"När vi tagit itu med invandrarna tar vi itu med de homosexuella"

Ansvariga för Svenskarnas parti, ni vet det där nazistpartiet som stoppade in sina uniformer i garderoben och plockade ut kostymer istället, lägger ner sitt eget parti. Förmodligen är det klokaste beslutet de där människorna kommer att fatta i sina liv. Det betyder att det för första gången på decennier inte finns något öppet rasistiskt parti med ambition att kandidera i nästa riksdagsval. Främlingsfientliga och HBT-negativa sd försöker nu ivrigt markera emot rasism. Förmodligen handlar det lika mycket om taktik som en ärlig omprövning. Men det lär bildas något nytt parti så småningom som kritiserar sd för att ha "svikit den vita rasen".

Nazister har blivit ledamöter i kommunfullmäktige.

Dagens nyheter hade i söndags en lång men intressant artikel om nazistisk aktivism i delar av Dalarna. Även om rubriken "det ockuperade landskapet" är väl dramatisk är det tydligt att de nazistiska grupperna i Svenska motståndsrörelsen (SMR) fått ett fäste i några kommuner där. Inte främst för att de är många, för det är de inte. Utan för att de utnyttjat att Sverigedemokraterna haft s.k. öppna listor där folk kan skriva dit namn och om tillräckligt många gör det - räcker ibland med 5-20 personer i små kommuner - ger det ett kommunfullmäktigemandat om sd inte hade tillräckligt med folk för att fylla de platser de fick i valet 2014. En tragisk men också fascinerande del av artikeln i DN är följande när en kvinna intervjuas.

Enligt Säpo förespråkar SMR våld för att förändra Sveriges styrelseskick. – Ja, men inte ger de sig på oss. Det är någon som de har agg till. Jag tycker: så länge som de inte går på folk i byn, då är det inget, säger Lilian Rådman.

Det där är en intressant attityd. "Om det inte drabbar min grupp så bekymrar jag mig inte". Problemet är att all erfarenhet visar att högerextrema grupper inte nöjer sig med att förfölja den grupp som de ogillar mest. Inom nazistiska Gyllene gryning (som finns i landets parlament) lär det inofficiellt t.o.m. finnas ett uttryck internt "När vi tagit itu med invandrarna tar vi itu med de homosexuella".

Homosexuella män i nazistiska koncentrationsläger.

För flera år sedan besökte jag en filmfestival i Malmö. En film hade som tema homosexuella män som hamnat i koncentrationsläger i det nazistiska Tyskland 1933-1945. Filmen gjordes av en viktig orsak - de flesta överlevande var nu 80+ och deras berättelser bör dokumenteras medan de ännu lever. Som väntat hade de varit med om vidriga saker. I synnerhet en man minns jag. Dels för hans karisma. Han var också snyggt klädd. Men också för hans kommentarer. Det var tydligt att han tillhört en välbeställd tysk familj på 1930-talet. Han fick frågan varför inte fler homosexuella i det nazistiska Tyskland protesterat emot regimen innan de hamnade i koncentrationsläger. Mannen funderade några sekunder och såg ledsen ut. Sedan sa han ungefärligen.

Om jag ska vara ärlig trodde jag att jag var säker. Jag var ju inte jude utan vanlig tysk. Vi trodde inte det skulle hända oss andra. Och när det gjorde det var det för sent att protestera. För det andra kom förändringarna emot olika grupper långsamt. Varje ny lag betraktades av de flesta som obetydlig i relation till tidigare lagskärpningar.