Dandy - Jan Guillou.

Jag får väl först erkänna en sak - jag tycker Jan Guillou är en uppblåst och osympatisk människa. Kanske det är orsaken till att jag aldrig någonsin läst någon bok av honom. Däremot sett Arn-filmerna som jag gillade. Guillou har verkligen inte heller gjort det lätt för sig för att nå HBTQ-personer. Hans "pederastkommentar" i mitten av av 1990-talet om Rikard Wolff var bara pinsam - för Guillou själv. Förmodligen hade han inte avsikt att antyda att Wolff var pedofil, utan homosexuell, men varför då använda ett sådant ord när det finns bättre?

Men det finns som bekant ingen som helst koppling att vara en bra konstnär och en sympatisk människa. Om inte annat bevisar Guillou det i boken. Det är inget mästerverk - ibland förvirrar sig författaren i tekniska resonemang. En kritik jag hört från folk som läst hans böcker. Men Jan Guillou har "sinne för detaljer" för att använda en klyscha. Han kan berätta om en tidsstämning, här i början av 1900-talet, utan att vare sig bli "politiskt korrekt" eller ohistorisk. Och han har faktiskt skrivit en ömsint skildring av ett bögpar. Hade någon sagt det för 20 år sedan hade jag avfärdat hen som en galning. :-)

Början till kolonialismens slut.

Mycket handlar i boken om relationen mellan Albie, uppväxt i brittiska aristokratin, och Sverre, som från början var en fattig man från Norge. Men de möttes som studenter i Dresden i Tyskland. Redan där finns det en story, också om det varit en olikkönad relation. Två personer med olika bakgrund.

Men det finns andra perspektiv. Där det kanske allra mest bränner till är i beskrivningen av kolonialismen i Afrika. I synnerhet i en del som handlar om Kongo som då tillhörde Belgien. För er som inte känner till Europas kolonialism kan jag avslöja att där den utfördes brutalast någonsin var i Kongo i slutet på 1800-talet. Miljontals människor dog i en kampanj från kungen i Belgien för att öka vinsterna för sitt land. Människor, vuxna och barn, som inte levererade vad kolonisatörerna krävde fick sina armar avhuggna mellan armbågen och handen.

Radikala människor i Europa spred informationen och fick så småningom liberaler och socialister med sig. Inte att kolonialismen skulle helt avskaffas men att det fanns en gräns för vad ett land skulle kunna göra med människor - även om de hade en annan hudfärg än man själv hade. Också konservativa i Europa blev besvärade - men av motsatt orsak. Bilderna från belgiska Kongo berättade vad det egentligen handlade om - att med våld tvinga på sin makt på andra. Många uppror hade brutalt slagits ner. Men här var det civila människor som fick sina händer avhuggna. Att kolonialismen egentligen - bakom en fernissa av förment civiliserande - handlade om maximal vinst för egna intresssen. Ironiskt nog var det nog början till kolonialismens slut.

Kanske det är här som boken blir mest angelägen. Ingen idag försvarar stympande av människor. Men ännu har vi maktstrukturer, en norm där heterosexuella etniskt svenska män gynnas. Dock är verkligen inte alla i gruppen priviligerade.

Och ännu idag är det en del som gynnas av dem som blir besvärade när det avslöjas.