Regeringens hantering av diskrimineringslagen är tragisk.

Den borgerliga regeringens hantering av lagen om aktiva åtgärder mot diskriminering börjar närma sig en tragikomisk historia. Regeringen har startat en fjärde (sic!) utredning av reformen.

Det handlar om arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att bedriva förebyggande åtgärder mot alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen. Idag är det inom arbetsmarknaden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder. Men inom båda sektorerna inget när det gäller könsidentitet och ålder.

Tre tidigare utredningar.

I Diskrimineringskommitténs rapport 2006 var alla riksdagspartiernas representanter (även representanten för Moderaterna) ense om att arbetsgivare bör vara skyldiga att ägna sig åt aktiva åtgärder för alla typerna av diskriminering i lagen. Redan 1 januari 2009 så slogs de olika lagarna mot diskriminering ihop till en gemensam lag, men när det gäller arbetet med aktiva åtgärder ville den borgerliga regeringen först utreda hur effektivt lagarna hittills fungerat.

Utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering lämnade sin rapport 2 februari 2010. Den föreslår att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga alla typer av diskriminering i lagen. I ett pressmeddelande våren 2011 framförde Statskontoret bl.a. följande om den, tredje, utredning som lämnades till regeringen.. "Statskontoret har på uppdrag av regeringen undersökt effekterna av bestämmelserna om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen (2008:567) och i motsvarande bestämmelser enligt de numera upphävda lagarna mot diskriminering".

Ny utredning ska lämna rapport i höst.

Men regeringen har inte kunnat leverera något förslag. Istället lämnade Alliansen (med stöd av Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna) följande kommentar i riksdagens arbetsmarknadsutskott i december 2012.

I juli 2012 fattade regeringen ett beslut om att tillsätta en utredning (dir. 2012:80) som ska föreslå hur man ska utforma tydliga krav på aktiva åtgärder i diskrimineringslagen (2008:567) som kan bli ett effektivare medel i arbetet med att förebygga diskriminering och uppnå lika rättigheter och möjligheter. Av direktivet framgår att det nu finns ett behov av att förutsättningslöst se över frågor om aktiva åtgärder med syftet att kraven på främjande åtgärder också i praktiken blir ett effektivt medel för att nå lika rättigheter och möjligheter för alla, oavsett diskrimineringsgrund. Det är viktigt att identifiera metoder som sammantagna främjar en utveckling i riktning mot ett samhälle där alla har lika rättigheter och möjligheter. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2013.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet lämnade en reservation (alternativt förslag) om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga förebygga alla sju diskrimineringsgrunderna. Det intressanta är dock att även Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna i sak är för reformen. Bara Moderaterna och Sverigedemokraterna tvekar. Och det är m som i regeringen igen och igen blockerat reformens genomförande. Jag mailade Olof Lavesson, HBT-politisk talesperson för m för en månad sedan och för några dagar sedan bekräftade han att Moderaterna ännu tvekar om reformen.

Regeringen bör skaffa konsekvent policy.

Jag är ingen människa på vänsterkanten, jag är liberal. Jag fattar också att det ibland handlar om att göra en avvägning mellan krav på att arbetsgivare ska bekämpa diskriminering och att staten också bör minska detaljkrav på företagare. Arbetet mot diskriminering är dock också viktigt för vårt lands tillväxt i ekonomin, diskriminering kostar ekonomiskt. Men det handlar om politiska bedömningar hur man ska göra de här avvägningarna. Det man kan kräva av ansvariga politiker är att det slutar rangordna olika typer av diskrimineringsgrunder.

Det är nästan så man önskar att regeringen beslutat att föreslå att kravet på förebyggande åtgärder helt skulle tas bort från lagen. För då hade den i alla fall varit konsekvent och haft en tydlig åsikt. Men den borgerliga regeringens vacklande är tragiskt. Och ansvaret hamnar i synnerhet på Moderaterna.

HBT-kultur. Samtal med djävulen - Inger Edelfeldt.

Inger Edelfeldts debutbok var Duktig pojke (1977), en roman som var tidig i svensk litteratur att behandla samkönad kärlek på ett positivt vis. Även Samtal med djävulen (2010) har delvis homosexuella relationer om tema. Från beskrivningen av boken.

Två män möts av en slump på ett tåg. Det är nästan ett halvsekel sedan de sågs sist och mötet utlöser ett skred av plågsamma, laddade minnen. Asger och Paul är kusiner och föddes in i en sträng frikyrklig församling i början av femtiotalet. På varsitt sätt har de präglats av sin livsfientliga uppfostran. Asger gjorde tidigt uppror och blev utstött ur kyrkan på grund av sitt leverne och sin sexualitet. Paul stannade kvar och beklagar den frisinnade anda som numera råder i hans församling. Asger, nu nykter alkoholist och diakon, märker att Paul har något han vill bikta, och en trevande kontakt återupptas. Tveksamt inbjuder han den bekymrade kusinen till ett par dagars vistelse i familjens gamla sommarhus vid havet. Där ställs de stora frågorna om skuld, ondska, godhet och försoning på sin spets. Finns det situationer där förlåtelse är omöjlig? Vad är synd? Vad menar man när man kallar någon för djävulen? Och vad kan bli följden när vårt själsliv splittras i oförenligt svart och vitt, synd och renhet, godhet och ondska?

Sanningssökande, skuld och förlåtelse.

Från sid 56-57 i boken..

Asger säger: "Känner du dig hotad av mig, tror du att jag vill åt dig på något vis?"

"Det är bara det", säger Paul med vass, liksom slipad röst, "att såna som du alltid tror att alla har sånt inom sig. Och att ni inte vill tro på det, när andra säger att de inte har såna känslor."

"Låt oss då bli lite precisa. Jag gissar du talar om det som brukar kallas ho-mo-sex-u-a-li-tet. Eller synd som du brukar föredra. en cancersvulst på samhällskroppen, som somliga har uttryckt saken."

"Vad kallar du det själv, säger knivrösten, rösten hos en som är inställd på att avslöja allt som fienden har för sig och att för all del inte bli lurad"

"Jag önskar jag slapp kalla det något. Och om jag måste, kallar jag ´det´ en del av mitt känsloliv. Inte nåt som jag har behov att stoppa i en liten låda för sig. Och jag har absolut inte påstått att det är en del av ditt"

Samtal med djävulen är en av de bästa böcker jag läst som haft religiöst tema, här frikyrklighet. I ett drama, som närmast blir en Ingmar Bergmansk uppgörelse, dras huvudpersonerna till ett sanningssökande som för en av dem slutar med en fruktansvärd bekännelse och som får ett fruktansvärt resultat. När människors mörker kommer fram måste de båda huvudpersonerna ta ställning till synd, skuld och skam men också förlåtelse, av andra och sig själv.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Sd har börjat tveka om HBT-reformer i EU.

När jag ska göra min årliga HBT-rapport sommaren 2013 kommer jag ta med tre reformer som jag inte haft med tidigare i någon "vanlig" rapport i samband med Stockholm Pride. Däremot hade jag med dem i den "specialrapport" jag gjorde inför EU-valet 2009. De tre "nygamla" reformerna är följande.

1.. Sverige ska jobba för att alla par i EU som ingått äktenskap och partnerskap ska bli juridiskt erkända som par vilket annat land de flyttar till inom unionen. (idag råder en kompromiss vilket gör att de flesta länder inte juridiskt erkänner samkönade par som flyttar dit vilket hindrar den fria rörligheten för dem)

2. Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden. (EU-kommissionen har föreslagit det och fått godkänt av EU-parlamentet men främst Tyskland blockerar det i ministerrådet)

3.. Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet inom i princip alla samhällsområden. (svenska regeringen och flera grupper i EU-parlamentet ville könsidentitet skulle komma med i EU-kommissionens förslag till nytt antidiskrimineringsdirektiv men det kom inte med)....

M och kd lämnade "brasklappar" när de förklarade de var för reformer.

Jag har med tre svarsalternativ för partierna som kan säga "ja", "möjligen" eller "nej" till en reform. Bland nuvarande åtta riksdagspartier svarade sju ja till de tre reformerna. Moderaterna hade dock med följande brasklapp i sitt svar när det gäller reformerna 2 och 3.

Ja, vi anser dock att EU inte ska styra hur denna lagstiftning ska se ut. Om en del länder vill gå längre ska de kunna göra det. En stor del av sådan lagstiftning ska ligga på nationell nivå.

I princip har EU-kommissionen följt samma policy, hur lagarna utformas avgörs på nationell nivå enligt förslaget från EU-kommissionen. Kristdemokraterna lämnade följande kommentar om möjligheten till fri rörlighet i EU för samkönade par.

Ja, kristdemokraterna har i Europaparlamentet varit initiativtagare till en så kallad skriftlig förklaring om lika erkännande av civila partnerskap. De rättigheter som följer av lagstiftningen varierar från land till land, vilket leder till att vissa medlemsstater med sådan lagstiftning inte erkänner likkönade partnerskap från andra medlemsstater. Denna situation har vållat svårigheter för par som har utövat sin rätt till fri rörlighet. De medlemsstater som har infört lagstiftning om likkönade partnerskap menar vi ska erkänna ordningarna i andra medlemsstater med liknande bestämmelser. Ett antal medlemsstater har dock valt att inte införa några bestämmelser om likkönade partnerskap och bedömer att detta ställningstagande fortsatt är en angelägenhet för deras nationella regeringar. I dessa länder är det inte rimligt att Sverige kräver att svensk lagstiftning ska gälla, lika lite som andra länders lagar inte ska gälla i Sverige.

Sd svänger från motstånd till tvekan.

Det handlar dock inte om att tvinga alla länder att införa en könsneutral äktenskapslag (eller en partnerskapslag för den delen) utan om att den fria rörligheten ska gälla för bl.a. svenska samkönade par i hela unionen, inte bara de drygt hälften av länderna som juridiskt erkänner samkönade relationer i sina nationella lagar. Inför EU-valet sa sd nej till de tre reformerna med följande motivering.

Nej. Svaret på samtliga frågor är att detta inte är en fråga för EU, utan en fråga för de nationella parlamenten. Vi anser inte att EU skall ha någon som helst bestämmanderätt i frågor som tex kan röra nationella äktenskapslagstiftningar, religiösa och kulturella traditioner, diskrimineringslagstiftning osv. Detta är samtliga frågor som skall behandlas i de nationella parlamenten.

När jag för något år sedan kontaktade någon sd-politiker med utrikespolitik och EU som ansvarsområden kommenterade vederbörande att sd inte hade några officiella åsikter om de tre reformerna och varken var tydligt för eller emot eftersom sd:s riksdagsgrupp inte diskuterat dem.

Sd negativa till beslut på EU-nivå generellt.

Markus Wiechel är den ende sd-politiker som spontant mailat och tackat när jag skickat ut mina HBT-nyhetsbrev. Därför har jag kontaktat honom när han nu blivit riksdagsledamöt.

Jag har kollat runt och inget officiellt beslut är taget gällande dina frågor. Dock är vårt ställningstagande tydligt att man ska få leva med vem man vill, oavsett kön. Hur vi skulle rösta i EU om vi var invalda där skulle troligtvis ligga på vår partigrupp där, men rent generellt är vi som bekant motståndare till såväl EU som annan överstatlighet.

Att sd nu lämnar sitt tydliga motstånd från 2009 när det gäller de tre HBT-reformerna ska dock inte tolkas som att partiet håller på att bli principiellt för dem. Dels är de negativa till beslut på EU-nivå i sig men de är också kända för att inte prioritera nya HBT-reformer i sitt politiska engagemang, för att uttrycka det milt.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet har mailat och förklarat att de precis som 2009 är reservationslöst för de tre HBT-reformerna, fri rörlighet för samkönade par i EU samt skyldighet för medlemsländer att inom i princip alla samhällsområden i lag förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Moderaterna och Kristdemokraterna har ännu inte svarat.

Uppdatering 1.

Artiklar om HBT-flyktingar.

Svenska Dagbladet har en artikel om ett bögpar från Uganda som gift sig, men där en av männen ännu riskerar avvisning. jag har blandade känslor för "outande" så här. Jag klandrar inte paret för att de gör så, men det är tragiskt det ska behövas för att de ska få stanna. Igår berättade Dagens Nyheter om att den borgerliga regeringen nu skärper kraven mot Migrationsverketet att fixa HBT-kompetens bland sina handläggare.

Dandy - Jan Guillou.

Jag får väl först erkänna en sak - jag tycker Jan Guillou är en uppblåst och osympatisk människa. Kanske det är orsaken till att jag aldrig någonsin läst någon bok av honom. Däremot sett Arn-filmerna som jag gillade. Guillou har verkligen inte heller gjort det lätt för sig för att nå HBTQ-personer. Hans "pederastkommentar" i mitten av av 1990-talet om Rikard Wolff var bara pinsam - för Guillou själv. Förmodligen hade han inte avsikt att antyda att Wolff var pedofil, utan homosexuell, men varför då använda ett sådant ord när det finns bättre?

Men det finns som bekant ingen som helst koppling att vara en bra konstnär och en sympatisk människa. Om inte annat bevisar Guillou det i boken. Det är inget mästerverk - ibland förvirrar sig författaren i tekniska resonemang. En kritik jag hört från folk som läst hans böcker. Men Jan Guillou har "sinne för detaljer" för att använda en klyscha. Han kan berätta om en tidsstämning, här i början av 1900-talet, utan att vare sig bli "politiskt korrekt" eller ohistorisk. Och han har faktiskt skrivit en ömsint skildring av ett bögpar. Hade någon sagt det för 20 år sedan hade jag avfärdat hen som en galning. :-)

Början till kolonialismens slut.

Mycket handlar i boken om relationen mellan Albie, uppväxt i brittiska aristokratin, och Sverre, som från början var en fattig man från Norge. Men de möttes som studenter i Dresden i Tyskland. Redan där finns det en story, också om det varit en olikkönad relation. Två personer med olika bakgrund.

Men det finns andra perspektiv. Där det kanske allra mest bränner till är i beskrivningen av kolonialismen i Afrika. I synnerhet i en del som handlar om Kongo som då tillhörde Belgien. För er som inte känner till Europas kolonialism kan jag avslöja att där den utfördes brutalast någonsin var i Kongo i slutet på 1800-talet. Miljontals människor dog i en kampanj från kungen i Belgien för att öka vinsterna för sitt land. Människor, vuxna och barn, som inte levererade vad kolonisatörerna krävde fick sina armar avhuggna mellan armbågen och handen.

Radikala människor i Europa spred informationen och fick så småningom liberaler och socialister med sig. Inte att kolonialismen skulle helt avskaffas men att det fanns en gräns för vad ett land skulle kunna göra med människor - även om de hade en annan hudfärg än man själv hade. Också konservativa i Europa blev besvärade - men av motsatt orsak. Bilderna från belgiska Kongo berättade vad det egentligen handlade om - att med våld tvinga på sin makt på andra. Många uppror hade brutalt slagits ner. Men här var det civila människor som fick sina händer avhuggna. Att kolonialismen egentligen - bakom en fernissa av förment civiliserande - handlade om maximal vinst för egna intresssen. Ironiskt nog var det nog början till kolonialismens slut.

Kanske det är här som boken blir mest angelägen. Ingen idag försvarar stympande av människor. Men ännu har vi maktstrukturer, en norm där heterosexuella etniskt svenska män gynnas. Dock är verkligen inte alla i gruppen priviligerade.

Och ännu idag är det en del som gynnas av dem som blir besvärade när det avslöjas.

Mindre snack och mer verkstad från fp och c om hatbrott.

Tidningen Qx har idag publicerat en debattartikel av mig, om att Folkpartiet och Centerpartiet ska tydliga engagera sig för att transpersoner får samma skydd i lagarna mot hatbrott som bl.a. homosexuella och bisexuella redan har. Samt att regeringen i nästa regleringsbrev (direktiv) till Rikspolisstyrelsen och Åklagarväsendet bör ha med att de ska återrapporter hur de jobbar emot hatbrott.  

Äntligen har tvångssteriliseringarna av transsexuella försvunnit. Kammarrätten har fastslagit att sterilitetskravet i könstillhörighetslagen strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter och Socialstyrelsen har accepterat det. De har också när jag mailat dem förklarat att transsexuella nu kan spara könsceller (sperma respektive äggceller) på sjukhus före "könsbytesoperationen" för att efteråt kunna bli biologiska föräldrar. I vår kommer förhoppningsvis en parlamentarisk utredning om namnlagen (möjligen med undantag av sd) att fastställa att nuvarande praxis är bra, personer från 12 år ska fritt (för omyndiga med vårdnadshavares godkännande) kunna välja även könskonträra (namn typiska för "motsatta" könet) namn. Men tro inte vi nått i mål i HBT-kampen för den skull. 

Regeringens årliga regleringsbrev (direktiv) till diverse myndigheter, för 2013, har som vanligt publicerats på Ekonomistyrningsverkets hemsida vid årsskiftet. Nytt är ett uppdrag till Folkhälsoinstitutet om HBT-personers hälsa och att Socialstyrelsen "får i uppdrag att regelbundet undersöka utvecklingstendenser inom prostitutionen.... Inom ramen för uppdraget ska även hbt-personer som köper och säljer sexuella tjänster uppmärksammas" samt att Socialstyrelsen får använda 2,5 miljoner 2013 "avseende arbete med att stärka kunskapsstödet för vård och behandling av personer med transsexualism och andra personer med könsidentitetsstörningar." Man kan möjligen vara kritisk emot att ordet könsidentitetsstörningar används vilket nog en del transsexuella tycker är stigmatiserande. Precis som förra året får Ungdomsstyrelsen 4 miljoner för "att genomföra utbildningsinsatser för personal som arbetar inom fritidsverksamheter för unga i syfte att öka deras kompetens att skapa öppna och fördomsfria miljöer för unga hbt-personer". 2 miljoner ges till "organisationer som arbetar för att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella och personer med könsöverskridande identitet eller uttryck som utsatts för våld i en nära relation" och 6,3 miljoner till HBT-föreningar. 

Sedan Sverige fick en borgerlig regering 2006 har HBT varit med i direktiven till Migrationsverket. Så även för 2013. Myndigheten ska i sommar lämna en redogörelse för hur man garanterar rättssäkerheten för bl.a. de som söker asyl för att de är förföljda p.g.a. sin sexuella läggning och/eller könsidentitet. Det här låter ju bra. HBT eller delar av gruppen har nog aldrig varit omnämnda i så många regleringsbrev som för 2013. För alla HBT-projekt där en kostnad anges hämtas resurserna från anslagsposterna "åtgärder mot diskriminering och rasism m.m." eller "särskilda jämställdhetsåtgärder." Som ensamt parti i riksdagen vill Sverigedemokraterna avskaffa de posterna vilket hade betytt att projekten inte blivit genomförda. För en del av de HBT-personer som sympatiserar med sd kanske det kvittar men det är värt att trots det förtydliga att det är så. 

Men hur är det nu med hatbrott? Tyvärr kan man konstatera att hatbrott inte är med i den borgerliga regeringens regleringsbrev för 2013, varken till Rikspolisstyrelsen eller Åklagarväsendet. I flera år när det var s-regering senast var HBT med i direktiven till Rikspolisstyrelsen och också i den då nya borgerliga regeringens första regleringsbrev till myndigheten, för 2007. Alliansen hänvisar till att de sedan bytt system och inte främst använder den här typen av dokument till att föreslå prioriteringar utan vad myndigheter ska återrapportera om. Visst, det kan ju vara en del av förklaringen till frånvaron. En myndighet kan inte återrapportera om allt varje år. Men det är alltså 6 år (sic!) sedan Rikspolisstyrelsen och Åklagarväsendet senast fick i uppdrag att redovisa vad de gör för att effektivare bekämpa hatbrott. 

Låt oss då granska själva lagarna. Sedan 2003 har homosexuella och bisexuella skydd av lagen om hets mot folkgrupp och sexuell läggning är explicit omnämnt i brottsbalken när det gäller straffskärpningsparagrafen vid hatbrott. Det är däremot inte könsidentitet och hets mot transpersoner är idag tillåtet. Folkpartiet och Centerpartiet var 2002 först i riksdagen med att föreslå att transpersoner ska få skydd av hetslagen. Det hedrar dem. De två partierna kritiserade, med rätta, dåvarande socialdemokratiska regeringen för att den inte ville inkludera könsidentitet i lagen om hets mot folkgrupp. Men sedan fp och c hamnade i regeringen har de, offentligt, varit synnerligen tysta om de här reformerna. Jag har mailat politiker från de två liberala partierna i många år. Välvilliga svar har ibland kommit men sällan något konkret. Jag har haft tålamod och tålamod igen. Men nu måste jag vara tydlig. Folkpartiet och Centerpartiet har nu varit en del i regeringen i drygt 6 år. Det är dags för mindre snack och mer verkstad. Låt oss granska vad riksdagspartierna tycker om de två reformerna. 

Lagen om hets mot folkgrupp bör inkludera könsidentitet. 

Ja: s, mp, fp, c, v 

Möjligen: m, sd, kd 

Könsidentitet bör explicit omnämnas i brottsbalken när det gäller straffskärpningsparagrafen vid hatbrott 

Ja: s, mp, fp, c, v, kd 

Möjligen; m, sd 

Det finns alltså en tydlig majoritet i riksdagen för båda reformerna. Skulle den borgerliga regeringen starta en utredning om hatbrott mot transpersoner hade säkert inte ens sd protesterat. Idag den 24 januari ska justitieutskottet i riksdagen börja behandla motionsförslag bl.a. om att transpersoner ska få skydd av lagen om hets mot folkgrupp och explicit bli omnämnda i straffskärpningslagen vid hatbrott. Det är dags nu att borgerliga politiker (och borgerliga HBT-föreningar) tar ansvar. Återigen- mindre snack och mer verkstad. Att starta en utredning om hatbrott mot transpersoner. Att hatbrott ska återrapporteras från Rikspolisstyrelsen och Åklagarväsendet i regeringens regleringsbrev för 2014. Det är sista chansen före riksdagsvalet 2014. 

Fp och c hade säkert drivit det här om de vore oppositionspartier. Men nu är de två partierna i regeringen. Och kan påverka direkt. Och ansvaret hamnar även på liberala HBT-föreningar. Vad gör HBT-liberalerna och Centerpartiets nationella HBT-nätverk konkret för att hatbrott ska bli omnämnt i regleringsbreven för 2014 och att det startas en utredning om hatbrott mot transpersoner?

Sista lagen där staten diskriminerar (delar av) HBT-gruppen.

Jag har nyss skickat mail till riksdagsledamöter från sju riksdagspartier (alla förutom Sverigedemokraterna) om att lagen om föräldraskapspresumtion bör likställas för olikkönade och lesbiska par. Från det meddelande jag skickat till m, fp och c.

I det här mailet föreslår jag följande.

1. Att Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet nu på allvar börjar förhandla med Kristdemokraterna om att betänkandet Familjerätt tydliggör att regeringen har som mål att likställa lagarna för olikkönade och lesbiska par när det gäller föräldraskapspresumtion. Egentligen en given konsekvens av att vi nu har en könsneutral äktenskapslag där reglerna i övrigt är lika för samkönade och olikkönade par.

2. Att era representanter i riksdagsdebatten om betänkandet tydliggör att era tre partier är positiva till reformen

3. Att ni kontaktar justitiedepartementet i syfte att de så snabbt som möjligt lämnar ett förslag om en könsneutral lag för föräldraskapspresumtion.

Sista lagen i Sverige som diskriminerar HBT-personer.

Lagarna när det gäller HBT-rättigheter har förbättrats betydligt senaste 10-15 åren, även sedan Sverige fick en borgerlig regering 2006. Det är positivt. Visst finns det en del kvar att göra för att skydda HBT-personer mot diskriminering och hets. Givetvis även det viktiga internationella arbetet. När sterilitetskravet avskaffas i könstillhörighetslagen i sommar (i praktiken är det redan borta genom en kammarrättsdom som inte överklagats) så kommer det "bara" finnas en lag kvar i Sverige där det är staten som diskriminerar. Föräldraskapspreumtionslagen eller som det heter idag lagen om faderskapspresumtion.

Ni ledamöter i civilutskottet har som bekant börjat behandla betänkandet Familjerätt. Det ska justeras 14 februari. Ni bör kräva av Kristdemokraterna att de ska acceptera reformen - det är nu nästan 6 år sedan en utredning lämnades om att likställa föräldrapresumtionslagen. I annat fall finns det en möjlighet att m, fp och c tillsammans med s, mp och v i civilutskottet avgör politiskt att lagen ska bli lika för olikkönade och lesbiska par.

Fakta om en könsneutral lag om föräldraskapspresumtion hittar du här. Att justera ett ett betänkande (rapport) i riksdagen betyder att slutligt avgöra dess innehåll.

Transsexuella får nu spara könsceller.

För några veckor sedan skrev jag ett mail till folk från Socialstyrelsen.

Från en artikel i Fria tidningen.

En person som motsatt sig steriliseringskravet i samband med könskorrigering får rätt i kammarrätten. Rätten fastslår att steriliseringskravet bryter mot Europakonventionen och är diskriminerande.

– Kammarrätten anser att steriliseringskravet inte ska upprätthållas längre. Den här personen borde nu få sin ansökan om könskorrigering godkänd, säger Helen Lidö, kammarrättsassessor. Ärendet gäller en person som ansökt om juridiskt könsbyte hos Socialstyrelsen. Men eftersom personen inte gick med på steriliseringskravet ville inte Socialstyrelsen fastställa att personen ändrat könstillhörighet. Då vände sig personen till förvaltningsrätten som fastslog att steriliseringskravet var diskriminerande. Socialstyrelsen överklagade i sin tur till kammarrätten i Stockholm, som alltså nu slår fast att steriliseringskravet bryter mot Europakonventionen och inte bör följas.

– Vi kommer inte att överklaga den här domen, utan kommer att fastställa att personen befinner sig i nytt kön utan vidare prövning, säger Göran Ewerlöf, ordförande för Socialstyrelsens Rättsliga råd. Enligt bestämmelserna i könstillhörighetslagen, måste en person som vill genomgå en könskorrigering sterilisera sig. Men en proposition om en lagändring där steriliseringskravet lyfts bort, ligger nu på regeringens bord. Förslaget väntas börja gälla från den första juli nästa år. Fram till dess kommer kammarrättens dom att vara vägledande för Socialstyrelsen som nu säger att de inte kommer att avslå fler ansökningar.

– En ny lagstiftning är på gång och fram till dess kommer vi att rätta oss efter kammarrättens dom i det här fallet när andra personer ansöker om ändrad könstillhörighet, säger Göran Ewerlöf.

En del transsexuella som ska byta kön juridiskt vill spara könsceller (sperma respektive äggceller) före "könsbytesoperationen" för att efteråt kunna bli biologiska föräldrar. I nuvarande lag är det inte förbjudet men Socialstyrelsens rättsliga råd har tolkat det krav på att vara steril för att få byta kön juridiskt som att det inte skulle vara tillåtet. Jag antar att när nu sterilitetskravet i praktiken är avskaffat så kommer transsexuella att på svenska sjukhus få spara könsceller utan det negativt påverkar deras möjlighet att få ett juridiskt könsbyte beviljat av Socialstyrelsens rättsliga råd. Men jag vill få bekräftat det för säkerhets skull. Regeringen lämnade i sin departementspromemoria i november 2012 förslaget att transsexuella ska få spara könsceller i samband med att sterilitetskravet skulle bli avskaffat (1 juli 2013 var planeringen men nu avskaffas kravet tidigare).

1. Får transsexuella nu spara könsceller?

2. Om svaret är ja, kommer Socialstyrelsen att vidta några informationsåtgärder till sjukhus (där det är möjligt att spara könsceller) och transsexuella som börjat processen att byta kön juridiskt om att möjligheten att spara könsceller nu finns för den gruppen? 

Ännu inte beslutat om information från Socialstyrelsen om sparande av könsceller.

Följande kommentar från Yvonne Hållstrand, vice ordföranden i Socialstyrelsens rättsliga råd, den enhet som ger tillstånd för juridiska könsbyten, mailades.

1. För beslut om ändrad könstillhörighet är det numera inga hinder att könsceller sparats. 

2. Du bör vända dig till den avdelning inom Socialstyrelsen som har hand om informationsåtgärder. 

För några dagar sedan mailade  Mariana Näslund Blixt följande.

Socialstyrelsen har fått ett regeringsuppdrag att ta fram ett kunskapsstöd riktat till hälso- och sjukvårdens profession med rekommendationer om innehållet i utredning, vård och behandling samt eftervård och uppföljning vid transsexualism. Med utgångspunkt i kunskapsstödet ska Socialstyrelsen ta fram information riktad till patienter och hälso- och sjukvårdspersonal. Jag är projektledare för det uppdraget som ska slutredovisas till regeringen senast den 15 december 2014.

När det gäller din specifika fråga kommer Linda Almqvist, jurist här på Socialstyrelsen, att återkomma till dig med svar. Linda är dock inte i tjänst förrän den 28 januari. Vill avsluta med att beklaga att det har blivit lite olika besked om vem du kan kontakta i frågan.

Beslut om ändrad könstillhörighetslag i sommar.

Det finns alltså tydligen inga konkreta förslag till informationsåtgärder om sparande av könsceller ännu men förhoppningsvis blir sådana av i vår. Förra veckan avslöjade regeringskansliet vilka propositioner (regeringsförslag) de planerar lämna ifrån sig i vår. Från listan.

65. Avskaffat krav på sterilisering i lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall 26 mars 

Riksdagens socialutskott planerar sedan behandla propositionen i början av maj vilket betyder att det förmodligen blir ett avgörande beslut i början av juni. Men det betyder egentligen bara att lagen anpassas till hur situationen redan är i praktiken när det gäller att sterilitetskravet är avskaffat och att transsexuella kan spara könsceller.

Uppdatering 1.

Ultranationalistparti i Israel emot könsneutral äktenskapslag.

Även i andra länder pågår som bekant en ibland livlig debatt om HBT-rättigheter. Bl.a. i Israel, det enda gayvänliga landet i Mellanöstern. Idag erkänns i lagen bara religiösa vigslar, både samkönade och olikkönade par kan dock gifta sig i andra länder och få äktenskapet respekterat när de är tillbaka i Israel. Landet höll parlamentsval på tisdagen. De flesta partier är positiva principiellt till att samkönade par ska få ingå borgerliga äktenskap om det tillåts för olikkönade par i Israel. Det största partiet, högerpartiet Likud, är dock oense om reformen, Ultranationalistiska HaBayit HaYehudi är emot en könsneutral äktenskapslag. Det är också de religiösa partierna Shas och UTJ som är tydligt homofientliga och argumenterar för att förbjuda gayparader.

När det gäller situationen för mänskliga rättigheter generellt i Israel rekommenderar jag dagens ledarartikel i liberala Expressen.

HBT-kultur. Cockpit.

Piloten Valle behöver desperat ett nytt arbete. När han får höra att flygbolaget Silver Airlines letar efter en kvinnlig flygkapten drar han sig inte för att hoppa i högklackat, krypa i ett schyst fodral och söka jobbet. Han lånar sin systers identitet mot en helårsprenumeration på en morgontidning. Att pilotkollegan Cecilia blir förälskad i Valles nya, kvinnliga jag ingår dock inte riktigt i planen.

Så här presenteras filmen (2012). Och visst utmanar den (trailer på Youtube) väl normer både när det gäller kön, könsidentitet och sexuell läggning. Den är garanterat "PK". Men det betyder verkligen inte att den är bra. För det första bör man problematisera dess lätt hyllande av kvotering. Att kvotera folk, oavsett om det handlar om kön, sexuell läggning, könsidentitet, etnicitet, funktionshinder, ålder, religion etc är att reducera människor till att ha bara en egenskap. När vi människor alla är mångfacetterade.

Förutsägbar buskis.

Men det är verkligen inte där filmen brister. Det är värre än så. Manuset är så förutsägbart att man kan gissa sig till slutet redan i mitten av filmen. Skådespelarinsatserna är så mediokra att filmens blinde 6-åring förmodligen är den bäste skådisen i den. Det här är buskis - betald med filmstöd. Jag har inget emot buskis. Nils Poppe var en mästare på det här i Skåne. Men då ska man stå för det och inte låtsas det är en kvalitetsfilm. Om än att man gömmer sig bakom genusanalyser.

Filmen är inte ointressant. Den är som en Nils Poppe-revy. Man följer vad som ska hända. Men allt är så tillrättalagt att det blir absurt. Men det finns ju en "man utklädd till kvinna". Visst, filmen problematiserar könsroller. Men det kan vilken politisk pamflett göra. Ska man göra en film ska det till något extra. Något som den här rullen tyvärr saknar.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Nominerar Barbro Westerholm till andre vice ordförande i fp.

November 2013 ska Folkpartiet hålla sitt landsmöte (kongress) där de bl.a. ska anta ett nytt partiprogram. Det kommer jag säkert kommentera senare men den här bloggposten handlar om något annat. Om Barbro Westerholm. Jag har varit gayaktivist, senare HBT-aktivist, i drygt 20 år. Har haft kontakt med säkert hundratals politiker genom åren. Vissa har varit mer kunniga än andra när det gäller homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.

Barbro Westerholm var respekterad inom gayrörelsen (som det hette då) redan i samband med införandet av partnerskapslagen. Det var Barbro som ansvarade för utredningen av reformen och hon har även därefter visat ett genuint engagemang för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner. Ännu 2013 har jag kontakt med många politiker i diverse partier. Vem av dem bedömer jag är kunnigast idag när det gäller HBT-rättigheter? Jo, det är en folkpartistisk 79-åring.

Betraktades som gammal för att bli s-ordförande - blev FN:s vice generalsekreterare.

Sedan 2007 är jag inte medlem i något parti, dessförinnan var jag fp-politiker, men har ännu socialliberala värderingar. Det vore fjärran för mig att blanda mig i partiers nomineringsprocesser. Men jag ska här göra ett undantag. Jag nominerar Barbro Westerholm till andre vice ordförande i Folkpartiet. Det är inte någon markering mot någon av de politiker som finns i fp-ledningen idag. Men jag konstaterar att om jag fått fixa ett "dreamteam" för Folkpartiet hade Erik Ullenhag blivit ordförande efter landsmötet i höst. Birgitta Ohlsson förste vice ordförande och Barbro Westerholm andre vice ordförande.

Vill förtydliga att jag inte haft någon som helst kontakt med Barbro om det här och vet inte ens om hon skulle vilja få den posten. Min poäng med den här bloggposten är dock att utmana den åldersnorm som finns i Folkpartiet och alla andra partier. 79-åringar som Barbro kan vara respekterade inom sina partier men kan de bli andre vice ordförande i ett parti? Jan Eliasson fick erfara det när han häromåret av många dömdes ut som ordförande för Socialdemokraterna. Han var för gammal. Strax därefter blev han utsedd till vice generalsekreterare i FN. Ett uppdrag som säkert de flesta bedömer som ännu mer krävande än att vara partiledare för Socialdemokraterna.

Givetvis kommer nu politiker i Folkpartiet berätta hur duktig Barbro är. Ingen kommer, är mitt tips, att invända offentligt mot min nominering av henne. Men jag vet hur det är i alla partier inofficiellt. Och nu vill jag förtydliga att det inte handlar om Barbro främst utan om äldre politiker generellt.

"Hen är 70+, kan vi välja en sådan människa till en partiledning" viskar någon ängsligt.

Men Ronald Reagan blev president i USA när han var 69 år och lämnade sin post 8 år senare. En 77-åring hade ansvar för världens mäktigaste land. Om det fungerade skulle väl en människa i samma ålder kunna bli typ andre vice ordförande i ett svenskt riksdagsparti. Konrad Adenauer var 73 år när han blev förste förbundskansler i dåvarande Västtyskland och lämnade posten när han var 87 år.

"Visst kan vi välja någon 70+ men hen blir ju inte yngre, tänk om hen dör".

Yes, politiker är dödliga som andra. Rätt slutsats men det gäller verkligen inte bara för de som är 70+. Om Folkpartiets ordförande Jan Björklund haft en sjukdom som gjort att risken för att han dör närmaste åren är betydligt högre än de flesta i hans ålder, hade det använts emot honom inofficiellt? Förmodligen inte. Poängen är att folk kan dö vilken ålder hen än är i. Det är just därför det finns ett system med ordförande, förste vice ordförande etc.

Politiker i Folkpartiet och alla andra partier bör rannsaka sin egen ageism. Syftet med den här bloggposten (som jag kommer att maila till alla fp-riksdagseledamöter) är inte främst att Barbro verkligen ska bli vice ordförande (även om det vore kul) utan rucka på folks värderingar.

Har partierna råd att kasta bort den erfarenhet som folk 70+ har?

Svenskvänlig.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Jag är mångetnisk. Egentligen. Trots att jag betraktar mig som etnisk svensk. Så här är det. Min farmor och farfar är från Sverige. Min mormor var hårfrisörska i Petsamo på 1940-talet. Finland var då i militär pakt med nazi-Tyskland. Det kan man kritisera dem för men då ska man komma ihåg att Sovjetunionen något år tidigare startat ett oprovocerat anfallskrig mot Finland.

En dag kom en tysk soldat (från Österrike som då blivit en del av Tyskland sedan 1938)  in på den där frisörsalongen. De blev ett par. Min farfar dog i Stalingrad som många andra tyska soldater, oavsett om de sympatiserade med naziregimen eller inte. Jag vill förtydliga att jag varken fördömer min mormor eller morfar (har aldrig träffat någon av dem för övrigt). Den som klandrar dem förstår inte hur det är att vara människa och bli förälskad. Man kan jämföra med samkönad kärlek som också varit tabu.

Varför berättar jag då det här? Varför så personlig? För att poängtera att jag, Bengt Held, som verkligen inte är "PK" och som kritiserar kulturrelativism också har ett mångetniskt ursprung. Precis som många, kanske de flesta, som betraktar sig som etniska svenskar. De flesta av oss är "Sverigevänliga" för att tala sverigedemokratiska.

79 % för homoäktenskap - 65 % för homoadoptioner.

Institutet Yougov publicerade häromdagen sin senaste opinionsmätning bland folk i en del länder i Europa. Resultatet från Sverige.

Do you think same-sex couples should be allowed to get married? 

Should 79 
Should not 14 

Do you think same-sex couples should beallowed to adopt children? 

Should 65 
Should not 22 

Det är alltså fastsällt att en tydlig majoritet av svenska folket är för att samkönade och olikkönade par ska ha samma juridiska rättigheter. Det är svenska folket åsikt. "Verklighetens folk" om man så vill. Men tycker det "Sverigevänliga" partiet Sverigdemokraterna samma sak? Nej, i det program de antog häromåret förtydligade de att de vill avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner) och avskaffa möjligheten för lesbiska par att bli inseminerade vid kliniker. Trots att all forskning visar att barn i homofamiljer mår lika bra som barn i heterofamiljer. Och att alla barnrättsföreningar idag är för de jämlika lagarna när det gäller samkönade och olikkönade par.

Stödet för homoäktenskap ungefär det dubbla jämfört med andelen som är positiva till en restriktivare flyktingpolitik.

Ibland hävdar sd att politiker borde lyssna mer på vad folk egentligen tycker. Så låt oss då granska vad svenska folket tycker om diverse förslag.

Att samkönade par ska få ingå äktenskap. 79 %
Att samkönade par ska få adoptera. 65 %
Att Sverige bör införa en mer restriktiv flyktingpolitik. 40 %.

Sd brukar då invända att bara ca 30 % av svenska folket tydligt är emot en mer restriktiv flyktingpolitik. Men andelen som är emot homoadoptioner är 22 % och emot homoäktenskap 14 %. Nu hävdar jag inte att partier slaviskt ska följa opinionsmätningar. Men sd brukar hänvisa till att "eliten kör över vad svenska folket tycker". Då konstaterar jag att en kulturkonservativ elit på sd:s och kd:s kanslier är beredda att strunta i vad 65-79 % av svenska folket tycker. För varken kd eller sd är tydligt för att samkönade par ska ha rätt att ingå äktenskap eller att reglerna för adoptioner eller inseminationer ska vara könsneutrala.

Svenska folket vet bättre än kd och sd. Lika rättigheter stärker samhället, inte försvagar det.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.