Bekänn färg om transsexuellas situation, Hägglund!

Äntligen har Socialstyrelsen överlämnat sitt förslag till ny frihetlig könstillhörighetslag till regeringen. Alltså den lag som reglerar juridiska könsbyten för människor som är transsexuella. Imorgon, 10 juni, ska socialminister Göran Hägglund (kd) i riksdagen debattera nuvarande föråldrade könstillhörighetslag.

31 maj publicerade Socialstyrelsen på sin hemsida sitt pressmeddelande där bl.a. följande framfördes.

Det är inte acceptabelt att en person måste vara ogift och steril för att kunna få en ny könstillhörighet fastställd. Lagen är föråldrad och bör därför ändras på flera punkter, anser Socialstyrelsen i en skrivelse till regeringen.

Förra året presenterade Socialstyrelsen en kartläggning av vården för transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar. Den hade gjorts av före detta riksrevisorn Karin Lindell på uppdrag av myndigheten.

–Syftet med utredningen har varit att ta fram konkreta förslag på hur insatser till transexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar ska förbättras. Vi vet att vården idag är ojämlik och att en del patienter känner sig kränkta i kontakt med vården, säger projektledaren Linda Almqvist.

Utredningen pekade bland annat på att dagens lagstiftning i många avseenden är föråldrad. Idag måste till exempel personer som är gifta skilja sig för att få en ny legal könstillhörighet. Kravet på sterilisering står heller inte i överensstämmelse med rekommendationerna från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter från 2009. Enligt dessa ska inte sterilisering krävas för att patienter ska kunna fastställas en ny könstillhörighet.

Drygt 100 remissinstanser har getts möjlighet att lämna synpunkter på utredningen som nu överlämnas till regeringen. Socialstyrelsen föreslår i en särskild skrivelse att lagen om fastställande av könstillhörighet ses över och ändras på flera punkter:

• Kravet på att man ska vara ogift för att kunna byta könstillhörighet ska tas bort.

• Kravet på att den som ansöker om att ändra könstillhörighet ska vara steriliserad ska tas bort.

• Även utländska medborgare ska kunna beviljas ändrad könstillhörighet om han eller hon varit bosatt i minst ett år i Sverige.

–Det har gått 40 år sedan den här lagen kom och det finns all anledning att se över den, säger Lars-Erik Holm, som är Socialstyrelsens generaldirektör.

I utredningen föreslås även att Socialstyrelsen tillsammans med hälso- och sjukvården tar fram nationella vårdprogram, kunskapsöversikter och förbättrad patientinformation. Ett annat förslag är att landstingen måste samverka regionalt kring specialistteam för utredning och vård av transsexuella.

–Detta är frågor som Socialstyrelsen prioriterar. Det blir en viktig uppgift för oss under 2011 och 2012 att genomföra de här förslagen. Det kan aldrig vara acceptabelt att vården och behandlingen påverkas av vem man är, säger Lars-Erik Holm.

Absurt att "han" definierar varje människa i ett lagförslag 2011.

Socialstyrelsens officiella förslag till den borgerliga regeringen kan du läsa här. I princip håller jag helt med Socialstyrelsens bedömningar. Men en invändning har jag faktiskt. I det nya förslaget behåller man ordet "han" om de människor som vill byta kön juridiskt.

Den som upplever att han tillhör annat kön än det som framgår av folkbokföringen och sedan avsevärd tid uppträder i enlighet härmed samt måste antagas även framdeles leva i sådan könsroll kan efter egen ansökan få fastställt att han tillhör det andra könet.

Kursiveringarna av "han" har jag gjort för att tydliggöra att det i ett förslag 2011 ännu är "default" att någon människa är en man. Jag ska kanske inte vara för hård mot Socialstyrelsen, de har inte fått i uppdrag att göra språkliga förändringar. Men jag hoppas verkligen att den borgerliga regeringen ändrar "han" när de senare ska lämna sin proposition. Det blir närmast absurt komiskt (och tragiskt) att det i ett förslag till ny könstillhörighetslag används könsbestämda pronomen som förväntas gälla för varje människa.

Jag kräver inte att "hen" ska användas i lagboken, men det minsta man kan begära är att "han eller hon" är med och att det inte tas för givet att varje människa är man.

Imorgon, 10 juni, ska socialminister Göran Hägglund debattera könstillhörighetslagen i riksdagen. Det eftersom öppet homosexuella riksdagsledamoten Marianne Berg (v) lämnat en interpellation (flera frågor) till ministern.

De tre konkreta frågorna i interpellationen är följande.

1. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att modernisera lagen om fastställande av könstillhörighet?

2. Kan socialministern ange en tidsplan för det fortsatta beredningsarbetet med könstillhörighetsutredningen?

3. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att förbättra situationen för människor som önskar genomgå könskorrigerande behandling?

Kompakt stöd för frihetlig könstillhörighetslag.

Förmodligen hänvisar Göran Hägglund i sitt svar att han först ska läsa remissvaren till Socialstyrelsens förslag. Men nu är det så väl, Göran, att jag redan kollat igenom alla remissvar. Och redan för flera månader sedan skickade jag infon till dig och andra kd-politiker.

Ingen remissinstans av de 70 har några invändningar emot förslaget att avskaffa kravet att någon måste vara ogift för juridiska könsbyten.

Av remissinstanserna är 1 negativ, Västerbottens läns landsting, och 2 tveksamma, Västra Götalands region och Sahlgrenska akademin, till att avskaffa kravet att vara svensk medborgare för att få byta kön juridiskt.

Av remissinstanser är 1 negativ, Västerbottens läns landsting, och 3 tveksamma, Västra Götalands region, Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska sjukhuset, till att avskaffa kravet att vara steriliserad för att få byta kön juridiskt.

Av remissinstanserna är 1 tveksam, Västra Götalands region, till att tillåta transsexuella att spara könsceller för att efter operationen kunna bli biologiska föräldrar.

Några av de remissinstanser som ger tydligt stöd åt de fyra reformerna, avskaffa kraven att vara ogift, svensk medborgare och steriliserad och att tillåta sparande av könsceller: Svenska kommuner och landsting. Stockholms läns landsting, Landstinget Östergötland, Landstinget Västmanland, Karolinska universitetssjukhuset, Svensk förening för transsexuell hälsa, RFSL, RFSL-Ungdom, Transföreningen FPES, Ungdomsstyrelsen, RFSU och DO.

Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet är för att avskaffa kraven att någon måste vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få byta kön och att tillåta transsexuella att spara könsceller.

Imorgon, fredag, är det dags att även Göran Hägglund (kd) och hans parti bekänner färg.

Är även transsexuella dina medmänniskor? Du som är ordförande för ett parti som har som slogan "ett mänskligare samhälle". Och om transsexuella är dina medmänniskor vad får det då för konsekvenser för din attityd till de absurda krav som ännu är kvar i könstillhörighetslagen?

Uppdatering 1.

Dagens Nyheter har en artikelserie om "mansrollen". Även om den här typen av artiklar ofta är heteronormativa är de ibland intressanta. Men något som glöms är att gayrörelsen genom sina framsteg och påverkan i samhället även haft betydelse för mansrollen. När homofobin minskar ökar utrymmet även för heterosexuella män när det gäller könsroller.

Låt män och kvinnor visa rumpan!

Bilden till den här bloggposten är från avslutningsfesten för HBTQ-festivalen i Göteborg. HBT-siten Qx har en artikel om evenemanget. Redan efter några timmar har de negativa reaktionerna vällt in till Qx redaktion. Politiker från s, fp, c, mp, v och fi har officiellt på bloggar berättat hur skamligt det är att ett HBT-evenemang på sin officiella efterfest hänsynslöst utnyttjar unga män att klä av sig och bli sexualiserade. "Vi är emot sexualiseringen av män".

Nej, det här är givetvis inte sant. Eller jo, möjligen har någon pryd människa kontaktat Qx om bilderna. Men om det varit en ung kvinna på bilden, och de flesta i publiken varit hetero, hade de inte kallats pryda av en del, utan "engagerade emot sexualiseringen av kvinnor".

Patriarkala strukturer påverkar ofta heteroporren.

Till viss del kan jag förstå skillnaden i reaktioner. Traditionellt har kvinnor oftare än män reducerats till att bara vara objekt. Men det här visar också att det inte är strippande eller lättkläddhet i sig som måste vara ett problem utan de ojämställda strukturerna i samhället. Samma sak gäller pornografi. Det är inget fel i sig, om människor inte far illa av att medverka. Problemet är istället att samhällets patriarkala strukturer ofta (men inte alltid) påverkar heteroporren.

Ibland handlar det om överdriven politisk korrekthet. Vissa politiskt engagerade accepterar saker (som strippande) bland HBT-personer som de aldrig skulle gjort om det varit inför en heteropublik. Samma bristande logik och ängslighet som när en del politiker accepterar saker (typ nationalism) bland invandrare som de inte accepterar bland etniska svenskar.

Istället bör politiker jobba för principer, och de ska gälla för alla i samhället. Minoritetsgrupper ska varken bli positivt eller negativt särbehandlade.

Kul kolla strippande män.

Själv har jag kollat strippande män. Inte så att jag besökt strippklubbar, tycker inte det är värt pengarna. Men på gaydiscon har det ibland (sällan) varit strippande. Och jag har inte gått därifrån. Tvärtom har det varit ganska kul att kolla showen. Med vilken rätt har jag då att fördöma någon heterokille om han tycker det är kul att kolla showen när någon kvinna strippar?

Visst ska vi i HBT-rörelsen jobba emot patriarkala strukturer. Och visst ska vi vara medvetna om att även folk som är engagerade i bögporr eller strippar på gayställen riskerar att fara illa. Men jag är mycket negativ till den moralism som återigen blivit vanlig i Sverige de senaste 10 åren. Radikalfeminister och konservativa kristdemokrater engagerar sig emot strippande och porr och ängsliga politiker från diverse riksdagspartier följer efter.

Det är inget fel för någon, man eller kvinna, att visa rumpan på en fest. Om vederbörande är vuxen och inte själv mår dåligt av det. Och om det är i ett samhälle som har som ambition att vara jämställt där varje människa förtjänar respekt.

Uppdatering 1.

Givetvis är vi i Sverige privilegierade när vi kan fokusera på debatter om strippklubbar är rätt eller fel. Andra länder har betydligt allvarligare problem. Som Libyen där det rasar ett inbördeskrig sedan flera månader. Och där homofientlighet är vanligt på båda sidor i konflikten.

Alliansen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har enats om fortsatt svenskt engagemang för Libyens folk. Positivt eftersom det är viktigt att försöka få bort diktatorn Kadaffi (även om det officiellt inte är syftet). Socialdemokraternas vacklande i vår förtjänar kritik men trots det är det bra med breda uppgörelser inom utrikespolitiken. I Syrien har en lesbisk bloggare kidnappats av diktaturregimen. Det här visar att HBT-rättigheter inte är någon "lyx" eller något "privat" som vissa knökkonservativa debattörer låtsas. Det handlar om liv och död, om trygghet eller misshandel, om att bli respekterad eller nekad jobb.

SCB presenterar idag sin senaste opinionsmätning. Betydligt fler blir tillfrågade än från övriga institut varvid resultatet blir mer tillförlitligt. Opinionssiffor är dock alltid en dagsvara och förändras ofta snabbt. Om resultatet från SCB skulle bli verklighet hade s+mp+v fått egen majoritet i riksdagen eftersom de tre partierna tillsammans får 47,4 % medan övriga partier får 47,3 %. Då är dock kd inte medräknat eftersom det skulle hamna utanför riksdagen med sina 3,8 %. Av erfarenhet vet vi dock att när ett borgerligt parti är så nära 4 %-spärren får det oftast stödröster och hamnar över gränsen för att bli representerat.

De två HBT-negativa partierna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, får tillsammans 9,5 % jämfört med 11,3 % i riksdagsvalet 2010.

Roland Poirier Martinsson ger tokhögern ett ansikte.

Den knökkonservative debattören Roland Poirier Martinsson framför en "kolumn" på ledarplats i Svenska Dagbladet (moderat) "Därför bör inte kd delta i Pride."

Poirier skulle kunnat framfört begåvad kritik mot Prideevenemang. För visst blir det ibland ett fokus på vänsterretorik. Delvis har det att göra med att borgerliga partier och grupper är frånvarande vilket givetvis är deras eget ansvar. Men om festivalansvariga accepterar att vänsterretoriken blir central minskar givetvis intresset bland borgerliga människor att engagera sig. Det riskerar bli en ond cirkel.

Jon Voss, som själv tidigare varit vänsterengagerad och är chefredaktör för HBT-siten Qx, kommenterar situationen i en artikel om HBTQ-festivalen i Göteborg i helgen.

HBTQ-festivalen är onekligen vänsterretoriskt dominerad. Intersektionellt perspektiv (att arbeta med flera maktkritiska perspektiv) behöver inte nödvändigtvis vara vänster (?) men Uppsala Pride med en antikapitalistisk agenda har tveklöst satt tonen för såväl Norrköping Pride som Regnbågskvarteret och såklart Q-festivalen i Göteborg. Några få borgerligt formade seminarier och ett enda borgerligt partis närvaro i Regnbågsparken blev illustrativt. HBTQ-rörelsen är idag en rörelse i radikal vänstersväng. Knappast något att anklaga den brinnande, engagerade queer-vänstern för - men måhända inte helt bra om festivalerna har intresse av att vara inkluderande.

Thomas Martinsson teg om muslimsk homofientlighet från föreningen Tuff i Göteborg.

Bara ett borgerligt parti, Folkpartiet, engagerade sig vid HBTQ-festivalen i Göteborg. Från en annan Qx-artikel.

På Götaplatsen höll HBTQ-kommunalrådet Thomas Martinsson (mp) tal och tog avstånd från och varna för de krafter som vill sätta muslimer mot hbtq-rörelsen.

Det håller jag med om. Men det hade också varit positivt om Thomas Martinsson faktiskt tydligt protesterat emot när muslimska föreningen Tuff i Göteborg tidigare i vår bjöd in en människa som argumenterar för dödsstraff för homorelationer. Tuff får tydligen kommunala bidrag och Thomas Martinsson har en skyldighet att offentligt reagera som HBTQ-kommunalråd., Även RFSL-Göteborg teg fegt i den debatten. Kaj Heino tog i det tal som är publicerat på föreningens hemsida upp homofobi i kyrkor - men inte i moskeer. Trots att alla muslimska samfund i alla länder är homofientliga enligt de islamologer jag haft kontakt med medan relativt många kristna samfund nu blivit hyfsat homovänliga, om än att de ännu är i minoritet bland kristna samfund.

Tiina Rosenberg teser om höger och vänster håller inte.

De som tiger om muslimsk homofientlighet beter sig fel precis som de som låtsas som att bara muslimer är homofoba.

Tiina Rosenberg har blivit intervjuad av Tasso Stafilidis, som var främste ansvarige för HBTQ-festivalen i Göteborg.

I Regnbågsparkens stora tält var det flera författarsamtal under eftermiddagen.
Tiina Rosenberg... intervjuades av Tasso Stafilidis...

Tiina Rosenberg gick ett steg längre.
- Man borde sänka lönen för de som röstar borgerligt, sa hon. Högersvängen i samhället har skapat en tölpanda och konservatism som inte gynnar oss. Vi måste komma på banan ingen och diskuterar vänsterns och feminismens roll och placera våra frågor i ett fördelningspolitiskt perspektiv.

Jag har följt många HBT-debattörer. Av dem är det få som är så intoleranta själva som Tiina Rosenberg. Hon kräver respekt för sig och för HBT-personer, vilket givetvis är rätt, men har svårt respektera de som har andra perspektiv än hon själv har. Tiina Rosenberg har också en udda syn på samhället. Faktum är att när Sverige var dominerat av vänsterteorier på 1970-talet var HBT-personer extremt socialt stigmatiserade och även många inom vänstern var homofoba. Sedan 2006 då det varit borgerlig regering och där högerteorier dominerar i samhället är nästan alla riksdagspartier HBT-vänliga och flera viktiga reformer har genomförts de senaste åren.

Jag hävdar inte att det faktum att Sverige blivit mer borgerligt gjort samhället HBT-vänligare. Men det motbevisar en del vänstermänniskors teser. När det gäller tölpanda blir det något udda att det kommer från Tiina Rosenberg som när hon besökte en konsert med studentsångare I Lund för något år sedan reste sig och skrek "fuck you, fuck you, fuck you" och lämnade lokalen. Orsaken - att de sjöng en sång som raljerade om vänstern. Det är kanske tur för Tiina Rosenberg att hon inte får löneavdrag får varje dumhet hon framför för då hade hon blivit fattig.

Majoriteten av svenska folket är HBT-vänligt.

Men till Roland Poiriers artikel i SvD (efter denna långa utvikning).

Sådan kritik gör kristdemokrater nervösa. De oroar sig för att den majoritet som dominerar det offentliga samtalet dels ska betrakta kristdemokrater som intoleranta, dels som mindre medvetna om var kulturen befinner sig. (Att det offentliga samtalets dominanter representerar en mycket liten minoritet av opinionen glöms ofta bort.)

Det är en omhuldad teori bland konservativa att hävda att media, som generellt är HBT-vänlig (idag, inte för 20 år sedan) och "politikeretablissemanget" som generellt är HBT-vänligt (idag, inte för 20 år sedan) inte är representativa för majoriteten av befolkningen. Trots att alla opinionsmätningar visar att det i princip alltid varit en tydlig majoritet när principiellt viktiga reformer genomförts. Så var det när partnerskapslagen infördes 1995 och ca 70 % var för den könsneutrala äktenskapslagen 2009.

Saken har inte ett dugg att göra med tolerans eller HBT-frågor. Den gäller den borgerliga attityden till privatliv och politik.

Allt sedan 1900-talets marxister började läsa in attityder till sexualiteten som en del av borgerlighetens förtryck (tvärtemot Karl Marx uttalade åsikt i frågan) har antiborgerliga partier varit som besatta av sex. Det har blivit extremt viktigt att hävda sexualitetens plats i det offentliga rummet, rätten att ägna sig åt det privata inför andra människor, att kräva tolerans för sin förmenta frigjordhet. Följden har blivit att sexualiteten också kraftigt har politiserats.

Borgerligheten tycker tvärtom. Kinky är ok, liksom olika sexuella identiteter. Platsen för dessa uttryck bör dock vara privat. När staten försöker uppfostra oss till en särskild sorts sexuella subjekt, oavsett om det handlar om 1800-talets krav på konformitet eller 2000-talets krav på gränslöshet, tiger borgerligheten sig till sin integritet.

Poirier Martinsson försvanskar historien.

Poirier Martinsson skulle kunna nomineras till "årets historieförvanskare". För "borgerligheten" (och "vänstern") har traditionellt tvärtom varit fixerad vid vad människor gör sexuellt.

Fram till 1944 var samkönade relationer totalförbjudna. Och i riksdagen var det borgerlig majoritet fram till 1932. Att förbjuda sexuella relationer mellan samtyckande vuxna i den egna bostaden är inte något tecken på respekt för privatliv och integritet. Annat än möjligen för någon som är knökkonservativ.

På 1950-talet spred både borgerliga (ca 80 % av pressen tillhörde den gruppen) och socialdemokratiska tidningar kampanjer mot "homosexligor" i samhället. Helt utan orsak givetvis. Var hittar Poirier Martinsson respekten för privatlivet?

Fram till 1978 var det en högre åldersgräns för samkönade relationer än för olikkönade. En 19-årig man kunde alltså ha sex i sin bostad med en 15-årig flicka. Om han däremot hade sex, i sin bostad, med någon 17-årig pojke kunde han bli åtalad. Det parti där minst andel, bara drygt hälften, röstade för ett likställande av åldersgränsen var det borgerliga partiet Moderaterna. Var hittar Poirier respekten för privatlivet?

Fram till 1998 var det tillåtet för arbetsgivare att avskeda folk av orsaken att de hade en partner av samma kön som de hade sex med hemma i sin bostad. Det största borgerliga partiet Moderaterna var emot att förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom arbetsmarknaden (partiet har sedan gjort en helomvändning och är för) Var hittar Poirier Martinsson respekten för privatlivet?.

Liberaler först, inte vänstern, att argumentera för sexliberala attityder.

Sedan var det inte vänstern som först började sprida sexliberala attityder, det var liberaler, politiker med borgerliga värderingar när det gäller ekonomi och annat. På 1960-talet började Folkpartiets ungdomsförbund att tala om homosexuellas rättigheter. Många inom vänstern (och högern) var då ofta pryda (och homofoba) och hade attityden att sexualitet var "en privatsak". Trots att homosexuella blev avskedade från sina jobb och socialt stigmatiserade.

De senaste åren är det främst vänstermänniskor som framfört absurda argument om "sexualiseringen av det offentliga rummet". Men tydligen kan delar av vänstern och Poirier-Martinsson hitta varann här. Jag håller dock med om kritiken att det är hycklande att dels kritisera sexualisering av det offentliga rummet och sedan vara med i lättklädda gayparader. Där är delar av vänstern inkonsekvent.

Borgerligheten och vänstern har hyllat heterorelationer på offentlig plats.

Poirier Martinssons tes att borgerlighetens attityd om "sexuella identiteter" skulle vara "platsen för dessa uttryck bör dock vara privat" är så absurd att att man har svårt att ta det på allvar. Fakta är att borgerligheten (och vänstern) i 100 år hyllat en kultur där olikkönade par ska visa sina kärlek inför varandra offentligt. Genom att gå hand i hand, att konstatera att det är fint när ett ungt par kysser varann på stan etc. Filmer med lättklädda människor, av olika kön, som hånglar med varann har varit accepterat utan problem av de flesta, från höger till vänster, sedan 1970-talet. Men sådant är så vanligt att Poirier Martinsson förmodligen inte reagerar när det händer. Om två bögar kysser varann blir det däremot en "sexualisering".

Vad HBT-festivaler främst handlar om är rätten att vara sig själv - och bli respekterad för det. Att arbeta emot att det ännu är 76 länder som har totalförbud mot homorelationer, några av har dödsstraff för såna relationer. Att hatbrott och diskriminering ännu 2011 drabbar människor i Sverige av en orsak - att de är HBT.

Tiina Rosenberg ger tokvänstern ett ansikte. Roland Poirier Martinsson gör samma sak med tokhögern.

Uppdatering 1.

Integrationsminister Erik Ullenhag (fp) besöker Baltic Pride i Tallinn imorgon.

Pressmeddelande idag från integrationsminister Erik Ullenhag (fp).

I morgon onsdag den 8 juni åker integrationsminister Erik Ullenhag till Tallinn för att delta i Baltic Pride. Han kommer där att medverka som talare i ett internationellt seminarium om möjlighet till partnerskap eller äktenskap för samkönade par - "Gender neutral marriage vs partnership law".

Av riksdagens åtta partier är det sju som tycker att EU ska jobba för att alla medlems- och ansökarländer ska respektera centrala mänskliga rättigheter för HBT-personer som rätten till gayparader, att få byta kön juridiskt, att åldersgränsen ska vara densamma för samkönade och olikkönade par etc. Sverigedemokraterna tvekar dock ännu om det här är något för EU att syssla med. De tycker, med rätta, att de själva ska få hålla torgmöten utan att bli trakasserade. Men tycker inte det är givet att HBT-personer ska ha samma rätt i bl.a. Litauen. Snurrigt. Och avslöjande.

Nytt från den borgerliga regeringens hemsida är också följande.

Den 9 och 10 juni träffas rådet för rättsliga och inrikes frågor i Luxemburg. EU:s migrationsministrar kommer bland annat att diskutera asylfrågor utifrån de reviderade förslag som kommissionen presenterade den 1 juni och som man hoppas ska kunna leda till en gemensam asylpolitik inom EU innan 2012.

Förslaget om en gemensam flyktingpolitik i EU berör givetvis även de som söker asyl för att de är förföljda p.g.a. sin sexuella läggning eller sin könsidentitet. Förhoppningsvis kan unionen enas om ett system som är tydligt och rättssäkert för asylsökande. EU ska inte syssla med sånt som medlemsländerna kan göra lika bra eller bättre. Men just flyktingpolitiken är något som bör bli ett gemensamt EU-ansvar för att fungera hanterligt.

Uppdatering 2.

Riksdagsledamoten Kent Ekeroth (sd) gillar inte Stockholm Pride.

Roland Poirier Martinsson får beröm från ett håll i alla fall, Kent Ekeroth, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, det enda parti som varken vill eller får (av Prideansvariga p.g.a. partiets främlingsfientlighet) vara med vid Stockholm Pride. Ska förtydliga att jag inte använder det här som något "guilt by association". Poirier är inte främlingsfientlig och kanske inte homofob heller. Däremot knökkonservativ och heteronormativ vilket är illa nog.

Kan förresten ingen tipsa Kent Ekeroth om att det enda landet i Mellanöstern som tillåter gayparader och där parlaments talman, Reuven Rivlin, besöker HBT-grupper är Israel. Ultraortodoxa judar har dock protesterat och kallar det bl.a. "en förolämpning mot muslimer". Samma ultraortodoxa grupper som ofta samarbetar med judiska bosättare på ockuperat område. Då begränsas den där sympatin för muslimska palestinier.

Där används muslimer emot HBT-rörelsen när det passar för vissa högerextrema judiska grupper. Här används HBT-personer emot muslimer när det passar för vissa konservativa nationalistiska grupper. Samma grupper som sedan attackerar Stockholm Pride och vill försämra samkönade pars rättigheter till adoptioner och inseminationer.

Uppdatering 3.

Även bloggen Kompassen (som en katolik tydligen är ansvarig för) kommenterar debattartikeln i SvD.

Jag erkänner att jag är emot den homosexuella livsstilen. Men jag är också emot den heterosexuella livsstilen som involverar sex utanför äktenskapet, preventivmedel, otrohet, skilsmässa, en nonchalant attityd mot äktenskapet, en ovilja att skaffa barn och livsförnekande aborter. Men ingen har än så länge kallat mig för ”heterofob”.

Exakt vad är "den homosexuella livsstilen"? Och oj vad förvånad du är att ingen kallar dig heterofob därför att du bara är för heterosex inom äktenskapet medan du blir kallad homofob därför att du vill att homosexuella inte ska ha sex med någon de älskar, varken i eller utanför något äktenskap. Hur kan folk vara så orättvisa mot dig?

Ung vänster accepterar att diskriminera transkvinnor vid tjejmöten?

Tre ungdomsförbund har kongress den här helgen. Tidigare har jag kommenterat Cuf:s stämma och Kdu:s riksmöte. Här granskar jag Ung vänster. En av föreningens avdelningar, Ung Vänster i Uppsala, har lämnat följande principiellt intressanta motion (nr 126) som kommentar till det principprogram som föreningen antar på sin kongress.

Vi ser det som självklart utifrån förbundets feministiska analys att särorganisering ska ske utifrån genus och inte utifrån biologiskt kön, främst utifrån perspektivet att vi ska organisera människor utifrån deras faktiska intressen. Ytterligare något som talar för detta är att varje gång någon som har ett legitimt intresse av att delta i en separatistisk grupp utesluts riskerar vi att skapa en misstro mot vårt separatiska arbete och vår feministiska analys.

Det är viktigt att ha en klar bild av vilka legitima orsaker det finns att utesluta personer från en separatistisk aktivitet. De främsta skälen är som vi ser det att någon som upplevs som en man av omgivningen i ett kvinnoseparatistiskt sammanhang kommer att verka hämmande på diskussionsklimatet samt att, som konstateras i förslaget till principprogram, kvinnor, i egenskap av att vara de som drabbas av patriarkatet, ska vara de som har problemformuleringsrätten på detta område.

Det är mot denna bakgrund självklart så att någon som av den övriga gruppen upplevs vara man inte behöver inkluderas i ett kvinnoseparatistiskt sammanhang men lika självklart ska det vara att alla som av omgivningen upplevs som kvinnor ska vara välkomna och att utgångspunkten ska vara att i tveksamma fall, inom rimliga gränser, hellre fria än fälla.

Vi yrkar:
Att på s.22, rad 15 lägga till ”Eftersom vi inte har en essentialistisk syn på kön är det självklart att denna särorganisering sker efter genus.”

Man skulle ju förvänta sig att ett ungdomsförbund som kallar sig feministiskt och är emot heteronormen borde vara positiv till förslaget (som är försiktigt, argumenteringen är att transkvinnor ska bli "godkända" av övriga). Men istället yrkar föreningens programkommitté avslag på motionen med följande motivering.

Programkommittén delar inte motionärernas problembeskrivning. Vi har en mycket tydlig linje kring separatism – vid de 2 tillfällen då vi ordnar verksamhet enbart för tjejer, får enbart tjejer vara med. Självklart inkluderas då också tjejer som t.ex. föddes med ett manligt biologiskt kön. Det kan också vara värt att konstatera att det i praktiken väldigt sällan uppstår ”tveksamma fall”, så att man inte får en bild av att det är en vanligt förekommande situation. Programkommittén tycker att tillägget är överflödigt.

Det verkar nästan som om programkommittén tycker att de är radikala och generösa för att kvinnor som fötts med ett manligt biologiskt kön (och sedan opererat sig) ska få vara med. Men det är väl något som måste vara självklart. Att det sedan är få "tveksamma fall" är inget argument för att inte skaffa en princip. Det här är inte bara en teoretisk debatt.

RFSL Ungdom anklagar Ung Vänster för diskriminering

Under Hultsfredsfestivalen arrangerade Ung Vänster sin traditionella feministiska självförsvarskurs för tjejer. Snabbt upptäcktes det dock att Ung Vänster gjorde skillnad på tjejer och tjejer. Tre lesbiska tjejer beordrades upprepade gånger på ett förnedrande sätt att lämna lokalen med motiveringen "vi vill inte ha några killar här".

Det här hände 2002, för nio år sedan, och förhoppningsvis har Ung vänster lärt sig att hantera motsvarande situationer bättre sedan dess. Men tydligen var det tre lesbiska tjejer som är kvinnor biologiskt som fick en ursäkt efteråt. Vad hade hänt om det varit en intergendermänniska eller transvestit, född till man?

Motion om "pronomenrundor" när möten startar.

Jacobina Nilsson och Johan Bernfeldt från Ung Vänster Storstockholm har lämnat en motion (nummer 21) där de argumenterar för att "HBTQI-anpassa" föreningen.

Vår organisation har sedan länge varit för och kämpat för att alla människor ska ha lika rättigheter, att homosexuella, bisexuella, transpersoner queerpersoner och intersexuella, ska ha samma rättigheter som alla andra, heterosexuella-cis-personer.....Även fast många av oss inte tror det, så är i själva verket vår organisation riktigt dåligt anpassad till människor med ett kön, en könsidentitet som inte överrensstämmer med normen. Och detta MÅSTE vi ändra på.

Förslag: Vi tycker att Ung Vänster anpassar sig ytterligare till det faktum att alla inte följer normen. Det är jobbigt att vara normbrytare och kan vara svårt att våga tala om det. Därför bör Ung Vänster tillämpa ett normkritiskt perspektiv. Att t.ex. vid alla medlemsmöten och medlemsaktiviteter ha en pronomen-runda. Exempelvis bör den vara förlagd med en ev. namnrunda. (Pronomen-runda är att alla närvarande får säga vad personen vill bli tilltalad med för pronomen, det kan t.ex. vara han, hen, hon, den.) Det är viktigt att tillämpa denna typ av normkritiskt perspektiv för att underlätta för personer som har en identitet som inte överensstämmer med normen att få säga det, och ge de närvarande möjlighet att få veta exempelvis då vilket pronomen de närvarande föredrar och då ha möjlighet att använda rätt. För på samma sätt som könsskillnader skapas (beskrivet under punkten Feminism i principprogrammet) skapas kön, och att en förväntas tillhöra någon av dagens två juridiska kön, vilket inte alls stämmer då det finns personer som definierar sig mellan eller bortom man och kvinna. Ingen har rätt att ge någon ett kön, alla har rätt att välja själva!

Vi yrkar:
Att varje medlemsaktivitet som anordnas av Ung Vänster, i början ska innehålla en pronomen-runda. Detta ska föras in i både verksamhetsplanen och partiprogrammet.
Att Ung Vänster under verksamhetsåret 2011 sätter hbtqi-frågorna på dagordningen och låter dem genomsyra verksamheten som en röd tråd....
Att det vid separatistiska ”tjej”-arrangemang, skrivs att det är för tjejer av alla kön. Så inte transpersoner/intersexuella kommer i kläm. Även att information om separatistiska evenemang skickas ut till alla så att en själv kan välja vad en vill gå på, alternativt att det tillfrågas vilken information en vill få (för killar, för tjejer, eller båda). Annars tillämpas härskartekniken, undanhållande av information. Vi tycker också att alla skrivelser ska formuleras könsneutrala och istället för att använda han/hon använda hen, och istället för man (som generellt menande), en.

Den här motionen besvaras av förbundsstyrelsen som yrkar avslag på den med följande motivering.

Motionärerna tycker inte att förbundet gör tillräckligt för att personer med icke-normativa sexualiteter ska känna sig välkomna och bekväma i vår organisation. Förbundsstyrelsen håller med om motionens grundintention – att vi måste sträva efter att alla medlemmar ska ha samma möjligheter att verka inom organisationen. Det är en fråga om interndemokrati, och något vi behöver jobba kontinuerligt med. Förbundsstyrelsen tror däremot inte att varken pronomen-rundor eller könsneutrala begrepp är vägen fram, utan menar att fokus ska ligga på en allmän strävan om öppenhet och hänsyn. Vi tycker heller inte att kongressen bör besluta om detaljer i presentationsrundor.

Motionärerna tycker också att Ung Vänster ska sträva efter att profilera sig ytterligare utåt i hbt-frågor. Förbundsstyrelsen håller inte med. Vi tar ofta och tydligt ställning i hbt-frågor, och jobbar aktivt med deltagande på Pride-festivalen och International Day Against Homophobia. Ung Vänster har goda relationer med RFSL och RFSU, som vi tycker gör ett väldigt bra jobb med just det motionen efterfrågar.

Jag håller i och för sig med att pronomenrundor vanligen inte är lösningen på problemet med bristande respekt för transpersoner. Däremot är jag mycket kritisk emot att förbundsstyrelsen för Ung vänster låtsas att de är tydligt engagerade för HBT-rättigheter. Fakta är att föreningen sällan framför något med koppling till HBT-politiken förutom vid Stockholm Pride. När ledande personer i föreningen håller tal brukar det vara argumentering emot sexism och rasism men nästan aldrig mot homofobi.

Uppdatering 1.

I förra bloggposten kommenterade jag bl.a. parlamentsvalet i Portugal idag. Enligt de första prognoserna verkar HBT-negativa högerpartiet PSD få majoritet. Om partiet bildar regering tillsammans med homofientliga kristdemokratiska PP lär det tyvärr bli totalt reformstopp inom HBT-politiken de närmaste åren.

Högerpartiet PSD är dock oenigt, en minoritet (främst i huvudstaden Lissabon) är HBT-vänliga.

Uppdatering 2.

Alla de tre ungdomsförbund som den här helgen haft sina kongresser har valt ny ordförande. Hanna Wagenius är ny ordförande för Cuf, Aron Lund för Kdu och Stefan Lindborg för Ung vänster.

Det är nu definitivt avgjort att Missionskyrkan, Metodistkyrkan och Baptistsamfundet går samman till ett gemensamt samfund. De tre frikyrkosamfunden som nu blir en förening, kallar sig preliminärt Gemensam framtid. Ordförande fram till samfundets kyrkokonferens 2012 blir baptisten Ann-Sofie Lasell.

Gemensam framtid blir det näst största samfundet i Sverige, efter Svenska kyrkan. De flesta i Missionskyrkan och en del i Baptistsamfundet är homovänliga medan Metodistkyrkan är relativt negativ till homorelationer. Eftersom Missionskyrkan är betydligt större än de två andra blir det i det nya samfundet en tydlig majoritet för att respektera samkönade relationer. Även inom Missionskyrkan är dock vigslar av samkönade par kontroversiellt.

Uppdatering 3.

Flera tidningar rapporterar om United Minds senaste opinionsmätning. Skulle resultatet bli verklighet hade varken Alliansen eller s+mp+v fått egen majoritet, alltså samma situation i riksdagen som idag. För första gången sedan senaste riksdagsvalet är s+v+mp större än m+fp+c+kd.

De två HBT-negativa partierna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, får tillsammans 10,9 % jämfört med 11.3 % i riksdagsvalet 2010.

Aidsdebatten hade tre faser i Sverige på 1980-talet.

Flera tidningar berättar om det idag är 30 år sedan de första fallen av aids blev kända.

Det var den 5 juni 1981 som amerikanska epidemiologer publicerade en rapport där man beskrev fem mystiska fall med homosexuella män som fått immunsystemen utslagna. Få anade då att vilket mörkt kapitel i världshistorien som hade inletts. Men nu vet vi svaret.

De senaste tre decennierna har 30 miljoner människor dött i immunbristsjukdomen Acquired Immune Deficiency Syndrome, som förkortningen aids står för.

Fas 1. Ointresse.

Några år senare, 1983, konstaterades de första fallen av aids i Sverige. Till en början visste man inte hur sjukdomen smittade men en del gissade att det hade något med blod att göra. RFSL engagerade sig för att till homo- och bisexuella män sprida information om sjukdomen och avrådde bögar från att vara blodgivare. Även en del läkare försökte få ansvariga politiker intresserade av problemet. Regering och riksdag var dock till en början ointresserade av att göra något. Attityden var ofta "det där är främst ett problem borta i U.S.A) Att homofobin var mycket värre då påverkade nog också situationen. När sjukdomen främst drabbade bögar var få engagerade.

Av de som i början och mitten av 1980-talet blev smittade och fick aids var ca 80 % män som har sex med män. Av de smittade (inom alla grupper) bodde ca 80 % i Stockholmsområdet. Idag är de flesta som får hiv heterosexuellt smittade och sjukdomen är betydligt mer geografiskt spridd än då.

Fas 2. Panik.

Först januari 1985 debatterades aids i riksdagen för första gången, maj samma år startade Aidsdelegationen. Socialstyrelsen förbjöd 1985 vissa grupper, bl.a. män som har sex med män, att ge blod. I början av 1986 förvandlades det tidigare ointresset till något som närmast kan kallas panik. Fokus var på att skydda "vanliga" människor från att bli smittade av HTLV-III (som hiv då kallades). Det ena mer extrema förslaget efter det andra lämnades. Någon riksdagsledamot ville skapa ett nationellt polisregister där alla som man visste var smittade skulle finnas med, några debattörer vill att starta aids-byar dit alla som blivit smittade skulle skickas och tvingas stanna kvar. Det var i den fasen som Sverige (som ensamt land i Västeuropa) förbjöd s.k. bastuklubbar (ställen där män som har sex med män träffades, oftast för tillfälliga sexuella kontakter).

Fas 3. Nyansering.

Några år senare 1988 började debatten att sansa sig och fokus hamnade förutom på att skydda "friska" att förbättra situationen för hiv-smittade. Sverige hade dock, och har, en av de mest repressiva lagarna mot hiv i världen. I riksdagen var det enighet om den repressiva politiken. Alla partier, även Miljöpartiet som var utanför riksdagen, var för att förbjuda bastuklubbar 1987. Partierna var också ense om att tillåta tvångsförvaring (utan att vederbörande gjort något brott) av hiv-positiva som misstänktes att inte följa läkares förhållningsregler.

Vissa nyanser fanns det dock. På 1980-talet var det främst Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet som i den offentliga debatten argumenterade för en repressiv politik när det gäller hiv och aids. Folkpartiet, Vpk (nu v) och Miljöpartiet stödde förbudet mot bastuklubbar men var oftast tysta i den offentliga debatten. Fp och Vpk jobbade i riksagen, senare med stöd av Miljöpartiet när de blev riksdagsparti, för att tillåta människor att anonymt testa sig (om de var smittade bröts dock sekretessen). Övriga partier accepterade så småningom det och reformen blev genomförd och gäller ännu.

I argumenteringen på 1980-talet för rätten till anonyma tester var ofta homo- och bisexuella män i fokus, vid testerna skulle folk berätta om de gissade de fått smittan via heterosexuella kontakter, homosexuella kontakter eller injektioner av narkotika. Eftersom homosexualitet då generellt var tabu i det svenska samhället gissade man att många homo- och bisexuella män inte skulle testa sig om de var tvungna att uppge namn när de besökte ett sjukhus i området där de bodde och de inte litade på sekretessen.

Kristdemokraterna som då var ännu värre moralister än idag, argumenterade för "en annan sexualmoral", "sex inom äktenskapet" (för heteropar). I övrigt var partiet, kanske något oväntat, bland de mer "liberala" (något mindre repressiva) när det gäller behandlingen av hiv-positiva. Centerpartiet bytte i början av 1990-talet till en "liberalare" policy och därefter var det s och m som försvarade den, i internationell jämförelse, kontrollerande politiken mot folk med hiv och aids.

Ekonomi i fokus i Portugal - men flera viktiga reformer för bögar och lesbiska är ännu inte genomförda.

I Portugal är det idag parlamentsval. Givetvis är det den allvarliga ekonomiska krisen som är i fokus. Landet har annars det senaste året fått betydligt HBT-vänligare lagar. Bl.a. en könsneutral äktenskapslag och en frihetlig lag för juridiska könsbyten. Förslagen har i parlamentet röstats igenom med stöd av socialdemokratiska regeringspartiet PS, vänstersocialistiska BE, kommunistiska PCP, gröna PEV och en del ledamöter från högerpartiet PSD som är landets största oppositionsparti. Kristdemokratiska CDS-PP och de flesta i PSD var dock emot en könsneutral äktenskapslag och hade en partnerskapslag som sitt alternativ. Kristdemokraterna var också emot en frihetlig lag för juridiska könsbyten.

Oavsett om det blir fortsatt vänstermajoritet eller den borgerliga sidan i Portugal vinner valet idag lär det inte blir några försämringar av HBT-rättigheter. Flera viktiga reformer, bl.a. homoadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor, är dock ännu inte genomförda. Chansen för att parlamentet senare ska rösta ja till det är nog betydligt större om det blir vänsterseger än om de borgerliga partierna får majoritet.

Två HBT-negativa kandidater i Peru.

Val är det också i Peru, till presidentposten. Något hopp om tydligt förbättringar blir det dock inte med de två kandidaterna, vänsterpopulisten Ollanta Humala och högerpopulisten Keiko Fujimori. Båda är HBT-negativa. Bland unga i Peru är dock 31 % för en könsneutral äktenskapslag.

Alejandro Toledo från liberala Alianza Perú Posible fick 10 april inte tillräckligt med röster för att gå vidare till den andra omgången. Partiets vicepresidentkandidat Carlos Bruce är en av två ledande politiker att argumentera för en partnerskapslag för samkönade par. Den andre är avgående presidenten Alan Garcia från socialdemokratiska ARPA. Han har dock inte genomfört reformen, orsaken är nog att han inte fått tillräckligt stöd av parlamentet.

Uppdatering 1.

Cuf:s stämma har nu sagt ja till att föreningen är för surrogatmödraskap. Det är nog den första politiska föreningen av betydelse i Sverige som tydligt i sitt program även är för kommersiellt användande av surrogatmödraskap.

Vad tycker kd egentligen om homoadoptioner och inseminationer för lesbiska?

Nästan så att Göran Hägglund känns som min brevvän efter de många mail jag skickat till honom och hans partikamrater. Och en gång har Hägglund faktiskt svarat också (givetvis är det en medarbetare till honom som gjorde själva svaret men det var trots det kul).

Idag har jag skickat ett mail till Kristdemokraterna, alla deras riksdagsledamöter, partistyrelseledamöter och en del andra har fått en kopia. Det handlar om den i partiet aktuella debatten om samkönade pars rätt till adoptioner och lesbiska kvinnors rätt till inseminationer vid kliniker.

Eftersom mailet är mycket långt har jag här förkortat det genom att ta bort vissa delar som jag redan publicerat här på bloggen.


I det här mailet

Frågar jag vilka som är kd:s officiella åsikter juni 2011 när det gäller adoptioner (ensamståendes och samkönade pars) och inseminationer. Jag bifogar även länkar och citat från forskning som visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. Bl.a. forskning beställd och betald av den dåvarande kristdemokratisk-socialdemokratiska regeringen 2009. Lämnar även citat som avslöjar att i princip alla barnrättsföreningar av betydelse idag är för homoadoptioner.

I juni offentliggjorde Kristdemokraterna som bekant kongresshandlingarna bl.a. motioner och partistyrelsens kommentarer om dem. Daniel Sturesson, valledare för kd i Skåne 2010, har lämnat en motion om att partiet bör bli för en helt likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par. Sedan juni 2010 är kd positiva till att homopar får närståendeadoptera. För första gången tydliggörs det i ett dokument från partistyrelsen (i deras svar till motionen från Daniel Sturesson).

Partistyrelsen lämnar även följande kommentar i sin inledning till "Barn och Familj". (sid 85)

.... För att kunna ge stöd till alla familjer behöver vi se att familjer ser olika ut – ombildade familjer, ensamstående familjer, traditionella kärnfamiljer, regnbågsfamiljer.....

Partistyrelsens svar (sid 88) till motionen (sid 87).

Motionären lyfter fram en viktig fråga.....

....

Partistyrelsens förslag till beslut:
Partistyrelsen föreslår rikstinget besluta att med ovanstående yttrande anse motion 3:2 besvarad.

Partistyrelsen berättar inte i vilken form de vill föra debatten om adoptioner. Inte heller berättar den att kd tidigare i flera år lämnade motioner i riksdagen om att avskaffa möjligheten för samkönade par att bli prövade som adoptivföräldrar medan de aldrig gjort samma sak om ensamståendes adoptioner. Resonemanget om barns rätt till "en pappa och en mamma" blir något hycklande trots hänvisningarna till någon motion från 1997 om att "utvärdera" ensamadoptioner. När det gäller homoadoptioner har det hittills aldrig varit något resonemang om "utvärdering", partiet har varit negativt. Men kanske det här är början till en mer konsekvent policy.

I flera år har jag gjort rapporter om politiska partiers åsikter om diverse HBT-reformer. (Dagens Nyheter har i åtta år i samband med Stockholm Pride haft artiklar om mina rapporter) Jag planerar att även i år göra en sådan rapport. Därför är jag intresserad av att få veta vad Kristdemokraterna som parti har för åsikter om adoptioner och inseminationer.

All forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. Bl.a. ansvarade den dåvarande kristdemokratisk-socialdemokratiska tyska regeringen 2009 för en rapport om barn i samkönade familjer. Alla barnrättsföreningar av betydelse i Sverige är positiva till en likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par, även kd:s tre borgerliga regeringskolleger. Sist i det här mailet bifogar jag info om forskningen och kommentarer från barnrättsföreningar om homoadoptioner.

Kristdemokraternas officiella åsikt juni 2011 om adoptioner.

1. Att ensamstående har rätt att bli prövade som adoptivföräldrar.
Ja, möjligen eller nej? Om svaret är nej, vill kd avskaffa reformen?

2. Att samkönade par har rätt att bli prövade som adoptivföräldrar på samma villkor som olikkönade par?
Ja, möjligen eller nej? Om svaret är nej, vill kd avskaffa reformen?

Kristdemokraternas officiella åsikt juni 2011 om inseminationer.

Debatten om inseminationer för lesbiska kvinnor har givetvis en koppling till debatten om samkönade pars möjlighet till att adoptera. Eftersom kd:s argument varit detsamma mot båda reformerna, "att barn har rätt till en pappa och en mamma", och att den forskning som entydigt visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn givetvis gäller även för barn som kommit till tack vare insemination

När det gäller en del handlar det om en ännu ej genomförd reform, föräldraskapspresumtion för lesbiska par.Idag är lagarna olika när det gäller föräldraskapspresumtion. Om kvinnan är gift med en man så blir han automatiskt juridisk förälder vid en insemination. Det är den s.k. faderskapspresumtionen. Om kvinnan däremot är gift med en annan kvinna blir hon inte automatiskt juridisk förälder. Då blir det i en del situationer istället en domstol som avgör det juridiska föräldraskapet.

Problemet med det här blev aktuellt för några år sedan när en domstol nekade ett lesbiskt par i Norrköping att de båda skulle få bli juridiska föräldrar till barnet som en av kvinnorna fått efter att ha blivit inseminerad i Danmark. Domstolen resonerade som att kvinnorna kringgått den svenska möjligheten till insemination vid en klinik i Sverige. Ett något absurt resonemang eftersom det faktiskt är tillåtet att åka till Danmark och bli inseminerad och om ett heteropar gjort det och varit gifta hade det inte varit några problem.

Det är alltså viktiga principiella motiv till att likställa reglerna så att det blir en föräldraskapspresumtion även för lesbiska par. Att om en kvinna blir inseminerad och hon har ingått äktenskap så ska hennes kvinnliga partner automatiskt bli juridisk förälder. Det förbättrar tryggheten för barnet som då snabbt får två juridiska föräldrar.

En utredning föreslog redan januari 2007 det här Föräldraskap vid assisterad befruktning SOU 2007:3.

Från regeringens hemsida.

....

Utredningen föreslår även att det alltid ska finnas möjlighet för en spermadonator att bli juridisk förälder om alla parter är ense om det.

Från sid 17 i utredningen.

....

I riksdagen är det brett stöd för reformen eftersom Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är för en könsneutral föräldraskapspresumtion för gifta par medan bara Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna hittills har tvekat. Förhoppningsvis säger nu även ni i Kristdemokraterna ja till förslaget. Det är i linje med att värna barnets bästa eftersom det förbättrar den juridiska tryggheten.

Principen om insemination har vi i Sverige redan sagt ja till, det lagreglerades i mitten på 1980-talet. Och lesbiska kvinnor kan sedan 2005 bli inseminerade vid kliniker. Det här förslaget om föräldraskapspresumtion är bara en logisk följd av de där förändringarna. Kristdemokraterna bör försöka göra situationen så bra som möjligt för barnen. Att bara markera mot en följdreform som syftar till att praktiskt förbättra för en del lesbiska kvinnor blir fel. Och drabbar barnen - de som ni i kd säger att ni vill skydda.

3. Att lesbiska kvinnor (som är gifta eller sambo) har rätt att bli inseminerade vid kliniker precis som olikkönade par i samma situation.
Ja, möjligen eller nej? Om svaret är nej, vill kd avskaffa reformen?

4. Att gifta lesbiska par ska få samma möjlighet till föräldraskapspresumtion som gifta olikkönade par. Ännu ej genomförd reform.
Ja, möjligen eller nej?

Mvh

Bengt Held
Malmö


Sammanställning i USA av resultat från rapporter.

Amerikanska psykologförbundet publicerade redan 2004 en sammanställning av forskningen....

....

Rapport från Tyskland 2009.

En tysk utredning föreslog 23 juli 2009 att samkönade par bör få samma möjligheter till adoptioner som olikkönade par....

....

Barnrättsföreningar.

Från Rädda barnens hemsida....

....

Hur är situationen då i andra länder? När det gäller familjerätt brukar vi oftast hänvisa till övriga länder i Norden. Norge, Danmark och Island har helt likställt lagarna för samkönade och olikkönade par när det gäller adoptioner. Finland planerar göra detsamma, där tillåts hittills bara närståendeadoptioner för homopar. I alla fem länderna får lesbiska kvinnor bli inseminerade vid kliniker. Några andra länder som likställt lagarna när det gäller adoptioner och inseminationer är Storbritannien, Nederländerna, Belgien, Spanien, Kanada, USA, Brasilien, Uruguay, Argentina, Sydafrika och Israel.

HBT-kultur. Månskensvargen - Elvira Birgitta Holm.

Elvira Birgitta Holm är inte någon ny debutant. Hennes första bok blev publicerad redan 1974. Tidigare har det sällan varit ett tydligt homotema i böckerna men definitivt i de senaste. Jag kollade Zip från 2004.

Visst var den hyfsad men inte mer. Det bisexuella temat var tydligt, intrigen var intressant men jag skulle inte entydigt rekommendera boken. Det vill jag däremot göra nu. Holms senaste bok Månskensvargen (från 2009) är fascinerande. Udda. Definitivt udda. Men inte på något negativt vis. Tvärtom.

Månskensvargen utspelar sig på 1300-talet. Bara det är annorlunda. Om man ska förstå den här boken måste man konstatera att människorna drabbas av "den stora döden" (först senare kallades pesten för digerdöden). Sjukdomen kallades även för "svarta döden" för att många fick bölder på sin kropp som var blå-svarta.

Ung pojke och flicka möter varann - och avslöjar sina hemligheter.

Ett annat konstaterande som är viktigt är att på 1300-talet var det faktum att Gud existerar inte något som debatterades. Att hävda att Gud inte fanns var då ungefär som att någon idag skulle argumentera för att Sverige inte geografiskt är en del av Europa.

Ett tredje konstaterande är att annat än vaginala samlag ( i ett äktenskap) där mannen låg över kvinnan var en allvarlig synd. Även att klä sig i "motsatta könets kläder" var en svår synd.

I den här miljön möter Ylva, en ung flicka, en ung pojke. Mitt i ett område där annars de flesta har dött av "stora döden". Problemet är att tonårskillen inte kan tala, han är stum. Det blir komplikationer. De tolkar varandra fel. Men efterhand avslöjas deras hemligheter.

Det kan tyckas svårt att en författare naturligt ska koppla ihop homosexualitet och bisexualitet och att avvika från könsroller i en bok som utspelar sig på 1300-talet. Men i den här boken funkar det. Bland de böcker med HBT-tema håller jag ännu Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist för att vara bäst. Men "Månskensvargen" tävlar med flera andra om plats 2 på rankinglistan.

Det är nästan som om flickan och pojken, de som är huvudpersonerna, blir verkliga. Ibland är det som om man vill räcka ut handen och rufsa om den unge mannen i håret, han som varit med om mycket svåra saker. Tills man konstaterar att det bara är en figur i en bok.

Givetvis orsakar "svarta döden" mycket ångest och oro. Och även teologiska funderingar. Om Jesus dog för människors synder varför skickade då Gud ut en sjukdom som på vissa orter dödade alla? När de två ungdomarna ska relatera till sin saknad av döda anhöriga blir det tidlöst. Och något som är allmänmänskligt.

Det här är en av de bästa böckerna jag följt som har ett HBT-tema. Jag rekommenderar den. Och som bonus får du info om hur det var att leva på 1300-talet.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Unga kristdemokrater för utreda surrogatmödraskap.

Av riksdagspartiernas åtta ungdomsförbund är det faktiskt tre som har kongress den här helgen. (En orsak kan vara att det är röda dagar både torsdag och måndag). Centerpartiets ungdomsförbund (Cuf), Kristdemokratiska ungdomsförbundet (Kdu) och Ung vänster.

En del motionsförslag till kongresserna handlar främst om språket i föreningarnas program och jag lämnar det därhän. Däremot är det även några intressanta sakdebatter.

Tobias Gillberg, distriktsordförande i Storstockholms Centerungdom, har till Cuf.s stämma lämnat många förslag när det gäller HBT-reformer i en motion (nr 35). Flera av förslagen är föreningen dock redan för bl.a. att avskaffa tvångssteriliseringar av transsexuella och att barn ska få möjlighet att ha fler än två vårdnadshavare. En reform är däremot ny för ungdomsförbundets del, att tillåta surrogatmödraskap. I sin kommentar håller Cuf:s förbundsstyrelse med.

När det kommer till de delar där faktiskt inte CUF redan har en tydlig ståndpunkt kan förbundsstyrelsen bara instämma i motionärens åsikter om surrogatmödraskap som självklart ska vara tillåtet. Människor som planerar att använda sig av en surrogatmamma har förmodligen tänkt igenom detta mycket noggrant och därmed kan man anta att barnet är såväl eftertraktat som kommer bli älskat. I de lägen politiker kan avskaffa regler för att fler människor ska kunna bli föräldrar till älskade barn så menar förbundsstyrelsen att vi också ska göra det.

Förbundsstyrelsen föreslår att följande ska vara med i Cuf:s program.

Att hjälpa andra som har svårt att skaffa barn måste också bli enklare och mer attraktivt i Sverige. CUF anser därför att förbudet att handla med och förflytta ägg, spermier och embryon ska avskaffas. CUF anser också att alla typer av surrogatmödraskap ska tillåtas i Sverige, och att ett regelverk som tar hänsyn till barnets bästa ska reglera det hela.

Två av ledamöterna i förbundsstyrelsen lämnar dock en reservation med bl.a. följande kommentar.

Vi är i det allra mesta överens med övriga Förbundsstyrelsen, men delar inte synen på att surrogatmödraskap skall kunna köpas och säljas.

Alla motionsförslag till Cuf:s stämma har behandlats i någon kommitté, en grupp som förbereder förslag till stämman. Kommittégrupp 2 föreslår att stämman ska följa majoriteten i förbundsstyrelsen, alltså tillåta även kommersiellt användande av surrogatmödraskap.

Kdu tvekar ännu om tvångssteriliseringar.

Även till Kdu:s riksmöte är det motionsförslag om surrogatmödraskap. Prima Singh har lämnat en motion (nr 2) med bl.a. följande förslag.

Öppna upp för surrogatmödraskap även i Sverige.
Att modernisera lagstiftningen kring transpersoners rättigheter. Att kunna ta tag i dess problem och stötta dem med det. Tydligare sagt att öka resurserna för dem.

Kdu:s förbundsstyrelse är, oväntat nog eftersom de annars är konservativa, försiktig positiva till förslaget om surrogatmödraskap.

När det gäller surrogatmödraskap är det en komplex fråga. Å ena sidan finns det en risk att det införs en svart marknad där de som blir surrogater får en ersättning vid sidan om. Det är olyckligt, men ren principiellt finns det enligt förbundsstyrelsens uppfattning inga hinder för att fortsätta motverka att det tillåts. Därför vill vi gärna se att förutsättningarna för detta utreds och att man inte sätter hinder mot de som skulle få chansen att skaffa barn på detta sätt och kan hitta en surrogat som är villig att göra det av solidariska skäl.

När det gäller transpersoners situation lämnar förbundsstyrelsen bara en generell kommentar.

KDU har en tydlig linje i dessa frågor och det är förbundsstyrelsens mening att det i stor utsträckning är ställningstaganden som fortfarande är aktuella.

Kdu är för att transpersoner ska ha samma juridiska skydd mot diskriminering och hatbrott som homosexuella och bisexuella. De är också för att avskaffa kravet att någon måste vara ogift för att få byta kön juridiskt. Däremot tvekar de ännu om att ta bort kraven att vara svensk medborgare och steriliserad.

Surrogatmödraskap är inte någon direkt HBT-reform men något som gör det enklare för bl.a. en del bögar att skaffa barn. I riksdagen är Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet och en del politiker i Alliansen för att utreda tillåtande av surrogatmödraskap. Om cuf och kdu följer sin respektive förbundsstyrelse i helgen betyder det att alla borgerliga ungdomsförbund är för att utreda att avskaffa förbudet mot surrogatmödraskap.

I en senare bloggpost granskar jag några motionsförslag till Ung vänsters kongress. Ung vänster är för övrigt negativt till surrogatmödraskap och är oense med sitt parti.

Uppdatering 1.

Aron Modig har blivit vald till ny ordförande för Kdu. Han är del av samma konservativa falang som majoriteten i föreningen idag.

Kd:s partistyrelse vägrar (igen) säga nej till tvångsteriliseringar.

Det är tyvärr väntat. Men inte desto mindre förtjänar Kristdemokraternas partistyrelse kritik för att vägra vara tydliga med att tvångssteriliseringar av transsexuella är fel. Caroline Szyber och öppet homosexuelle Erik Slottner är ordförande respektive vice ordförande för kd i Stockholm. De har tillsammans med Magnus Kolsjö lämnat en motion om att partiet bör bli för att avskaffa kravet att transsexuella måste vara steriliserade för att få byta kön juridiskt. De har fått stöd av Stockholmsavdelningen i kd.

Många tror att tvångssteriliseringar är något som hör till 1950-talet. Men ännu idag drabbar det här alltså en ofta marginaliserad grupp i samhället. Man skulle ju vänta sig att ett parti som har som främsta slogan "ett mänskligare samhälle" borde vara emot tvångssteriliseringar. Eller är steriliseringar med tvång något mänskligt och fint enligt kd?

Partistyrelsen gissar att transvestit är detsamma som att bli sexuellt upphetsad av motsatta könets kläder.

Kd vacklar ännu. Och partistyrelsen gör bort sig genom att låtsas att transvestit är detsamma som att bli sexuellt upphetsad av att vara klädd i motsatta könets kläder. Visst är det en del som blir det men av de transvestiter som jag träffat har ingen tyckt det varit något sexuellt utan handlat om att "få uttrycka en annan sida inom sig själv" som de flesta sammanfattar det. Att partistyrelsen för Kristdemokraterna (vars ordförande har det främsta ansvaret i regeringen för flera saker som har betydelse för transpersoner) har den okunskapen är oacceptabelt dåligt.

Kd:s partistyrelsens svar till motionen.

Transsexualism är en könsidentitetsstörning och klassas som en diagnos enligt WHO:s sjukdomsklassifikationssystem. Transsexualism ska alltså inte förväxlas med transvestism, som handlar om att bli sexuellt upphetsad av att gå klädd i det motsatta könets kläder. Transsexuella personer lever ofta i en mycket utsatt situation. Den psykiska ohälsan är hög i gruppen och självmordsfrekvensen ligger högt över genomsnittet. De utsätts ofta för samhällets fördomar och de lever under stor risk att utsättas för kränkningar och våld. För många leder det till att de isolerar sig i ensamhet.

Transexualism utmanar vår uppfattning om manligt och kvinnligt och därför möts många transexuella personer med hat, rädsla och avståndstagande. Detta strider mot Kristdemokraternas uppfattning om alla människors lika och okränkbara värde. Därför är det viktigt att öka kunskapen om transsexualism hos alla som i sitt arbete möter dessa personer. Enligt medicinsk och psykiatrisk expertis bör personer som fått en diagnos som transsexuell, som vill och har de medicinska och psykologiska förutsättningarna att genomgå behandling, få könskorrigerande behandling. Efter könskorrigerande behandling kan personen byta juridisk könstillhörighet. Idag krävs att personen är svensk medborgare, är över 18 år, ogift och steriliserad för att få genomgå juridiskt könsbyte.

Utredningen Ändrad könstillhörighet - förslag till ny lag (SOU 2007:16) föreslog avskaffande av steriliseringskravet. De föreslog istället att det skulle införas ett krav på att könskörtlarna skulle tas bort, detta med hänvisning till medicinska skäl. Utredningen fick stark kritik av remissinstanserna. Socialstyrelsen tog år 2009 ett eget initiativ till en egen utredning. De presenterade sitt förslag i juni 2010 och skickade ut på remiss. De har ännu inte presenterat remissutfallet eller lämnat över sitt förslag till departementet.

Partistyrelsen delar motionärernas uppfattning om att könstillhörighetslagen behöver revideras. Men med hänvisning till frågans komplexitet och vikt, att lagen om könstillhörighet på ett mycket påtagligt sätt berör människor i ömtåliga situationer, förordar partistyrelsen att man inväntar med ett ställningstagande innan vi tagit del av remissinstansernas synpunkter på Socialstyrelsens förslag

Partistyrelsens förslag till beslut:
Partistyrelsen föreslår rikstinget besluta att med ovanstående yttrande anse motion 5:38 besvarad.

Det är en del positiva formuleringar om att transsexuella ofta har det svårt. Visst, men t.o.m. Sverigedemokraterna hade kunnat lämna den kommentaren. Inget parti som vill vara seriöst idag hävdar annat än att diskriminering och hatbrott mot transpersoner ska bekämpas.

Testet för om ett parti är transvänligt blir istället om de vågar framför något som på allvar betyder något. Som att lova att jobba för att avskaffa kraven att någon som är transsexuell måste vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få byta kön juridiskt. Sex riksdagspartier, alla förutom kd och sd, är ense om att de kraven måste bort.

Partistyrelsen vill inte göra det enklare för lesbiska kvinnor att bli inseminerade.

Magnus Kolsjö har lämnat en motion med följande förslag.

Kristdemokraterna bör verka för

att det genomförs en översyn av regelverket för kliniker som genomför assisterad befruktning med hjälp av donerade könsceller med målet att öka tillgången till sådan behandling i Sverige.

Han motiverar förslaget med bl.a det här.

Sedan 2005 är det möjligt för lesbiska par att genomföra assisterad befruktning med donera sperma på klinik i Sverige. Trots detta väljer många fortfarande att åka utomlands eller genomföra en privatdonation. Anledningen till detta är att det endast finns åtta kliniker i Sverige som genomför befruktningar med donerad sperma och att köerna till dessa ofta är långa.

Partistyrelsen är dock negativ och föreslår avslag på motionen med bl.a. följande motivering.

Det är en fråga om att skapa liv och är därigenom också en viktig etisk fråga som behandlades grundligt vid antagandet av partiets medicinskt etiska program 2009.

Partistyrelsen hänvisar även till distriktsstyrelsen för Stockholms län som vill avslå motionen med bl.a. den här kommentaren.

Det är angeläget att det bedrivs forskning ur ett barnperspektiv, med fokus på hur barn som tillkommit genom donerade könsceller mår och hur donationen påverkat de aktuella familjerna. Eventuella framtida förslag till förändringar av gällande rätt eller praxis bör präglas av försiktighetsprincipen och ta sin utgångspunkt i barnets bästa.

Blodgivning för bögar och informationsplikt för hiv-positiva.

Motioner har också lämnats om att män som har sex med män ska få ge blod på samma villkor som heterosexuella och att informationsplikten bör avskaffas för hiv-positiva (den som är smittad av hiv måste idag berätta det för varje ny sexpartner).

När det gäller blodgivning hänvisar partistyrelsen till Socialstyrelsens förslag om att män som har sex med män ska få ge blod om vederbörande inte haft sex med någon annan man de senaste 12 månaderna (förslaget är dock inte förverkligat ännu eftersom landsting och regioner fått dispens till 10 juni 2011 att få neka gruppen att bli blodgivare).

När det gäller informationsplikten vill partistyrelsen avslå förslaget med följande motivering.

Partistyrelsen delar däremot inte motionärens uppfattning närd det gäller avskaffande av smittskyddslagens informationsplikt. Det måste vara varje persons rätt att få information och avgöra om man vill ta risken och utsätta sig för en smittorisk.

Jag är själv inte säker på om det är rätt att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva, det är sakliga argument både för och emot, men jag tycker riksdagen borde föreslå regeringen att starta en utredning om vilken effekt informationsplikten har haft och om lagen ska behållas.

Kristdemokraterna förtjänar ännu att kallas ett HBT-negativt parti. Det är enkelt att konstatera efter att ha granskat partistyrelsens kommentarer.

I alla de delar som jag redovisat här, och när det gäller homoadoptioner som jag kommenterade i förra bloggposten, är det givetvis till sist rikstinget (kongressen) 20 juni - 2 juli som avgör Kristdemokraternas politik.

Uppdatering 1.

Daniel Sturesson, som lämnat en motion till Kristdemokraternas riksting om homoadoptioner, har idag en debattartikel i SvD om situationen i partiets ungdomsförbund.

Vi hade en situation där konflikterna mellan en mittenorienterad och en högerorienterad gruppering gjorde att båda sidor slutade försöka hitta vad som band oss samman. Och istället för att försöka lösa knutar och samarbeta rustade båda sidor till organisationsmässig strid. Problemet är att i en medlemsorganisation kan konflikter aldrig vinnas, de kan bara övervinnas.

I KDU försökte ingen övervinna motsättningarna, och efter medvetet och strategiskt arbete tog högerfalangen helt hem kampen om inflytande i styrelser och dominansen över sakpolitiken.

Jag som i många år följt Kdu:s utveckling utifrån delar Sturessons analys. Några år försökte Kdu bli mer hyfsat homovänligt, de fick t.o.m. öppet homosexuelle Erik Slottner som ordförande. Men de senaste åren har högerfalangen helt vunnit över mittenfalangen. Kdu är idag betydligt mer till höger än Kristdemokraterna. Att många i Kdu hyllar homofienliga Republikanerna i USA är ett tecken på det.

Men att kd bara fick 2 % av ungdomsväljarna är ett bevis om något för att det inte blivit någon framgång. De flesta unga är toleranta och HBT-vänliga. Kdu är det inte.


Uppdatering 2.

Var fjärde ung svensk tycker demokrati är oviktigt.

En del av er har nog precis som jag blivit förvånade, för att uttrycka det milt, när vi konstaterat resultaten av en ny studie.

I den senaste World Values Survey-undersökningen i Sverige – genomförd bland 1 208 slumpvis utvalda medborgare – finner vi att många unga svenskar är beredda att sälja sina demokratiska fri- och rättigheter....

Men i Sverige är det mest unga människor som på detta sätt är beredda att sälja sina demokratiska fri- och rättigheter. Hela 21 procent av 18–29 åringar uppger att de kan tänka sig att byta parti och lägga sin röst på den som ger dem en mindre summa pengar. Detta är generationen som blivit vuxen efter kalla krigets slut och demokratins seger över kommunismen. Endast 2,5 procent av dem som är 40 år eller äldre svarar likadant. En annan illustration: Om en riksdagskandidat från ett annat parti fixar ett jobb åt personen i fråga eller någon i hans eller hennes närhet, är 28 procent av den yngre generationen redo att ge bort sin röst.

Samtidigt finns det i denna grupp av unga medborgare en föreställning om att det inte spelar så stor roll om de lever i en demokrati eller inte. För nästan 23 procent av 18–29-åringarna är detta inte så viktigt. 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en ”stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val”. De äldre i Sverige som haft diktaturer in på livet har en helt annan bild av värdet av demokrati. För 97 procent av dem är det mycket viktigt att de lever i ett demokratiskt styrt land.

Ibland framförs det att demokratin måste återerövras för varje ny generation. Ofta har jag betraktat det som lätt klyschigt. Men den senaste studien avslöjar att det är sant. Attityderna bland en fjärdedel av ungdomarna är provocerande. Både mot de som för ca 100 år sedan kämpade i Sverige för demokrati och de som idag gör samma sak i bl.a. Nordafrika.

En central del av demokratin är att alla ska ha samma rättigheter oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder, religion etc. Och här har Sverige kommit långt. Men är inte i mål ännu.

Transsexuella blir alltså tvångssteriliserade. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna tvekar ännu om det är rätt att avskaffa kraven att transsexuella måste vara ogifta, svenska medborgare och steriliserade för att få byta kön juridiskt. Kd och sd är inte heller för att lesbiska kvinnor ska få samma möjlighet till föräldraskapspresumtion som olikkönade par.

Det är två lagar där det är staten, inte individer, företag och föreningar, som diskriminerar HBT-personer. Dags att Kristdemokraterna som de flesta andra riksdagspartier följer demokratins ideal att vara för lika rättigheter oavsett sexuell läggning och könsidentitet.

Kd:s partistyrelse otydlig om homoadoptioner.

Kristdemokraterna har idag till media skickat ett pressmeddelande om sitt riksting (kongress) 30 juni - 2 juli i år. Med utskicket följer handlingarna till rikstinget bl.a. motioner och partistyrelsens kommentarer till dem. Även jag har för min bloggs del fått materialet.

Daniel Sturesson, valledare för kd i Skåne 2010, har lämnat en motion om att partiet bör bli för en helt likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par. Sedan juni 2010 är kd positiva till att homopar får närståendeadoptera. För första gången tydliggörs det i ett dokument från partistyrelsen (i deras svar till motionen från Daniel Sturesson).

Partistyrelsen lämnar även följande kommentar i sin inledning till "Barn och Familj". (sid 85)

Barnens och familjernas olika behov under olika skeden i livet är utgångspunkten för kristdemokratisk familjepolitik. En politik som bygger på insikten att fungerande familjer är oumbärliga för ett gott samhälle. För att kunna ge stöd till alla familjer behöver vi se att familjer ser olika ut – ombildade familjer, ensamstående familjer, traditionella kärnfamiljer, regnbågsfamiljer. Behoven kan variera beroende av hur familjen ser ut och i vilket skede man befinner sig i livet. Försöken att politiskt styra familjen mot ett, och endast ett, sätt att leva har alltid funnits. Vi vill enträget försvara familjernas frihet.

Partistyrelsens svar (sid 88) till motionen (sid 87) är däremot svårtolkat och ganska fegt. Det blir typ att de varit emot homoadoptioner men ska följa utvecklingen av forskningen. Attityden är mer resonerande än tidigare.

Motionären lyfter fram en viktig fråga. Hur ska reglerna på adoptionsområdet se ut för att på bästa sätt tillvarata barnets rättigheter och behov av en trygg omsorgsmiljö? Utgångspunkten för Kristdemokraterna är att vuxna inte har rätt till barn, däremot har barn rätt till föräldrar. När ett barn inte kan tas omhand av sina biologiska föräldrar är det viktigt att hitta en stabil familjemiljö där barnet kan få trygghet, omsorg och kärlek. Utgångspunkten för

Kristdemokraternas hållning har varit att det offentliga bör sträva efter att barnet ska få ersättning för det som gått förlorat, nämligen en mamma och en pappa. Sedan finns det situationer, exempelvis när barnet redan finns i ett tryggt sammanhang, där en adoption är det bästa för barnet även om barnet då inte får en ny mamma och pappa.

En adoption innebär att den som adopteras (adoptivbarnet) får rättslig ställning som barn till den eller dem som adopterar. Redan i dag finns ett antal kriterier för att man ska få adoptera. Enligt de kriterier som används i dag ska man bland annat ha fyllt 25 år, men helst inte över 42 år. Den som är gift får endast adoptera gemensamt med sin make, såvida det inte är fråga om adoption av den andra makens barn. Dessa kriterier är inte per automatik diskriminerande enbart för att de är särbehandlande.

Det är också viktigt att påpeka att en adoption alltid kräver tillstånd av domstol. Domstolen prövar om den tilltänkta adoptionen är lämplig. Domstolens prövning föregås av en utredning hos socialnämnden. I utredningen granskas allt ifrån privatekonomi till sociala förhållanden, föräldrarnas eventuella sjukdomar, sociala nät och arbetssituation. Detta eftersom man, så långt det är möjligt, måste kunna garantera det allra bästa för barn som adopteras.

Partistyrelsen har noterat att det i olika sammanhang påpekas att partiet inte har uttalat sig i frågan om ensamståendes möjlighet att adoptera. Detta är en missuppfattning. Vid två tillfällen har partiet i riksdagen skrivit kommittémotioner (med anledning av propositioner) om att frågan om ensamståendeadoptioner måste utvärderas, bl.a. mot bakgrund av att lagstiftningen är från 1917.

Forskning visar att internationellt adopterade barn generellt utvecklas väl och klarar skolgången lika bra som genomsnittet. Men forskning har också visat att en mindre andel löper högre risk att hamna i missbruk, psykisk ohälsa eller få andra sociala problem.

Kunskapsläget kring adoptioner utvecklas i takt med att allt fler som adopterats växer upp och blir äldre. Därför finns det skäl att ta till sig denna nya kunskap och utifrån den se över partiets politik på området såväl internationella adoptioner, nationella adoptioner och närståendeadoptioner. Frågan om de olika kriterierna som ligger till grund för prövningen som adoptivförälder bör också ses över. Den principiella utgångspunkten för översynen ska vara barnets rättigheter och behov av en trygg uppväxt och hemmiljö.

Partistyrelsens förslag till beslut:
Partistyrelsen föreslår rikstinget besluta att med ovanstående yttrande anse motion 3:2 besvarad.

Partistyrelsen berättar inte i vilken form de vill föra debatten om adoptioner. Inte heller låtsas de om att de tidigare i flera år lämnade motioner i riksdagen om att avskaffa möjligheten för samkönade par att bli prövade som adoptivföräldrar medan de aldrig gjort samma sak om ensamståendes adoptioner. Absurt inkonsekvent.

Resonemanget om barns rätt till "en pappa och en mamma" blir hycklande trots hänvisningarna till någon motion från 1997 om att "utvärdera" ensamadoptioner. När det gäller homoadoptioner har det hittills aldrig varit något resonemang om "utvärdering", partiet har negativt. Men kanske det här är början till en mer konsekvent policy. Men jag hoppas verkligen att ombuden vid rikstinget snabbar på processen och tydliggör att kd är för en likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par. Kd i Skåne har gett sitt stöd till Daniel Sturessons motion.

All forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. Alla barnrättsföreningar av betydelse i Sverige är positiva till en likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par, även kd:s tre borgerliga regeringskolleger.

Uppdatering 1.

Flera tidningar har idag notiser om Kristdemokraternas riksting. I meddelandet från TT är det dock inte med något om politiken i sak förutom att partistyrelsen vill "utreda" familjepolitiken.

Valberedningen föreslår en del nya människor i partistyrelsen. David Lega tycker de ska vara ledamot och Michael Anefur förste suppleant. Både Lega och Anefur är tydligt HBT-vänliga, den senare är kd:s talesperson när det gäller rättigheter för HBT-personer.

Senare ska jag här på bloggen kommentera partistyrelsens svar till motioner om att göra det enklare för lesbiska kvinnor att bli inseminerade och att partiet ska jobba för att avskaffa kravet på sterilitet i könstillhörighetslagen (som reglerar juridiska könsbyten för transsexuella).

Uppdatering 2.

Debattören Dilsa Demirbag-Sten blir intervjuad av den kristna tidningen Dagen.

Vad är det värsta med religion?

- Synen på andra människor. Alltså samma sak som används för att göra gott. Synen på kvinnor och homosexuella, till exempel.

Från en annan intervju i samma tidning.

Tio frågor om Kalla faktas granskning av Frälsningsarmén till Phil Poysti, fotograf och redigerare på Kalla fakta och medlem i Filadelfia Stockholm....

En är att Frälsningsarmén inte bör få ta del av skattemedel i form av bidrag till trossamfunden därför att de inte tillåter homosexuella att bli soldater. Var det det ni försökte visa?

- Reportaget ställde frågan om Frälsningsarméns värderingar är förenliga med reglerna för statsbidrag.

Filadelfia är den största församlingen i Pingströrelsen, ett homofientligt frikyrkligt samfund. Tre andra frikyrkosamfund, Missionskyrkan, Metodistkyrkan och Baptistsamfundet planerar att i helgen bli ett gemensamt samfund. Missionskyrkan är generellt hyfsat homovänligt och tillåter att de församlingar som vill viga samkönade par att få göra det. Pingströrelsen och Missionskyrkan har betydligt fler medlemmar än övriga frikyrkosamfund i Sverige.