Inget om transpersoner i nytt förslag till principporgram för s.

Socialdemokraterna ska på sin kongress i vår anta ett nytt principprogram. En grupp ledd av partiets ordförande Stefan Löfven har lämnat ett första utkast till sådant november 2012. Bland övriga ledamöter i gruppen fanns f.d. ministrarna Pär Nuder och Morgan Johansson samt LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Det finns inte några konkreta förslag när det gäller HBT-reformer i programmet. Det är tråkigt. Men en ännu allvarligare brist är att transpersoner förvånande nog är helt osynliggjorda.

Socialdemokratin vill se ett samhälle utan över- och underordning, och bekämpar därför alla former av maktskillnader som minskar den enskilde individens frihet. Denna kamp utgår från övertygelsen om att principen om alla människors lika värde inte kan förverkligas i ett samhälle där vissa är underordnade andra. När tillhörigheten till en viss grupp medför systematiska skillnader i människors livsvillkor och chanser till ett gott liv, visar detta på förekomsten av en maktstruktur. Den enskilde individen blir inte sedd och bemött som person och får inte utvecklas i enlighet med egna förutsättningar och val. Valen underordnas istället individens tillhörighet till en viss grupp, bestämd av klass, kön eller etnicitet, av funktionsförmåga, ålder eller sexuell läggning.

Programgruppen nonchalerar transpersoner.

Alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen är med - förutom könsidentitet. Det är tragiskt att programgruppen nonchalerar transpersoner genom att ignorera dem. De hade enkelt kunnat kolla vilka grupper som är skyddade av lagen mot diskriminering. För jag hoppas det här är en miss och inte något medvetet. Jag utgår från att det rättas till av partistyrelsen när den ska behandla programmet och sedan lämna sitt förslag till ombuden, annars bör någon på kongressen lämna det som förslag, att könsidentitet kommer med i meningen som börjar med "Den enskilde individen....". Det vore konstigt om s som idag är ett transvänligt parti (även om partiet tyvärr ännu tvekar om att i regeringsformen förbjuda diskriminering p.g.a. könsidentitet) inte skulle kommentera transpersoners situation i ett principprogram 2013.

Att bryta det tänkande, som hänvisar till biologiska olikheter för att motivera sociala skillnader mellan könen, är att vidga utvecklingsmöjligheterna för både män och kvinnor. Det skapar ett annat och i djupaste mening mer mänskligt samhälle, med lika rätt och lika ansvar för kvinnor och män, i familjeliv, yrkesliv och samhällsliv. Med denna grundsyn är socialdemokratin ett feministiskt parti.

I vårt samhälle finns också rasistiska strukturer, som begränsar människors liv baserat på deras ursprung, hudfärg, religion och/eller kulturell tillhörighet. Dessa strukturer innebär att maktrelationer och uppdelningar mellan olika tänkta folkgrupper försvaras. Personer med utländsk bakgrund, och ofta också deras barn, löper i dagens verklighet större risk för arbetslöshet, har oftare arbeten under sin utbildningsnivå, är underrepresenterade i politiska församlingar och drabbas oftare av boendesegregationens negativa konsekvenser. Samtidigt finns en risk att fattiga grupper och platser görs till etniska problem i samhällsdebatten. Det som egentligen är klasstrukturer tolkas ibland felaktigt som etnicitet.

Sexuell läggning, funktionshinder eller ålder är andra faktorer, som för de enskilda individerna kan betyda direkt utanförskap eller att livsvalen begränsas, i både det personliga livet, det offentliga livet och yrkeslivet. Jämlikhetspolitik måste riktas mot alla former av över- och underordning och i detta breda jämlikhetsarbete ligger socialdemokratins stora framtidsuppgifter.

Tvåkönsnormen borde problematiseras - det finns transpersoner.

Återigen utelämnas könsidentitet (som enda av de sju diskrimineringsgrunderna) bland perspektiven om utanförskap. Det är också viktigt att problematisera tvåkönsperspektivet i programförslaget. Man kan jämföra med förslaget till nytt partiprogram från Miljöpartiet där transpersoner är omnämnda vid analysen om kön, män och kvinnor.

En politik för jämlikhet handlar om mäns och kvinnors lika rätt till egen försörjning, ett yrkesliv och utveckling inom arbetet och om deras lika ansvar för hem, familj och barn. Det kräver ett arbetsliv som gör det möjligt att kombinera yrkesliv med familj, och en väl utbyggd barnomsorg. Det könsrelaterade våldet ska bekämpas.... 

En politik för jämlikhet är en politik för integration, där ursprung eller religion inte ska begränsa människors möjligheter. Alla former av rasism och främlingsfientlighet ska bekämpas. Kulturell och religiös mångfald ska bejakas i all den utsträckning den inte innebär begränsningar i människors rätt och möjlighet att göra egna livsval. 

Det är en politik för ett samhälle där funktionsnedsatta är självständiga medborgare, med rätt till arbete, ett aktivt liv och eget boende och till full rörelsefrihet i samhället. 

Det är en politik för sexuellt likaberättigande, där människor får välja samlevnadsform utan att riskera diskriminering och utanförskap.

HBT-fientlighet lika allvarligt som rasism och främlingsfientlighet.

Jag håller helt med om att "alla former av rasism och främlingsfientlighet ska bekämpas" men varför förtydligas det inte då att alla former av homo- bi- och transfientlighet ska bekämpas? HBT-personer ska slippa diskriminering och utanförskap (precis som invandrare) men det är ju viktigt att också bekämpa de värderingar och den heteronormativitet som orsakar den diskrimineringen och det utanförskapet. Det bör explicit förtydligas precis som när det gäller rasism och främlingsfientlighet,. Annars blir det en tydlig rangordning av de olika typerna av hat och intolerans, alltså tvärtemot vad partiet egentligen är emot.

Formuleringen om att "få välja samlevnadsform" utan diskriminering och utanförskap blir också något besynnerlig eftersom även homosexuella som inte har någon relation med någon av samma kön ofta riskerar diskriminering. Det krävs inte någon "samlevnadsform" för det. Positivt är dock att programgruppen förtydligar att kulturell och religiös mångfald aldrig får inskränka människors egna livsval. I ett demokratiskt samhälle är det individer som har rättigheter, inte kulturer.

Full sysselsättning stärker strävandena att bryta könsrollsmönster, etniska fördomar och diskriminering genom att bryta udden av de utsorteringsmekanismer, som på en svagare arbetsmarknad tar över hänsynen till kunnande och kompetens och sorterar bort människor på grund av kön, etnisk bakgrund, ålder eller funktionshinder. Bara med full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande i produktionslivet kan vi möta framtidens demografiska utmaningar och garantera den växande gruppen äldre en trygg ålderdom och en väl fungerande omsorg.

Förtydligande bör vara med om att EU ska stärka sitt arbete mot diskriminering.
Det är en gåta att varken sexuell läggning eller könsidentitet är omnämnda.

EU kan ytterligare förstärka sin roll i det europeiska arbetet för ökad jämställdhet som pådrivare av det nationella lagstiftningsarbetet och i opinionsbildningen.

Det borde förtydligas att EU också kan förstärka sin roll för mänskliga rättigheter och emot diskriminering, förutom jämställdhet. Sedan riktar jag samma kritik mot programgruppen förslag som mot utkastet till nytt idéprogram från Centerpartiet. Det saknas ett förtydligande om att principen om könsneutralitet ska gälla när det gäller lagar och sociala rättigheter. Ännu blir lesbiska diskriminerade när det gäller lagen om föräldraskapspresumtion. Ännu blir män (homo, hetero, bi) i de flesta kommuner diskriminerade när det gäller möjlighet att få skyddat boende om hans partner använt våld och hotat honom.

S HBT-vänligare i praktisk politik.

Om jag ska vara ärlig verkar det här partiprogrammet vara från 1990-talet när det gäller HBT-delen. D.v.s. T är inte med och när det gäller H och B är formuleringarna försiktiga (och få i ett program på 50 sidor) så att nästan även kd idag skulle kunna hålla med om dem. Det som finns med om sexuell läggning är inte dåligt, tvärtom, men det är inget radikalt och att s är emot heteronormen finns inte med.

Socialdemokraterna är i praktisk politik betydligt HBT-vänligare än utkastat till nytt principprogram. Det vore givetvis värre om det var tvärtom. Trots det kan s bättre än så här. Nu har HBT-engagerade sossar ansvaret för att det blir så också på kongressen.


Uppdatering 1.

Tre riksdagspartier ska anta program i vår.

Den offentliga debatten om förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet fortsätter men det är något förvånande att det ännu saknas en offentlig diskussion om s-gruppens förslag. Visst är c ett regeringsparti och det är mer offentliga konflikter nu medan kritiken i s (som finns) mot förslaget hittills hanterats internt. Men å andra sidan kan s bli största (och kanske enda) regeringsparti efter valet 2014 och har drygt 30 % i opinionsmätningarna medan c pendlar runt 4 %.

Förslaget till nytt idéprogram för c kommenterar jag här. Förslaget till nytt partiprogram för mp kommenterar jag här. Programmen antas i vår.

Mars. Centerpartiet.
April. Socialdemokraterna
Maj. Miljöpartiet.

Rätt att tacka nej till HBT-altartavla.

Elisabeth Ohlsson-Wallin (känd för att ha gjort konstutställningen Ecce Homo 1998) medverkar i TV-programmet konstkuppen ikväll. Hon ska berätta om en altartavla med HBT-motiv som hon skänkt till Skara domkyrka. Men hon krävde samtidigt att altartavlan ska finnas när samkönade par vigs där. Kyrkonämnden i Skara tackade då nej till tavlan. Biskopen Åke Bonnier som inom Svenska kyrkan är engagerad för HBT-personers situation har idag en bra debattartikel i Svenska dagbladet om varför kyrkonämnden avvisade tavlan, att det fanns ultimativa krav.

Normalt sker alltid en process med samtal mellan konstnär, givare och församling, exempelvis om var ett konstverk ska placeras och hur det ska användas. När givaren ställer villkor för användandet brukar församlingarna i regel inte ta emot gåvan.

En annan viktig aspekt är följande.

När vi kommer till kyrkan, kommer vi alla till samma kyrka, med en altartavla som är till för alla. Man kan inte, och behöver inte, ha en särskild altartavla för en speciell grupp. Det är just detta som är finessen. Alla som vill gifta sig i kyrkan ska behandlas lika. Att frångå den principen skulle inte gynna någon, inte heller HBTQ-rörelsen.

Identitetspolitik när den är som sämst.

Exakt. Och varför utgår Ohlsson-Wallin från att alla, eller ens de flesta, samkönade par skulle vilja bli vigda med en HBT-altartavla? Jag skulle definitivt inte vilja det om jag gifte med någon man i en kyrka. Det är ungefär lika fel som att närhelst ett svart par skulle vigas i en kyrka skulle det vara inför en altartavla där Adam och Eva är svarta.

Ohlsson-Wallins resonemang är identitetspolitik (en människa är främst en egenskap som homosexuell, svart, funktionshindrad etc. och inte främst en individ) när den är som sämst.

Bilden till den här bloggposten är Svenska kyrkans logga.

Uppdatering 1.

EU håller på att få gemensam flyktingpolitik.

EU håller nu på att få att äntligen enas om en gemensam flyktingpolitik i unionen. Eller rättare sagt anta minimistandard när det gäller olika aspekter, sedan får ett land ha generösare regler om det vill det. En lösning som jag i flera år själv argumenterat för. Förhoppningsvis kan det leda att antalet uppehållstillstånd sprids mer jämnt fördelat bland EU:s 27 länder. Idag är det sex länder, bland dem Sverige, som ger asyl åt 90 % av de som får stanna i unionen p.g.a. de fått asyl här. Det är inte rimligt och idag råder det kris när det gäller flyktingars boende i Sverige bl.a. p.g.a. bostadsbrist. Samtidigt är det ofta inhumant att skicka tillbaka människor till inbördeskrigets Syrien. Eller HBT-personer till Iran, Irak och Uganda. Därför är det bra om fler länder tar sitt ansvar.

Blir det så bör sd tacka EU för att antalet asylsökande till Sverige minskar (även om sd även då tycker de är för många)  och ökar till andra länder i unionen. Men vänta nu - sd (och v) vill ju att vi lämnar EU. Dessbättre är övriga riksdagspartier positiva till unionen.

Ny utredning om HBT-personers hälsa.

Regeringens årliga regleringsbrev (direktiv) till diverse myndigheter har publicerats på Ekonomistyrningsverkets hemsida senaste dagarna. Nytt är ett uppdrag till Statens folkhälsoinstitut om HBT-personers hälsa. 

Statens folkhälsoinstitut ska redovisa hur hur hälsan och hälsans bestämningsfaktorer avseende hbt-personer har utvecklats under senare år med särskilt fokus på de skillnader som tidigare konstaterats. Utsattheten för våld, diskriminering och självdestruktiva beteenden bör ingå. I redovisningen bör det även ingå en jämförelse av hälsans utveckling sedan 2005 då Statens folkhälsoinstitut redovisade hälsosituationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner.

Socialstyrelsen ska förbättra kunskapen om vård av transsexuella.

Nytt är också att  Socialstyrelsen  "får i uppdrag att regelbundet undersöka utvecklingstendenser inom prostitutionen och att utifrån detta samla in uppgifter om vad personer som säljer respektive köper sexuella tjänster själva ser för behov av stöd och hjälp.... Inom ramen för uppdraget ska även hbt-personer som köper och säljer sexuella tjänster uppmärksammas" och att Socialstyrelsen får använda 2,5 miljoner 2013 "avseende arbete med att stärka kunskapsstödet för vård och behandling av personer med transsexualism och andra personer med könsidentitetsstörningar."

Man kan möjligen vara kritisk emot att ordet könsidentitetsstörningar används vilket nog en del transsexuella tycker är stigmatiserande. Sedan Sverige fick en borgerlig regering 2006 har HBT varit med i direktiven till Migrationsverket. Så även för 2013. Myndigheten ska i sommar lämna en redogörelse för hur man garanterar rättssäkerheten för bl.a. de som söker asyl för att de är förföljda p.g.a. sin sexuella läggning och/eller könsidentitet.

Migrationsverket ska utveckla och redovisa metoder och verktyg för systematisk uppföljning av rättslig kvalitet i både avslags- och bifallsbeslut. Vidare ska Migrationsverket redovisa hur myndigheten arbetar för att säkerställa en likformig tillämpning av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen. I redovisningen av uppdraget ska det framgå vilka metoder och verktyg myndigheten använder för att säkerställa rättslig kvalitet samt hur myndigheten arbetar för att säkerställa likformig tillämpning i asylärenden där sexuell läggning och könsidentitet åberopas. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) senast den 14 juni 2013.

Regeringen förtjänar skarp kritik för att hatbrott igen saknas i regleringsbreven.

Tyvärr kan man konstatera att HBT inte är med i den borgerliga regeringens regleringsbrev för 2013, varken till Rikspolisstyrelsen eller Åklagarmyndigheten. I flera år när det var s-regering senast var HBT med i direktiven till Rikspolisstyrelsen och också i den då nya borgerliga regeringens första regleringsbrev till myndigheten, för 2007. Alliansen hänvisar till att de sedan bytt system och inte främst använder den här typen av dokument till att föreslå prioriteringar utan vad myndigheter ska återrapportera om. Visst, det kan ju vara en del av förklaringen till frånvaron. En myndighet kan inte återrapportera om allt varje år. Men det är alltså 6 år sedan Rikspolisstyrelsen och Åklagarväsendet senast fick i uppdrag att redovisa vad de gör för att effektivare bekämpa hatbrott. Regeringen och justitieminister Beatrice Ask (m) förtjänar skarp kritik för att inte tydligare visa att arbetet mot hatbrott är prioriterat.

Precis som förra året får Ungdomsstyrelsen 4 miljoner för "att genomföra utbildningsinsatser för personal som arbetar inom fritidsverksamheter för unga i syfte att öka deras kompetens att skapa öppna och fördomsfria miljöer för unga hbt-personer". 2 miljoner ges till "organisationer som arbetar för att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella och personer med könsöverskridande identitet eller uttryck som utsatts för våld i en nära relation" och 6,3 miljoner till HBT-föreningar, främst RFSL får del av de pengarna.

Sd är emot alla HBT-projekt som kostar pengar.

Ungdomsstyrelsen fick 2011 i uppdrag att göra en studie av pojkars och unga mäns attityder och värderingar kring jämställdhet, maskulinitet och våld. Studien ska "även beskriva pojkars och unga mäns utsatthet för våld och användning av våld" och "också särskilt belysa homosexuella och bisexuella ungdomars samt unga transpersoners situation i detta sammanhang." Ungdomsstyrelsen ska senast den 1 februari 2013 redovisa studien och får 5 miljoner för att 2013 och 2014 sprida resultatet.

För alla projekt där en kostnad anges i den här bloggposten hämtas resurserna från anslagsposterna "åtgärder mot diskriminering och rasism m.m." eller "särskilda jämställdhetsåtgärder." Som ensamt parti i riksdagen vill Sverigedemokraterna avskaffa de posterna vilket hade betytt projekten inte blivit genomförda. 


Uppdatering 1.

Representanter från Rädda barnens ungdomsförbund, Grön ungdom och Liberala ungdomsförbundet har idag en intressant debattartikel i Svenska dagbladet, om normer i skolan.

HBT-kultur. Som Zlatan, fast bättre - Niclas Christoffer.

Först måste jag väl förtydliga att det var tack vare en recension i HBT-tidningen Qx som jag hittade den här boken. Även när jag kollade dess omslag och vad den handlade om blev jag tveksam om den hade några referenser till HBT. Från dess baksida.

Femtonårige Simons dröm är att en dag bli den bästa fotbollsspelaren som världen skådat. Han vill bli som Zlatan, fast bättre. När han får den efterlängtade platsen på fotbollsgymnasiet verka lyckan först gjord. Men något går fel. Simon bli mer och mer övertygad om att han måste gå ned i vikt för att kunna bli ett proffs. Det som börjar med några kilon utvfecklas snart till en kamp för livet.

Det här givetvis en bra sammanfattning av boken. Men inte tillräcklig. När jag först började läsa boken tyckte jag dess språk var ibland förenklat och idealiserat. Niclas Christoffer kommer säkert aldrig nomineras till något litteraturpris. Berättelsen brister ibland också i trovärdighet när han ska berätta sin tydligen självupplevda erfarenhet av att vara matmissbrukare. Det blir för mycket gullegull inom familjen för att men ska betrakta det som seriöst.

Men berättelsen har ett driv som gör att man vill läsa kapitel efter kapitel. Det här är egentligen en ungdomsbok perfekt att lämna till någon tonårig kille. Men även intressant för vuxna. Det handlar mycket om prestationer, manlighet men också sorg. Och homoreferenserna blir tydliga eftersom flera av de viktigaste personerna i boken är homosexuella.

Inget mästerverk men en ok ungdomsroman som tar upp ett angeläget ämne, matmissbruk bland ungdomar och gör det utan tydliga pekpinnar. Istället berättas nyanserat utvecklingen hos en 15-årig kille.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Välkände gayaktivisten Tatchell kallas felaktigt islamofob i RFSL:s tidning.

I senaste numret av tidningen Kom ut låter ansvariga publicera en lång artikel av Anna-Maria Sörberg (som skrivit boken Det sjuka, om hiv) om bl.a. att välkände gayaktivisten Peter Tatchell skulle bidra till islamofobi.

I England publicerades för några år sedan antologin Out of Place, som innehöll ett kapitel med en analys av hur arbetet för gayrättigheter från homorättsaktivisten Peter Tatchell bidragit till en växande antimuslimsk våg. Publiceringen ledde till en lång, hätsk strid. I grund och botten rymmer den en viktig, om än smärtsam, diskussion om hur kamperna för frågor om sexualitet och kön ska se ut.

Anna-Maria Sörberg tycker tydligen inte det är en partsinlaga om Thatchell ens. Hon skriver inte "anklagade Tatchell för" "eller kritiserade Tatchell för". Nej, det är en analys hur han bidrar till islamofobi.

Bokförlaget har bett Tatchell om ursäkt.
Peter Thatchell kommenterar den del av boken som kritiserat honom här. Förlaget som är ansvarigt för boken har dragit in boken och bett Thatchell om ursäkt i en skriftlig kommentar. I synnerhet följande är intressant.

All of the African LGBT activists who have worked with Mr Tatchell and OutRage! refused to sign it.

Hela ursäkten publiceras sist i den här bloggposten. Anna-Maria Sörberg skriver i sin artikel i Kom ut följande.

I flera av EU-länderna med England, Holland och Tyskland som tydligaste exempel pågår en strid inom en sexualpolitisk rörelse, mellan den kamp som förs framförallt av queer people of color och en alltmer nationalistisk gayrörelse.

Få "nationalister" i gayrörelsen.

Hon aktar sig dock noga för att ge några exempel. Jag har i många år följt gaymedia både i Storbritannien och Tyskland och kan konstatera att anklagelsen saknar grund för gayrörelsen generellt. Antalet "nationalister" är synnerligen få i debatten.

De så kallade hbtq-frågorna har blivit slagträn i en europeisk debatt om vad eller vilka länder som anses tillhöra de mest »demokratiska« eller »moderna«. Gayrättigheter som giftermål, möjligheten att göra militärtjänst och andra symboliska frågor som stått högt på agendan i västlig sexualpolitisk kamp blir i denna berättelse det avgörande för hur modernt ett land är, men desto mer sällan diskuteras vilka som verkligen får eller inte får del av rättigheterna. Och trots att det är långt ifrån någon majoritet av EU-länderna som till exempel stödjer hbtq-personers rätt att adoptera och starkt rasistiska och konservativa krafter är på frammarsch, görs ofta en distinktion i delar av gayrörelsen mellan Europa som mer öppet jämfört med andra länder utanför EU.

"De så kallade hbtq-frågorna", det brukar bara vara sd-politiker som annars använder ord som s.k. om ord som HBT-rättigheter eller hbtq-frågor. Anna-Maria Sörberg rör också ihop geografi och låtsas Europa och EU är detsamma. Vi kan först konstatera att Europa är den enda världsdel där inget land idag totalförbjuder samkönade relationer. För den skulle finns det säkert ingen gayaktivist i Tyskland,. Nederländerna eller Storbritannien som låtsas att Europa generellt är homovänligt. Tvärtom riktas från gayaktivister i de tre länder berättigad kritik mot situationen för HBT-personer i Östeuropa.

Västeuropa homovänligaste regionen i världen.

Däremot hävdar många, med rätta, att situationen för HBT-personer är betydligt bättre i Västeuropa än nästan alla andra delar av världen. Att kalla det "nationalism" är bara absurt. Vi kan granska lagarna i Västeuropa, ingen region i världen har homovänligare lagar (Sydafrika och Argentina är länder, inte regioner). Även när det gäller attityder är tendensen tydlig. Från en opinionsmätning av institutet paw. Andel i olika länder som tycker homosexuella relationer är "acceptabla". De länder där kristendomen är vanligaste religionen är med fet text.

Sverige 86 %

Frankrike 83 %¨

Tjeckien 83 %

Spanien 82 %

Tyskland 81 %

Argentina 72 %

Storbritannien 71 %

Kanada 70 %

Slovakien 66 %

Brasilien 65 %

Italien 65 %

Chile 64 %

Mexico 60 %

Peru 51 %

Japan 49 %

USA 49 %

Venezuela 47 %

Polen 45 %

Bolivia 44 %

Bulgarien 39 %

Israel 38 %

Sydafrika 28 %

Ryssland 20 %

Ukraina 19 %

Libanon 18 %

Sydkorea 18 %

Kina 17 %

Turkiet 14 %

Elfenbenskusten 11 %

Indien 10 %

Palestinskt territorium 9 %

Malaysia 8 %

Jordanien 6 %

Kuwait 6 %

Bangladesh 4 %

Ghana 4 %

Indonesien 3 %

Kenya 3 %

Senegal 3 %

Tanzania 3 %

Uganda 3 %

Etiopien 2 %

Nigeria 2 %

Egypten 1 %

Mali 1 %

Tidningens chefredaktörer har ett ansvar.

Till sist är det givetvis Anna-Maria Sörberg som gjort bort sig och inte gjort research inför sin artikel. Det vore ju en sensation om Tatchell, som tydligt fördömt islamofobi och är närmast pro-palestinier i Israel-Palestina konflikten vore islamofob. Anna-Maria Sörberg har tydligen inte ens brytt sig om att kolla hans blogg inför publiceringen av artikeln. Men även tidningens chefredaktörer, Matilda Piehl och Malin Nord borde ha dragit öronen åt sig och frågat Sörberg om det där är sant, att Tatchell skulle bidragit till islamofobi.

Kommer Kom ut att publicera en kompletterande notis i nästa nummer som ger Tatchell upprättelse mot en lögnaktig antydan i förra numret? Det är tveksamt men jag ska dem en chans.

Peter Tatchell: Apology and Correction.

Raw Nerve Books wishes to make an unreserved apology to the human rights campaigner Peter Tatchell and to the LGBT human rights organisation OutRage!, regarding untrue allegations published in the book, Out of Place: Interrogating Silences in Queerness/Raciality, edited by Adi Kuntsman & Esperanza Miyake (Raw Nerve Books, 2008). These untrue allegations appeared in the chapter „Gay Imperialism: Gender and Sexuality Discourse in the 'War on Terror' by Jin Haritaworn, Tamsila Tauqir and Esra Erdem. We regret that this chapter contains serious, defamatory untruths concerning Peter Tatchell and OutRage!

It casts unjustified doubt on their character, motives and integrity, and involves a fundamental misrepresentation of their campaigns. We accept that the human rights work of Mr Tatchell and OutRage! is motivated by a sincere support for people struggle against tyranny and injustice, and has involved valuable assistance to many LGBT campaigners in the UK and worldwide. Raw Nerve Books hereby offers the following correction to the offending erroneous chapter in Out of Place: Contrary to the claims made in the book, Out of Place, Mr Tatchell has never “claimed the role of liberator and expert about Muslim gays and lesbians.” He is not Islamophobic and is not “part of the Islamophobia industry.” Nor is OutRage! Neither he nor OutRage! are racist. They have not engaged in “racial” politics. Mr Tatchell has never described “Muslims as Nazis” and he has never made the equation “Muslim=Nazi” or “Muslim=Evil.”

He has never “collaborated with the extreme right” and never “participated with several racist and fascist groups.” Mr Tatchell has never “employed tactics of intimidation and aggressive divide and rule”, nor has he “attempted to discredit those who resist his patronage.” He does not “sling mud onto Muslim communities”. The Nigerian same-sex marriage bill was not “already defeated.” It was merely dormant and was soon afterwards revived, as Mr Tatchell, OutRage! and some Nigerian LGBT activists predicted. The condemnation of Mr Tatchell and OutRage! by a number of African LGBT activists in 2007 was signed by people who did not know Mr Tatchell and OutRage! and who had never had any connection with them. They were therefore not making an informed judgement based on their personal experience. The letter of condemnation resulted from untrue gossip spread by one person who was waging a sectarian political vendetta. All of the African LGBT activists who have worked with Mr Tatchell and OutRage! refused to sign it.

We accept that Peter Tatchell was one of the first LGBT campaigners to reject a western-centred approach to LGBT human rights and, from the early 1970s, to campaign for LGBT human rights universally and internationally, not just in Britain. He has worked in solidarity with many LGBT activists in the global south, acting to support, empower and publicise their freedom struggles, including J-Flag in Jamaica, GALZ in Zimbabwe, Iraqi LGBT in Iraq, Blue Diamond Society in Nepal, OLGA and GLOW in South Africa, the Persian Gay and Lesbian Organisation, Iranian Queer Rights Organisation and Iranian Queer Railroad in Iran, to name just a few. In the UK, he has worked with, and has been supported by, Muslim and black rights campaigners, including Adnan Ali, Valerie Mason-John and Ali Hili, who are cited favourably in the same chapter of the book that condemns Mr Tatchell. Indeed, Mr Hili has been a long-standing member of OutRage! and its Middle East spokesperson – yet the authors did not mention this in their citation of his work for Iraqi LGBT.

Several UK LGBT black and Asian groups have worked and / or continue to work with Mr Tatchell and OutRage!, including the Black Gay Mens‟ Advisory Group, Black Lesbians and Gays Against Media Homophobia, Gay Uganda (UK), Iraqi LGBT (UK) and the Naz Project. We accept that Mr Tatchell has never criticised Muslims in general, only Muslim fundamentalists – in the same way that he has also criticised all other forms of religious fundamentalism, Christian, Judaist and so on. In fact, his criticisms and protests against Christian fundamentalism have been far more numerous and robust than those challenging fundamentalist Muslims. The insinuation that he is anti-Muslim is untrue. He has been in dialogue with Muslim community and faith leaders for many years. He is on record as condemning anti-Muslim prejudice and defending Muslims.

Uppdatering 1.

Felaktig kritik riskerar gynna sd.

Att som en del inom RFSL och Anna-Maria Sörberg felanvända ordet islamofobi och kalla personer det som inte är det orsakar två problem. Främst givetvis att en del inte vill framföra berättigad kritik mot intolerans, homofobi, antisemitism och sexism bland en del muslimer. Trots att intolerans med kraft ska bekämpas oavsett om den kommer från muslimer, kristna eller någon annan grupp.

Ett annat problem med den typen av felaktig kritik är att det riskerar att legitimera de som verkligen är islamofober som Sverigedemokraterna och deras ungdomsförbund Sdu, Dansk folkeparti, British nationalist party etc. Folk kan resonera som att om människor som Tatchell, välkänd för sitt engagemang för mänskliga rättigheter, kallas islamofob kan samma kritik mot partier som sd inte vara seriös den heller.

C föreslås bll för månggifte.

Centerpartiet ska i vår anta ett nytt idéprogram. Ordförande för den grupp som lämnat ett förslag till sådant är Per Ankarsjö, kommunalråd i Stockholm. Bland övriga ledamöter finns Fredrick Federley, öppet HBT och riksdagsledamot samt Karl-Erik Olsson, f.d. jordbruksminister. Programförslaget har blivit omdebatterat för att vara närmast nyliberalt och fått både beröm och kritik.

Först måste det förtydligas att några nya förslag inom HBT-politiken har c inte i sin skiss till nytt idéprogram. Och det kanske är väntat, konkreta reformer framförs sällan i den typen av dokument. Det jag dock saknar i ett program som betonar individens frihet är att principen om könsneutralitet ska gälla när det gäller lagar och sociala rättigheter. Ännu blir lesbiska diskriminerade när det gäller lagen om föräldraskapspresumtion. Ännu blir män (homo, hetero, bi) i de flesta kommuner diskriminerade när det gäller möjlighet att få skyddat boende om hans partner använt våld och hotat honom. 

Transpersoner borde bli omnämnda tillsammans med män och kvinnor.

C har haft heteronormativa problem när det gäller debatten om porr och har det ännu när det gäller våld i nära relationer och sexköpslagen. Precis som övriga riksdagspartier. Det är därför befriande att heteronormativa resonemang som att "porr, prostitution etc. är kvinnoförtryck" inte är med i programförslaget. Att sedan det finns en jämställdhetsaspekt som en av flera förklaringar till att en del far illa inom branscherna måste givetvis förtydligas men aldrig genom heteronormativa generaliseringar.

Diskriminering hindrar människor från att förverkliga sin fulla potential, därför kan diskriminering aldrig accepteras. Alla människor har samma grundläggande rättigheter. Oavsett kön, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, funktionsnedsättning, religion eller etnicitet är alla lika värda. Centerpartiet accepterar inte att människor förminskas och begränsas av diskriminerande strukturer, oavsett om de är formella eller informella.

Det är glädjande att c i princip inte rangordnar de olika grunderna till diskriminering som finns i nuvarande lagar. Förutom jämställdhetsaspekten som får egna stycken. Där borde dock även transpersoner bli omnämnda istället för bara "kvinnor och män" som i nuvarande förslag.

Centerpartiet anser att en människas frihet i grunden endast kan begränsas av hänsyn till andra människors lika rätt till frihet. Alla människor ska ha rätt att göra egna livsval så länge de inte skadar någon eller begränsar andra människors frihet. Grundförutsättningen är att människor har makten över sitt eget liv.

Gåta att c som "frihetsparti" inte vill tillåta att både sperma och äggceller blir donerade.

Det är vällovligt att c värnar individens frihet (även om jag tycker fokus på det sociala ansvaret borde vara tydligare i programförslaget) men då är det ju en gåta att c ännu inte blivit positiv till att både äggceller och sperma ska kunna bli donerade vid IFV-behandlingar. Vem skulle skadas av det? För lesbiska kvinnor i en samkönad relation är det oftare ett problem än för andra eftersom sperman då givetvis måste vara donerad men den kvinna som ska bli inseminerad kanske är infertil.

Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.

Polyamorösa människor är folk som kan bli förälskade i flera personer åt gången och som ibland vill leva med flera i en relation. Den typen av människor finns i alla grupper oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet, ålder etc även om de flesta aktivisterna i gruppen är yngre. Det som folk i polyrörelsen ofta vill är att få sina relationer juridiskt erkända. Jag har haft kontakt med några av dem och frågat om de vill tillåta månggifte. De flesta av dem har svarat nej, det fattar hur kontroversiell en sådan reform är. 

C bör bli för utreda att barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare.
Månggifte är i grunden en liberal reform, att låta folk göra vad de vill så länge det inte skadar någon annan. Men det finns en jämställdhetsaspekt. Skulle vi tillåta det så kommer nog få idag gifta sig med flera människor, det sociala tabut är ännu tydligt. Risken är att det nästan bara skulle bli ultrakonservativa muslimer som skulle göra det, en man gifter sig med flera fruar. De flesta muslimer jag talat med i Sverige tar dock avstånd från sånt. 

Det folk i polyrörelsen däremot ofta vill, de jag talat med, är att det startas en utredning om att tillåta att barn ska kunna få flera vårdnadshavara än två om en domstol bedömer det vara till barnets bästa. Det kan handla om ett bögpar och ett lesbiskt par som tillsammans skaffat men även folk i polyrelationer som vill ge barnet ökad juridiskt trygghet. Många i polyrörelsen är också för att sambolagen ska kunna gälla för flera än två personer. Och jag tror själv det är där, i svensk kultur, man ska ha ingången. Det finns ingen opinion i Sverige idag för månggifte men däremot tror jag toleranta politiker från höger till vänster borde kunna enas om att göra det lättare för de som vill slippa tvåsamhetsnormen. 

Det är individer som har rättigheter i en demokrati, inte kulturer.

V och mp vill, precis som bl.a. RFSL, tillåta att barn får fler än två vårdnadshavare, s är för att utreda det men alla borgerliga partier även c är emot en sådan utredning. Jag beklagar det. Jag håller med sossarna där, det är inte givet det är en bra reform, det kan ge ännu värre vårdnadstvister, men låt oss utreda det. Och kanske så småningom vi kan få en antalsneutral sambolag, baserat på att folk skickar ett avtal till någon myndighet om att de vill få sin relation registrerad som det. Kan förslaget om månggifte (även om det inte blir en del av det nya idéprogrammet få c som första borgerliga parti positiv till att utreda om barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare har man vunnit en del i kampen för ett friare liberalare samhälle.

Vi lever i dag i ett mångkulturellt samhälle. Det är en styrka.

Er intention är säkert positiv men i ett demokratiskt land med respekt för mänskliga rättigheter är det individer och inte kulturer som har rättigheter. Bättre vore att förtydliga att ni ser positivt på att det finns en etnisk mångfald i Sverige. Att oreserverat hylla mångkultur kan leda till acceptans av saker som vi vanligen aldrig skulle tillåta bland etniska svenskar. C borde förtydliga att vissa mänskliga rättigheter som jämställdhet mellan könen, HBT-personers rättigheter, barns rättigheter att slippa bli agade, ungdomars rätt att fritt få välja partner oavsett vad deras föräldrar tycker ska gälla alla här oavsett etniskt ursprung. Att ducka i den debatten är bara fegt. 

Kraftigt bantad offentligt sektor riskerar verksamheter som riktar sig till HBT-personer.

Till sist en kommentar som inte har direkt koppling till HBT-aspekten, däremot indirekt. Skattenivån och den offentliga sektorns storlek. Som socialliberal är jag principiellt positiv till sänkta skatter men även till social trygghet. Jag är för att på sikt skattenivån till ca 40 % av BNP  (idag är nivån ca 45 %). Min bedömning är att den borgerliga regeringen och dess fyra partier, inofficiellt, har samma mål. Skulle c anta programförslaget tolkar jag det som att målet är en betydligt lägre skattenivå, kanske 25-30 %, ungefär som i USA. Andra delar av programförslaget är att skatter oftare ska avgöras på regional nivå, det finns även argumentering för grundtrygghet.

Mat, kläder, tak över huvudet och vård i händelse av sjukdom är exempel på nödvändigheter som alla ska ha rätt till. Därför finns det skäl att på politisk väg garantera ett skyddsnät och en grundtrygghet för alla människor.... Centerpartiet strävar efter ett plattare skattesystem, med låga marginalskatter, som gynnar drivkrafterna bakom samhällets välstånd.... Centerpartiet anser därför att staten bör vara så liten som möjligt.... Därför behöver både skattebaser och lagstiftning regionaliseras eller kommunaliseras.

Ska skattemedel användas för att betala operationer i samband med juridiska könsbyten?

Att vara för en skattenivå på 25-30 % är givetvis en legitim åsikt (även om jag inte delar den). Dock är det viktigt att konstatera att det idag bedrivs av skattemedel (helt eller delvis) betalda verksamheter riktade mot folk från HBT-gruppen eller delar av den. Det handlar om statsbidrag till HBT-föreningar, om kommunalt stöd till HBT-festivaler, projekt för säkrare sex, att kostnader för hormonbehandlingar och operationer av transsexuella som vill operera sin kropp betalas av skattemedel, fritidsställen för unga HBT-personer. Är det här "grundläggande uppgifter för offentliga sektorn? Oavsett vad ansvariga för programförslaget tycker om det är risken att de offentliga bidragen försvinner till sådana verksamheter om offentliga sektorn ska bantas kraftigt. Och om skattenivån regionaliseras blir det ännu mer upp till regionala politikers välvilja (och kunskapsnivå om HBT) som avgör om verksamheterna blir kvar.

Givetvis kan en kraftigt bantad offentlig sektor också gynna delar av HBT-gruppen som får mer självbestämmande över sina tillgångar och möjligheten att starta privata gayställen kanske ökar. Jag vill dock att ni beaktar den här aspekten innan ni eventuellt avgör om ni vill ha ett "systemskifte" till en skattenivå som i USA eller något däröver. I ett samhälle nästan utan homofobi och transfobi minskar givetvis behovet av "särlösningar" som verksamhet riktade till HBT-gruppen eller delar av den men där är vi definitivt inte ännu. Samma resonemang gäller givetvis för en del offentlig verksamhet som riktas främst till etniska minoriteter.


Uppdatering 1.

Intressant debatt mellan författaren Jonas Gardell och socialdemokratiska politikern Sven Britton i Svenska Dagbladet. Jag tycker Brittons första artikel var något bagatelliserande av problemen för homosexuella på 1980-talet. Gardell kontrade bra mot det och slutrepliken idag har Britton nyanserat sig.

Årets HBT och hetero.

Tidningen Qx har sedan flera år haft sin Gaygala där folk kan nominera människor till olika priser som Årets homo/bi/trans, Årets hetero, Årets gayställe etc. När Qx gaygala första gången sändes i TV, måste väl varit för ca 10 år sedan, var det ett viktigt statement. Homo-HBT-kultur hade nått en viss folklighet.

Senaste åren har dock både evenemanget som Qx som tidning blivit mer kommersiella. Tolka mig rätt. Som liberal försvarar jag rätten att vara kommersiell. Men när nominerade för årets hetero blir någon vars enda prestation är att hen varit med i TV och sagt "jag gillar HBT-personer" i någon intervju då kanske man kan tycka att Qx gaygala spelat ut sin roll.

Men så händer något i år. Jag kanske ska, för första gången, rösta till det där spektaklet. För jag har tydliga åsikter om vem som ska bli Året homo/bi/trans respektive Årets hetero.

Om vi börjar med årets HBT-person hävdar jag att Jonas Gardell slår ut alla konkurrenter. Han har fått heterosexuella män att gråta till en TV-serie om hans bokserie Torka aldrig tårar. När en bög förlorar sin partner. Han har förmodligen gjort mer för att lyfta hiv som samtalsämne än 10 års statliga kampanjer gjort-.

När det gäller Årets hetero är det enligt mig lika tydligt. Ingen händelse var viktigare för HBT-kampen internationellt än att Barack Obama blev omvald. Ingen tidigare president i USA har varit så tydlig i sin HBT-vänlighet än Obama. Han har fått igenon att öppet homosexuella och bisexuella ska få jobba i USA:s försvar och blivit offentligt för en könsneutral äktenskapslag. En del HBTQ-aktivister i USA har, med rätta, varit otåliga och besvikna för att han inte gjort det tidigare. Men man måste också förstå att han varit pressad av de flesta i USA-högern om att han är "en vänsterextremist". Det positiva var att han vågade framföra sitt meddelande före ett val, inte efter.

Bilden till den här bloggposten är så symbolisk att det nästan är absurt. Obama är på den plats där Rosa Park satte sig 1954, en plats reserverad för vita. Hennes civila olydnad startade den rörelse som så småningom ledde till avskaffandet av rassegregerande lagar i sydstaterna. Det är från Henry Ford Museum i Dearborn i delstaten Michigan.

Rosa Park kunde nog inte ens drömma om att landet så småningom skulle få en mulatt som president (Obama är inte mer svart än han är vit, han har föräldrar från vardera hudfärgen, men att han kallas svart både av rasister och en del "PK-människor" visar att vit hudfärg är normen och mulatter som Obama definieras som svarta).

Men Obama sitter inte på bilden och ser glad ut. Han ser beslutsam ut men också ledsen. Kanske för att han vet om att rasism och homofobi ännu är en bister verklighet i alla länder. Han är synnerligen kontroversiell i USA. De flesta som ogillar honom gör det p.g.a. hans politik, de är inte rasister. Men motståndet har, av en del,, kryddats med en dos av rasism och även islamofobi (många tror han är muslim trots Obama tydligt är kristen).

Även i Sverige finns det som bekant intolerans. Där alla muslimska och många kristna samfund är homofientliga. Där f.d. ledande politiker i ett riksdagsparti tycker sig har rätt att säga till någon "det här är inte ditt land". Och där ordföranden Jimmie Åkesson i samma parti mumlar när han blir intervjuad om det, "jag kan inte ta ställning eftersom jag inte vet vad som hänt innan"-

När Rosa Parks satte sig på "fel sida" av bussen 1954 markerade hon att det också var hennes land. Må vi alla göra detsamma 2013. Att vi alla oavsett sexuell läggning, könsidentitet, kön, etnicitet, religion, funktionshinder, ålder etc. ska bli bemötta med samma respekt juridiskt och socialt.

Jag önskar mina bloggbesökare Gott nytt år.

Ledsen.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Jag tror det var i somras. En intervju om f.d. ordförande i Socialdemokraterna, Håkan Juholt. En anonym bekant till honom berättade till tidningen att Juholt ännu var "riktigt ledsen" för det som hänt när han tvingades avgå från sin post. Jag vill först förtydliga att Håkan Juholt förmodligen är den sämste ordförande s någonsin haft. Som politiker förtjänade han att avgå. Men det finns en människa också. Vi glömmer lätt bort det. Och jag förstår, mänskligt, att Juholt ännu är "riktigt ledsen".

För några år sedan debatterade jag med en transperson på en site. Hen var besviken att RFSL inte gjort något för transpersoner. Vederbörande mådde dåligt. Jag är verkligen inte någon som alltid försvarar RFSL, tvärtom. Föreningen förtjänar lika ofta skarp kritik som beröm. Men jag redovisade en del vad RFSL gjort för transpersoner sedan föreningen började jobba för gruppen 2001. Men vår konflikt bara förvärrades. När transpersonen lämnat debatten var jag konfuderad. Jag hade verkligen försökt bemöta hen med respekt och redogjort sakligt för vad RFSL gjort.

En annan människa på siten sa då att hen "kanske inte behövde en föreläsning utan tröst". För mig blev det en tankeställare. När vi möter folk på internet eller IRL vad är det som de egentligen har för budskap. När arbetslösa berättar att den borgerliga regeringen inte gjort något för dem, eller arbetslösa om det skulle bli en s-regering, så kanske de inte främst vill höra vilka arbetsmarknadspolitiskt åtgärder som regeringen infört eller planerar. Kanske de bara behöver tröst. Och hopp.

Människor är ibland "riktigt ledsna". Varenda en av oss. Då duger bara tröst och hopp. Kan vi ge det?

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

HBT-kultur. Svikaren - Katarina Wennstam.

Svikaren (2012)  av Katarina Wennstam är en roman om en välkänd (påhittad) fotbollsspelare som hittas mördad. Först riktas misstankarna tydligt åt ett håll. Han har tidigare bytt lag bland Stockholmsklubbarna och efter det blivit närmast hatad av en del. Men det är något som inte riktigt stämmer. Först är det närmast en intuition, våldet är för brutalt för att "bara" handla om en svikna fotbollsfans. Så småningom riktar intresset mot vem spelaren var privat.

Katarina Wennstam försöker göra en roman. Men lika ofta blir det en politisk pamflett. Mot sexism, homofobi och intolerans. Hon har säkert goda intentioner. Och det är tydligt att hon har skaffat sig information om hur det är att leva dolt som homosexuell. Och boken är ibland spännande.

Men trots det finns det en "PK-varning". Inte så att Wennstam väjer för "svåra" saker som att homofobi även finns bland invandrare eller bland en del homo-bisexuella själva (internaliserad homofobi) men det är en präktig attityd som drar ner boken litterärt. Det är svårt att förena skönlitteratur med tydliga (icke-poetiska) politiska budskap. För några år sedan kollade jag Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Och där fanns samma "PK-varning". Men Stieg Larsson lyckades hamna på "rätt sida". Hans bok blev trovärdig. Wennstams hamnar nog på "fel sida". Men är trots det inte ointressant". Ni som vill följa en aktuell debatt om homofobi i skönlitterär form är det en bra bok.

Kritik mot övervakningssamhälle.

Några som ofta lyckats är min favoritgrupp Pet shop boys. I sin låt Integral (Youtube) är de skoningslöst ironiska mot den övervakningsmentalitet i Europa som nått allra längst i deras hemland Storbritannien. Men också mot den attityd där socialdemokratiska Labour och konservativa Tory senaste 10 åren tävlat om vem som är för den mest restriktiva invandringspolitiken.

If you've done nothing wrong
You've got nothing to fear
If you've something to hide
You shouldn't even be here

You've had your chance
Now we've got the mandate
If you've changed your mind
I'm afraid it's too late

I ett Sverige där en del sd-politiker springer omkring med järnrör och sprider främlingsfientlighet och enligt deras nye rättspolitiske talesperson vill skärpa övervakningen kan det här tillämpas på Sverige december 2012. Sd-politikerna tar upp viktiga problem, och deras ordförande Jimmie Åkesson är skicklig oavsett vad man tycker om hans åsikter, men har sällan verkliga lösningar.

Som "politiskt dokument" håller Pet shop boys-låten. Mer tveksamt är om Wennstams bok håller.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Bloggfabriken startar igen. Helds HBT-nyheter 2.0.

Det är ovant att vara inne i fabriken igen. Helds HBT-fabrik. Slår på strömmen. Kollar maskinerna. Jo, allt är kvar som förut. Det har varit en välbehövlig paus senaste veckorna då jag helt kopplat bort bloggandet. Och egentligen hela hösten då mitt engagemang i princip försvann för att rapportera om HBT-relaterade nyheter inom politik och kultur. Så blir det lätt när man jobbat mycket intensivt för något i flera år.

Men nu startar det igen. Det kommer inte bli i samma tempo som för några år sedan. Å andra sidan har jag en annan distans till bloggen än när jag startade den 2009. Jag har bevisat att jag kan nå ut och påverka. Nu gör jag det bara för att det är kul. Och för att jag är engagerad för HBT-rättigheter.

Redan ikväll blir det en bokrecension.

Om jag så småningom ska starta mina HBT-nyhetsbrev avgör jag i början av 2013.