Från presentationen av En svart man i mitt badrum (2014) av författaren Eusebius McKaiser.
.... Boken skulle kunna betraktas som ett slags memoarer och vanligtvis brukar ju människor som skriver om sig själva medvetet utlämna vissa detaljer. Men det är inget som ligger för McKaiser. På sin snabba prosa berättar han hur han blev våldtagen när han var sju, om sin skam över att vara färgad (med det menar han mer än den märkliga definition som vita använder sig av) och om sina vilda lekar i svarta mäns (hans favoritpartners) sovrum. Varje kapitel inleds med en självupplevd historia, som McKaiser använder sig av för att skapa diskussion om vad han anser vara sjukliga sydafrikanska förhållningssätt. Frågorna han väcker fungerar alldeles utmärkt att fundera över sett ur ett svenskt samhällsperspektiv.Om du läser boken, kommer du då att bli känslomässigt berörd, stämd till eftertanke, road och underhållen? Ja, om det råder ingen som helst tvekan....
Eusebius Mckaiser är öppet homosexuell och färgad (vilket i Sydafrika betyder att han har ursprung både från vita och svarta, det är alltså inte som i Sverige där svarta och färgade används som synonymer). Sydafrika är ett land som vi svenskar sällan känner till i detalj. Visst vet vi att det fanns ett hemskt apartheid-system förr. Rasbiologin var fram till ca 1990 så "vetenskaplig" att det tillsattes politiska kommissioner om hur albinos (folk vars hudfärg blivit vitare genom en kromosom-avvikelse) skulle "ras-definieras". Och det där finns kvar som ett socialt arv trots att landet idag gett folk oavsett hudfärg rösträtt sedan flera decennier. Den andra typen av nyheter som når till Sverige är att nivån av kriminalitet i Sydafrika är bland de värsta i världen.
Sydafrika är bland de ekonomiskt mest ojämlika länderna - trots vänsterstyre.
Det som jag fått veta genom boken är att Sydafrika ännu är bland de mest ekonomiskt ojämlika länderna i världen. Vid sidan av vissa länder i Latinamerika är klassklyftorna störst just där. Och då har trots det många svarta och färgade senaste 20 åren blivit en del av de välbeställda och landet styrts av anc som är ett vänsterparti.
Ironiskt nog erkänner McKaiser som själv kallar sig liberal att konservativt kristna (oavsett om de är vita, svarta eller färgade) sällan har tillträde till de viktigaste tidningarna. Det förs en debatt om ett "liberalt etablissemang" av medelklassmänniskor. Det är ungefär som svensk debatt där sd-sympatisörer känner att de inte blir riktigt respekterade. Det är ännu en sak som jag tidigare inte känt till om Sydafrika.
Bra argumentering emot informationsplikt för hiv-positiva.
Vissa debatter blir givetvis väl inhemska för att appliceras i Sverige. Men diskussionen om att eventuellt införa en informationsplikt för hiv-positiva är givetvis synnerligen aktuell även hos oss. I synnerhet som s-mp-regeringen i alla fall temporärt svikit sitt tidigare löfte om att utreda ett avskaffande av den informationsplikten. McKaiser formulerar tydligt varför en sådan lag har många brister.
Eusebius McKaiser väjer inte för att diskutera saker som är tabu bland många, som när han argumenterar för att månggifte borde tillåtas (där håller jag inte med honom dock och motiven till det har jag förklarat tidigare här på bloggen). Men också när han visar att svarta och färgade kan vara rasister, det kan vilken folkgrupp som helst vara. Han är för positiv särbehandling av svarta och kvinnor. Där är jag helt oense med honom men förstår också att den debatten är mycket mer problematisk (även om jag vidhåller att han har fel principiellt) i ett land som fram tills för några decennier sedan förbjöd svarta och färgade att bli välutbildade och där sexismen är betydligt värre än i Sverige.
Debatt-böcker från USA är ofta mer anpassade till icke-akademiker än i Västeuropa. Och En svart man i mitt badkar är där närmare den populariserade USA-traditionen. Litterärt är boken intressant. Det betyder inte att jag håller med McKaiser om allt. Hans analyser om positiv särbehandling är nedlåtande emot hans motståndare bland svarta och färgade i den debatten. Men vill du lära dig mer om Sydafrika av idag kan jag rekommendera den.
Sydafrika är bland de ekonomiskt mest ojämlika länderna - trots vänsterstyre.
Det som jag fått veta genom boken är att Sydafrika ännu är bland de mest ekonomiskt ojämlika länderna i världen. Vid sidan av vissa länder i Latinamerika är klassklyftorna störst just där. Och då har trots det många svarta och färgade senaste 20 åren blivit en del av de välbeställda och landet styrts av anc som är ett vänsterparti.
Ironiskt nog erkänner McKaiser som själv kallar sig liberal att konservativt kristna (oavsett om de är vita, svarta eller färgade) sällan har tillträde till de viktigaste tidningarna. Det förs en debatt om ett "liberalt etablissemang" av medelklassmänniskor. Det är ungefär som svensk debatt där sd-sympatisörer känner att de inte blir riktigt respekterade. Det är ännu en sak som jag tidigare inte känt till om Sydafrika.
Bra argumentering emot informationsplikt för hiv-positiva.
Vissa debatter blir givetvis väl inhemska för att appliceras i Sverige. Men diskussionen om att eventuellt införa en informationsplikt för hiv-positiva är givetvis synnerligen aktuell även hos oss. I synnerhet som s-mp-regeringen i alla fall temporärt svikit sitt tidigare löfte om att utreda ett avskaffande av den informationsplikten. McKaiser formulerar tydligt varför en sådan lag har många brister.
Eusebius McKaiser väjer inte för att diskutera saker som är tabu bland många, som när han argumenterar för att månggifte borde tillåtas (där håller jag inte med honom dock och motiven till det har jag förklarat tidigare här på bloggen). Men också när han visar att svarta och färgade kan vara rasister, det kan vilken folkgrupp som helst vara. Han är för positiv särbehandling av svarta och kvinnor. Där är jag helt oense med honom men förstår också att den debatten är mycket mer problematisk (även om jag vidhåller att han har fel principiellt) i ett land som fram tills för några decennier sedan förbjöd svarta och färgade att bli välutbildade och där sexismen är betydligt värre än i Sverige.
Debatt-böcker från USA är ofta mer anpassade till icke-akademiker än i Västeuropa. Och En svart man i mitt badkar är där närmare den populariserade USA-traditionen. Litterärt är boken intressant. Det betyder inte att jag håller med McKaiser om allt. Hans analyser om positiv särbehandling är nedlåtande emot hans motståndare bland svarta och färgade i den debatten. Men vill du lära dig mer om Sydafrika av idag kan jag rekommendera den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar