onsdag 9 januari 2013

Rätt att tacka nej till HBT-altartavla.


Elisabeth Ohlsson-Wallin (känd för att ha gjort konstutställningen Ecce Homo 1998) medverkar i TV-programmet konstkuppen ikväll. Hon ska berätta om en altartavla med HBT-motiv som hon skänkt till Skara domkyrka. Men hon krävde samtidigt att altartavlan ska finnas när samkönade par vigs där. Kyrkonämnden i Skara tackade då nej till tavlan. Biskopen Åke Bonnier som inom Svenska kyrkan är engagerad för HBT-personers situation har idag en bra debattartikel i Svenska dagbladet om varför kyrkonämnden avvisade tavlan, att det fanns ultimativa krav.
Normalt sker alltid en process med samtal mellan konstnär, givare och församling, exempelvis om var ett konstverk ska placeras och hur det ska användas. När givaren ställer villkor för användandet brukar församlingarna i regel inte ta emot gåvan.
En annan viktig aspekt är följande.
När vi kommer till kyrkan, kommer vi alla till samma kyrka, med en altartavla som är till för alla. Man kan inte, och behöver inte, ha en särskild altartavla för en speciell grupp. Det är just detta som är finessen. Alla som vill gifta sig i kyrkan ska behandlas lika. Att frångå den principen skulle inte gynna någon, inte heller HBTQ-rörelsen.
Identitetspolitik när den är som sämst.

Exakt. Och varför utgår Ohlsson-Wallin från att alla, eller ens de flesta, samkönade par skulle vilja bli vigda med en HBT-altartavla? Jag skulle definitivt inte vilja det om jag gifte med någon man i en kyrka. Det är ungefär lika fel som att närhelst ett svart par skulle vigas i en kyrka skulle det vara inför en altartavla där Adam och Eva är svarta.

Ohlsson-Wallins resonemang är identitetspolitik (en människa är främst en egenskap som homosexuell, svart, funktionshindrad etc. och inte främst en individ) när den är som sämst.

Bilden till den här bloggposten är Svenska kyrkans logga.


Uppdatering 1.

EU håller på att få gemensam flyktingpolitik.

EU håller nu på att få att äntligen enas om en gemensam flyktingpolitik i unionen. Eller rättare sagt anta minimistandard när det gäller olika aspekter, sedan får ett land ha generösare regler om det vill det. En lösning som jag i flera år själv argumenterat för. Förhoppningsvis kan det leda att antalet uppehållstillstånd sprids mer jämnt fördelat bland EU:s 27 länder. Idag är det sex länder, bland dem Sverige, som ger asyl åt 90 % av de som får stanna i unionen p.g.a. de fått asyl här. Det är inte rimligt och idag råder det kris när det gäller flyktingars boende i Sverige bl.a. p.g.a. bostadsbrist. Samtidigt är det ofta inhumant att skicka tillbaka människor till inbördeskrigets Syrien. Eller HBT-personer till Iran, Irak och Uganda. Därför är det bra om fler länder tar sitt ansvar.

Blir det så bör sd tacka EU för att antalet asylsökande till Sverige minskar (även om sd även då tycker de är för många)  och ökar till andra länder i unionen. Men vänta nu - sd (och v) vill ju att vi lämnar EU. Dessbättre är övriga riksdagspartier positiva till unionen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar