Filmen The normal heart (2014) är baserad på en teaterpjäs (med samma titel) från mitten av 1980-talet. Den i New York city välkände men också kontroversielle gay-aktivisten Larry Kramer skrev manus. Det här är en filmatisering om hans envisa kamp för att få gayrörelsen, ansvariga politiker och media att engagera sig emot spridningen av aids.
En viktig orsak till att det här är en riktigt bra film är skådespelarinsatserna. Huvudrollen (Larry Kramer kallas Ned Weeks) spelas väl av Mark Ruffalo. Julia Roberts blir trovärdig som läkaren Emma Brockner som till en början förgäves försöker få hälsomyndigheter att konstatera hur allvarlig sjukdomen är. Bäst är dock Matt Bomer (som för övrigt är öppet homosexuell skådespelare) som Neds pojkvän Felix Turner som själv drabbas av aids. Han glänser verkligen i sin roll. Matt Bomer gick ner 20 kilo för att spela scenerna i slutet av filmen.
Främst en tragisk film.
The normal heart, regisserad av Ryan Murphy, har hyllats i USA medan recensionerna tydligen blivit mer blandade i Europa. Men att avfärda den som en anpassad och mainstream-USA-film vore helt fel. Visst blir den ibland (för) sentimental men det finns faktiskt ofta en återhållsamhet där. The normal heart innehåller fler explicita bögsex-scener än i någon icke-porrfilm från USA jag kollat. Det finns en vrede - emot dubbelmoral, självförakt och homofientlighet. Och emot dåvarande konservative presidenten Ronald Reagan som gjorde nästan ingenting för att försöka stoppa spridningen av aids. I flera år var det en närmast absurd situation där kongressen (med stöd av folkhälsomyndigheter) var beredd att ge regeringen möjlighet att spendera mer pengar emot sjukdomen men dåvarande konservativa regeringen argumenterade emot det.
Men främst är The normal heart tragisk. För bakom politiken och statistiken fanns människor. Som blev sjuka och avled.
Den här filmen rekommenderar jag verkligen.
En viktig orsak till att det här är en riktigt bra film är skådespelarinsatserna. Huvudrollen (Larry Kramer kallas Ned Weeks) spelas väl av Mark Ruffalo. Julia Roberts blir trovärdig som läkaren Emma Brockner som till en början förgäves försöker få hälsomyndigheter att konstatera hur allvarlig sjukdomen är. Bäst är dock Matt Bomer (som för övrigt är öppet homosexuell skådespelare) som Neds pojkvän Felix Turner som själv drabbas av aids. Han glänser verkligen i sin roll. Matt Bomer gick ner 20 kilo för att spela scenerna i slutet av filmen.
Främst en tragisk film.
The normal heart, regisserad av Ryan Murphy, har hyllats i USA medan recensionerna tydligen blivit mer blandade i Europa. Men att avfärda den som en anpassad och mainstream-USA-film vore helt fel. Visst blir den ibland (för) sentimental men det finns faktiskt ofta en återhållsamhet där. The normal heart innehåller fler explicita bögsex-scener än i någon icke-porrfilm från USA jag kollat. Det finns en vrede - emot dubbelmoral, självförakt och homofientlighet. Och emot dåvarande konservative presidenten Ronald Reagan som gjorde nästan ingenting för att försöka stoppa spridningen av aids. I flera år var det en närmast absurd situation där kongressen (med stöd av folkhälsomyndigheter) var beredd att ge regeringen möjlighet att spendera mer pengar emot sjukdomen men dåvarande konservativa regeringen argumenterade emot det.
Men främst är The normal heart tragisk. För bakom politiken och statistiken fanns människor. Som blev sjuka och avled.
Den här filmen rekommenderar jag verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar