C föreslås bll för månggifte.

Centerpartiet ska i vår anta ett nytt idéprogram. Ordförande för den grupp som lämnat ett förslag till sådant är Per Ankarsjö, kommunalråd i Stockholm. Bland övriga ledamöter finns Fredrick Federley, öppet HBT och riksdagsledamot samt Karl-Erik Olsson, f.d. jordbruksminister. Programförslaget har blivit omdebatterat för att vara närmast nyliberalt och fått både beröm och kritik.

Först måste det förtydligas att några nya förslag inom HBT-politiken har c inte i sin skiss till nytt idéprogram. Och det kanske är väntat, konkreta reformer framförs sällan i den typen av dokument. Det jag dock saknar i ett program som betonar individens frihet är att principen om könsneutralitet ska gälla när det gäller lagar och sociala rättigheter. Ännu blir lesbiska diskriminerade när det gäller lagen om föräldraskapspresumtion. Ännu blir män (homo, hetero, bi) i de flesta kommuner diskriminerade när det gäller möjlighet att få skyddat boende om hans partner använt våld och hotat honom. 

Transpersoner borde bli omnämnda tillsammans med män och kvinnor.

C har haft heteronormativa problem när det gäller debatten om porr och har det ännu när det gäller våld i nära relationer och sexköpslagen. Precis som övriga riksdagspartier. Det är därför befriande att heteronormativa resonemang som att "porr, prostitution etc. är kvinnoförtryck" inte är med i programförslaget. Att sedan det finns en jämställdhetsaspekt som en av flera förklaringar till att en del far illa inom branscherna måste givetvis förtydligas men aldrig genom heteronormativa generaliseringar.

Diskriminering hindrar människor från att förverkliga sin fulla potential, därför kan diskriminering aldrig accepteras. Alla människor har samma grundläggande rättigheter. Oavsett kön, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, funktionsnedsättning, religion eller etnicitet är alla lika värda. Centerpartiet accepterar inte att människor förminskas och begränsas av diskriminerande strukturer, oavsett om de är formella eller informella.

Det är glädjande att c i princip inte rangordnar de olika grunderna till diskriminering som finns i nuvarande lagar. Förutom jämställdhetsaspekten som får egna stycken. Där borde dock även transpersoner bli omnämnda istället för bara "kvinnor och män" som i nuvarande förslag.

Centerpartiet anser att en människas frihet i grunden endast kan begränsas av hänsyn till andra människors lika rätt till frihet. Alla människor ska ha rätt att göra egna livsval så länge de inte skadar någon eller begränsar andra människors frihet. Grundförutsättningen är att människor har makten över sitt eget liv.

Gåta att c som "frihetsparti" inte vill tillåta att både sperma och äggceller blir donerade.

Det är vällovligt att c värnar individens frihet (även om jag tycker fokus på det sociala ansvaret borde vara tydligare i programförslaget) men då är det ju en gåta att c ännu inte blivit positiv till att både äggceller och sperma ska kunna bli donerade vid IFV-behandlingar. Vem skulle skadas av det? För lesbiska kvinnor i en samkönad relation är det oftare ett problem än för andra eftersom sperman då givetvis måste vara donerad men den kvinna som ska bli inseminerad kanske är infertil.

Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.

Polyamorösa människor är folk som kan bli förälskade i flera personer åt gången och som ibland vill leva med flera i en relation. Den typen av människor finns i alla grupper oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet, ålder etc även om de flesta aktivisterna i gruppen är yngre. Det som folk i polyrörelsen ofta vill är att få sina relationer juridiskt erkända. Jag har haft kontakt med några av dem och frågat om de vill tillåta månggifte. De flesta av dem har svarat nej, det fattar hur kontroversiell en sådan reform är. 

C bör bli för utreda att barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare.
Månggifte är i grunden en liberal reform, att låta folk göra vad de vill så länge det inte skadar någon annan. Men det finns en jämställdhetsaspekt. Skulle vi tillåta det så kommer nog få idag gifta sig med flera människor, det sociala tabut är ännu tydligt. Risken är att det nästan bara skulle bli ultrakonservativa muslimer som skulle göra det, en man gifter sig med flera fruar. De flesta muslimer jag talat med i Sverige tar dock avstånd från sånt. 

Det folk i polyrörelsen däremot ofta vill, de jag talat med, är att det startas en utredning om att tillåta att barn ska kunna få flera vårdnadshavara än två om en domstol bedömer det vara till barnets bästa. Det kan handla om ett bögpar och ett lesbiskt par som tillsammans skaffat men även folk i polyrelationer som vill ge barnet ökad juridiskt trygghet. Många i polyrörelsen är också för att sambolagen ska kunna gälla för flera än två personer. Och jag tror själv det är där, i svensk kultur, man ska ha ingången. Det finns ingen opinion i Sverige idag för månggifte men däremot tror jag toleranta politiker från höger till vänster borde kunna enas om att göra det lättare för de som vill slippa tvåsamhetsnormen. 

Det är individer som har rättigheter i en demokrati, inte kulturer.

V och mp vill, precis som bl.a. RFSL, tillåta att barn får fler än två vårdnadshavare, s är för att utreda det men alla borgerliga partier även c är emot en sådan utredning. Jag beklagar det. Jag håller med sossarna där, det är inte givet det är en bra reform, det kan ge ännu värre vårdnadstvister, men låt oss utreda det. Och kanske så småningom vi kan få en antalsneutral sambolag, baserat på att folk skickar ett avtal till någon myndighet om att de vill få sin relation registrerad som det. Kan förslaget om månggifte (även om det inte blir en del av det nya idéprogrammet få c som första borgerliga parti positiv till att utreda om barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare har man vunnit en del i kampen för ett friare liberalare samhälle.

Vi lever i dag i ett mångkulturellt samhälle. Det är en styrka.

Er intention är säkert positiv men i ett demokratiskt land med respekt för mänskliga rättigheter är det individer och inte kulturer som har rättigheter. Bättre vore att förtydliga att ni ser positivt på att det finns en etnisk mångfald i Sverige. Att oreserverat hylla mångkultur kan leda till acceptans av saker som vi vanligen aldrig skulle tillåta bland etniska svenskar. C borde förtydliga att vissa mänskliga rättigheter som jämställdhet mellan könen, HBT-personers rättigheter, barns rättigheter att slippa bli agade, ungdomars rätt att fritt få välja partner oavsett vad deras föräldrar tycker ska gälla alla här oavsett etniskt ursprung. Att ducka i den debatten är bara fegt. 

Kraftigt bantad offentligt sektor riskerar verksamheter som riktar sig till HBT-personer.

Till sist en kommentar som inte har direkt koppling till HBT-aspekten, däremot indirekt. Skattenivån och den offentliga sektorns storlek. Som socialliberal är jag principiellt positiv till sänkta skatter men även till social trygghet. Jag är för att på sikt skattenivån till ca 40 % av BNP  (idag är nivån ca 45 %). Min bedömning är att den borgerliga regeringen och dess fyra partier, inofficiellt, har samma mål. Skulle c anta programförslaget tolkar jag det som att målet är en betydligt lägre skattenivå, kanske 25-30 %, ungefär som i USA. Andra delar av programförslaget är att skatter oftare ska avgöras på regional nivå, det finns även argumentering för grundtrygghet.

Mat, kläder, tak över huvudet och vård i händelse av sjukdom är exempel på nödvändigheter som alla ska ha rätt till. Därför finns det skäl att på politisk väg garantera ett skyddsnät och en grundtrygghet för alla människor.... Centerpartiet strävar efter ett plattare skattesystem, med låga marginalskatter, som gynnar drivkrafterna bakom samhällets välstånd.... Centerpartiet anser därför att staten bör vara så liten som möjligt.... Därför behöver både skattebaser och lagstiftning regionaliseras eller kommunaliseras.

Ska skattemedel användas för att betala operationer i samband med juridiska könsbyten?

Att vara för en skattenivå på 25-30 % är givetvis en legitim åsikt (även om jag inte delar den). Dock är det viktigt att konstatera att det idag bedrivs av skattemedel (helt eller delvis) betalda verksamheter riktade mot folk från HBT-gruppen eller delar av den. Det handlar om statsbidrag till HBT-föreningar, om kommunalt stöd till HBT-festivaler, projekt för säkrare sex, att kostnader för hormonbehandlingar och operationer av transsexuella som vill operera sin kropp betalas av skattemedel, fritidsställen för unga HBT-personer. Är det här "grundläggande uppgifter för offentliga sektorn? Oavsett vad ansvariga för programförslaget tycker om det är risken att de offentliga bidragen försvinner till sådana verksamheter om offentliga sektorn ska bantas kraftigt. Och om skattenivån regionaliseras blir det ännu mer upp till regionala politikers välvilja (och kunskapsnivå om HBT) som avgör om verksamheterna blir kvar.

Givetvis kan en kraftigt bantad offentlig sektor också gynna delar av HBT-gruppen som får mer självbestämmande över sina tillgångar och möjligheten att starta privata gayställen kanske ökar. Jag vill dock att ni beaktar den här aspekten innan ni eventuellt avgör om ni vill ha ett "systemskifte" till en skattenivå som i USA eller något däröver. I ett samhälle nästan utan homofobi och transfobi minskar givetvis behovet av "särlösningar" som verksamhet riktade till HBT-gruppen eller delar av den men där är vi definitivt inte ännu. Samma resonemang gäller givetvis för en del offentlig verksamhet som riktas främst till etniska minoriteter.


Uppdatering 1.

Intressant debatt mellan författaren Jonas Gardell och socialdemokratiska politikern Sven Britton i Svenska Dagbladet. Jag tycker Brittons första artikel var något bagatelliserande av problemen för homosexuella på 1980-talet. Gardell kontrade bra mot det och slutrepliken idag har Britton nyanserat sig.