Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på....
känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att
hantera. Varenda en av oss.
I Berlin 1939-1945 var det straffbart att hjälpa judar, romer, homosexuella (bilden till den här bloggposten visar en bild av homosexuella fångar) och andra som hade fängslats och fått straffarbete, den som gjorde det kunde själv hamna i fängelse. En del av de som fängslades placerades i "skyddshäkten", den officiella titeln för koncentrationslägren. Andra fångar fick straffarbete utanför lägren. De flesta tyskar var för regimen 1939 även om stödet senare dalade generellt i samband med motgångar i kriget emot andra länder.
Men det fanns vissa Berlinbor som gjorde en praktisk protest. Ofta var det välbeställda tyskar klädda i kostym och slips (män) eller dräkt (kvinnor). De gick förbi en fånge och tittade hen i ögonen tydligt. Ca 20 meter längre bort låtsades de rätta till sina skor men det de egentligen gjorde var att lägga ett ransoneringskort på mat (något fångar inte fick) och lägga en sten över kortet. Det är det jag kallar barmhärtighet.
Flera länder i EU håller på att lämna den västerländska principen om maktdelning mellan institutioner.
Europa har idag inga så brutala regimer som nazi-Tyskland. Tack och lov. Även om Vitryssland är en diktatur, Ryssland och Turkiet är auktoritära samt att det finns tendenser i bl.a. Ungern, Polen och Rumänien att lämna tron på den västerländska demokratin och dess maktdelning mellan institutioner.
EU har gjort en uppgörelse med Turkiet om flyktingar. Jag vet givetvis argumenten för - och håller ofta med. Här på bloggen har jag tydligt förklarat att jag är för en stram flyktingpolitik närmaste 10 åren. Men det finns ett problem - Turkiet är inte en fungerande demokrati. Inte diktatur heller givetvis. Men precis som Ryssland är landet i en grå-zon, halv-demokrati. Oavsett vad man tycker om innehållet i uppgörelsen (och det finns en del sakliga invändningar även emot det) så är det problematiskt. Turkiet är det enda landet i NATO som ännu inte tillåter homo- och bisexuella att tjänstgöra inom försvaret eftersom "homosexualitet är en sjukdom". Och kränker mänskliga rättigheter för många andra grupper också.
Varje situation är givetvis unik. Modiga välbeställda Berlinbor skänkte bort matkuponger till judar, romer, homosexuella och andra med risk att själva bli fängslade om det hade avslöjats. Hur värnar vi idag bäst mänskliga rättigheter och människor i nöd? Det finns inget givet svar. Det blir så mycket mer komplicerat när det inte handlar om en ondskefull nazistregim utan ett Europa där politiker säkert ofta försöker göra sitt bästa i en svår situation. Däremot utrymme för reflexioner.
Hos oss alla.
Uppdatering 1.
De flesta Berlinbor hade inte råd avvara ransoneringskort.
Jag vill förtydliga att jag inte antyder att välbeställda oftare än andra skulle varit toleranta i Berlin i början av 1940-talet. Det finns vad jag vet inget forskningsstöd för det. Förutom den vidriga situationen för de som hamnat i koncentrationslägren var kriget påfrestande även för andra i tyska storstäder som Berlin. Det blev brist på mat. Det bedöms att ingen person i Berlin dog av svält 1939-1945 men massor av människor fick så småningom göra soppor på potatisskal och andra nödlösningar. De flesta Berlinbor hade inte råd att avvara sina ransoneringskort på mat för att skänka till fångar - även om de skulle velat. Det var däremot möjligt för välbeställda som kunde köpa dyr mat på "den svarta marknaden".
Men det fanns vissa Berlinbor som gjorde en praktisk protest. Ofta var det välbeställda tyskar klädda i kostym och slips (män) eller dräkt (kvinnor). De gick förbi en fånge och tittade hen i ögonen tydligt. Ca 20 meter längre bort låtsades de rätta till sina skor men det de egentligen gjorde var att lägga ett ransoneringskort på mat (något fångar inte fick) och lägga en sten över kortet. Det är det jag kallar barmhärtighet.
Flera länder i EU håller på att lämna den västerländska principen om maktdelning mellan institutioner.
Europa har idag inga så brutala regimer som nazi-Tyskland. Tack och lov. Även om Vitryssland är en diktatur, Ryssland och Turkiet är auktoritära samt att det finns tendenser i bl.a. Ungern, Polen och Rumänien att lämna tron på den västerländska demokratin och dess maktdelning mellan institutioner.
EU har gjort en uppgörelse med Turkiet om flyktingar. Jag vet givetvis argumenten för - och håller ofta med. Här på bloggen har jag tydligt förklarat att jag är för en stram flyktingpolitik närmaste 10 åren. Men det finns ett problem - Turkiet är inte en fungerande demokrati. Inte diktatur heller givetvis. Men precis som Ryssland är landet i en grå-zon, halv-demokrati. Oavsett vad man tycker om innehållet i uppgörelsen (och det finns en del sakliga invändningar även emot det) så är det problematiskt. Turkiet är det enda landet i NATO som ännu inte tillåter homo- och bisexuella att tjänstgöra inom försvaret eftersom "homosexualitet är en sjukdom". Och kränker mänskliga rättigheter för många andra grupper också.
Varje situation är givetvis unik. Modiga välbeställda Berlinbor skänkte bort matkuponger till judar, romer, homosexuella och andra med risk att själva bli fängslade om det hade avslöjats. Hur värnar vi idag bäst mänskliga rättigheter och människor i nöd? Det finns inget givet svar. Det blir så mycket mer komplicerat när det inte handlar om en ondskefull nazistregim utan ett Europa där politiker säkert ofta försöker göra sitt bästa i en svår situation. Däremot utrymme för reflexioner.
Hos oss alla.
Uppdatering 1.
De flesta Berlinbor hade inte råd avvara ransoneringskort.
Jag vill förtydliga att jag inte antyder att välbeställda oftare än andra skulle varit toleranta i Berlin i början av 1940-talet. Det finns vad jag vet inget forskningsstöd för det. Förutom den vidriga situationen för de som hamnat i koncentrationslägren var kriget påfrestande även för andra i tyska storstäder som Berlin. Det blev brist på mat. Det bedöms att ingen person i Berlin dog av svält 1939-1945 men massor av människor fick så småningom göra soppor på potatisskal och andra nödlösningar. De flesta Berlinbor hade inte råd att avvara sina ransoneringskort på mat för att skänka till fångar - även om de skulle velat. Det var däremot möjligt för välbeställda som kunde köpa dyr mat på "den svarta marknaden".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar