Från förlagets presentation av Gräset är mörkare på andra sidan (2012) av Kaj Korkea-Aho.
Den här boken är gränsöverskridande - i dess bästa bemärkelse. Vi som är engagerade i HBTQ-rörelsen tror ibland att det är modigt att skriva om samkönade relationer och att vara transperson. Båda aspekterna finns i den här boken. Men det är inte modigt idag i Norden trots en del HBTQ-fientlighet som finns kvar. Inte ens när en av personerna avslöjas gillat BDSM (bondage-sadomasochism) blir det riktigt kontroversiellt. De som gillar sådant får väl göra det.
Men en av huvudpersonerna i boken avslöjar att han i tonåren hade en relation med sin syster och beskriver hyfsat detaljerat hur det var när de låg i samma säng. Han skäms efteråt. Då tvingas vi som kallar oss frigjorda hantera det. Jag vacklar mellan om det är fel (en spontan känsla, tonårssyskon ska inte ha sex) eller om jag ska tycka "det var ju faktiskt deras sak". Jag är ju ändå liberal.
Vad som är tabu varierar.
Kanske en del "progressiva" heterosexuella för 50 år sedan tyckte detsamma om samkönade relationer. Jag jämför absolut inte de två typerna av relationerna (incestuösa relationer riskerar skapa konflikter om släktrelationer, arv etc och då lämnar jag därhän genetiska problem om den sexuella relationen skulle resultera i ett barn). Bara att vi människor måste hantera vad som är tabu och vad som är ok. Och det skiftar faktiskt både historiskt och geografiskt ibland. Den här boken är ibland "provocerande".
Men boken är också homoerotisk. Kaj Korkea-Aho har en förmåga att beskriva väl både icke-sexuella relationer mellan män och när män är nakna i en bastu (det här är Finland). Och mörkret finns. Givetvis. Raamt. Det onda. Den där ondskefulla figuren enligt lokala sägner i Österbotten som bara utstrålar mörker. Men när huvudpersonerna "mött Raamt" har hen bara ropat "hjälp". Och dramat får en rafflande upplösning.
Gräset är mörkare på andra sidan är inte en perfekt bok. Ibland går den för långt i sentimentalitet. Men när jag googlar efter den hittar jag inga svenska recensioner. Den förtjänar något bättre än så. Boken är utgiven i original på svenska i Finland.
Och den är bland de 10 bästa böckerna med HBTQ-tema som jag recenserat.
I Gräset är mörkare på andra sidan rämnar fasader, något främmande hotar och skogen är inte att lita på. En ung kvinna, Sofie, har kört av vägen och dött i en våldsam krock. Då hennes fästman Benjamin får se ett fotografi taget av en hastighetskamera ser han att hon inte var ensam i bilen - var det ens en olycka? En gång var sjakket ett sammansvetsat pojkgäng i Pedersöre. Benjamin bor kvar men svartsjuka misstankar om Sofies hemliga liv har ätit sig in i honom. Looke har flyttat till Helsingfors och jobbar med tv och radio trots sin grava stamning. Christoffer studerar folkloristik i Åbo och ska gifta sig med sin pojkvän. Simon har blivit ortens präst men förlorat tron. Nu möts de alla i hembyn på Sofies begravning. Begär och hemligheter är sammantvinnade i denna uppväxthistoria, thriller och rysare. Gräset är mörkare på andra sidan är en mäktig läsupplevelse: Skrattet fastnar i halsen, ilningar av skräck går över ryggen, men intrigen tvingar en vidare. Hur djupt går arvet av våld och trångsynt religiositet på den österbottniska landsbygden? Varför har Raamt, den ondskefulla mytologiska figuren börjat gå igen? Och vad hände med den lilla flickan Sidrid Ask som tappade bort sig i skogen för många år sedan? De begär som inte får säga sitt namn förlorar man kontrollen över - med skrämmande konsekvenser.Gränsöverskridande.
Den här boken är gränsöverskridande - i dess bästa bemärkelse. Vi som är engagerade i HBTQ-rörelsen tror ibland att det är modigt att skriva om samkönade relationer och att vara transperson. Båda aspekterna finns i den här boken. Men det är inte modigt idag i Norden trots en del HBTQ-fientlighet som finns kvar. Inte ens när en av personerna avslöjas gillat BDSM (bondage-sadomasochism) blir det riktigt kontroversiellt. De som gillar sådant får väl göra det.
Men en av huvudpersonerna i boken avslöjar att han i tonåren hade en relation med sin syster och beskriver hyfsat detaljerat hur det var när de låg i samma säng. Han skäms efteråt. Då tvingas vi som kallar oss frigjorda hantera det. Jag vacklar mellan om det är fel (en spontan känsla, tonårssyskon ska inte ha sex) eller om jag ska tycka "det var ju faktiskt deras sak". Jag är ju ändå liberal.
Vad som är tabu varierar.
Kanske en del "progressiva" heterosexuella för 50 år sedan tyckte detsamma om samkönade relationer. Jag jämför absolut inte de två typerna av relationerna (incestuösa relationer riskerar skapa konflikter om släktrelationer, arv etc och då lämnar jag därhän genetiska problem om den sexuella relationen skulle resultera i ett barn). Bara att vi människor måste hantera vad som är tabu och vad som är ok. Och det skiftar faktiskt både historiskt och geografiskt ibland. Den här boken är ibland "provocerande".
Men boken är också homoerotisk. Kaj Korkea-Aho har en förmåga att beskriva väl både icke-sexuella relationer mellan män och när män är nakna i en bastu (det här är Finland). Och mörkret finns. Givetvis. Raamt. Det onda. Den där ondskefulla figuren enligt lokala sägner i Österbotten som bara utstrålar mörker. Men när huvudpersonerna "mött Raamt" har hen bara ropat "hjälp". Och dramat får en rafflande upplösning.
Gräset är mörkare på andra sidan är inte en perfekt bok. Ibland går den för långt i sentimentalitet. Men när jag googlar efter den hittar jag inga svenska recensioner. Den förtjänar något bättre än så. Boken är utgiven i original på svenska i Finland.
Och den är bland de 10 bästa böckerna med HBTQ-tema som jag recenserat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar