tisdag 23 augusti 2016

Öppna moderater har både rätt och fel om blodgivningsregler för män som har sex med män.


Föreningen Öppna moderater har en ny debattartikel hos HBTQ-siten Qx om att regelverket för män som har sex med män (msm) bör likställas med det för olikkönade relationer. Bland riksdagspartierna har Centerpartiet som ensamt parti tagit ställning för samma sak. Där har Öppna moderater och Centerpartiet fel (jag förklarar varför i den här bloggposten). Däremot har de rätt i sin kritik att nuvarande regelverk för msm är orimligt. 

Både RFSL och Diskrimineringsombudsmannen (DO) är för att mer strikta regler ska gälla för msm än heterosexuella generellt. Jag delar den analysen. Hade jag, RFSL och DO trott att olika regler för de båda grupperna vore omotiverat diskriminerande hade vi givetvis aldrig gett den policyn vårt stöd. Men låt oss först granska argumentationen från Öppna moderater (ungefär densamma som från c).
.... Reglerna idag säger att den som vill ge blod och är heterosexuell får ge blod om personen inte haft sex med någon ny partner de senaste tre månaderna. Det är en rimlig gräns. Reglerna säger samtidigt att män som har sex med män inte får ha haft sex överhuvudtaget på ett helt år för att kunna få ge blod. Detta gäller alltså oavsett om den mannen lever i stabilt monogamt förhållande med en och samma partner sedan många år tillbaka. Du måste ändå leva i totalt celibat i ett helt år för att kunna bidra till ett viktigt behov i samhället. Det finns inga skäl för så rigida regler och en så diskriminerande tillämpning. Allt blod som doneras testas i Sverige för att säkerställa att det inte ska medföra risker. Det blod som en blodgivare ger första gången används dessutom inte alls, utan det är först vid andra tillfället och framåt som blod du donerar ges till någon annan. Det finns alltså goda säkerhetsmarginaler inbyggda i systemet. Det är viktigt att ha hög säkerhet vid blodgivning. För att ha det måste varje blodgivare bedömas individuellt. Har den här personen ett riskbeteende eller inte. Personer som lever i stabila parförhållanden oavsett sexuell läggning är en väldigt liten risk medan en person som har många partners och byter ofta medför en större risk. Det handlar alltså inte om att vara homo- eller heterosexuell. Det är dags att ta ett steg framåt, avskaffa diskrimineringen vid blodgivning. Se till att reglerna är lika för alla och därmed ge sjukvården bättre förutsättningar att hjälpa och bota....
Låt mig reda ut några saker.

1. Det är ingen mänsklig rättighet att få ge blod. Däremot är det en rättighet för människor som behöver blod att det så långt som möjligt ska säkras att personen inte får någon allvarlig sjukdom genom transfusionen, det gäller för övrigt inte bara hiv utan även andra sjukdomar.

2. Folkhälsomyndigheten rekommenderade 2015 att hiv-tester bör betraktas som säkra redan efter 6 veckor istället för 12 som dittills.

3. Allt blod som ges testas. Men det är en färskvara och kan bara användas inom 6 veckor efter att det lämnats. Och eftersom hiv tidigare ibland inte kunde konstateras förrän ca 3 månader efter smittotillfället har sjukvården ett system med s.k. riskgrupper. Alltså grupper där hiv är betydligt vanligare än bland befolkningen generellt.

4. Sedan vill myndigheter ha en "säkerhetsmarginal". Och visst kan folk ibland beräkna fel när de senast gjorde vissa saker. Det är därför jag tidigare har rekommenderat att karenstiden för män som har sex med män sänks från 12 till 6 månader. Men med Folkhälsomyndighetens nya rekommendation vill jag gå längre. En man som inte haft sex med någon annan man senaste 3 månaderna bör få ge blod. Samma sak bör gälla för övriga s.k. riskgrupper när det gäller sex. En kvinna som haft sex med en man som haft sex med en annan man samt sexsäljare och någon som haft sex med någon sexsäljare (även för de grupperna finns det idag en karenstid på 12 månader). Då finns det en ordentlig säkerhetsmarginal i relation till 6 veckor.

5. En person kan bara ta ansvar för sig själv om hen är i ett parförhållande. En partner kan vara otrogen. Jag hävdar inte att otrohet skulle vara vanligare inom samkönade relationer än inom olikkönade relationer. Men enligt RFSL är andelen hiv-positiva bland män som har sex med män 80 gånger högre än bland befolkningen i sin helhet. Risken för hiv-spridning när det gäller ett bögpar är betydligt större vid otrohet än när det gäller olikkönade par. Därför bör reglerna inte likställas.

Däremot bör karenstiden kraftigt sänkas. När hiv idag i princip alltid upptäcks inom 6 veckor efter ett smitt-tillfälle är det galet att ha kvar 12 månaders karenstid för bl.a. män som har sex med män. Istället bör den bli 3 månader, ca 13 veckor. Då finns en marginal med råge till 6 veckor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar