Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på....
känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att
hantera. Varenda en av oss.
Jag tror det var i somras. En intervju om f.d. ordförande i Socialdemokraterna, Håkan Juholt. En anonym bekant till honom berättade till tidningen att Juholt ännu var "riktigt ledsen" för det som hänt när han tvingades avgå från sin post. Jag vill först förtydliga att Håkan Juholt förmodligen är den sämste ordförande s någonsin haft. Som politiker förtjänade han att avgå. Men det finns en människa också. Vi glömmer lätt bort det. Och jag förstår, mänskligt, att Juholt ännu är "riktigt ledsen".
För några år sedan debatterade jag med en transperson på en site. Hen var besviken att RFSL inte gjort något för transpersoner. Vederbörande mådde dåligt. Jag är verkligen inte någon som alltid försvarar RFSL, tvärtom. Föreningen förtjänar lika ofta skarp kritik som beröm. Men jag redovisade en del vad RFSL gjort för transpersoner sedan föreningen började jobba för gruppen 2001. Men vår konflikt bara förvärrades. När transpersonen lämnat debatten var jag konfuderad. Jag hade verkligen försökt bemöta hen med respekt och redogjort sakligt för vad RFSL gjort.
En annan människa på siten sa då att hen "kanske inte behövde en föreläsning utan tröst". För mig blev det en tankeställare. När vi möter folk på internet eller IRL vad är det som de egentligen har för budskap. När arbetslösa berättar att den borgerliga regeringen inte gjort något för dem, eller arbetslösa om det skulle bli en s-regering, så kanske de inte främst vill höra vilka arbetsmarknadspolitiskt åtgärder som regeringen infört eller planerar. Kanske de bara behöver tröst. Och hopp.
Människor är ibland "riktigt ledsna". Varenda en av oss. Då duger bara tröst och hopp. Kan vi ge det?
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Jag tror det var i somras. En intervju om f.d. ordförande i Socialdemokraterna, Håkan Juholt. En anonym bekant till honom berättade till tidningen att Juholt ännu var "riktigt ledsen" för det som hänt när han tvingades avgå från sin post. Jag vill först förtydliga att Håkan Juholt förmodligen är den sämste ordförande s någonsin haft. Som politiker förtjänade han att avgå. Men det finns en människa också. Vi glömmer lätt bort det. Och jag förstår, mänskligt, att Juholt ännu är "riktigt ledsen".
För några år sedan debatterade jag med en transperson på en site. Hen var besviken att RFSL inte gjort något för transpersoner. Vederbörande mådde dåligt. Jag är verkligen inte någon som alltid försvarar RFSL, tvärtom. Föreningen förtjänar lika ofta skarp kritik som beröm. Men jag redovisade en del vad RFSL gjort för transpersoner sedan föreningen började jobba för gruppen 2001. Men vår konflikt bara förvärrades. När transpersonen lämnat debatten var jag konfuderad. Jag hade verkligen försökt bemöta hen med respekt och redogjort sakligt för vad RFSL gjort.
En annan människa på siten sa då att hen "kanske inte behövde en föreläsning utan tröst". För mig blev det en tankeställare. När vi möter folk på internet eller IRL vad är det som de egentligen har för budskap. När arbetslösa berättar att den borgerliga regeringen inte gjort något för dem, eller arbetslösa om det skulle bli en s-regering, så kanske de inte främst vill höra vilka arbetsmarknadspolitiskt åtgärder som regeringen infört eller planerar. Kanske de bara behöver tröst. Och hopp.
Människor är ibland "riktigt ledsna". Varenda en av oss. Då duger bara tröst och hopp. Kan vi ge det?
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar