Vi liberaler är oense om hur sd ska hanteras.

Hur ska liberaler förhålla sig till Sverigedemokraterna? Jag har länge drivit att beröringsskräck emot sd, eller för den delen v, är fånig. Samtliga partier bör kunna ha informella förhandlingar med varann. Det är positivt att Moderaterna nu anslutit sig till den linjen. Jag vidhåller även att övriga partier inte ska inleda något formaliserat samarbete med sd. M bör efter valet 2018 hellre förbli i opposition eller närma sig s än att ge efter för eventuella krav från sd.

Jag förstår och respekterar att en del andra liberaler har kommit fram till en annan slutsats. Sverigedemokraterna har ett halvnazistiskt ursprung. Det är något vi måste förhålla oss till. Människor som jag annars brukar vara ense med är kritiska emot m när det gäller policyn till sd. Att man inte ens ska inleda informella samtal med sd-politiker när man är nära varann politiskt. Men jag håller fast vid min attityd.

Sd ingen hållbar partner för liberala värderingar.

Ska vi ge signalen till barn att de inte bör fika med folk med helt annorlunda värderingar? Är det så konflikter i samhället löses?

Jag tror vi måste acceptera att vi som kallar oss liberaler är oense här. Som man säger i USA "We can agree to disagree". Vi är lika goda liberaler oavsett för debatten handlar inte om mål utan metod.

Vi är ungefär 40 % av svenska befolkningen som definierar oss som liberaler. Till sist handlar liberalismen om att öka individens rättigheter, att motarbeta inskränkt nationalism och värna rätten för människor att vara annorlunda än en del normer. Ibland måste vi liberaler vara pragmatiska och kompromissa. Men de flesta av oss är också ense om att i den långsiktiga kampen för liberala värderingar är aldrig sd en hållbar partner.