Nazistpartiet nrm ska demonstera i Ludvika.

Imorgon demonstrerar nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (nrm) i Ludvika. Hédi Fried är idag en av få förintelseöverlevande i Sverige. Hon ska dit och motdemonstrera.

Att nrm väljer 1 maj är givetvis ingen slump. Adolf Hitler förklarade i sin bok Min kamp att hans nationalsocialistiska parti medvetet valde att ha rött i sin partiflagga (senare officiell symbol för Tyskland) för att provocera vänstern. Det tyska nazistpartiet var länge främst ett medelklassparti, men i mitten av 1930-talet skulle de få brett stöd även bland arbetare, alltså de som inte fanns i koncentrationsläger. Genom statslån, tvångsarbete, offentliga investeringar och krigsupprustning försvann massarbetslösheten.

Många icke-judar trodde sig vara säkra.

Det finns en intressant dokumentär om homosexuella män som var placerade i tyska koncentrationsläger. Den som hade mest karisma var en man som var ifrån ett välbeställt hem i Österrike som 1938 blivit en del av Tyskland. Han var klädd i slips och kostym när han blev intervjuad och resonemanget handlade om varför så få tyskar protesterade. Han såg ledsen ut. Men kommenterade sedan ungefärligen följande.

.... Alltså vi trodde först de bara var ute efter judarna. Att vi andra var säkra. När jag hämtades av Gestapo för att jag haft sex med andra män blev det en chock för familjen, jag var ju "arier". Sedan infördes förföljelserna också successivt. Hade regimen infört alla lagar direkt hade det säkert blivit mycket mer protester. Varje ny lag verkade vara obetydlig jämfört med de som redan införts. Vi vande oss, det är hemskt men så var det....

Jag är närmast yttrandefrihetsfundamentalist. Visst ska nassarna få demonstrera imorgon. Men Hédi Fried gör också rätt i att fredligt motdemonstrera.


Uppdatering 1.

Nazister hatar både judar och muslimer.

Vi kan tycka vad vi vill om hur stram eller generös flyktingpolitiken ska vara, den debatten har jag ofta fört på den här bloggen. Men det som gör nazisterna unika i debatten är att de hävdar att det är judar i väst som i en hemlig konspiration vill muslimer ska flytta hit för att förstöra samhällen. Bisarra konspirationsteorier är centrala i den nazistiska rörelsen.

Därför har Ulf Kristersson (m) blivit Sveriges populäraste politiker.

1994 röstade bara två m-ledamöter för att införa möjlighet för samkönade par att ingå partnerskap. Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson (bilden). Av en slump har båda sedan blivit partiledare. Jag ska inte rösta på m i höst men han framförde något viktigt som nyvald partiordförande

.... Vi ska främst bemöta våra politiska motståndares bästa argument, inte deras sämsta...

Annars vet vi hur lätt det är för politiker att hitta någon lucka, något dumt en politiskt motståndare framfört när hen varit pressad.

Kristersson verkade lyssna på sina politiska motståndare.

Att Kristersson skulle bli populär konstaterade jag redan vid hans första partiledardebatt. När Stefan Löfven (s) och Jimmie Åkesson (sd) kritiserade m skakade han inte på huvudet eller hånlog. Han verkade lyssna på dem på riktigt. Kanske de hade något viktigt att framföra även om han inte höll med om det.

Fler politiker borde göra det.

Alliansen är i en allvarlig kris.

De mest ärliga noteringarna kommer ofta från folk som spelar om pengar. Då finns det inte plats för önsketänkande, det handlar bokstavligen om hårdvaluta. Unibet avslöjar att den som satsar på att c blir med i en röd-grön regering efter valet får bara tillbaka 2,10. Förvisso är oddset ännu lägre för den som satsar på att c stannar i Alliansen, 1,65, men att det nu är så jämnt är sensationellt.

M-ledaren Ulf Kristerssons kommentar är också sensationell. Jag har följt borgerliga partiers diskussioner i decennier. Visst har mindre borgerliga partier bråkat med varann men det största (oftast m) har ofta försökt hålla sig över striderna. 

Jag vet bara en situation som påminner om den här.

Alliansen hade bildat regering 1991. C:s dåvarande ledare Olof Johansson gjorde till en början en del soloutspel som minister men fick frän kritik från sin chef, dåvarande m-ledaren Carl Bildt. "Vi är en regering, jag utgår från att alla våra ministrar tar ansvar för våra kollektiva beslut.". Johansson rättade sig snabbt in i ledet. Att Kristersson nu antyder att han tvivlar på att bilda regering med c är just sensationellt.

Löfven har förgäves sökt att få Alliansen att spricka i flera år, utan framgång. Men nu kanske han lyckas. Vi är många som resonerar om att ifall Alliansen inte kan enas om migrationspolitiken, det område som väljarna prioriterar främst. Behövs det då någon Allians?


Uppdatering 1.

Ansvaret är främst Centerpartiets.

Jag har tidigare varnat m för att gå för långt och provocera de tre andra borgerliga partierna genom sina ständiga utspel om invandrare som ett hot. Jag vet att många har ogillat det, inte bara i c utan även i l och kd och också en del i m. Men i det här dramat är det främst c som har ansvaret..

C sviker i flyktingpolitiken.

C planerar rösta för att ca 9000 (oftast) unga vuxna män (genusanalyserna glömdes bort av en tillfällighet) utan asylskäl ska få stanna i Sverige.

Som medmänniska kan jag förvisso tycka det är bra. Min vision som liberal är fri invandring, men det kan inte införas med de enorma klyftor som finns idag. Inte ens på medellång sikt.

Det måste finnas ordning och reda i flyktingpolitiken. Det är de som mest behöver skydd som ska få det. Den här lagen är raka motsatsen till det. C tar varken ansvar för de mest förföljda, bland dem många HBTQ-asylsökande, eller för svenska skattebetalare. Det ironiska är att även sossarna egentligen är emot det här men tvingats acceptera det för att mp ska få en framgång inför valet.

De flesta c-sympatisörer vill flyktingpolitiken ska vara som idag

Lagrådets kritik är närmast mördande. Jag har följt många lagrådsremisser men den där måste vara bland de mest kritiska någonsin. Häromdagen rapporterade Dagens nyheter om en ny opinionsmätning om svenska folkets attityder om flyktingpolitiken. 12 (tolv) procent vill den ska bli mer generös än idag. 60 % att den ska bli ännu mer restriktiv.

C, v, mp och fi har runt 20 % i opinionsmätningarna. Sverige är förvisso ingen Sifokrati. Men att politiska analytiker i Stockholms innerstad hävdar c ökat i opinionsmätningarna genom sin kritik emot sossarnas flyktingpolitik är närmast bisarrt. De har inte stöd för sin politik där ens bland majoriteten av sina egna sympatisörer, de flesta av dem vill den ska vara som idag. 

C ensamt borgerligt parti i Europa att vara för en generös flyktingpolitik.

Sedan kristdemokratiska cdu i Tyskland häromåret svängde och blev för en åtstramning är svenska c enda borgerliga partiet i Europa att vara för en generös flyktingpolitik. Alla andra mitten-högerpartier i Europa har fel enligt c, bara de har rätt.

Det är som mannen som körde bil och fick ett samtal från en kompis om att polisen i radio varnat för att en galning körde på fel sida av motorvägen. Han kommenterade "en?, allihop kör på fel sida".


Uppdatering 1.

C hävdar att killarna kan bli arbetskraftsinvandrare.

Men de har redan fått den chansen. Alliansregeringen införde, med rätta, möjlighet för asylsökande som fått avslag i första instans till s.k. spårbyte. Den som blir fast anställd med lön i nivå med kollektivavtal (kollektivavtal krävs dock inte) ska kunna få stanna. Sverige har världens generösaste regler för arbetskraftsinvandring (det ska vi vara stolta över, det är en vinst för vårt land om de får en lön i nivå med kollektivavtal) och det gäller även för de där grabbarna. Men nu är det så att de inte fått jobb.

RFSL är i kris - har blivit en sluten förening.

Det här är egentligen sensationellt. RFSL:s tillfällige ordförande, Magnus Kolsjö, meddelar att han lämnar sin post med omedelbar verkan och hänvisar till mobbing från andra styrelseledamöter. Jag har följt föreningen i nästan 30 år och något sådant har inte hänt tidigare. Men låt oss återvända till 1990-talet.

1992.

RFSL.s kvinnliga vice ordförande kritiserar i en debattartikel i föreningens tidning Kom ut att kampen för lesbiska försummas därför att bögars rättigheter prioriteras. Den manlige ordföranden bemöter kritiken i nästa nummer av tidningen. Det där hade givetvis inte varit möjligt idag. Men det var det jag gillade med RFSL när jag i många år var medlem i föreningen. Jag konstaterar att sedan drygt 10 år har debatten helt tystnat inom föreningen inför vanliga medlemmar.

2018.

RFSL har blivit en effektiv PR-lobby (vilket givetvis oftast är bra). Även i toppstyrda Sverigedemokraterna avslöjas att folk i ledningen ibland tycker olika. Men icke i RFSL. Det var förvånande när Magnus Kolsjö som kristdemokrat blev vice ordförande. Han har tokfel när han värnar en extremt generös flyktingpolitik men han var den förste förbundsstyrelseledamoten i RFSL som vågade påpeka att den fascistiska ideologin islamism (politisk islam) är ett problem.

Visserligen lämnade jag RFSL runt 2005 men fortsatte att kolla dess papperstidning. Det var alltid samma vänsterperspektiv. Intersektionalitet, rasifiering, patriarkatet etc. etc. Ibland höll jag med i sak men det förvånande var just att det alltid var samma perspektiv. Intern debatt? Icke. Förbundsstyrelsen har sedan många år bara fört debatter i slutna rum. Och så är det även i diverse Pride-grupper.

RFSL borde sluta låtsas alltid vara ense.

Och givetvis i HBTQ-tidningen Qx. Men där är det motiverat. Att skribenter på en tidning offentligt skulle kritisera varann hade blivit något tokigt. En tidningsredaktion måste alltid hålla ihop utåt.

Men det måste faktiskt inte ett politiskt parti eller en förening som RFSL göra.


Uppdatering 1.

RFSL antog en "antirasistisk policy" för ca 10 år sedan.

I sak är det inte fel. Tyvärr är det i princip inte någon invandrarförening som skaffat sig en "anti-homofob policy". Jag kollade igenom invandrarföreningars stadgar och principprogram för några år sedan, ingen hade med att bekämpa diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Och det där är inget RFSL brytt sig om att kritisera. Förmodligen vore det emot deras "antirasistiska policy".

Men det mest fascinerande i deras "anti-rasistiska policy" är följande (vet förvisso inte om det där dokumentet ännu officiell gäller). Håll i er nu. En person som har förtroendeuppdrag i RFSL får aldrig kommentera till media att väst kommit längre när det gäller HBT-vänlighet än andra delar av världen.

Att väst generellt är den del av världen idag som är HBT-vänligast vet givetvis även folk i RFSL. Men det får inte kommenteras. Det skulle kunna vara rasism. Ridå.


Uppdatering 2.

Magnus Kolsjö har ursprung från en frikyrklig kultur. 

En kvinna från Svenska kyrkan blev intervjuad i Aktuellt på 1990-talet. Det handlade om samfundets attityd till samkönade relationer. Något som var mycket kontroversiellt då, så är det dessbättre inte idag. Reportern frågade varför hon var engagerad för homosexuellas situation.

... Därför att de påminner oss om Jesu Kristi lidande....

Det finns två orsaker till att jag minns det. Dels att hon framförde det där så snabbt, som om det var inrepeterat. Dels att Jesu Kristi var ett så ålderdomligt uttryck. Förmodligen var det få kristna homosexuella som ville samfundet skulle engagera sig av den orsaken. Men på 1990-talet gällde det för homovänliga i samfundet att av strategiska orsaker framföra de argument som effektivast kunde påverka andra kristna.

Mauricio Rojas borde blivit integrationsminnister.

Vi var samlade, de ca 50 främsta integrationspolitikerna i Folkpartiet. I en konferenslokal i Stockholmsområdet. Kritiken emot Mauricio Rojas var hård. Han satt på en stol, ensam. Vi andra runt honom.

Rojas hade nyss publicerat en artikel i media om att invandrare var överrepresenterade när det gäller brottslighet. Hade pekat ut sitt eget ursprung, chilenska. Vi försökte förklara för honom att han hade rätt i sak, men i Sverige kan man inte vara så direkt. Budskapet måste lindas in. Och främst att det är forskare som ska publicera den typen av artiklar. 

Rojas var den som förde fram homorättigheter i förorterna.

Jag hade ibland lätta konflikter med Rojas (så är det i varje parti) men han hade en viktig egenskap. Han var genuint nyfiken om vad folk ville kritisera honom för. Han betraktade kritik som ett medel för att bli bättre. Den egenskapen saknade Lars Leijonborg och Jan Björklund.

I början var jag lätt misstänksam emot honom. Hade lämnat Moderaterna för Folkpartiet och hade chilenskt ursprung. Gayvänlig? Kanske inte. Men Rojas var den person som i fp lyfte fram homosexuellas rättigheter i förorterna. "Vi måste prata om det här, aha" kommenterade han.

C portade honom från varje politisk post i regeringskansliet.

Rojas borde blivit integrationsminister 2006. Men Centerpartiets ordförande Maud Olofsson hade beslutat sig. "Den människan ska aldrig få någon post av betydelse". Han drevs bort från svensk politik. Paradoxalt nog för att han var för osvensk. Han ville att vi skulle tala om problem kopplade till invandring. Om man inte talar om det kan man heller inte lösa det var hans devis.

Rojas hade givetvis inte fixat alla integrationsproblem. Men hade han blivit minister hade Sveriges förorter kanske varit i en något bättre situation idag.

Jag jobbade nära Rojas. Han framförde aldrig något intolerant emot folk från någon grupp.


Uppdatering 1.

Vill förtydliga att möten bland fp:s ledande integrationspolitiker vanligen var trivsamma. 

Vårt fokus var att försämra sossarnas trovärdighet i debatten och där var Rojas viktig. Men det där mötet var speciellt. Rojas hade tydligen fått godkännande av dåvarande partiledaren Lars Leijonborg att skicka debattartikeln till Dagens nyheter. Men han hade inte meddelat oss andra i partiets integrationsråd (det var en  central del av vår kritik på mötet). Leijonborg fattade nog inte hur kontroversiellt det var att redovisa etniska gruppers brottslighet av ett partis integrationspolitiske talesperson.

Att kalla en artikel för "olycklig" är frän kritik på en partikonferens.

Att sossetidningar kritiserade oss var vi vana vid, det betraktades internt närmast som beröm att de gjorde det. Men här fick vi kritik från de flesta liberala tidningar. Ingen kunde hitta något sakfel i debattartikeln. Utan det var själva debatten som inte fick föras. Att vi kallades för populister var ett de snällaste uttrycken. Våra politiska motståndare skulle utnyttja det där.

De flesta av oss gillade Rojas som människa. Men folk på konferensen framförde saker som "du är begåvad Mauricio men den där artikeln är olycklig". Det kan tyckas oskyldigt men på en partikonferens är det frän kritik. Rojas såg medtagen och ledsen ut. Jag gick fram till honom efteråt, la en hand på hans axel "Vi har valt att ta det här internt, vi ska inte ut i pressen med det".

Jag var lätt förälskad i Pierre Månsson från Luf.

Jag blev engagerad i Folkpartiets ungdomsförbund (idag Luf) 1984. Själv var jag inte öppet gay då. Men i fpu mötte jag människor som inte tyckte det spelade någon roll vilken sexuell läggning folk hade. En del unga heterosexuella män dansade med varann på föreningens konferenser. För mig var det förvånande. Fpu var förmodligen den gayvänligaste föreningen på 1980-talet vid sidan av RFSL och RFSU.

Att möta människor med andra värderingar har betydelse.

Och så fanns det fanns det Pierre Månsson (bilden) som idag är ledande l-politikern i Kristianstad. Det var min första förälskelse i fpu. För ni ska bara veta att folk blir förälskade i ungdomsföreningar oavsett kön eller sexuell läggning. Pierre var svarthårig och snygg. Jag ville krama honom. Skydda honom från de som eventuellt skulle hota honom. Men det kunde jag givetvis inte berätta. Det var 1980-talet.

Sverige har idag blivit betydligt HBTQ-vänligare. Jag vill inte hävda att jag senare blev gayaktivist p.g.a. mitt engagemang i fpu. Men jag mötte människor med andra värderingar än de flesta då hade på Österlen i Skåne.

Det där har betydelse.


Uppdatering 1.

Att Gilbert Tribo blivit främste l-politikern i Region Skåne förvånar mig inte.

Vid några fpu-möten i partilokalen i Kristianstad på 1980-talet fanns det en pojke. Han var ungefär 13 år, hade precis passerat målbrottet men ville tvunget berätta för oss i distriktsstyrelsen hur vår verksamhet skulle bli bättre. Jag frågade en annan distriktsledamot vem den där pojken är. "Det är Pierres lillebror, Gilbert". En del av oss tyckte i början det var förmätet att en pojkspoling skulle lära oss som var äldre hur fpu skulle bedrivas, men ofta förde han resonemang som om han vore vuxen. Det var ganska coolt.

HBTQ-kultur. Våldets historia - Édouard Louis.

Från presentationen av Våldets historia (2017) av Édouard Louis.

.... En undersökning av ordens makt, våldets förgreningar och frågan huruvida man någonsin kan äga sin egen historia. I julaftonsnatten vandrar Édouard hemåt över Place de la République i Paris när en ung man plötsligt dyker upp vid hans sida. De kommer att tillbringa natten tillsammans, men det som började som kärlek avslutas med våldtäkt och mordförsök. Under månaderna som följer ska Édouard komma att gång på gång återberätta historien om den natten, för poliser, sjukhuspersonal, vänner och bekanta. Men kan man någonsin äga sin egen historia? Med förgreningar i Édouards barndom, rasism, fattigdom och begär framträder inte bara historien om ett våldsdåd, utan om det våld som genomsyrar vår värld och vardag, dess mekanismer och fortplantning. Våldets historia är en viktig och modig skildring av en våldtäkt och de psykologiska konsekvenserna av att tilldelas rollen som offer, inte minst i förhållande till förövaren....

Éduoard Louis gör det verkligen inte lätt för sig. I den relativt "folkliga" debutboken Göra sig kvitt Eddy Bellegeule förklarade han vilka problem det finns i den nordfranska arbetarklassmiljö han är ifrån och sedan lämnat. Han kunde fått en uppföljare om intriger i Paris kulturkretsar. Det hade varit det mest kommersiella. Istället väljer han att göra en bok om att han blivit våldtagen av en ung man med invandrarursprung.

Bra litteratur med svärta.

Bland de böcker jag recenserat är det här inte en av de bästa men den hamnar bland de 10 främsta. Louis har en förmåga att koppla vardagliga händelser till filosofiska resonemang om vad det är att vara människa. Och han gör det lysande. Ibland är det som att han är en ny variant av välkände franske författaren Michel Foucault.

Det här är en bok som fokuserar på svärta, depressioner, homofobi, utanförskap, rasism. Många tycker säkert det är för "mörkt". Men bra litteratur är det.

Jag ger frukt till en romsk tiggare trots det är emot mina principer.

Jag har som princip att inte ge pengar till EU-migranter. Det löser inga problem egentligen. Håller dessutom med finansminister Magdalena Andersson (s) om att pengarna riskerar gynna människohandel. Dock är jag emot ett generellt tiggeriförbud både nationellt och kommunalt. Det vore en kraftig inskränkning i den västerländska friheten.

För några år sedan konstaterade jag att en ung man satt utanför en butik där jag ofta handlar. Han ser bra ut men i övrigt brydde jag mig inte om honom. Men så småningom började vi hälsa på varann. Senare hade vi en viss kommunikation vilket inte var enkelt eftersom han varken kunde svenska eller engelska. Till sist klarade han dock att avslöja att han är rom från Rumänien, har en fru och några barn där.

Jag har inte lämnat min princip.

Har förklarat för honom att han måste lära sig svenska om han vill stanna här. Ibland ger jag honom frukt. Men han är själv generös. När han hade fått lunch i en kartong från Stadsmissionen pekade jag på den för att förklara att det var bra och då räckte han fram den till mig. Trodde att jag ville ha den. Trots att han väl behövde den själv.

Jag har egentligen inte lämnat min princip om att inte ge något till EU-migranter. Valentin har blivit en bekant till mig. 

Och det är i den egenskapen jag ger honom frukt ibland.

L:s attityd om religiösa friskolor är absurt inkonsekvent.

Socialdemokraterna meddelade för några veckor sedan att de vill "förbjuda religiösa friskolor". I sak är det bra. Dock är formuleringen "förbjuda" problematisk. Förmodligen är det inte förenligt med Europakonventionen som gäller som lag i alla EU-länder. Vad det handlar om är att det offentliga inte ska ge skattepengar till sådana skolor och då lär synnerligen få av dem, om någon, vara kvar.

Vänsterpartiet har föreslagit att det viktiga inte är om det är ett samfund som driver skolan utan att religiös påverkan inte ska få förekomma varken i eller utanför undervisningen. Och det är nog bästa metoden. För om ett förbud inriktas emot vilka ägarna är vore det lätt att kringgå. Jag tolkar det som att s ansluter sig till den principen.

M, sd, c och kd är förmodligen inte för marxistiska friskolor. '

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna försvarar systemet med religiösa friskolor. Men religioner är ideologier. Skulle de fyra partierna acceptera att Sverige tillåter marxistiska friskolor om bara de socialistiska ritualerna är utanför själva undervisningen? Förmodligen inte. Med rätta. 

Sedan har vi l och mp. Båda vill att religiösa inslag inte ska få vara del av undervisningen. Men vänta nu. Det där är redan gällande lag. Trots kritik i decennier om religiösa friskolor som inte följer läroplanen har l och mp, som båda haft posten som utbildningsminister, inte fixat problemet.

Extra fascinerande är Liberalernas attityd.

De vill att nuvarande religiösa friskolor ska få finnas kvar. Hänvisar till att skolorna funnits länge (precis som att det vore något sakargument) och att skolinspektionen bör åtgärda eventuella problem. Däremot är l emot nya religiösa friskolor och att befintliga inte ska få ha fler elever. Då plötsligt räcker inte skolinspektionen. Partiet är internt oense om religiösa friskolor och det är säkert orsaken till den där absurda kompromissen.

Vi måste inte sponsra att HBTQ-fientliga individer driver religiösa friskolor.

L värnar alltså det sekulära samhället för vissa elever men det religiösa samhället för andra. Det kallas inkonsekvens.

Många men inte alla av de religiösa friskolorna drivs av HBTQ-fientliga individer. Vi kan alltså inte förbjuda dem, men vi kan sluta sponsra dem med våra skattepengar.


Uppdatering 1.

Många med borgerliga värderingar är för att det offentliga ska sluta sponsra religiösa friskolor.

Jag är själv generellt positiv till valfrihet i välfärden och till friskolor. Är emot förslag om vinstbegränsningar. Dock finns det problem inom främst just skolområdet där vissa företag inte betett sig seriöst. Segregeringen har ökat. Det är inte vilken marknad som helst. Det bör åtgärdas genom tydligare krav för att bedriva skolor.

Många människor med borgerliga värderingar som annars är för friskolor vill att det offentliga ska sluta ge skattepengar till religiösa sådana. Att det sekulära samhället ska värnas.


Uppdatering 2.

Skolor ska få inrätta bönerum.

I debatten har det ibland hävdats att en policy emot religiösa friskolor inskränker religionsfriheten för minderåriga. Men givetvis ska skolor tillåtas inrätta bönerum där elever från olika religioner får samlas. Det avgörande är att skolan själv inte har någon religiös påverkan emot eleverna.