi har däremot ungefär samma vision som vänstersossar, en blandekonomi med både betydande offentligt och privat ägande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar