HBTQ-kultur. Återvändaren - Noam Frick.

Från förlagets presentation av Återvändaren (2015) av Noam Frick.

Med ett skadat knä och sorgfyllt hjärta återvänder Stephen till sin barndomsstad efter tio år utomlands. Han vill konfrontera sin mamma för att hon aldrig hör av sig och ta reda på varför alla hans närmaste stängt ut honom från sina liv. Som om det inte vore nog komplicerat råkar Stephen stöta samman med tonårskärleken Sam som svek honom dagen de tog studenten, dagen innan avresan. Känslorna efter hemkomsten är förvirrande och det blir desto mer trassligt när hans uppfattning inte verkar stämma överens med de andras - de som blev kvar i Malmö.

Det finns ett rykte om framgångsrika svenska popgruppen Ace of bace på 1990-talet. De hade tjänat massor av pengar och skulle utan problem kunnat köpa de dyraste och mest avancerade syntharna. Men de valde gamla och enkla synthar. "Det ska låta billigt, det är vårt koncept".  Och förmodligen är det samma tes som gäller för Återvändaren som är en del av en ny bok-serie från förlaget. "Kiosklitteratur med queer-tema" skulle man kunna sammanfatta det som.

Samkönade relationer är det vanliga.

Jag gissar att Noam Frick (som möjligen är en pseudonym och inte författarens riktiga namn) hade kunnat skrivit "bättre" litteratur än så här. Den språkliga hanteringen är det egentligen inte något fel på. Förutom då att det är främst fokus på känslor (det har nog aldrig gråtits så mycket i en bok jag recenserat). Och att karaktärerna i boken sällan har mer än 2-3 tydliga egenskaper,

En positiv sak för mig som Malmöbo är att handlingen utspelas i min stad. När huvudpersonerna promenerar runt i city vet jag precis var de är. I Återvändaren är utgångspunkten att par är samkönade. Det är default. När det avslöjas att en man och kvinna "kommit ut som straighta" blir det följaktligen reaktioner. Men som någon av karaktärerna klokt kommenterar - man kan inte inte utgå från att alla är som man själv är.

Homo-Malmö.

I början tycker jag det blir lätt fånigt - ungefär som en homonorm istället för heteronorm. Men sedan är det faktiskt ganska kul. Som ett Homo-Malmö. Och precis som i annan kiosklitteratur måste det finnas kärlek givetvis. Två män möts till sist i ett romantiskt sexuellt möte. Ordet oralsex finns givetvis inte här. Istället "omsluter" en av männen en kroppsdel som den andre "tillägnat" honom,

Blir det ofta fånigt? Ja.
Är det roligt? Ja, men bara som för att testa den här genren. En bok räcker för min del.
Är det här bra litteratur? Bedömningen blir problematisk redan eftersom den här boken inte har sådana anspråk. Alltså får man bedöma den trots det. Men jag kan inte hylla en bok bara för att den råkar vara lika "dålig" som den vill vara.

Återvändaren är medioker även om man tar hänsyn till genre. Men verkligen inte ointressant i sin iver att förnya kiosklitteraturen.