Kriminell.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. 

Ska vi ge kriminella en andra chans?

Kriminella ska givetvis ta ansvar för sin brott. Det bör finnas tydliga markeringar från samhällets sida. Att inte ge de signalerna är faktiskt ett svek emot tonåringar som riskerar börja hamna på fel sida av lagen. Därför behövs det en kriminalpolitik som är tuff och tydlig. Men också långsiktig. Att ge människor möjlighet att efter avtjänat straff återgå i samhällsgemenskapen efter att ha sonat sitt brott.

Det är bra att straffnivåerna höjts i Sverige senaste decennierna. Att mer fokus, med rätta, fokuserats på brottsoffers situation istället för brottslingars. Men enligt forskningen har höjda straffnivåer en begränsad brottspreventiv effekt. Därför att de flesta allvarligt kriminella är något naivt optimistiska - att de inte kommer åka fast. Forskningen visar att det mest effektiva när det gäller förebygga brott är att folk blir åtalade oftare. Sedan kan längre straff vara motiverade i betydelsen att det ökar människors förtroende för rättsväsendet och att brottsoffer får en ökad känsla av upprättelse. Men det har en synnerligen begränsad roll för att avskräcka folk från att begå brott.

Fel att straffa folk extra genom diskriminering.

Senaste 10 åren har det startats en diskussion i Sverige om de personer som är HBTQ-personer och hanteras av kriminalvården. Det har framförts exempel på diskriminering. "Vän av ordning" då kanske framför att de får skylla sig själva efter de begått brott. Men de har fått en viss påföljd (straff) av en domstol. Att de förutom det ska straffas extra för att de är HBTQ-personer av anställda och/eller medfångar är helt oacceptabelt

Jag vänder mig attityden bland vissa som försöker utmåla de flesta kriminella som monster. Att de är oförbätterliga. "Lås in dem och släng nyckeln" är inte en ovanlig kommentar. Det finns givetvis en mycket liten grupp av kriminella som förmodligen aldrig kan återanpassas helt. Det är statens ansvar att fixa, med bästa metoder, att de gör så liten skada som möjligt emot övriga invånare.

Folk måste ges en chans att skärpa till sig.

Men de flesta som begått brott är inte några monster. Även om deras beteende givetvis är fullständigt förkastligt. Det är lätt att döma. Redan Jesus enligt Bibeln sa dock en sak som är klok (oavsett om vi tror på Jesus som Guds son eller inte). "Med samma mått som du dömer andra ska du själv bli bedömd". Jag tycker vi laglydiga människor ibland ska besinna oss därför att vi vet inte själva hur vi skulle agera om allt, precis allt, i vår vardag skulle falla ihop. Kan vi - handen på hjärtat - förklara att vi aldrig, aldrig skulle begått brott i den situationen? De flesta av oss skulle inte gjort det men miljöfaktorer spelar faktiskt en roll. Eller som högersossen Tony Blair i Storbritannien hade som kampanjslogan när han var statsminister. "Bekämpa brottsligheten, bekämpa brottslighetens orsaker".

Någonstans måste vi ge de flesta kriminella (jag syftar här inte på de mest förhärdade utan de andra) en chans att ta sig samman, att bli bättre, att skärpa till sig, att bli en del av gemenskapen igen. Att ge dem en andra chans. Precis som vi själva skulle velat få en andra chans om vi gjort dumheter.

Om vi förlorar den tron - då kan vi hälsa hem.