fredag 28 oktober 2011

Förebild.


Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Sommaren 1986 var Papa don´t preach med Madonna (bilden) den populäraste låten i USA och i Västeuropa. Vi hade kunnat lämna det. Men kolla videon på Youtube.
Papa I know you're going to be upset
'Cause I was always your little girl
But you should know by now
I'm not a baby

You always taught me right from wrong
I need your help, daddy please be strong
I may be young at heart
But I know what I'm saying

The one you warned me all about
The one you said I could do without
We're in an awful mess, and I don't mean maybe - please

Papa don't preach, I'm in trouble deep
Papa don't preach, I've been losing sleep
But I made up my mind, I'm keeping my baby, oh
Hösten 1986 minskade tonårsaborterna i New York med 25 %. Nej, det är ingen skröna. Många katoliker har försökt minska antalet aborter. Ofta förgäves. De har predikat. I Sverige är det ännu 2011 ett mål för den borgerliga regeringen att försöka minska antalet aborter. Socialminister Göran Hägglund (kd) kämpar, ofta förgäves.

Principiellt håller jag med. Varje abort är ett misslyckande. Det måste även vi, som är för nuvarande abortlag, konstatera. Men till sist måste det vara berörd kvinna som avgör. Även om det är svårt. Givetvis gav inte Madonnas låt några bestående effekter. Det hade från början inte varit Madonnas syfte med sin låt att minska antalet aborter. Men det blev effekten av budskapet i låten.

Men Madonnas video orsakar att vi har möjlighet att konstatera vad som påverkar människor. Vi kan predika hur människor ska bete sig. De ska, precis som oss, inte bete sig HBT-fientligt, sexistiskt, rasistiskt etc. Men till sist är fakta att vi människor, och i synnerhet barn och ungdomar, beter sig som vi lever främst. Och inte som vi lär.

Vill du att dina barn eller andra unga ska bete sig jämställt, HBT-vänligt och anti-rasistiskt. Fine, framför det. Men till sist är det inte fina tal som är avgörande.

Barn och ungdomar beter sig efter hur du och jag lever. Inte hur vi lär. Det är en, kanske ibland jobbig men viktig sanning, för oss vuxna. Såväl 1986 som 2011.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar