Gayparad förbjuds i Moskva även i år.

Ännu är det flera länder i Europa som allvarligt kränker en av de mest centrala mänskliga rättigheterna, friheten att demonstrera. Gayparader och demonstrationer för HBT-rättigheter är förbjudna i bl.a. Ukraina, Moldavien och Makedonien.

Moscow has once again denied permission for a gay Pride march.

Activists applied to hold the event in Bolotnaya Ploshchad city park on May 28th but Mayor Sergei Sobyanin’s administration turned down the request, citing a risk of public disorder....

Speaking to Interfax, Mr Alekseev said: “All responsibility for possible riots in the centre of Moscow on May 28th lies with the authorities and Mayor Sobyanin personally.

“The [European] court interpreted very clearly in our case,” he said. “It said it is not possible to ban this event because of homophobic protesters or violence against people attending a peaceful event. They have to provide security.”

He said activists would hold the event anyway.

Att resonemanget "risken för våld gör att vi stoppar evenemanget" är fel gäller givetvis inte bara gayparader. Argumentet används ibland av rektorer för svenska skolor för att stoppa partier som Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, Svenskarnas parti etc. (men av någon orsak aldrig för vänsterextrema partier som är för diktatur). Givetvis är gayparader och demonstrationer för mänskliga rättigheter något helt annat än att bedriva främlingsfientlighet. Men principen är densamma, att stoppa något för att det riskerar leda till våld från "motdemonstranter" är ett absurt argument och aldrig acceptabelt. Det är till att uppmuntra till våld.

Förvånande nog tillät diktaturen Vitryssland i mars i år en demonstration för HBT-rättigheter. Eller rättare sagt, polisen försökte inte stoppa den. Nu är dock "ordningen återställd" i landet. Från Pinknews om demonstrationer 17 maj 2011..

Eastern European activists reportedly suffered violence and harassment when they tried to stage events in countries such as Montenegro and Belarus.

Ansvariga politiker i Montenegro hade accepterat gayparaden där men homofientliga människor attackerade den med våld. I Vitryssland är det oftast regimen själv som är ansvarig för våldet, ibland struntar polisen i att skydda demonstranterna om de attackeras av andra.

Mp emot använda "hen" och inte "han" eller "hon".

På Miljöpartiets kongress i helgen valdes som väntat Gustav Fridolin till manligt språkrör. Det blev inte någon spännande omröstning om vem som skulle bli hans kvinnliga kollega utan Åsa Romson vann med betydande marginal över Mikaela Valtersson. De tre mp-politikerna är HBT-vänliga, Fridolin var 2002-2006 bland de riksdagsledamöter som oftast argumenterade för rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Varken han eller Romson berörde dock HBT i sina installationstal som språkrör.

I onsdags berättade jag här på bloggen att det inte fanns någon motion till mp-kongressen om direkta HBT-rättigheter. Däremot om att debatten om våld i nära relationer ofta är heteronormativ och att både män och kvinnor kan vara offer för sådant våld.

Motion om att mp ska använda könsneutralt språk.

Jag har dock tydligen i hastigheten inte tagit med en annan motion med koppling till queerdebatten. Joakim Pihlstrand-Trulp argumenterar för att mp "i officiella sammanhang använder sig av ett könsneutralt språk."

Språket är intimt förbundet med våra tankar och hur vi ser på världen. Användningen av ett könsneutralt språk är därför ett effektivt sätt att få oss att börja se varandra som personer istället för kön. Genusteori menar att könsroller i allra största utsträckning beror av reproduktion av rådande strukturer och invanda beteenden. Mycket av det vi gör är dessutom mer eller mindre omedvetet och är därför svårt att komma tillrätta med. Det visar exempelvis videoinspelningar av personal på förskolor. Till och med genusmedveten personal har problem med att vara helt objektiva och rättvisa, men det går åtminstone att försöka vara så medveten som möjligt.

Vi kan ju ärligt fråga oss vad kön egentligen har att göra med hur vi åker skridskor, kör bil, hackar grönsaker, tar hand om barn eller tänker politik? Just det, ingenting egentligen. Det är större skillnader mellan individerna inom grupperna kvinnor respektive män än mellan själva grupperna.

Med könsneutralt språk avses att alla ord som används är könsneutrala. Det inbegriper exempelvis substantiv som förälder, ombudsperson, barn, lärare, talesperson eller sjukskötare. Även andra ordklasser ingår, som för adjektiv där vi kan säga förälderlig istället för faderlig eller moderlig. En särskilt viktig ordklass är de personliga pronomenen och då specifikt tredje person singular. Alternativet han eller hon eller den är antingen omständligt eller objektifierande. Därför föreslås här att vi i MP:s officiella verksamhet konsekvent använder pronomen hen, hens (genitiv) och henom (objektsform) samt det opersonliga pronomenet en (objektsformen till man, men här alltså fungerar som både grund- och objektsform).

Mp:s partistyrelse yrkade avslag med följande motivering.

En liknande motion behandlades av kongressen 2004 och avslogs då. Att använda begrepp som inte är väl kända för allmänheten i officiella sammanhang tror vi försvårar för MP att nå ut med sitt budskap. Det är visserligen språkligt olyckligt med titlar som talman, ombudsman och nämndeman. Partistyrelsen anser dock inte att detta är rätt sätt att angripa den bristfälliga jämställdheten. Risken är att jämställdhetsdebatten fokuseras på fel frågor.

Jag håller i princip med mp:s partistyrelse om resonemanget. Det är problematiskt att av ideologiska orsaker förändra språket (däremot bör yrkestitlar vara könsneutrala). Själv använder jag här på bloggen "han", "hon", "man" och inte "hen" och "en". Dels för att det skulle kännas konstlat att byta orden, dels att en del av bloggbesökarna kanske skulle bli blockerade av de "nya" orden så att de hade haft svårare ta till sig sakbudskapet.

Ombuden på mp-kongressen följde partistyrelsen både när det gäller könsneutralt språk och motionen om våld i nära relationer. Ett förslag lämnades på kongressen med yrkandet att mp "strävar efter att använda sig sig av ett könsneutralt språk". En majoritet av kongressombuden röstade nej även till det.

Vänsterpartiet ignorerar HBT - igen.

Vänsterpartiets partistyrelse har antagit ett "strategidokument". Det handlar bl.a. om vad Vänsterpartiet ska prioritera och hur man ska nå ut med budskapet. Det är v-kongressen januari 2012 som slutgiltigt avgör vad som ska vara med i dokumentet.

Man kan konstatera att partistyrelsen återigen visar sitt ointresse för att mainstreama HBT-politiken. Alltså att göra den till en del av det vardagliga arbetet och inte bara några utspel inför bl.a. Stockholm Pride. Strategidokumentet saknar varje resonemang om heteronormativitet, queer, reformer för HBT-personer etc.

En annan tendens i v är att det nästan bara är de riksdagsledamöter som själva är öppet HBT som driver frågorna offentligt. Partiordföranden Lars Ohly har hållt många 1-majtal sedan han blev ordförande 2003 men har vad jag vet aldrig framfört något som helst om HBT i något av dem.

Det gjorde alltså inte Fridolin eller Romson heller. Men i sina respektive tal idag fokuserade de inte heller på sexism och rasism medan Ohly oftast gör det i sina tal, dock nästan aldrig HBT. När v skulle göra en valplattform våren 2010 röstade Ohly och de flesta andra i partistyrelsen vid två tillfällen emot att något som helst skulle vara med om HBT. Majoriteten av kongressombuden fixade dock så att homorättigheter blev en del av dokumentet, dock inget om transrättigheter. Mp hade däremot med HBT både i sitt valmanifest och på valaffischer.

Mp och v är kanske de två riksdagspartier som har den "radikalaste" retoriken vid debatter i samband med bl.a. Stockholm Pride. Men bara ett av dem låter arbetet för HBT-rättigheter bli "mainstremat" inom sitt parti.


Uppdatering 1.

Ska förtydliga att mina "diplomatiska" kommenterar till att Fridolin och Romson inte hade med HBT i sina installationstal eller att det inte varit några tydligt HBT-relaterade motioner till partiets kongress delvis har att göra med att mp senaste åren varit det riksdagsparti som oftast offentligt argumenterat för HBT-rättigheter. Men skulle mp igen och igen ignorera HBT kommer jag givetvis att att skarpt kritisera även det. Inget parti har rätt att bara hänvisa till vad de gjort tidigare, varje ansvarig politiker har ett ansvar att prioritera HBT framåt. Den här bloggen är inte partipolitisk utan jag ger både beröm och kritik åt diverse partier när det är befogat.

Nya artiklar i media om mp-kongressen.

I Spanien har regeringspartiet socialdemokratiska PSOE fått betydande förluster i lokalvalen på söndagen. Bl.a. lär partiet förlora i gaymetropolen och landets näst största stad, Barcelona. PSOE har styrt där sedan 1979 alltså nästan hela tiden sedan Spanien blev demokratiskt i mitten på 1970-talet efter att tidigare varit en fascistdiktatur.

Högerpartiet PP på nationell nivå är ett HBT-negativt parti som t.o.m. antyder att de kanske avskaffar landets könsneutrala äktenskapslag om de vinner parlamentsvalet i början av 2012. I Katalonien, där Barcelona är största staden, finns det dock ett eget högerparti, CiU, som är HBT-vänligt och för en könsneutral äktenskapslag och lika rätt till adoptioner och inseminationer för samkönade och olikkönade par. Även om Barcelona blir högerstyrd lär staden förbli en gaymetropol.

HBT-kultur. Turkish Delight - Niclas Ericsson.

Den här recensionen hade jag planerat att publicera igår fredag men av olika orsaker blev det inte möjligt.


Den här boken är en besvikelse. Men trots det kanske jag vill rekommendera den. En paradox? Problemet är att Niclas Ericsson (som själv är öppet homo) låtsas skriva en thriller. Men misslyckas helt. Ironiskt nog är boken nästan aldrig spännande.

Visst man vill följa vad som ska hända. Niclas Ericsson för berättelsen vidare. Är sällan tråkig. Men storyn är så konstruerad och ologisk att James Bond-filmerna närmast verkar vara faktadokumentärer i jämförelse. Det är helt enkelt inte trovärdigt. Inte ens i en genre där författare givetvis har rätt att skruva till saker.

Huvudpersoner Patrik, journalist från Sverige, blir tillkallad till Turkiet av sin vän Okan som är hans kollega på tidningen där han jobbar. Och Patrik åker dit. Han är någon typ av "Tintin". Ibland blir det nästan som när den välkände blonde mannen åkte till Kongo. Ni vet boken som Hergé ångrade efteråt för stereotyperna av svarta.

Jag skulle inte få för mig att anklaga Niclas Ericsson för att vara främlingsfientlig. Han har varit ledarskribent på liberala tidningar och har aldrig visat några sådana tecken. Och ni som följer min blogg vet att jag definitivt inte kräver någon politisk korrekthet. Tvärtom. Ericsson har givetvis rätt i att patriarkala strukturer är mycket vanligare i Turkiet än i Sverige. Även korruptionen. Trots det blir det något problematiskt när i princip alla karaktärer i boken, förutom svenske Patrik, är ohederliga. Sedan kvittar det om de är homo eller hetero. Det är bara ett fåtal transpersoner som får mänskliga drag.

Transsexuella Lokhoum är stark och bräcklig, säker och tvivlande - som de flesta människor.

Patrik är som Tintin fast utan charmen hos den senare. Han är så stereotyp och overkligt beskriven att det nästan är absurt. Den enda som framträder med nyanserade egenskaper, som är mänsklig och komplex, är transsexuella Lokhoum. Startade som pojke, har opererat bröst till sin kropp och vars mål är att även göra samma sak med sina könsorgan. För att få pengar till det försörjer hon sig som prostituerad. Hon är stark och bräcklig, säker och tvivlande. Precis som de flesta människor. Oavsett kön, sexuell läggning och könsidentitet.

Det som annars är givande med den här boken och som gör den värd att rekommendera (trots den ofta banala handlingen), är den initierade beskrivningen av Turkiet och Istanbul, staden där handlingen utspelar sig. Ett kontrasternas land som är aktuellt eftersom det söker medlemskap i EU. Kurdernas situation, korruptionen, mångfalden, dubbelmoralen, att Konstatinopel (som Istanbul hette förr) tidigare varit en av Europas främst centra.

Men om jag ska rekommendera någon bok av Niclas Ericsson får det bli hans debut Familjehemligheter från 2009. Familj i titeln syftar inte på några människor som bor ihop utan på att ordet ibland använts om "gaysamhället". Ni som varit på gayställen i Stockholm eller bor i stan kommer nog känna igen del. Intrigerna når även till US Video, den kanske mest kända "videoklubben" i stan. Mördandet räcker även dit. Och bokens tema att vara övervakad av någon har sin koppling till debatten om integritet.

Vill ni veta mer om Turkiet och hur det är att vara transsexuell där är mitt tips Turkish Delight. Men om ni söker spänning rekommenderar jag Familjehemligheter.

HBT-vänlig kristdemokrati = självmotsägelse?

Contradictio in adjecto är ett latinskt uttryck som betyder användande av två ord som tillsammans blir en självmotsägelse. En fyrkantig cirkel.

Är HBT-vänlig kristdemokrati contradictio in adjecto? Om det råder det som bekant delade meningar. Som jag tidigare framfört här på bloggen förenas en del vänstermänniskor inom HBT-rörelsen med ärkekonservativa kristna. De är rörande ense om att kristdemokrater inte kan vara positiva till rättigheter för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner. Även om de gör analysen från helt olika utgångspunkter.

Visst är de abrahamatiska religionerna (kristendom, judendom och islam) den främsta orsaken till att HBT-personer förföljts i tusentals år i bl.a. Europa. En del kristna samfund, bl.a. Svenska kyrkan har dock bytt attityd och är nu homovänliga. Varför skulle det då inte vara möjligt för ett parti som startats 1964 att genomföra samma process?

Tre kristdemokratiska partier i Europa för könsneutral äktenskapslag och likställda adoptions- och inseminationslagar.

ILGA-Europe (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) har en ny artikel om att Viviane Reding mött HBT-aktivister 17 maj. Reding har tidigare varit kristdemokratisk politiker i Luxemburg.

On 17 May, the International Day against Homophobia and Transphobia (IDAHO), Viviane Reding, the Vice President of the European Commission and Commissioner for Justice, Fundamental Rights and Citizenship, meet with ILGA-Europe’s secretariat and representatives of ILGA-Europe memberships and LGBTI communities: Eduardas Platovas and Vladimir Simonko from Lithuanian Gay League, Kaisa, a Finnish national who feature in the latest ILGA-Europe’s video on the lack of mutual recognition of same-sex families and their children in Europe, and Richard Köhler from Transgender Europe.

Flera kristdemokratiska partier i Europa är för både en könsneutral äktenskapslag och likställda regler för samkönade och olikkönade par nrä det gäller adoptioner och inseminationer.

CDA i Nederländerna. 13,5 % i valet 2010.
CD&V i (flamländska delen av) Belgien, 10,8 % i valet 2010.
CDH, i (vallonska delen av) Belgien, 5,5 % i valet 2010.

Trots (eller p.g.a.) att de tre partierna är homovänliga har de ( i Belgien de två partierna tillsammans) mångdubbelt större stöd än Kristdemokraterna i Sverige.

Till Kristdemokraternas riksting (kongress) i sommar har Daniel Sturesson (bilden till den här bloggposten), lämnat en motion om att partiet bör säga ja till en likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par. Kd i Skåne har gett motionen sitt stöd. I måndags blev Sturesson intervjuad i radioprogrammet Skåne Direkt. Och dagen efter debatterade han med en partikollega, homofientlige riksdagsledamoten Tuve Skånberg i Studio 1 i P1.

Tuve Skånberg kritiserar att lesbisk kvinna forskar om barn i samkönade familjer.

Skånberg framförde en rad absurda argument om att en rapport om barn i samkönade familjer inte skulle vara trovärdig eftersom en av forskarna själv är lesbisk (sic!). Och han kallar heterorelationer för "normala" familjer (alltså är samkönade relationer "onormala" för Skånberg). Jag skulle kunna bemöta Skånbergs tokerier men Sturesson gör det elegant och mitt tips är att du själv lyssnar på debatten.

Det är givetvis svårt att bedöma hur opinionen faktiskt är bland kd-politiker när det gäller samkönade familjer. Men det har de senaste 2 åren varit dramatiska förändringar internt i partiet. Mitt tips är att det maj 2011 nog är lika många som är för som emot en likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par.

Intressant att notera är att det i princip bara är folk från den homofientliga minoriteten som offentligt kritiserat Sturessons och kd-Skånes motion om homoadoptioner. Förutom Tuve Skånberg även bl.a. hans riksdagsledamotskolleger Anneli Enochson och Yvonne Andersson. "Mainstreamfalangen" i partiet, dit bl.a. ministrarna Göran Hägglund, Maria Larsson och Stefan Attefall tillhör, har varit tysta. Givetvis kan det delvis vara av taktiska orsaker, de vill vänta och inte tydligt argumentera för en policy som rikstinget sedan är emot. Men det är möjligt att de faktiskt är påverkade av debatten internt. Och givetvis att samhället generellt blir HBT-vänligare.

Uppdatering 1.

Magnus Jakobsson (kd), kommunalråd i Uppsala och tidigare ordförande i partiets ungdomsförbund kritiserar i en debattartikel i SvD Anneli Enochson för hennes kritik mot att Kristdemokraterna ska engagera sig vid Stockholm Pride.

Nu senast angriper hon partiets Stockholmsdistrikts deltagande i Pride med argumentet att ”jag tycker att vi ska vara rädda om våra kärnväljare och de deltar inte på Pride”. Vilka dessa kärnväljare är eller vad hon har för belägg för att våra väljare inte deltar på Pride framgår inte.

Men med tanke på hur Annelie brukar definera våra kärnväljare så får vi anta att det är kristet troende väljare hon hänvisar till. Problemet med detta resonemang är att det är fler som röstar på socialdemokraterna än på oss i denna väljargrupp och socialdemokratin har alltid varit med på Pride.

Om vi räknar bort alla troende som inte har problem med att åsikt bryts mot åsikt, då närmar vi oss troligtvis Annelies personliga intresssegrupp. Problemet med denna gruppering är att de inte räcker som väljarstöd om man vill ha ett politiskt inflytande i riksdagen.

Det som är intressant med debattartikeln är att Magnus Jakobsson inte tillhör den HBT-vänliga falangen i partiet utan snarare "mainstreamfalangen", där ordföranden Hägglund är en del, som är heteronormativ och konservativ men inte homofientlig. Det är ett tecken på att även folk från den gruppen börjar tröttna på Enochsons absurda extrema utspel.

Dagen har en artikel med rubriken "Stockholm gillar Jesusmanifestationen". Tydligen har folk generellt i Stockholm varken problem med Stockholm Pride eller Jesusmanifestationen. Då kan väl äntligen en del konservativt kristna sluta försöka låtsas vara offer och antyda att just de två festivalerna är de främst konkurrenterna om plats i media. Kanske det t.om. är en del i Stockholm som besöker båda evenemangen.


Uppdatering 2.

Även Jonathan Ekman, son till pastor Ulf Ekman i Livets ord, snackar något förvirrat om partiets kärnväljare utan att bry sig om att försöka definiera vilka de är.

Från Skåne har vi sett förslag om ändrad inställning till homoadoptioner. Från Stockholm kom nyheten att KD skall medverka i pridefestivalen....

Den gemensamma nämnaren för de flesta förslagen är att de går stick i stäv med de grundläggande värderingarna hos kristdemokraternas kärnväljare....

Det är dags för Göran Hägglund att avgå. Partiet behöver en ny ledare som kan profilera KD som ett värdekonservativt parti. Ett parti som på riktigt vill vara ”politikens gränspolis” och slå staten på fingrarna när de vill lägga sig i.Då kanske även jag kan tänka mig att rösta på KD igen…

Fascinerande resonemang. För det är ju Jonathan Ekman och andra homofientliga som vill att staten ska detaljreglera vilka par som ska få bli prövade som adoptivföräldrar. Om man tar resonemanget om "politikens gränspoliser" på allvar borde man istället argumentera för att det ska vara adoptivföreningar, länderna som adoptivbarnen kommer ifrån och kommunernas hemutredningar som tillsammans ska avgöra vilka par som ska få adoptera barn. Alltså så som det fungerar idag och som de flesta riksdagspartier är positiva till. Men kd (ännu) och sd vill detaljstyra processen genom att neka samkönade par att bli prövade som adoptivföräldrar. De litar inte på att "verklighetens folk" själva kan avgöra sådana beslut tillsammans.

Sedan är det också möjligt att konstatera att de där "kristdemokratiska kärnväljarna" (vilka de nu är) tydligen är fixerade vid att vara emot rättigheter för bögar och lesbiska.

När framförde någon konservativt kristen bekymrat att kd kanske inte argumenterat och gjort tillräckligt mot miljöförstöring, hemlöshet, fokuserat för mycket på sänkta skatter, struntat i problemen i sjukförsäkringen etc. Och att det kanske är ett svek mot partiets kärnväljare. Jag är själv i grunden positiv till sjukförsäkringsreformen även om den har brister. Och tycker som liberal att marknadsekonomi och skattesänkningar är positivt.

Men poängen är att det antas att kd:s kärnväljare aldrig flyr partiet p.g.a. debatten om partiets politik för sjukförsäkringar eller skatter. Eller att kd hyllar tillväxt. Trots att kds (som kd från början hette) var tydligt antitillväxt, antimaterialistisk och aldrig prioriterade sänkta skatter. Är verkligen det viktigaste för kd:s kärnväljare (vilka de än är) att vara emot att bögar och lesbiska ska få en bättre juridisk och social situation? Då har kd verkligen problem.


Uppdatering 3.

Anders Wallner har blivit vald till partisekreterare för Miljöpartiet. Han blir den förste som är öppet HBT på en sådan post för ett riksdagsparti.

Motion till mp-kongressen om heteronormativ debatt om våld i nära relationer.

På fredag startar Miljöpartiets kongress där ombuden bl.a. ska välja nya språkrör. Några dramatiska HBT-politiska debatter är däremot inte att vänta eftersom det i princip inte lämnats några motioner (förslag) med det temat från partiets medlemmar. Det måste inte vara ett negativt tecken.

De flesta riksdagspartier är nu i sak för i princip alla HBT-reformer. Av de åtta partierna är dock mp tydligast i att offentligt prioritera rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Bl.a. har man haft valaffischer både 2006 och 2010 med det temat.

För er som är yngre kanske det är givet att koppla ihop mp och HBT-engagemang. Men så har det inte alltid varit. Partiet har ofta varit bland de första i riksdagen att bli för nya reformer för homosexuella och bisexuella, och senare även för transpersoner. Mp var homovänliga men prioriterade oftast annat i debatter. Yvonne Ruwaida var först bland mp-ledamöter att tydligt engagera sig.

Motion om våld i nära relationer.

Men det var inte förrän Peter Eriksson och Maria Wetterstrand 2002 blev språkrör som HBT-rättigheter lyftes upp på partiets prioriteringslista. De har tydligare än sina företrädare haft ett engagemang för rättigheter för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner.

Inför årets kongress är det bara en motion som har en viss koppling till HBT, om våld i nära relationer från Jakob Lundgren och Maria Loxbo. Från motion 16.15,

Ännu synliggörs det väldigt sällan att även män kan vara utsatta för våld i relationer. Mörkertalet här är stort och de män som är fast i sådana relationer vågar sällan anmäla på grund av den skam som är kopplat till deras situation och samhällets förväntningar på män som både män och kvinnor upprätthåller....

Män som utsätts för våld står å andra sidan oftast helt utan hjälp. Det finns jourer för män som behöver hjälp att sluta slå eller våldta, men det finns inga för de som blir utsatta för samma saker. Det här är ett uttryck för den heteronormativa synen som ännu finns på parrelationer och den måste motarbetas.

Dessbättre är Miljöpartiets partistyrelse ganska positiv i sin kommentar när det gäller den delen.

Både män och kvinnor blir utsatta för våld i nära relationer. Även om det ganska okänt i vilken omfattning det sker för män är det stort problem som inte får negligeras....

Kongressen 2010 antog proposition om jämställdhet där våld i nära relationer togs upp, och även heteronormens konsekvenser.

Det är ett viktigt erkännande. Men Miljöpartiets politiker (och andra partiers) måste också tillämpa det här resonemanget när man ska göra debattartiklar om jämställdhet, våld i nära relationer, prostitution, porr etc. Eller för den delen när man konkret i kommunerna ska jobba för skydd åt brottsoffer. Alltför ofta brukar partier hamna i heteronormativa resonemang som går på tvärs mot vad de framför i HBT-debatter.

Martin Svensson, artist och författare till boken Dingo, Dingo - den manliga frigörelsen är här har en ny debattartikel på Newsmill om det här problemet.

Jag är förbannat trött på den endimensionella bild av könsmaktsordningen som ständigt målas upp. Med tanke på den är det inte konstigt att undersökningar som visar att betydligt fler unga killar än tjejer säljer sex, förbigås med tystnad. Eller att jag trodde att det var mitt fel när min före detta flickvän slog mig.

Jag ska förtydliga att det är viktigt är att inte förneka att vi ännu har patriarkala strukturer som generellt gynnar män. Men vad debatten till sist handlar om är att det är individer som har rättigheter, inte grupper. Ingen skulle få för sig att förneka svarta rätten till skyddat boende med argumentet att de flesta som behöver det skyddet är vita. Varför är det då acceptabelt när det gäller män? Miljöpartiet och andra partier måste på allvar konstatera att verkligheten ofta är komplicerad och inte alltid följer diverse teorier men att varje individ har rätt till samma skydd oavsett kön.

Kalla det könsneutralt.

Uppdatering 1.

Dagens Nyheter har flera nya artiklar om transpersoner och debatten om ett införande av ett tredje juridiskt kön.


Uppdatering 2.

Intressant nog har DN idag publicerat en artikel om ett nytt skydda boende i Stockholm, det vänder sig till män och pojkar som är brottsoffer för hedersrelaterat våld.

På onsdagen invigdes nämligen Stockholms första skyddsboende för killar mellan 16–25 år. Tanken är att det ska fungera som en fristad för individer i extrema situationer. Det kan till exempel handla om hbt-personer, killar som riskerar att bli bortgifta eller som är ihop med "fel" partner.

– Till att börja med ska vi erbjuda hjälp till dem som själva blir utsatta. Men det kan ju glida in i varandra, i de här sammanhangen kan man både bli utsatt själv och utsätta andra, säger Annika Larsson som är socionom och arbetar på stöd- och rådgivningscentret Kruton.

Boendet, som Kruton ska driva, kommer till att börja med att bestå av tre lägenheter och de som söker sig dit kommer att få stödsamtal och kontakt med andra som kan hjälpa dem.

Socialborgarrådet Anna König Jerlmyr (M) som invigde boendet säger att hedersrelaterat våld och förtryck aldrig kan accepteras.

– Alla barn och unga, oavsett kön, som utsätts för hedersförtryck ska veta att det finns en plats där man kan få skydd och stöd, säger hon.

Bra initiativ och förhoppningsvis följer fler kommuner efter om det inte redan finns något sånt här lokalt.

Uppdatering 3.

Fler artiklar om Miljöpartiets kongress. På lördagen väljer kongressombuden nya språkrör.

Dags att Ullenhag (fp) utmanar Hägglund (kd).

Erik Ullenhag (fp) ansvarig för bl.a. HBT-rättigheter i den borgerliga regeringen har idag meddelat att han kommer att närvara vid Baltic Pride i Estlands huvudstad Tallin 8 juni.

I dag tisdag den 17 maj är det den internationella dagen mot homo- och transfobi, en dag som uppmärksammas över hela världen. Flera länder i världen har dödsstraff eller långa fängelsestraff för homosexuella. Få länder har lagar som ger personer i samkönade relationer en juridisk trygghet. Integrationsminister Erik Ullenhag, som också är ansvarig minister för HBT- och diskrimineringsfrågor, uppmanar till fortsatt kamp mot homofobi:

- Vi har ett ansvar att stå upp mot homofobi i hela världen och som ett led i det arbetet åker jag den 8 juni till Tallinn för att delta i Baltic Pride, en årlig manifestation som har mött mycket stort motstånd i Baltikum.

- Samtidigt som vi jobbar internationellt har vi ett ständigt arbete att göra på hemmaplan. HBT-personer i Sverige riskerar diskriminering, trakasserier, hot och våld om de är öppna med sin läggning. Antalet anmälda hatbrott på grund av sexuell läggning har ökat i flera år, vilket både kan bero på att fler HBT-personer anmäler och på att den ökade öppenheten möter en motreaktion av trakasserier och våld.

- Ett skrämmande exempel på homofobi var en pappa, som ville vräka sin dotter från en bostad han ägde, för att hon är lesbisk. Det är tragiskt att läsa att det fortfarande ser ut så i Sverige år 2011. Vi måste alla ta tydlig ställning mot homofobi i vår omgivning och staten måste självklart ta sin del av ansvaret, avslutar Erik Ullenhag.

Det är givetvis positivt att Erik Ullenhag tydligt markerar för HBT-rättigheter och emot homofobi och transfobi. Förvånande nog har han nästan inte kommenterat rättigheter för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner sedan han blev ansvarig minister oktober 2010.

Ni som följer min blogg vet att jag inte tvekar att skarpt kritisera även den borgerliga regeringen när den gör fel saker inom HBT-politiken, eller vanligare, inte gör vad de ska göra. Orsakerna till att jag inte "gått på" Erik Ullenhag det senaste halvåret är främst två.

Efter att sd blev riksdagsparti har främlingsfientlighet hamnat i fokus.

1. Erik Ullenhag är välkänd för att ha ett gediget engagemang för HBT-rättigheter. Han är, tillsammans med Barbro Westerholm, Birgitta Ohlsson och några till, en av de som haft viktigast betydelse för att göra Folkpartiet till ett parti som är för i princip alla HBT-reformer.

2. Efter att Sverigedemokraterna blev ett riksdagsparti är det kanske förklarligt (om än inte någon ursäkt) att fokus till en början hamnar på främlingsfientlighet. Ullenhag har varit tydlig i de debatterna, även om jag ibland inte hållt med honom i varje detalj. Att den borgerliga regeringen ska utreda förekomsten av rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och islamofobi är positivt.

Det är också bra att Ullenhag förtydligat att det inte främst handlar om att motverka sd. Ett regeringskanslis utredningsresurser ska inte användas för att bekämpa oppositionspartier. Sverigedemokraterna är ett symptom på intolerans, inte orsaken (även om partiet kan förvärra situationen).

I kommittédirektivet från regeringen 6 maj avslöjas att utredningen inte ska fokusera på homofobi och transfobi.

Eftersom uppdraget är riktat mot främlingsfientlighet och liknande former av intolerans omfattas heller inte frågor om homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer) I utredningens uppdrag att sammanställa kunskapen om främlingsfientliga attityder kan det dock finnas skäl att uppmärksamma även denna typ av intolerans i den mån sådana attityder framgår av de rapporter eller studier som analyseras.

Jag har i sig inte några problem med resonemanget. En utredning måste av naturliga orsaker ofta begränsas vill vissa saker.

Erik Ullenhag får bara G (Godkänt) i betyg.

Däremot är det synnerligen viktigt att Erik Ullenhag nu på allvar börjar engagera sig för rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Hittills har han varit oacceptabelt tyst. Jämför med Nyamko Sabuni (fp). Jag var tveksam till henne som HBT-ansvarig minister när hon fick det jobbet 2006. Men redan december samma år argumenterade hon i den offentliga debatten för en könsneutral äktenskapslag. Trots att varken m eller kd var för reformen.

Erik Ullenhag skulle på motsvarande vis kunna tydligt kräva ett stopp på tvångsskilsmässor och tvångssteriliseringar av transsexuella som vill byta kön juridiskt. Eller att reglerna när det gäller föräldraskapspresumtion ska vara lika för olikkönade och lesbiska par. När det gäller de reformerna är det staten, med den borgerliga regeringen som främste representant, som ännu diskriminerar HBT-personer.

Inom Ullenhags eget departement pågår det ännu resonemang om arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. sexuell läggning, könsidentitet, kön, etnicitet, funktionshinder, ålder och religion. Redan februari 2006 lämnade en parlamentarisk utredning ett förslag om det. Notera att i utredningen var representanter för alla partier som då var med i riksdagen för förslaget. Drygt fem år senare, maj 2011, har det ännu inte genomförts.

Jag gillar betyg precis som regeringens skolminister Jan Björklund (fp). Och det kan bara bli G (Godkänt) för det utspel som Erik Ullenhag gjort idag. Ska han få VG eller MVG krävs det att han inte bara argumenterar emot diskriminering av HBT-personer (vem är förresten emot det 2011, tom en del sd-politiker skulle kunna instämma i Ullenhags krav) utan precis som Nyamko Sabuni 2006-2010 faktiskt vågar utmana övriga ministrar, i praktiken ofta socialminister Göran Hägglund (kd).

Du kanske inte lika ofta blir inbjuden till Hägglunds fikamöten. Å andra sidan gör du vad du ska, Ullenhag. Att som HBT-ansvarig minister tydligt argumentera för HBT-rättigheter.

Uppdatering 1.

Dagens Nyheter har nya artiklar om debatten om införande av ett tredje kön, något som flera länder genomfört. Dock inte Sverige.

Och det är ungefär så 26-åriga Vio Szabo ser sig. Som ”intergender” har Vio en könsidentitet som varken är manlig eller kvinnlig, utan mitt emellan, eller kanske något helt annat. När man talar om Vio i tredje person ska man inte säga ”han” eller ”hon” utan använda pronomenet ”hen”. Märkligt, udda, kanske till och med helt onaturligt skulle nog många tycka. Men för Vio är det bara så det är.

Det är positivt att svenska tidningar de senaste åren oftare börjat publicera artiklar om transpersoner där perspektivet inte är att det bara är problem. Viktigt också att fler och fler transpersoner offentligt berättar om sin situation. På sikt är mitt tips att det minskar fördomar och transfobi. Och ökar kunskapen bland politiker. Ännu är det många riksdagsledamöter som har absurt dålig koll på vad transpersoner är för ett begrepp och vilka problemen är för gruppen.

Här har HBT-ansvarige ministern Erik Ullenhag ett viktigt ansvar att bidra till förbättrad transkompetens.

Uppdatering 2.

Dagen avslöjar följande hätska debatt i Sydafrika.

En infekterad strid om vilket parti som egentligen är mest kristet i Sydafrika har blossat upp inför onsdagens lokalval. Bland annat har president Jacob Zuma från ANC påståtts vara utsedd av Gud.
- Vi kräver att ANC slutar upp med denna hädelse, säger Theunis Botha, partiledare för Kristdemokraterna (CDP).

Visst är Zumas beteende absurt och omdömeslöst. Han har även tidigare argumenterat emot en könsneutral äktenskapslag, en reform som sedan några år gäller i Sydafrika.

Men generellt är regeringspartiet, socialdemokratiska ANC, och det största oppositionspartiet, liberala DP, hyfsat HBT-vänliga partier. Samma sak kan man inte hävda om kristdemokratiska CDP. Tvärtom är de tydligt homofientliga. Och deras kritik mot Zuma bli något hycklande när de på sin hemsida själva framför udda argument.

På CDP:s hemsida står det "Rösta på Kristdemokraterna (CDP) som upprätthåller Guds ord".

Dessbättre fick CDP bara 0,8 % i senaste parlamentsvalet i Sydafrika.

Sverige på delad andraplats i ny enkät om HBT-rättigheter i Europa.

Inför International Day Against Homophobia (IDAHO) imorgon 17 maj lanserar idag ILGA-Europe (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) sin sammanställning över vilka länder i Europa som har bäst och sämst lagar när det gäller HBT-rättigheter.

Sverige kommer på en hedrande andraplats tillsammans med Spanien, 12p av 17 möjliga. Etta är Storbritannien med 12,5 poäng. Men som ILGA-Europe noterar har alla länder saker kvar att göra. Sist i sammanställningen hamnar Ukraina med -4p. -7p är sämsta möjliga.

Tomorrow, on 17 May, the International Day against Homophobia and Transphobia is being marked. Every year on this day ILGA-Europe looks at progress made by European countries towards respecting human rights and ensuring full legal equality of lesbian, gay, bisexual and trans people (LGBT) by publishing Rainbow Europe Map and Index.

The main trends observed this year are that:

* None of the countries in Europe can claim to provide for full legal equality for LGBT people. Every country in Europe still has work to do to achieve LGBT equality – even those which scored the highest on the Index (the United Kingdom (12,5 points) or Sweden and Spain (12 points))
* 14 countries (including 1 EU Member State) are in the ‘red zone’: gross violations of human rights and discrimination are taking place
* There are significant variations between countries in Europe: while some have progressed in the past year (e.g. Germany, Portugal), many others are not advancing towards greater recognition of rights (e.g. Cyprus, Italy, Latvia, Malta, Turkey, Ukraine), while in others (e.g. Lithuania, Hungary) we observe the risks of regress

· Many EU Member States are either around or below average when it comes to respecting human rights and ensuring legal equality of LGBT people. This is particularly worrying considering that the overall European average is very poor.

ILGA-Europe’s Rainbow Europe Map and Index rates each European country’s laws and administrative practices according to 24 categories and ranks them on a scale between 17 (highest score: respect of human rights and full legal equality of LGBT people) and -7 (lowest score: gross violations of human rights and discrimination of LGBT people). This is the first time the Map and the Index reflect categories on issues affecting trans people. The categories look at the

• inclusion of the grounds of sexual orientation and gender identity in anti-discrimination and anti-hatred/violence laws
• existence of legal/administrative procedure for legal gender recognition for trans people
• legal recognition of same-sex couples and parenting rights
• respect of freedom of assembly and association of LGBT people
• equality of age of consent for same-sex sexual acts
• discriminatory requirements to legal gender recognition of trans people.

Att Sverige inte får maxpoäng orsakas av följande.

1. Krav på operation av könsorganen för att någon ska få byta kön juridiskt.
2. Inte något förbud i konstitutionen mot diskriminering p.g.a. könsidentitet
3. Könsidentitet (transpersoner) är inte explicit omnämnt i vår hatbrottslag och är inte skyddade av lagen om hets mot folkgrupp.

Sedan "förlorar" Sverige också två poäng eftersom vi inte har någon partnerskapslag. Här tycker jag dock poängbedömningen blir fel. Visserligen är det två länder, Nederländerna och Belgien, som behållt sin partnerskapslag trots att de infört en könsneutral äktenskapslag. Men i Sverige har vid sedan 1980-talet en sambolag. Jag menar det är tillräckligt som alternativ till äktenskapslagen. Man kan notera att det inte är något land i Europa som har alla tre typerna av lagar, äktenskap, partnerskap och sambo.

När det gäller diskrimineringsförbud i konstitutionen och att könsidentitet explicit är omnämnt i hetslagen och straffskärpningslagen har i princip alla länder i Europa samma dåliga resultat. Skottland har dock sedan några år könsidentitet explicit omnämnt i sin straffskärpningslag.

Om man följer vilka länder som har krav på operation av könsorganen för att få byta kön juridiskt kan man dock konstatera att flera länder i Europa har mer frihetliga lagar än Sverige. Enligt sammanställningen från ILGA-Europe har Österrike, Tyskland, Polen, Portugal, Ryssland, Spanien och Storbritannien inte något krav på "operation". Däremot bl.a. Sverige. Europarrådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, har vid flera tillfällen offentligt kritiserat att kräva operation eller sterilitet för att få byta kön juridiskt. Det är enligt honom inte förenligt med centrala mänskliga rättigheter.

Uppdatering 1.

Sverige har formellt inte något krav på operation av könsorganen för att någon ska få byta kön juridiskt. Däremot krav på sterilitet.

Amnesty, Olof Palme och första gaydemonstrationen.

På tisdag, 17 maj, är det som vanligt International Day Against Homophobia (IDAHO). I fredags publicerade Amnesty International en rapport om situationen för mänskliga rättigheter i världens länder. HBT-koppling är det i två delar.

Europa/Centralasien.

Myndigheterna i en rad länder skapade också ett klimat av intolerans mot homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT). I Italien inträffade alltjämt våldsamma attacker präglade av homofobi. Detta skedde mot en bakgrund av förnedrande uttalanden av vissa politiker och befattningshavare, och en avsevärd ökning av intoleransen och hatpropagandan mot HBT-grupper. I Turkiet fastslog landets kvinno- och familjeminister att homosexualitet var en sjukdom som krävde behandling.

I Litauen gavs laga kraft åt bestämmelser vilkas syfte var att undertrycka all offentlig diskussion om homosexualitet eller uttryck för HBT-identitet. Landets första prideparad genomfördes dock, trots försök från vissa myndigheter att förbjuda den. Men sådana försök var dessvärre framgångsrika på andra håll, och parader förbjöds eller förhindrades i Vitryssland, Moldavien och Ryssland.

Dessvärre fortsatte medlemsstater att blockera ett nytt EU-direktiv vars syfte helt enkelt är att täppa till den lucka i lagen som nu kan lämna människor utan lagligt skydd om de på grund av handikapp, övertygelse, tro, sexuell läggning eller ålder utsätts för diskriminering utanför arbetet. EU-lagstiftning på det här området skulle på ett avgörande sätt förändra hanteringen av alla former av diskriminering i hela Europa.

Afrika.

Diskriminering mot människor på grund av deras uppfattade eller verkliga sexuella läggning var fortfarande allmänt utbredd. I Kamerun åtalades och misshandlades människor som misstänktes för samkönat sex. I Malawi dömdes två människor för ”grov oanständighet” och ”onaturliga handlingar” till 14 års straffarbete. De benådades några veckor senare. En tidning i Uganda publicerade bild och namn på påstått homosexuella tillsammans med uppmaningar till våld. Från myndigheterna kom ingen offentlig kritik av tidningen, och ett mycket strängt lagförslag mot homosexualitet låg fortfarande i parlamentet i väntan på avgörande.

Olof Palme försvarade högre åldersgräns för homorelationer 1971.

Svenska Dagbladet har idag en artikel om rättigheter för homosexuella och bisexuella med anledning av det imorgon är 40 år sedan Sveriges första demonstration för rättigheter för bögar och lesbiska hölls.

I morgon är det 40 år sedan föreningen Gay Power Club gav sig ut på Örebros gator och demonstrerade bland annat för att legalisera samkönade äktenskap. Demonstrationen, som hade sin bakgrund i Stonewallupproret i New York tre år tidigare, blev Sveriges första Pridedemonstration. Men vägen till lika rättigheter var fortfarande långt borta.

Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme (s) var med i en debatt med gayaktivister i Örebro. De som kände Olof Palme berättar att han personligen inte var homofob utan inte brydde sig om ifall hans medarbetare var homo eller hetero. Dock förtjänar Palme skarp kritik för att han 1971 i Örebro försvarade att åldersgränsen för homorelationer var högre, 18 år, än för heterorelationer, 15 år.

Olof Palme erkände visserligen att det här ibland orsakade utpressningssituationer mot en del homosexuella som hade sex med någon 15-17-åring. Trots det försvarade Palme de olika åldersgränserna med att det är viktigt "skydda unga pojkar". Argumenteringen är givetvis absurd. Varför skulle det vara viktigare att skydda 15-17-åriga pojkar än flickor i motsvarande ålder? De senare var nog betydligt mer utsatta i det tydligt patriarkala samhälle som Sverige var.

1978 fick Sverige en likställd åldersgräns för homo- och heterorelationer.

Några år senare ändrade sig dock Olof Palme och den socialdemokratiska regeringen och förberedde ett likställande av lagarna. Det blev den borgerliga regeringen (Centerpartiet, Moderaterna och Folkpartiet) som 1978 lämnade propositionen om en likställd åldersgräns. Alla eller nästan alla riksdagsledamöter från Socialdemokraterna, Folkpartiet och Vpk (nu Vänsterpartiet) röstade för reformen, en tydlig majoritet bland Centerpartiets och drygt hälften av Moderaternas riksdagsledamöter.

1981 lämnade en centerpartistisk riksdagsledamot ett förslag om att återinföra en högre åldersgräns, 18 år, för samkönade relationer. Det fick dock inte stöd av något parti, inte heller Centerpartiet. Efter det har det inte varit några förslag i riksdagen om olika åldersgränser för samkönade och olikkönade relationer.

Ett sakfel är det i SvD-artikeln.

1995 gav lagen om registrerat partnerskap samkönade par samma juridiska rättigheter som heterosexuella par

Det är inte sant. I partnerskapslagen var det explicit med att samkönade par i partnerskap inte hade rätt att adoptera och lesbiska kvinnor inte rätt att bli inseminerade vid kliniker. Först 2003 (adoptioner) respektive 2005 (inseminationer) ändrades de lagarna.

Bli medlem i Amnesty!

För övrigt vill jag tipsa dig som bloggbesökare att bli medlem i Amnesty International. Jag har respekt för att många har små ekonomiska marginaler och vill vara med i fler föreningar än man har råd med. Själv är jag sedan flera år medlem i Amnesty genom att varje månad lämna 20 :- i autogiro till föreningen (årsavgiften är 240 kronor). Det är egentligen bästa alternativet för Amnesty, de får regelbundet pengar och genom att bli medlem istället för att "bara" lämna en gåva bidrar man till förbättrad legitimitet (högre medlemssiffror) för föreningen. Och visst är det värt 20 :- i månaden att stödja arbetet för mänskliga rättigheter eller hur?

För att värna sin självständighet tar Amnesty inte i något land emot statsbidrag utan är beroende av medlemsavgifter och gåvor från människor.

Uppdatering 1.

1971 beslutade Folkpartiet på sitt landsmöte (kongress) att vara för samma åldersgräns, 15 år, för samkönade och olikkönade relationer. Det var för övrigt första gången något riksdagsparti på sin kongress eller motsvarande sa ja till någon reform för homosexuella. I en riksdagsdebatt samma år förtydligade även Vpk (nu Vänsterpartiet) att de var för samma åldersgräns.

Vpk blev 1987 det första svenska partiet att ha med homosexuellas rättigheter i sitt partiprogram.

Fler artiklar om omvalet i Västra Götaland. I fredags kommenterade jag här på bloggen om att bara ett av de 9 partierna i regionfullmäktige har med HBT i sitt valprogram eller motsvarande. Och att alla partierna regionalt tycks ha problem att tydligt vara emot tvångssteriliseringar av transsexuella.

Flera tidningar publicerar idag resultatet från en opinionsmätning från Sifo. Skulle resultatet bli verklighet hade varken Alliansen eller s+mp+v fått egen majoritet i riksdagen, alltså samma situation som idag. Socialdemokraterna är för första gången sedan riksdagsvalet förra året större än Moderaterna i någon Sifo-mätning. De två HBT-negativa partierna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, får tillsammans 10,4 % jämfört med 11,3 % i riksdagsvalet 2010.

Död.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Det måste vara första gången någonsin jag här på bloggen framför något citat från Vatikanen i något positivt sammanhang.

"Osama bin Laden, as we all know, bore the most serious responsibility for spreading divisions and hatred among populations, causing the deaths of innumerable people, and manipulating religions to this end," Father Lombardi said.

"In the face of a man's death, a Christian never rejoices, but reflects on the serious responsibilities of each person before God and before men, and hopes and works so that every event may be the occasion for the further growth of peace and not of hatred," the spokesman said.

Visst är det utmanande. Kanske provocerande. Men också därför viktigt. Jag ska förtydliga att jag kände lättnad när jag fick reda på att Bin Laden blivit dödad. Att en av de människor som varit ansvarig för att sprida död och sorg själv blivit dödad. Men någon glädje kände jag inte. Hur kan man känna någon glädje att någon dött? Jag skulle nog inte ens fira när Hitler och Stalin dog om jag varit med då. Det är ju främst tragiskt att en del människor orsakat så mycket lidande.

Vi måste inte falskt låtsas att vi sörjer. Det vore hycklande. Men kommentaren från Vatikanen är något som lätt associeras med vad prästen vanligen framför i Svenska kyrkan när någon i församlingen avlidit. Berättande av namnen och sedan "låt oss förbereda oss själva för vår förestående bortgång". Efter det blir det först tyst i kyrkan. Klockorna börja ringa. Sällan är en kristen mässa så värdig.

Jag har tidigare avslöjat att jag besökt kyrkor och även någon synagoga och moské för att på plats granska dem. Inte hyllande eller dömande. Utan för att konstatera hur de resonerar. När prästen i Svenska kyrkan talar om förberedelse för döden är min kommentar att det är en del av en livsfientlig teori. Att livet här är ett problem som bara är en förberedelser för något annat. Något som inget vet om det är sant eller inte. Kristen, ateist etc. Värderingar.

Men det är också möjligt att förstå hur den kristne prästen (och människan) resonerar. Förberedelse. Det är inget fel i sig. Vi förbereder oss ofta för något.

Jag läste en intressant bok där man resonerade om vår noja för våra kroppar. Människor skäms för svett, urin, bajs, sperma, slidsekret och annat som kommer från kroppen. Men argumentet var att vi ska konstatera att det är ett tecken på att våra kroppar fungerar. Det är bara döda kroppar som inte svettas etc. Tecken på liv.

För något år sedan kollade jag en teaterföreställning. Scenariot började med att en man i 30-årsåldern i slips och kostym (men med smuts på kläderna och sårig) kastas in i rummet. Han frågar var han är. Han har varit med om en trafikolycka. Och är nu i dödens väntrum. Det är inte säkert att han klarar sig. Men han håller på att bli opererad. Den unge mannan blir förbannad. "Jag har flera viktiga möten de närmaste dagarna. Jag har inte tid att vara här." Personalen avslöjar att de inte kan göra något annat än att vänta på vad resultatet blir av operationen.

Jag ogillar folk som gläds åt att folk dör. Eller jägare som tycker det är kul att skjuta djur. Men var är vårt eget ansvar? Kanske är det de som är ärliga och vi andra låtsas vara bättre än vi egentligen är. Vi är alla del av ett system där Sverige exporterar vapen till diktaturer. Där vi dödar djur. Där vi måste försöka avgöra om abort, dödshjälp och annat är etiskt. Jag klandrar inte någon. Ingen kan ensam förändra ett system. Och det är inte enkelt ibland vad som är rätt eller fel.

Men trots det utmanar Vatikanen med sitt meddelande. Provocerar. För en gångs skull positivt.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Delstat i USA planerar förbjuda info om homosexualitet i skolorna.

Delaware får från 1 januari 2012 en partnerskapslag för samkönade par. Den ger exakt samma juridiska rättigheter som äktenskapslagen för olikkönade par. Från 365.com.

Delaware Gov. Jack Markell has signed a bill into law that gives same-sex couples legal protections and recognition beginning in 2012.

Därmed är det 18 av 50 delstater + Washington DC som har någon typ av juridiskt erkännande av samkönade par.

Men trots många framsteg i diverse delstater är det tydligt att det även går åt fel håll på vissa håll. Det mest extrema förslaget är i Tennessee i södra USA.

If the measure is ultimately enacted, no elementary or middle school “shall provide any instruction or material that discusses sexual orientation other than heterosexuality.”

It’s very much like discussing addition while barring any mention of subtraction, or – with more pointed socio-historical reference – like discussing the Civil War while avoiding any mention of slavery. Heterosexuality can’t be properly be understood in isolation from homosexuality, asexuality, and (in a different way) intersexuality.

Även om förslagen inte är identiska är resonemangen ungefär som i Storbritanniens "Clause 28" som den konservativa regeringen införde 1988 och som avskaffades för en del år sedan. Eller den nya lagen i Litauen. Samma homofoba och förvirrade resonemang.

Ugandas parlament har dessbättre inte genomdrivit ett kontroversiellt förslag om att skärpa de redan homofientliga lagarna i landet. Men det kan komma upp senare igen.

De starka krafter i det afrikanska landet som pläderar för dödsstraff, bland annat kyrkliga ledare, har drivit på för att skärpa de redan hårda straff som kan utdömas för homosexuella handlingar. Protesterande inom landet mot lagförslaget har fått stöd internationellt, bland annat från EU-parlamentet som i februari uppmanade Uganda att avkriminalisera homosexualitet och ge gaypersoner beskydd mot våld.

Häromdagen kommenterade jag att det för HBT-politikens del är positivt att HBT- och invandringsnegativa Sannfinländerna inte är med i den nya regeringen i Finland. Däremot ska tydligen ett ännu mer HBT-fientligt parti bli ett av regeringspartierna, Kristdemokraterna. De är dock betydligt mindre än Sannfinländarna och förhoppningsvis accepterar inte övriga regeringspartierna, Samlingspartiet (motsvarigheten till Moderaterna), Socialdemokraterna, Gröna och liberala Svenska folkpartiet att Kristdemokraterna blockerar ett planerat förslag om en könsneutral äktenskapslag och likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par.

Uppdatering 1.

DN har artiklar om att de två homofientliga politikerna Donald Trump och Ron Paul vill bli Republikanernas presidentkandidat 2012.

Integrationsminister Erik Ullenhag (fp) har tillsammans med en del andra en bra debattartikel i SvD om att det är viktigt att bekämpa antisemitism och islamofobi. Från artikeln.

Vi alla är oavsett våra olikheter överens om att tolerans och öppenhet inte är förhandlingsbara. Vi tänker stå enade mot intoleransen i kampen mot hat och fördomar.

Det här hade varit trovärdigt om det inte varit för att en av de som är ansvariga för debattartikeln är Bejzat Becirov, ansvarig för Islamic Center i Malmö. Becirovs kollega, imamen Ayoub Chibli har kallat homosexualitet för "onda begär" i intervjuer utan att Bejzat Becirov offentligt kritiserat det.

Becirov bör tydligt och offentligt fördöma homfientlighet. Annars blir hans medverkan i debattartikeln absurt hycklande.