HBT-kultur. Som Zlatan, fast bättre - Niclas Christoffer.

Först måste jag väl förtydliga att det var tack vare en recension i HBT-tidningen Qx som jag hittade den här boken. Även när jag kollade dess omslag och vad den handlade om blev jag tveksam om den hade några referenser till HBT. Från dess baksida.

Femtonårige Simons dröm är att en dag bli den bästa fotbollsspelaren som världen skådat. Han vill bli som Zlatan, fast bättre. När han får den efterlängtade platsen på fotbollsgymnasiet verka lyckan först gjord. Men något går fel. Simon bli mer och mer övertygad om att han måste gå ned i vikt för att kunna bli ett proffs. Det som börjar med några kilon utvfecklas snart till en kamp för livet.

Det här givetvis en bra sammanfattning av boken. Men inte tillräcklig. När jag först började läsa boken tyckte jag dess språk var ibland förenklat och idealiserat. Niclas Christoffer kommer säkert aldrig nomineras till något litteraturpris. Berättelsen brister ibland också i trovärdighet när han ska berätta sin tydligen självupplevda erfarenhet av att vara matmissbrukare. Det blir för mycket gullegull inom familjen för att men ska betrakta det som seriöst.

Men berättelsen har ett driv som gör att man vill läsa kapitel efter kapitel. Det här är egentligen en ungdomsbok perfekt att lämna till någon tonårig kille. Men även intressant för vuxna. Det handlar mycket om prestationer, manlighet men också sorg. Och homoreferenserna blir tydliga eftersom flera av de viktigaste personerna i boken är homosexuella.

Inget mästerverk men en ok ungdomsroman som tar upp ett angeläget ämne, matmissbruk bland ungdomar och gör det utan tydliga pekpinnar. Istället berättas nyanserat utvecklingen hos en 15-årig kille.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.