Tja, den kunde varit bättre men också sämre. Men allvarligt har min relation till m varit generellt bra senaste 10 åren. M var ledande regeringsparti 2006-2014. Det är ofrånkomligt att det ibland blir konflikter när jag som HBT-aktivist driver på. Vi hade en del tuffa debatter via privata mail.
Jag hade också en del telefonsamtal med HBT-vänliga m-politiker om lagarna emot diskriminering och hets. Själv var jag förr en typisk socialliberal som tyckte lagen om hets emot folkgrupp var självklar. Samt att lagar emot diskriminering i princip permanent ska inkludera vissa "grupp-kategorier" som kön, sexuell läggning, etnicitet etc. Jag hade dialog med m-politiker som ville avskaffa lagen om hets emot folkgrupp och ta bort "grupp-rättigheter".
Till en början avfärdade jag resonemanget. Att m tidigare varit ett tydligt homonegativt parti var säkert en orsak till min misstro. Men när jag och de moderata riksdagsledamöterna resonerat en stund blir vi trots allt ganska eniga. Låt oss jobba för ett tolerant samhälle där alla får samma möjligheter. Då kan vi förhoppningsvis senare avskaffa alla "grupplagar". Att vi tvingas ha lagar mot hets och mot diskriminering av vissa grupper är egentligen ett misslyckande. Men som situationen är idag är det viktigt att de lagarna är kvar.
Det bör bli svårare åtala och fälla folk för hets emot folkgrupp.
Och det var också ungefär då jag blev mer och mer kritisk emot det som kallas identitets-politik. Att det bara är folk inom en viss minoritet som ska få kritisera något problem inom den gruppen. Samt att varje person från minoriteten bör betraktas som talesperson för hela gruppen. Till sist är vi allihop individer med många egenskaper. Att reducera någon till en egenskap är att förminska människan.
Och jag har blivit närmast "yttrandefrihets-fundamentalist". Vill avskaffa förbudet att "missakta" vissa grupper och bara behålla förbudet i lagen om hets emot folkgrupp att "hota" p.g.a. sexuell läggning, etnicitet, religion och så småningom även könsidentitet.
Min dialog med HBT-vänliga och - ibland - lätt nyliberala m-politiker har alltså påverkat åt båda hållen. Jag har medverkat till att de blivit mer positiva till konkreta HBT-reformer. Själv har jag blivit ännu tydligare fokuserad på individen och yttrandefriheten.
Det är det som är "risken" - eller kanske vi ska kalla det charmen - att i en demokrati ibland ha politiska konflikter som kan leda till dialog.
Jag hade också en del telefonsamtal med HBT-vänliga m-politiker om lagarna emot diskriminering och hets. Själv var jag förr en typisk socialliberal som tyckte lagen om hets emot folkgrupp var självklar. Samt att lagar emot diskriminering i princip permanent ska inkludera vissa "grupp-kategorier" som kön, sexuell läggning, etnicitet etc. Jag hade dialog med m-politiker som ville avskaffa lagen om hets emot folkgrupp och ta bort "grupp-rättigheter".
Till en början avfärdade jag resonemanget. Att m tidigare varit ett tydligt homonegativt parti var säkert en orsak till min misstro. Men när jag och de moderata riksdagsledamöterna resonerat en stund blir vi trots allt ganska eniga. Låt oss jobba för ett tolerant samhälle där alla får samma möjligheter. Då kan vi förhoppningsvis senare avskaffa alla "grupplagar". Att vi tvingas ha lagar mot hets och mot diskriminering av vissa grupper är egentligen ett misslyckande. Men som situationen är idag är det viktigt att de lagarna är kvar.
Det bör bli svårare åtala och fälla folk för hets emot folkgrupp.
Och det var också ungefär då jag blev mer och mer kritisk emot det som kallas identitets-politik. Att det bara är folk inom en viss minoritet som ska få kritisera något problem inom den gruppen. Samt att varje person från minoriteten bör betraktas som talesperson för hela gruppen. Till sist är vi allihop individer med många egenskaper. Att reducera någon till en egenskap är att förminska människan.
Och jag har blivit närmast "yttrandefrihets-fundamentalist". Vill avskaffa förbudet att "missakta" vissa grupper och bara behålla förbudet i lagen om hets emot folkgrupp att "hota" p.g.a. sexuell läggning, etnicitet, religion och så småningom även könsidentitet.
Min dialog med HBT-vänliga och - ibland - lätt nyliberala m-politiker har alltså påverkat åt båda hållen. Jag har medverkat till att de blivit mer positiva till konkreta HBT-reformer. Själv har jag blivit ännu tydligare fokuserad på individen och yttrandefriheten.
Det är det som är "risken" - eller kanske vi ska kalla det charmen - att i en demokrati ibland ha politiska konflikter som kan leda till dialog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar