S-mp-regeringen vill ge tvångssteriliserade transsexuella betydande skadestånd.

Från en artikel i Dagens nyheter.

... Förslaget innebär att personer som steriliserades i samband med könskorrigering mellan 1972 och 2013 ska kunna få en ersättning på 225.000 kronor. För att ha rätt till kompensation ska personen ha ansökt om att få ändra könstillhörighet under den aktuella perioden och fått ansökan beviljad. Ansökan om ersättning måste göras inom två år från att lagen börjat gälla. Det är inte beslutat än vilken myndighet som ska hantera ansökningarna.... Personer som steriliserades av medicinska, sociala eller rashygienska orsaker fram till 1970-talet fick år 2000 en ursäkt av regeringen och rätt till ett schablonbelopp på 175.000 kronor i kompensation. Regeringen har utgått från det beloppet, men räknat upp det till dagens penningvärde....

Jag har varit tydlig sedan fler år att jag är för att tvångssteriliserade transsexuella ska få skadestånd men inte tagit ställning på nivån. S-mp-regeringens förslag verkar dock rimligt, det har gjorts en saklig bedömning. Sedan tidigare har Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ och Piratpartiet förklarat sig vara för att tvångssteriliserade transsexuella bör få skadestånd. Det är positivt att även Socialdemokraterna nu officiellt blir för reformen.Från artikeln i Dagens nyheter.

..... Förslaget skickas ut på remiss på måndag och regeringen planerar att lägga fram en proposition i början av nästa år. Förhoppningen är att lagändringarna ska börja gälla den 1 maj 2018. Gabriel Wikström menar att det finns ett brett stöd i riksdagen för frågan och räknar med att regeringens förslag kommer att gå igenom...

Förmodligen blir sd ensamt parti att rösta emot skadestånd till tvångssteriliserade transsexuella.

Vad jag vet har inget borgerligt parti utåt kommunicerat sitt stöd till skadestånd för gruppen, samtliga har dock varit för utredningen. Men sjukvårdsminister Gabriel Wikström (s) har tydligen - med rätta - kollat efter att ett lagförslag senare får bred majoritet i riksdagen. Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna lär rösta för skadestånd till tvångssteriliserade transsexuella. Konstigt vore det annars eftersom c och l och så småningom även m var drivande för att avskaffa sterilitetskravet i könstillhörighetslagen. Kristdemokraterna har varit mer ambivalenta men accepterade till sist borttagandet av kravet, att behålla kravet var omänskligt. Kd bör ställa sig bakom skadestånd till gruppen.

Sverigedemokraterna är ensamt riksdagsparti att ännu vara principiellt för att sterilitetskravet för att byta kön borde varit kvar. Partiet har dock accepterat förändringen och vill inte avskaffa reformen,. Mitt tips är att sd kommer att rösta nej till skadestånd till transsexuella. Men även de fattar säkert att man inte vinner många nya sympatisörer i Sverige genom att motarbeta reformer för transpersoner. En del ultra-konservativa kommer 2018 tycka skadeståndet är fel, men sedan ägnar de sig åt andra debatter.

Islamistregimerna brakar ihop så småningom.

Tick-tack, tick-tack, tick-tack, tick-tack....

Klockan tickar precis som en tidsinställd bomb i en Bondfilm för att diktaturer som i Iran och Saudiarabien ska braka ihop. Att den västerländska friheten med fokus på individen även ska nå dit. Att jag är kritisk emot islam bör väl alla som följt min blogg veta. Även att jag ofta kritiserat konservativa tolkningar av kristendom och judendom.

Men jag kommer aldrig att kritisera HBTQ-muslimer och andra progressiva muslimer som försöker förändra samfunden inifrån. Tvärtom ger jag stöd åt dem. Ibland får jag kritik från folk för det. Tidigare har invändningarna kommit från bara högerextremister, de som velat att jag ska förklara att ingen borde vara muslim. Senaste åren har jag även mött kritik från en del som själva har ursprung från Mellanöstern och varit utsatta för islamistiskt förtryck. Jag förstår givetvis deras trauman men religionsfrihet är en del av den västerländska friheten.

Regimerna i Iran och Saudiarabien faller.

Jag vill vara tydlig. Progressiva muslimer (som sossen Nalin Pekgul) kan vara våra bästa bundsförvanter i kampen emot den fascistiska ideologin islamism. Fascismen fick sitt 1945. Kommunismen sitt 1989. Friheten kommer svepa bort även regimerna i bl.a. Iran och Saudiarabien, var så säkra. En dag kommer HBTQ-personer fira sina rättigheter även där. Även om det inte händer närmaste åren.

Men klockan tickar för regimerna.

Tick-tack, tick-tack, tick-tack, tick-tack....

HBTQ-kultur. Being 17.

Från en presentation av Being 17 (2016) regisserad av Andre Téchiné.

.... Damien lives with his mother Marianne, a doctor, while his father is on a tour of duty abroad. He is bullied by Thomas, whose mother is ill. The boys find themselves living together when Marianne invites Thomas to come and stay with them....

Om någon homofob skulle fråga mig om filmen har som syfte att vara "gay-propaganda" hade jag kommenterat följande. "Nej, det är mycket värre än så, filmen handlar om hur svårt det ibland är att vara människa, oavsett sexuell läggning". Den här franska filmen handlar förvisso om att tonårskillarna Damien (spelad av Kacey Mottet Klein) och Tomas (Corentin Fillas) har en komplicerad relation.

Ordspråket "det är en tunn linje mellan kärlek och hat" har sällan blivit så tydligt som här. Två tonårskillar som känner begär, förvirring och aggressivitet. Till sist hamnar de i samma säng där de har sex. Båda två visar "full frontal nudity". Det här är Frankrike och inte den idag relativt pryda svenska filmbranschen. Manuset till filmen är kanske inte helt trovärdigt men skådespelarinsatserna är lysande. Kacey Mottet Klein är som Damien en söt kille.

Fokus på människor känslor.

Att reducera Being 17 regisserad av öppet homosexuelle Andre Techine till en komma-ut-film vore annars att göra den orätt. För temat handlar egentligen om hur människor hanterar sorg och förvirring. Titelmusiken är dyster, redan där blir det en indikation. Damiens mamma Marianne (Sandrine Kiberlain) får ett meddelande om att hennes man som jobbat utomlands som fransk officerare emot radikala (islamister) blivit dödad i strid. Hon hamnar i en allvarlig depression. Fotot i filmen är också bra, här finns vackra scener från södra Frankrike.

Det här är till viss del en typiskt fransk film. Fokus är inte främst på händelser som i de flesta filmer från USA och Storbritannien. Dramatik finns förvisso men det handlar om att visa människors känslor och dess nyanser.

Trailer (Youtube)

Fi sviker brottsoffer för hedersrelaterat våld - igen.

Det här är andra och sista delen av min granskning av Feministiskt initiativ som hölls förra helgen. När det gäller riksdagspartierna brukar jag kommentera nästan allt som har koppling till HBTQ-rättigheter. Eftersom fi är utanför riksdagen har det inte samma nyhetsvärde vad som beslutas i detalj och jag fokuserar på saker som handlar om partiet ska byta politik eller sådant som i övrigt har principiellt intresse i kongresshandlingarna.

Partistyrelsen ville tillåta anonyma donatorer vid inseminationer vid kliniker. Idag har barn rätt att vid 18 års ålder få veta vem som är dess biologiska pappa. Positivt att kongressen beslutade att den möjligheten ska behållas. När fi förklarar att det är viktigt att adopterade barn har rätt att känna till sitt biologiska ursprung hade det blivit fånigt om partiet velat att barn som kommit till efter en insemination vid en klinik inte ska ha samma möjlighet.

Partiets HBTQ-politiska talesperson för straffskärpning för hedersrelaterade brott.

Sissela Nordling Blanco är fi:s HBTQ-politiska talesperson men lämnar nu partistyrelsen. Hon har dock tillsammans med andra flera motioner inom området. I motion 104 föreslås att fi blir för att hedersrelaterade motiv ska betraktas som ett försvårande motiv i brottsbalken.

.... Det är problematiskt att Feministiskt initiativ trots detta uppfattas som att vi osynliggör och relativiserar hedersrelaterat våld och förtryck och att vi inte ”vågar” prata om problemet. Det ställer krav på att vi uttrycker oss särskilt tydligt. Det är viktigt att synliggöra att hedersförtrycket ofta skiljer sig från annat våld och förtryck, bland annat genom att det är kollektivt sanktionerat. Kollektivet utgörs i många fall av familj, släkt och en bredare social kontext vilket försätter offret i en särskilt utsatt position. Det gör det också svårare för den våldsutsatte att bryta sig loss och utsattheten upphör oftast inte även om en gärningsman döms. Mot bakgrund av att hedersrelaterat våld och förtryck utnyttjar offrets beroendeställning till familj, släkt och sociala sammanhang och att det tar sig specifika uttryck borde heder ses som en särskilt försvårande omständighet vid straffmätningen. Att införa heder som en egen punkt i straffmätningen och att detta ska ses som försvårande omständighet är både ett erkännande av brottets särskilda motiv, särdrag och den utsatthet position som offer för hedersrelaterat våld och förtryck är utsatta för. Det betyder inte att hedersrelaterade brott alltid är grövre än annat våld men det tydliggör dess särdrag....

Fi förtjänar kritik för sin absurda attityd.

Det där är helt rätt. Och det är samma resonemang som riksdagen för. S-mp-regeringen har startat en utredning om reformen. Samtliga riksdagspartier är i princip eniga om att det bör genomföras. Men partistyrelsen i fi yrkade avslag på motionen och ville att fi fortsatt skulle motsätta sig hedersrelaterade motiv som straffskärpning. Notera en del bisarra argument.

.... Tyvärr tenderar politiska motståndare särskilt i denna fråga att brista i saklighet och att spekulera eller medvetet sprida vilseledande uppgifter om var vi står. Så länge vi inte ställer upp på problembeskrivningar som att problemet ligger i religionen islam eller i ”massinvandring”, eller att våld är avvikande beteende om förövaren heter Anders men kulturellt om han heter Ahmed, kommer vi fortsätta att anklagas för att inte våga se problemet..... Den allmänna debatten präglas dock fortfarande ofta av en polarisering mellan ett kulturellt perspektiv (selektivt kulturaliserande av våld beroende på förövarens bakgrund) och ett ensidigt könsperspektiv (radikalfeministiskt), vilket kan innebära en pedagogisk utmaning för oss. Styrelsen anser dock att vi ska fortsätta att bygga vår politik på kunskap, inte på rädsla för populistiska anklagelser. Vi anser att förslaget om straffskärpning vid hedersmotiv innebär ett avsteg från vårt nuvarande intersektionella perspektiv, i riktning mot selektiv kulturalisering och ökad rättsosäkerhet och diskriminering.... Vi ställer oss frågande till varför det skulle vara mindre allvarligt om motivet är kontroll, utan att just ordet ”heder” används. De som hävdar att ”hedersvåld” är vårt största jämställdhetsproblem har antingen inte statistiken klart för sig, eller så anser de verkligen att förövarens bakgrund/religion/hudfärg avgör hur allvarligt brottet är. Vi ska inte gå en millimeter i den riktningen. Däremot är riskbedömning en annan sak, vilket redan understryks i politikdokumentet. Våld i namn av heder kräver ofta en annan riskbedömning, överväganden om risk för tvångsäktenskap exempelvis....

Tyvärr följde kongressen styrelsen. De flesta av kongressombuden låtsades inte om att fi var det sista partiet i Sverige som erkände att det ens finns hedersrelaterat våld. Sedan försöker partiet även hävda att alla dess kritiker är sd-sympatisörer vilket är nonsens. Det är "alternativa fakta". Fi har med rätta fått skarp kritik från massor av folk som inte alls är främlingsfientliga - många av kritikerna har för övrigt invandrarursprung. Kritiken emot kulturalisering är bisarr. Hederskultur handlar just om kultur (däremot inte om etnicitet och även om de flesta förövare är muslimer finns problemet även inom andra religiösa grupper). Att hävda att förslaget leder till ökad rättsosäkerhet och diskriminering blir bara fånigt - det finns ingen som helst substans i den kritiken. Däremot gillar givetvis islamisterna fi:s resonemang. Fi sviker offer för hedersrelaterat våld - igen. I en situation där samtliga riksdagspartier till sist enats om lagskärpningar.

Idrotten bör bli mer könsneutral.

I motion 178 föreslogs att funktionshindrade ska inkluderas i hatbrottslagarna. Partistyrelsen och kongressen stödde det. Jag är själv för att utreda om funktionshindrade ska omfattas av bl.a. lagen om hets emot folkgrupp, något som även Vänsterpartiet är positivt till.  När det gäller idrott framförde partistyrelsen bl.a. följande om motion 136.

.... Den vanligt förekommande binära könsuppdelningen inom idrott kan lättare bidra till att könsroller och destruktiva kulturer reproduceras. Det gör även idrottande svårt och otillgängligt för de personer som inte passar in i den binära könsuppdelningen, samt för dem som vill idrotta med personer av ett annat genus än det idrottslaget delar upp en i. Feministiskt initiativ vill därför etablera idrottsutövande så genusneutralt som möjligt....

Kongressen höll med partistyrelsen. Det där är en komplicerad debatt eftersom män och kvinnor - på en generell nivå - faktiskt har olika fysiska förutsättningar ibland. Men många transpersoner får problem av den ständiga könsindelningen. Det finns ingen orsak att av slentrian behålla könsindelningar i idrotter där män och kvinnor generellt tävlar på samma villkor. Idrott på skolor bör i princip alltid vara könsneutral.

Fi får förmodligen första svenska partiledaren som är svart.

Idag startar Feministiskt initiativs kongress i Västerås. Av någon konstig orsak har partiet tidigare inte publicerat kongresshandlingarna på sin hemsida, något som sedan flera år är självklart för riksdagspartierna. Men nu finns samtliga propositioner från partistyrelsen samt motionerna där. Och för första gången lär ett svenskt parti av betydelse få en svart partiledare.

Vi börjar dock med musik. Discoproducenten Jacques Morali var öppet homo inom musikbranschen Han är mest känd för att gjort disco-gruppen Village people (där många var bisexuella) populära i slutet av 1970-talet. Som många andra i branschen ville han tjäna pengar och få folk att dansa. Men han gjorde faktiskt även en politisk låt. It´s a mans world (Youtube) från 1979 av Ritchie family som utgjordes av svarta kvinnor. Discon fick en del kritik på 1970-talet för att "sålt ut sig till kommersialismen" men genren var en del av många homosexuellas, kvinnors och svartas frigörelse. Fram till dess hade musikbranschen dominerats av vita heterosexuella män. Trots låttiteln finns det ett positivt budskap till kvinnor.

....There´s no need to frown, there´s no need to be brought down....

Bristande ekonomisk trovärdighet är fi:s allvarligaste problem.

Valberedningen i Feministiskt initiativ har nominerat Gudrun Schyman och Viktoria Kawesa (bilden) till att vara partiledare närmaste åren. Jag är förvisso emot kvotering men konstaterar att det är positivt att en individ med romskt ursprung, Soraya Post, blivit ledamot i EU-parlamentet och att ett svenskt parti nu lär få en svart partiledare. Politiken bör anpassas till att människor har olika erfarenheter. Sedan ska politiker från minoritetsgrupper givetvis granskas lika hårt som andra.

När man granskar handlingarna till Feministiskt initiativs kongress är det direkt två saker som blir tydliga. Dels att partiets ekonomiska politik inte håller ihop (sedan kan man tycka olika i sak om innehållet). Fi vill spendera massor av pengar på nya reformer, deras besparingar är betydligt färre och dessutom är de kritiska emot ekonomisk tillväxt. Fi är inte seriösa inom den ekonomiska politiken. Partiet borde skaffa sig en ekonomiskpolitisk talesperson som är trovärdig. Vänsterpartiet som tidigare haft samma problem har fått Ulla Andersson som ekonomisk-politisk talesperson. Vad man än må tycka om henne, koll på ekonomi har hon. Feministiskt initiativs bristande ekonomiska trovärdighet är partiets allvarligaste problem.

Ovanligt generös attityd från partistyrelsen när det gäller motioner.

Det är också tydligt att fi är långt ut på vänsterkanten trots att de ibland låtsas annat. Partiet är tydligt till vänster om s och mp inom den ekonomiska politiken och ofta även till vänster om v inom andra områden bl.a. när det gäller försvaret, förbud emot rasistiska organisationer och lagar emot pornografi.

Det andra man kan konstatera är att Feministiskt initiativs styrelse är ovanligt generös gentemot motionärer. Det handlar dels om många bifall men även att partistyrelsen ofta bemödar sig att lämna alternativa förslag efter att de velat avslå någon motion. Det är befriande med den generositeten även om det förvisso är problematiskt att partistyrelsen utan problem yrkar bifall till dyra reformer utan att förklara hur de ska betalas.

Det här är första delen av min granskning av Feministiskt initiativs kongress i helgen. I nästa del fokuserar jag på vissa principiellt viktiga kongressmotioner och hur partistyrelsen förhållit sig till dem.


Uppdatering 1.

Fi konkurrerar främst med v.

Enligt forskningen är det så att en del förklarar sig sympatisera med Vänsterpartiet trots att det inte är favoritpartiet. Men v bedöms - med rätta - ha större chans att vara ett riksdagsparti efter valet 2018 än fi. Om fi skulle öka i opinionsmätningarna till runt 4-5 % hade det definitivt blivit ett visst hot emot v. Men de skulle även kunna ta sympatisörer från s och mp som tycker sitt parti inte är tillräckligt vänster utan kompromissat bort sig för mycket i regeringen. Givetvis gäller även det motsatta - att fi förlorar till övriga röd-gröna partier. Det finns en grupp till vänster som inte avgjort vilket parti de ska rösta på i riksdagsvalet 2018. En del av dem har fi som ett av flera alternativ.

På kort sikt är Vänsterpartiets och Feministiskt initiativs ekonomiska politik nära varann. V har dock som långsiktigt mål att närmast avskaffa marknadsekonomin, fi har däremot ungefär samma vision som vänstersossar, en blandekonomi med både betydande offentligt och privat ägande.

Regeringen startar ny utredning om könsneutral föräldraskapspresumtion.

S-mp-regeringen har 16 mars beslutat starta en utredning om lagar om juridiskt föräldraskap.

.... Drygt hälften av alla barn som föds i Sverige i dag har föräldrar som är sambor och många barn växer också upp i andra familjekonstellationer än den traditionella kärnfamiljen. Med utvecklingen av DNA-analyser har också möjligheten att bevisa ett genetiskt släktskap förändrats. I olikkönade äktenskap gäller en faderskapspresumtion som medför att om paret får barn anses mannen automatiskt som far. I utredningsuppdraget ingår bland annat att ta ställning till om samkönade kvinnliga par som är gifta eller registrerade partner när de får barn med hjälp av assisterad befruktning bör omfattas av en föräldraskapspresumtion motsvarande den som gäller i ett olikkönat äktenskap. Utredningen ska också lämna förslag på hur reglerna om bekräftelse av faderskap och föräldraskap för ogifta kan moderniseras och förenklas, bland annat utifrån de möjligheter som digitaliseringen kan erbjuda. Utredaren får också i uppdrag att se över reglerna om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap. Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2018....

Olika regler för lesbiska och olikkönade par.

Från regeringens direktiv till utredningen.

.... Om modern när barnet föds är gift med en man, anses mannen automatiskt som barnets far (den s.k. faderskapspresumtionen). Presumtionen gäller även om barnet har kommit till genom assisterad befruktning. Om det inte finns en faderskapspresumtion, ska faderskapet fastställas genom bekräftelse eller dom. Om en assisterad befruktning.... utförs på en kvinna som är gift eller registrerad partner med en annan kvinna, anses maken eller partnern också som förälder. Föräldraskapet förutsätter att det finns ett samtycke till den assisterade befruktningen och att det är sannolikt att barnet har kommit till genom den. Ett föräldraskap måste, till skillnad från faderskap, alltid fastställas genom en bekräftelse eller en dom. Det finns alltså i dessa fall inte någon motsvarighet till en faderskapspresumtion.... Utredaren ska i de förslag som lämnas eftersträva en könsneutral lösning.... Utredaren ska i sitt arbete beakta den grundläggande målsättningen att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, kön eller könsidentitet. Utredaren ska i sina förslag beakta konsekvensen av att steriliseringskravet och förbudet mot bibehållen fortplantningsförmåga vid ändrad könstillhörighet har avskaffats....

S och mp har svikit sitt löfte om skyndsam behandling av reformen.

Det har redan gjort en utredning som 2007 lämnade förslag om en könsneutral föräldraskapspresumtion. I riksdagens betänkande Familjerätt från början av 2014 valde Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att lämna en reservation om en könsneutral föräldraskapspresumtion. Från reservation 3.

.... Kvinnliga samkönade par ska inte behöva genomgå en krångligare juridisk process än olikkönade par. I utredningsbetänkandet Föräldraskap vid assisterad befruktning (SOU 2007:3) föreslås att den kvinna som är moderns registrerade partner automatiskt ska anses vara barnets förälder, en föräldraskapspresumtion motsvarande den nuvarande faderskapspresumtionen. Vi välkomnar utredningens förslag och anser att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med de lagförslag som krävs....

Det var en bra reservation från s, mp och v. Jag förväntar mig faktiskt att politiker menar vad de framför i reservationer i riksdagen. Sedan Sverige fick en s-mp-regering har ärendet verkligen inte behandlats skyndsamt. Det är ett allvarligt svek från s och mp. Trots att de vet att om de skulle lämna ett förslag hade det fått brett stöd i riksdagen. Nu startas dock en utredning som kan göra att reformen genomförs senare.

M har faktiskt rätt i nya attityden emot sd.

Ni som följer min blogg vet att min och Moderaternas relation senaste åren varit usel. Däremot är den utmärkt till Centerpartiet, Liberalerna och senaste året även Kristdemokraterna. Moderaterna rasar i opinionsmätningarna som även visar att en minoritet inom m är kritiska emot partiets nya besked om samarbete med sd. En majoritet bland kd-sympatisörer samt en minoritet inom främst l men även c vill att övriga borgerliga partier ska göra detsamma, avsluta beröringsskräcken inför sd.

Politik handlar dock inte bara om vad man tycker i sak utan även hur viktigt en individ bedömer att en viss policy är. Då kan vi konstatera att missnöjet inom kd, l och c gentemot beröringsskräcken inför sd inte varit i närheten att vara lika starkt som missnöjet inom (en minoritet i ) m att samarbeta med sd. Därav startade den process som gjort att c närmar sig m i opinionsmätningarna. Dock handlar förändringarna inom Alliansen om så mycket mer än bara sd. 

Lööf är en bättre statsminister kandidat än Kinberg Batra.

Annie Lööf (c) är välkänd för att kunna hantera interna kriser, samma förmåga har tyvärr inte moderaten Anna Kinberg Batra (bilden) som är stel och nästan bara sprider budskapet "vi har en plan" som hon lärt sig av partiets pr-avdelning. Lööf är en bättre statsministerkandidat än Kinberg Batra. Moderaterna är också det mest toppstyrda riksdagspartiet näst efter Sverigedemokraterna. 

Jag skulle givetvis efter den konflikt jag haft med m senaste åren kunnat ta billiga poäng genom att kritisera partiets nya sd-policy när det nu är i allvarlig kris. Men i flera år har jag i social media argumenterat för att Alliansen ska ha samma attityd till sd som till v, två partier som har en hemsk historia men som sedan förändrats till viss del. Inget regeringssamarbete, inga formella förhandlingar men däremot informella samtal med både sd och v när det bedöms som lämpligt i riksdagen för att nå en majoritet vid en viss omröstning. Borgerliga partier bör aldrig kompromissa med sd när det gäller HBTQ-rättigheter, jämställdhet, antirasism samt internationella samarbeten bl.a. i EU. Om sd kräver kompromisser inom de områdena bör borgerliga partier hellre förbli i opposition än göra eftergifter.

Övriga borgerliga partier och röd-gröna borde också släppa beröringsskräcken med sd.

Att sd idag närmast betraktas som "oberörbara" gynnar partiet, de är "rebellerna". När de aldrig får vara med på allvar i det politiska spelet kan de alltid sitta på avbytarbänken och lova vad som helst hur inkonsekvent deras politik än är ibland. "Om bara vi fått vara med och spela hade det gjorts massor av mål" trots att det säkert inte blivit resultatet.

Moderaterna har faktiskt rätt när de släppt beröringsskräcken gentemot sd. Övriga borgerliga partier samt s, mp och v borde göra detsamma.

Politik är viktigare än hur bra kompisar man är och hur mycket man gillar varann som personer. Jag vill vara tydlig med att jag och m är helt ense i sak om attityden till sd.

Uppdatering 1.

Sd har halvnazistiskt ursprung.

Sd är ett främlingsfientligt, HBT-negativt och EU-fientligt parti. Det framförde jag redan när jag startade den här bloggen för 8 år sedan och det håller jag fast vid idag. Sd bör givetvis inte betraktas som ett borgerligt parti som ska bli en del av en borgerlig regering efter valet 2018. Sd har även visat att de inte är mogna att ens bli stödparti ("danska alternativet"), skeletten ramlar ur garderoben igen och igen. Sverigedemokraterna har dessutom att halv-nazistiskt ursprung vilket Dansk folkeparti inte har, kravet på förändring bör därmed bli starkare på sd innan de eventuellt får bli officiellt stödparti.

Men nuvarande beröringsskräck är kontraproduktiv. Sd kallar sig "det enda oppositionsalternativet". Trots att de har fel där och trots att de - ibland med rätta - blir hånade så är det deras främsta trumfkort inför valet 2018. Populister skyr ansvar - just därför är nuvarande strategi om att betrakta dem som "oberörbara" fel.

S-mp-regeringen signalerar kraftigt liberaliserad könstillhörighetlag.

För första gången signalerar s--mp-regeringen att den planerar att lämna ett förslag om en kraftigt liberaliserad lag när det gäller byte av juridisk könstillhörighet. Man kan förvisso - med rätta - kritisera att det dröjt så länge. Men beskedet att regeringen vill lämna en proposition våren 2018 är i sak välkommet och nu handlar det om att den nya könstillhörighetslagen blir både frihetlig och värnar minderårigas situation. RFSL välkomnar också beskedet från regeringen.

2015 lämnade en utredning bra och balanserade förslag till en betydligt friare könstillhörighetslag. Som jag påpekat tidigare vill jag dock att dispens för 15-17-åringar att göra "könsbytesoperationer" ska tillämpas synnerligen restriktivt. Eftersom det är ett beslut som är svårt att ändra efteråt. En del (förvisso relativt få) transpersoner har ångrat att de gjort sådana operationer. Att placera ett sådant ansvar på minderåriga bör inte tillåtas vanligen. Det kan dock finnas 15-17-åringar som har sådan ångest för sin kropp och där det finns en allvarlig risk för en ung persons hälsa att en medicinsk operation är motiverad när man gör en helhetsbedömning. Dock ska det bara vara tillåtet om både ansvarig läkare och vårdnadshavarna godkänner det förutom individen själv.

Bara sd är för att behålla 18-årsgränsen för byte av juridiskt kön.

När det gäller byte av juridiskt kön är situationen annorlunda, sådant går att relativt enkelt justera om någon ångrar sig. Dagens 18-årsgräns är fyrkantig och byråkratisk. Att förenkla byte av juridiskt kön för 12-17-åringar som utredningen föreslår är en del av en agenda för att öka friheten för individer.

Av riksdagens åtta partier är sex principiellt för att sänka (eller avskaffa) 18-årsgränsen för att byta juridiskt kön även om flera av dem inte beslutat vilken som ska bli den nya åldersgränsen. Sverigedemokraterna vill behålla 18-årsgränsen medan Kristdemokraterna tvekar om det ska bli en sänkning. Vänsterpartiet vill helt avskaffa åldersgränsen för byte av juridiskt kön precis som Feministiskt initiativ och Piratpartiet utanför riksdagen.


Uppdatering 1.

Juridiskt könsbyte för barn yngre än 12 år.

När det gäller att även barn yngre än 12 år ska få byta juridiskt kön med vårdnadshavarnas godkännande har jag inte tagit slutgiltig ställning. Jag respekterar givetvis att RFSL precis som flera partier är för det. Men nu har vi ett utredningsförslag om att tillåta det från 12 års ålder, det har skickats ut på remiss. Det finns inget förslag om avskaffande helt av åldersgränsen som remissinstanser fått möjlighet att kommentera. Och en del av den svenska modellen - som är trög ibland men också har som ambition att garantera väl förberedda lagförslag - är att politiska förslag ska ut på remiss först. Undantagen från den regeln är få.

Att sänka åldersgränsen till 12 år är en viktig frihetsreform. Säkert blir det senare en debatt om den ska avskaffas helt. Då får alla en ny möjlighet att ta ställning till det. Jag är inte engagerad för att hindra barn yngre än 12 år att byta juridiskt kön med vårdnadshavares godkännande. Det skulle säkert inte leda till allvarliga problem. Men innan jag eventuellt ger min välsignelse till en sådan reform vill jag ha en debatt, utredning och remissrunda.

Vänsterpartiet har rätt om könsneutrala lagtexter även om partiet är inkonsekvent.

Riksdagens civilutskott har nu publicerat sitt betänkande Familjerätt. Ett enigt utskott lämnar fyra s.k. tillkännagivanden till s-mp-regeringen. Bland dem finns följande.

.... Regeringen bör snarast möjligt återkomma till riksdagen med lagförslag som innebär att möjligheten att i undantagsfall erkänna barnäktenskap och tvångsäktenskap begränsas ytterligare....

Det är positivt, tonåringar yngre än 18 år ska skyddas från att bli bortgifta p.g.a. tvång eller socialt tryck från sin omgivning. Ledamöterna har även i enighet fördömt månggifte.

.... Enligt utskottets mening är det oroande att så många som 300 personer är registrerade i folkbokföringen som gifta med fler än en person. Regeringen bör därför ta initiativ i syfte att analysera vad som ligger bakom det höga antalet....

Som jag tidigare förklarat här på bloggen är jag för att utreda en antalsneutral sambolag men emot att tillåta månggifte eftersom det riskerar att försämra kvinnors situation i en del invandrartäta förorter.

M, c, v och l lämnar en gemensam reservation om att införa en könsneutral föräldraskapspresumtion.

.... Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson anförde den 20 april 2016 i ett frågesvar att det är viktigt att lagstiftningen om faderskap och föräldraskap utvecklas i takt med samhället i övrigt. Enligt statsrådet avser regeringen att tillsätta en utredning som ska se över om reglerna kan moderniseras.... Enligt uppgift från Justitiedepartementet är avsikten att den utredning som justitie- och migrationsminister Morgan Johansson hänvisat till i frågesvaret som redovisats ovan ska tillsättas i mars...

I sak är det givetvis positivt att en könsneutral föräldraskapspresumtion - igen - utreds om det förbättrar möjligheten för att reformen införs. Det finns dock ett färdigt utredningsförslag från 2007. Det har remissbehandlats och kan genomföras. En del av förslaget är att donatorn vid inseminationen hos en klinik ska få möjlighet att bli vårdnadshavare om alla parter är ense om det. Dessbättre föreslår Moderaterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna i reservation 9 att en könsneutral föräldraskapspresumtion bör införas (även Socialdemokraterna och Miljöpartiet är i sak för reformen).

.... Sedan 2005 kan kvinnor som lever i samkönade relationer få sjukvårdens hjälp med att skaffa barn genom assisterad befruktning. Den födande kvinnans partner av samma kön blir i dessa fall, förutsatt att hon samtyckt till behandlingen, barnets andra juridiska förälder, genom att bekräfta detta på samma sätt som en man som är sambo med en kvinna som föder barn får göra. Om mamman är gift med en man blir han automatiskt registrerad som barnets förälder efter födseln, men om mamman i stället är gift med en kvinna måste hon gå igenom en krånglig och tidskrävande process för att få föräldraskapet registrerat i domstol. Utredningen Föräldraskap vid assisterad befruktning.... föreslog att föräldraskapet vid assisterad befruktning ska regleras på samma sätt för samkönade par som för olikkönade par. Vi anser att den omotiverade särbehandling som råder i dag måste upphöra och att lagstiftningen måste bli könsneutral. Det får bli regeringens uppgift att utarbeta de lagförslag som krävs och återkomma till riksdagen....

Vänsterpartiet är principiellt för könsneutrala lagar - men är själva inkonsekventa.

Övriga partier kommenterar bl.a. följande.

.... Utskottet har tidigare konstaterat att om det i framtiden blir aktuellt att göra ändringar i aktuella bestämmelser bör utgångspunkten vara att regeringen i dessa sammanhang på nytt överväger frågan. Lagutskottet redovisade även att regeringen i proposition 2004/05:137 Assisterad befruktning och föräldraskap gjort en sådan genomgång.... Utskottet har tidigare understrukit betydelsen av att det språk som används i officiella texter i så stor utsträckning som möjligt är könsneutralt. Utskottet ansåg sig kunna utgå från att de nämnda riktlinjerna för språket i lagar och andra författningar samt inom den offentliga förvaltningen följdes.... Gröna boken (Ds 2014:1) innehåller riktlinjer för författningsskrivningar. Av riktlinjerna framgår att det numera är en självklarhet att författningar ska skrivas så att de är könsneutrala....

Resonemanget är besynnerligt. Sju av åtta riksdagspartier nöjer sig med att vid nya ändringar av lagar ska det bli könsneutralt. Från reservation 13 av v.

.... Dagens familjerättsliga lagstiftning utgår i mångt och mycket från heteronormativa föreställningar om hur en familj ser ut och innehåller många bestämmelser och antaganden kopplade till kön och sexualitet. Dessutom är många bestämmelser specifikt kopplade till modern (som alltid förutsätts vara en kvinna) och moderskapet respektive fadern (som alltid förutsätts vara en man) och faderskapet. Mot bakgrund av den rättsliga och samhälleliga utvecklingen framstår det som omotiverat att upprätthålla och behålla den nuvarande heteronormativa och könsstereotypa lagstiftningen, som dessutom blir allt svårare att tillämpa på ett rättssäkert och bra sätt. Jag anser därför att alla författningar som innehåller begreppen mor och far bör ändras på så sätt att mor och far byts ut mot ordet förälder. Lagstiftningen måste, enligt min mening, utgå från könsneutralitet och således ta fasta på att föräldrar numera kan bestå av två mammor eller två pappor. Begreppet förälder blir därigenom mer informativt och lättbegripligt för lagrummens adressater. Det får bli regeringens uppgift att utarbeta de lagförslag som krävs och återkomma till riksdagen....

Förövare och brottsoffer finns bland män, kvinnor och transpersoner.

V har principiellt helt rätt. Men de är inte konsekventa. Att de vill behålla kvinnofridskränkning som brottsrubrik men inte införa mansfridskräning är ett exempel. Att v är det parti som mest envetet vägrar använda begreppet våld i nära relationer istället för mäns våld emot kvinnor försämrar också deras trovärdighet radikalt. Samtliga riksdagspartier har en hemläxa att göra när det gäller könsneutralitet, att människor ska betraktas som individer där vissa identifierar sig som män, andra som kvinnor, en del som transpersoner. Förövare och brottsoffer kan tillhöra vilken som helst av de tre grupperna även om det är så att när en cis-man slår en cis-kvinna leder det generellt till allvarligare skador än våld i nära relationer i övrigt.

I betänkandet Familjerätt kommenteras även situationen för transpersoner (m och v lämnar reservationer 6 respektive 7) och den fria rörligheten för samkönade par i EU (v lämnar reservation 3 och l ett särskilt yttrande).

Rasist trakasserade mig i Malmö.

När jag igår passerade Värnhemstorget nära min bostad i Malmö city mötte jag en etniskt svensk medelålders man. Jag känner inte honom men han har tydligen följt min tidigare politiska karriär i Folkpartiet (idag Liberalerna). Jag var bl.a. kommunfullmäktigeledamot i Malmö, integrationspolitisk talesperson för fp-Malmö och regionfullmäktigeledamot i Skåne 2002-2006. Han har börjat diskutera politik när vi mötts på stan. Redan för flera år sedan förklarade jag att jag lämnat partipolitiken 2007.

Igår blev det dock värre än tidigare. Han hånade mig igen. Jag försökte förklara för honom att jag inte är intresserad att diskutera med honom och kommenterade så småningom "du är en bitter rasist". Då gick han fram och spottade på mig. Jag spottade tillbaka men gick därifrån sedan. Det ångrar jag efteråt, jag borde smällt till honom men jag blev så förbluffad.

Första gången jag blivit trakasserad som (f.d) politiker.

Det ironiska är att jag aldrig någonsin blev trakasserad (förutom ett fåtal konstiga telefonsamtal) när jag var politiker. Först nu, 10 år efter att jag lämnat partipolitiken, är det någon som trakasserar mig för mitt politiska engagemang.

Enligt den här mannen har jag - som tidigare politiker - förstört landet genom invandringspolitiken. Trots att när jag var partipolitiskt aktiv verkligen inte alltid var "pk". Många har vittnat om hatet från högerpopulist-människor (sedan är det även en del som hatar som är från vänster). Det finns besinningslösa rasister i Sverige. Jag har hittills inte drabbats av det. Men igår blev det verkligt.

Har försökt lugna honom med att jag sedan några år är för en stram flyktingpolitik och sedan decennier är för mer krav på nya invandrare. Men det har inte hjälpt. Människan är som en symbol för högerpopulist-hatet. Sakargument når inte fram. Om han beter sig sådär emot mig hur kan han då inte göra emot de som idag är för en generös flyktingpolitik. Eller fri invandring närmaste åren. Jag håller inte med dem, men folk som är för det ska givetvis inte bli trakasserade för den skull.

Granskning om m eller c är HBTQ-vänligast.

Centerpartiet får 14.2 % i Sifos senaste opinionsmätning. Det är den högsta nivån partiet nått sedan 1983. Samtidigt rasar Moderaterna i opinionsmätningarna och hamnar ofta runt 16-17 %. Det är osäkert vilket av de två borgerliga partierna som blir populärast sommaren 2017. Efter att stödet för riksdagspartierna varit relativt stabilt - trots många turbulenta händelser sedan valet 2014 - har det hänt något dramatiskt senaste månaderna. Här ska jag redogöra för vad förändringarna inom Alliansen kan få konsekvenser inom HBTQ-politiken. Låt oss dock först analysera poängen för Sveriges största partier. Jag gör kontinuerligt analyser av partierna efter vad de tycker om diverse HBT-reformer och ger dem poäng därefter.

Partiernas poäng mars 2017. Maxpoäng är 22.

Miljöpartiet 22 p

Vänsterpartiet 22p

Feministiskt initiativ 22p

Piratpartiet 22p

Liberalerna 21p

Moderaterna 19p

Centerpartiet 19p
Socialdemokraterna 18 p

Kristdemokraterna 14p

Sverigedemokraterna 0p

Det är enkelt att konstatera att m och c idag är ungefär lika HBT-vänliga. Ska vi jämföra m och c handlar det alltså om detaljer som dock inte är ointressanta. Jag tar här med även några queer-reformer.

Moderaterna vs Centerpartiet.

1. Centerpartiet är för att införa ett diskrimineringsförbud när det gäller könsidentitet i regeringsformen (en av grundlagarna). Moderaterna tvekar.

2. C är emot att införa ett tredje juridiskt kön. M tvekar.

3. C är emot att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva. M tvekar men vill att ett avskaffande ska utredas förutsättningslöst.

4. C är för att tillåta embryodonationer (att både sperma och äggceller ska kunna doneras till en individ eller ett par vid assisterad befruktning). M tvekar men är försiktigt positiva.

5. C är för att Migrationsverket återigen bör få i uppdrag av regeringen att återrapportera hur rättssäkerheten för HBTQ-asylsökande kan förbättras. M accepterade utan problem att regeringen tog bort det kravet.

Johan Hilton reducerar folk från minoriteter till offer.

Dagens nyheters kulturjournalist Johan Hilton (bilden) är kontroversiell. Inget fel i det. Även jag är kontroversiell. Men vi har mer gemensamt än så. Vi är båda bögar, kallar oss liberaler, har koll på historien för den grupp som idag kallas HBTQ, är aktivistiska och ibland fräna i debatter.

Intressant är att bland de recensioner jag publicerat här på bloggen har ingen fått så många "direkt-klick" som min bedömning av Johan Hiltsons bok Monster i garderoben. Många har sökt sig till den, inte bara när jag publicerade min recension 2015 utan även i flera omgångar efteråt. Även min bloggpost (2010) Johan Hilton bagatelliserar Heterohatets dag har många sökt efter även senare. .

De som förnekar diskriminerande strukturer har fel.

Jag och Hilton är nog relativt nära varann på den ekonomiska höger-vänster-skalan. Någonstans i mitten. Men däremot har vi totalt olika attityder när det gäller krav och skyldigheter för personer i minoritetsgrupper. Och jag tror det är just den konfrontationen som gjort min kritik emot honom intressant. 

Först ska det förtydligas att jag precis som Johan Hilton hävdar att det verkligen finns diskriminerande strukturer i samhället. Strukturer som statistiskt (på gruppnivå) i Sverige gynnar män, heterosexuella, etniska svenskar, medelålders etc. En del konservativa-nyliberaler förnekar att det ens finns sådana strukturer.

Islamismen är största hotet emot HBTQ-personer i Västeuropa.

Problemet med Hilton är att han är extrem när det gäller att göra minoritetsgrupper till bara offer för de där strukturerna. Medan jag tydligt hävdar att varje individ har ett eget ansvar. Att kravlöshet gentemot folk från minoriteter är nedlåtande och verkligen inte ett tecken på tolerans. Att tydliggöra att många heterosexuella etniskt svenska medelålders män inte känner igen sig i att de är hemskt privilegierade, många av dem är arbetslösa, sjukpensionärer,  har dålig ekonomi etc.

Att Johan Hilton som individ har ofantligt mycket mer makt som kulturjournalist på Dagens nyheter än de flesta sd-sympatisörer. Att islamismen (politisk islam) faktiskt är det största hotet emot HBTQ-personer i Västeuropa idag. Även om högerpopulismen förvisso inte ska bagatelliseras. I Sverigedemokraternas Sverige förlorar bögar möjligheten att bli prövade som adoptivföräldrar, i islamisternas samhälle - kolla Iran och Turkiet.

Hilton kritiserar ensidigt "vita heterosexuella män". Det gör inte jag.

Jag kritiserar s-mp-regeringen i insändare i Kvällsposten.

Kvällsposten publicerade 28 februari en insändare  (sid 3 i papperstidningen) av mig.

Ingen leverans av HBT-reformer från S och MP. Socialdemokratisk-miljöpartistiska regeringen har publicerat en förteckning av de förslag den planerar lämna under 2017. Tyvärr sas det inte något som helst om hbt-politiken - rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Stefan Löfven har visat att han inte är bättre att leverera än sin företrädare Fredrik Reinfeldt. S-MP-regeringen måste skärpa sig. Om de inte gör det blir det bara fånigt om röd-gröna inför riksdagsvalet 2018 försöker "varna" hbt-personer för Alliansen eftersom KD är en del av den. Kd förtjänar förvisso kritik ibland. Men nu är det S och MP som har ansvaret. Bengt Held, Malmö.

Det här är en något förkortad version av det insändarmanus jag skickat till några Malmötidningar, bl.a. Kvällsposten. Som jag påpekat tidigare har Röd-gröna som helhet varit HBT-vänligare än Alliansen sedan jag började göra min partigranskningar 1998. Senaste åren har det dock jämnat ut sig och nu är Moderaterna för första gången före Socialdemokraterna i mina poängbedömningar. Det är unikt att svenska borgerliga partier i princip hunnit ikapp röd-gröna i HBT-vänlighet.

Jag har i flera år argumenterat för att alla partier i riksdagen bör kunna föra informella samtal med varann om man är politiskt nära varann. Såväl sd-fobi som v-fobi är fånig. Moderaterna har nu dessbättre anslutit sig till den policyn även om deras presentation av den har varit en medial katastrof. De har i princip gjort allt ett parti inte ska göra pr-mässigt när de tvärvänt. Verkat närmast skamsna i intervjuer och omsvängningen har varit styrd av några få i m-ledningen.

Alliansen bör inte inleda formella förhandlingar med sd 2018.

Däremot är det viktigt att markera just att det handlar om informella samtal - inte något formaliserat samarbete som m, kd och l nu inlett med sd i skånska Hässleholm. Den som kallar sig internationalist bör inte ha några problem att få stöd av sd sakpolitiskt. Beröringsskräcken inför sd är ofta kontraproduktiv och gynnar partiet. Däremot bör det rimligen inte vara liberalers (även en del i m kallar sig för det) roll att aktivt rösta fram sd-politiker till centrala uppdrag som de gjort i Hässleholm.

I valet mellan en s-politiker och en sd-politiker som förste vice ordförande i kommunfullmäktige borde m, kd och l avstått i omröstningen, något annat är faktiskt formaliserat samarbete med sd. Jimmie Åkesson har visat att hans parti ännu inte är moget för det utan skeletten ramlar ur garderoben igen och igen. Kent Ekeroth som justitieminister i en borgerlig regering hösten 2018. Tror inte det.

Om sd - mot förmodan - skulle bli officiellt stödparti till en borgerlig regering oktober 2018 ("danska alternativet") rasar givetvis Alliansen som helhet i relation till Röd-gröna när det gäller HBT-vänlighet.


Uppdatering 1.

Intern konflikt i Liberalerna.

Bland de tre kommunfullmäktigeledamöterna i Hässleholm från Liberalerna blev det tydligen en hätsk debatt inför att de skulle rösta. Gruppledaren John Bruun vägrade att rösta på en sd-politiker som förste vice ordförande och avgick på sittande möte som gruppledare. Det hedrar honom, Liberalerna lokalt hade så sent som i december 2016 officiellt lovat att de skulle avstå om en s-politiker ställdes emot en sd-politiker i en omröstning. Jag kräver inte att folk från andra partier aktivt röstar nej varje gång någon sd-politiker föreslås. Björn Söder blev andre vice talman trots hans tidigare absurda homofientliga kommentarer och att han tillhör den mer extrema delen av Sverigedemokraterna. Övriga partier röstade inte emot honom utan avstod. Så fungerar ibland det parlamentariska systemet i Sverige.

Jag är verkligen inte "PK". Sverigedemokraterna finns, är ett stort parti i vissa kommuner och ska hanteras därefter. Men som sd ännu är idag - med sin ultra-nationalistiska främlingsfientliga, HBT-negativa och EU-fientliga politik, kan man förvänta sig att någon som kallar sig liberal (oavsett partitillhörighet, den här debatten handlar inte bara om Liberalerna) i alla fall inte röstar aktivt på en sd-kandidat utan avstår i omröstningen.


Uppdatering 2.

Förtydligande.

Omröstningarna handlade inte bara om valen som ordförande, förste vice ordförande etc i kommunfullmäktige. Utan även om posterna i kommunstyrelsen (en kommuns "regering") och till nämnder och styrelser. M, kd och l har gjort upp med sd och lokala partiet Folkets väl om att de ska få en borgerlig (oftast moderat) politiker som ordförande och en sd-politiker som förste vice ordförande.