Nominerar Barbro Westerholm till andre vice ordförande i fp.

November 2013 ska Folkpartiet hålla sitt landsmöte (kongress) där de bl.a. ska anta ett nytt partiprogram. Det kommer jag säkert kommentera senare men den här bloggposten handlar om något annat. Om Barbro Westerholm. Jag har varit gayaktivist, senare HBT-aktivist, i drygt 20 år. Har haft kontakt med säkert hundratals politiker genom åren. Vissa har varit mer kunniga än andra när det gäller homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.

Barbro Westerholm var respekterad inom gayrörelsen (som det hette då) redan i samband med införandet av partnerskapslagen. Det var Barbro som ansvarade för utredningen av reformen och hon har även därefter visat ett genuint engagemang för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner. Ännu 2013 har jag kontakt med många politiker i diverse partier. Vem av dem bedömer jag är kunnigast idag när det gäller HBT-rättigheter? Jo, det är en folkpartistisk 79-åring.

Betraktades som gammal för att bli s-ordförande - blev FN:s vice generalsekreterare.

Sedan 2007 är jag inte medlem i något parti, dessförinnan var jag fp-politiker, men har ännu socialliberala värderingar. Det vore fjärran för mig att blanda mig i partiers nomineringsprocesser. Men jag ska här göra ett undantag. Jag nominerar Barbro Westerholm till andre vice ordförande i Folkpartiet. Det är inte någon markering mot någon av de politiker som finns i fp-ledningen idag. Men jag konstaterar att om jag fått fixa ett "dreamteam" för Folkpartiet hade Erik Ullenhag blivit ordförande efter landsmötet i höst. Birgitta Ohlsson förste vice ordförande och Barbro Westerholm andre vice ordförande.

Vill förtydliga att jag inte haft någon som helst kontakt med Barbro om det här och vet inte ens om hon skulle vilja få den posten. Min poäng med den här bloggposten är dock att utmana den åldersnorm som finns i Folkpartiet och alla andra partier. 79-åringar som Barbro kan vara respekterade inom sina partier men kan de bli andre vice ordförande i ett parti? Jan Eliasson fick erfara det när han häromåret av många dömdes ut som ordförande för Socialdemokraterna. Han var för gammal. Strax därefter blev han utsedd till vice generalsekreterare i FN. Ett uppdrag som säkert de flesta bedömer som ännu mer krävande än att vara partiledare för Socialdemokraterna.

Givetvis kommer nu politiker i Folkpartiet berätta hur duktig Barbro är. Ingen kommer, är mitt tips, att invända offentligt mot min nominering av henne. Men jag vet hur det är i alla partier inofficiellt. Och nu vill jag förtydliga att det inte handlar om Barbro främst utan om äldre politiker generellt.

"Hen är 70+, kan vi välja en sådan människa till en partiledning" viskar någon ängsligt.

Men Ronald Reagan blev president i USA när han var 69 år och lämnade sin post 8 år senare. En 77-åring hade ansvar för världens mäktigaste land. Om det fungerade skulle väl en människa i samma ålder kunna bli typ andre vice ordförande i ett svenskt riksdagsparti. Konrad Adenauer var 73 år när han blev förste förbundskansler i dåvarande Västtyskland och lämnade posten när han var 87 år.

"Visst kan vi välja någon 70+ men hen blir ju inte yngre, tänk om hen dör".

Yes, politiker är dödliga som andra. Rätt slutsats men det gäller verkligen inte bara för de som är 70+. Om Folkpartiets ordförande Jan Björklund haft en sjukdom som gjort att risken för att han dör närmaste åren är betydligt högre än de flesta i hans ålder, hade det använts emot honom inofficiellt? Förmodligen inte. Poängen är att folk kan dö vilken ålder hen än är i. Det är just därför det finns ett system med ordförande, förste vice ordförande etc.

Politiker i Folkpartiet och alla andra partier bör rannsaka sin egen ageism. Syftet med den här bloggposten (som jag kommer att maila till alla fp-riksdagseledamöter) är inte främst att Barbro verkligen ska bli vice ordförande (även om det vore kul) utan rucka på folks värderingar.

Har partierna råd att kasta bort den erfarenhet som folk 70+ har?