HBTQ-kultur. Naturväktarna och den vita räven - Nilsson och Arpiainen

Från förlagets presentation av Naturväktarna och den vita räven (2016).

Tvillingarna Iris och Ivar har fått ett klurigt uppdrag av moster Magda, som är viltvårdare. Hon har just räddat den vita räven fru Snövit ur en otäck rävsax. Nu ska Iris och Ivar försöka hitta hennes valpar, som är kvar i rävgrytet någonstans i skogen. Dessutom måste de lista ut vem som har satt ut rävsaxen i skogen, och varför. Kanske kan föräldrarna Anki och Linda vara till hjälp? Följ med de nyblivna Naturväktarna Iris och Ivar på deras äventyrliga uppdrag, så får du veta hur det går.

Det finns flera HBTQ- och mångfaldsperspektiv i boken. Iris och Ivar är tydligen enäggstvillingar (som alltid har samma biologiska kön) men en av dem kallas för hon och den andre för han. De bor i ihop med det samkönade paret Anki och Linda. De två barnen har också mörkare hudfärg än sina vårdnadshavare. Orsaken kan givetvis vara att de är adopterade men också att de blivit till genom en insemination där spermadonatorn har mörk hudfärg.  Inget av det där "förklaras" i boken, det bara är så. Och det känns relativt befriande.

Äventyr för barn utan att bli banaliserat.

Det här är en riktig äventyrsbok.  Malin Nilsson - som ansvarar för texten - fixar till en del intressanta vändningar i berättelsen. Mot slutet blir det nästan som en detektivroman. Språkligt är det anpassat för målgruppen som främst är barn 6-9 år utan att det för den skull blir banaliserat

Illustrationerna är gjorda av Johanna Arpiainen. Teckningarna är inte ovanligt vackra eller avancerade. Ofta något "gammaldags" - något som inte måste vara fel givetvis. Men de fångar känslan i varje kapitels berättelse. Och omslaget till boken signalerar äventyr.

Häromåret förklarade jag i en bloggrecension att Prinsen och pojken av Isak Fearon och Robert Fearon var den bästa barnbok med HBTQ-tema jag läst. Och det håller jag fast vid ännu. Men Naturväktarna och den vita räven hamnar på andraplatsen.