Om en vecka, torsdagen 27 april, debatterar och röstar riksdagen om Sveriges flyktingpolitik. Debatten som direktsänds på riksdagens hemsida startar förmodligen ca 13.00. Men vänta er inga nyheter. Eftersom oppositionen är splittrad kan regeringen i princip lämna vilka förslag den vill. Varje åtstramning får stöd av m och sd, varje lättnad av c och v. Liberalerna och Kristdemokraterna stödjer generellt regeringens flyktingpolitik men är emot bl.a. att vissa flyktingar inte kan återförenas med sin familj.
Förra sommaren publicerade jag bloggposten Den kraftigt åtstramade flyktingpolitiken är nödvändig men inget att fira. Jag håller fast vid det. Att Socialdemokraterna vid sin kongress beslutade att verka för att Sveriges flyktingpolitik inte väsentligt ska avvika från övriga EU-länders var helt rätt.
Vissa delar av den åtstramade flyktingpolitiken bör vara just tillfälliga.
Även framåt bör flyktingpolitiken vara stram i Sverige. Dels för att ge de som får stanna en ärlig chans att bli integrerade. Men även att samhällets system ska fungera. Vi ska aldrig tillbaka till det kaos som rådde hösten 2015. Sverige har verkligen inte stängt sina gränser. Tvärtom är det ett av de länder i Europa som i relation till antalet invånare ger flest individer rätt att stanna.
Trots det finns det orsak även för oss som är för en stram flyktingpolitik att reflektera om precis varje åtgärd varit bra. Jag var själv kritisk emot tre delar i s-mp-regeringens förslag. Att bara konventionsflyktingar får möjlighet att återförenas med sin familj, att även om tillfälliga uppehållstillstånd bör vara regel ska det handla om 3 år och inte som idag drygt ett år för många flyktingar. Och till sist att folk ska få stanna p.g.a. att de är "övriga skyddsbehövande".
Regeringen bör förhandla med l och kd om en långsiktigt hållbar flyktingpolitik.
Att jag till sist gav min välsignelse till regeringens förslag var därför att Socialdemokraterna och Miljöpartiet signalerade att kraven i de delarna skulle vara tillfälliga. Vi ska inte återgå till det kaos som rådde hösten 2015. Men ibland kan pendeln gå för långt åt andra hållet.
Att regeringen bara förhåller sig till att m stödjer varje åtstramning är givetvis en praktisk lösning på kort sikt för den. Men flyktingpolitiken handlar om så mycket mer än teknikaliteter. Liberalerna och Kristdemokraterna är mer nyanserade och konstruktiva samarbetspartners än Moderaterna när det gäller flyktingpolitiken.
S-mp-regeringen bör bjuda in Jan Björklund (l) och Ebba Busch Thor (kd) för att nå en hållbar och balanserad flyktingpolitik på sikt. En policy som är stram men inte omänsklig.
Uppdatering 1.
Kristdemokraterna har bästa flyktingpolitiken.
Som HBTQ-aktivist är det sällan jag berömmer Kristdemokraterna men hade Sifo ringt och frågat mig vilket parti som har den bästa flyktingpolitiken hade jag kommenterat "kd". De är något mer generösa än s-mp-regeringen men marginellt även mer strama än Liberalerna (kd har tagit ställning för att tillfälliga uppehållstillstånd bör vara regel även efter 2019, det har l inte gjort utan har hittills varit avvaktande om åtgärden ska bli permanent eller inte). Liberalerna och Kristdemokraterna visar att de klarar av att både vara ansvarstagande och att jobba för att flyktingpolitiken inte ska vara omänsklig.
Tillfälliga uppehållstillstånd för flyktingar bör vara huvudregel i Sverige precis som i nästan alla andra EU-länder. När det gäller integration är förvisso permanenta uppehållstillstånd det bästa (att människor vet de får stanna kvar) men det handlar om att inte locka hit människor som inte egentligen har skyddsskäl och att det viktigaste är att ge asyl när människor verkligen har behov av det.
Uppehållstillstånd i bara 13 månader ökar risken för exploatering.
Dock är det helt fel att icke-konventionsflyktingar bara får tillfälligt uppehållstillstånd i 13 månader i kombination med att de får det permanentat av att jobba. Det gör att många välutbildade människor närmast i panik söker enkla jobb istället för att få sina kunskaper validerade. Den snäva gränsen på bara 13 månader ökar också risken för att vissa hänsynslösa arbetsgivare exploaterar människor som ännu inte lärt sig svenska. Tillfälliga uppehållstillstånd ska gälla i 3 år, om skyddsbehovet finns kvar då bör hen få permanent uppehållstillstånd. L och kd har - med rätta - kritiserat 13-månadersuppehållstillstånd.
På Kristdemokraternas riksting (kongress) i höst lär det bli en debatt om partiets flyktingpolitik. En betydande grupp i partiet vill att de ska ha samma åsikter som Centerpartiet. Jag avråder både Kristdemokraterna och Liberalerna från att bli en blek kopia av m eller c inom flyktingpolitiken. Att nyanserna ska finnas kvar.
Uppdatering 2.
Principiellt är jag för fri invandring.
Som liberal är jag för fri invandring som vision. Tyvärr är det inte möjligt att införa ens på medellång sikt med de ekonomiska klyftor som finns mellan länder. Det handlar även ibland om kulturkrockar. Att jag argumenterar för en stram asylpolitik närmaste 10 åren är alltså emot mina ideologiska mål. Jag tar avstånd från den kulturnationalism som bl.a. Sverigedemokraterna sprider. Jag är internationalist.
Det finns målkonflikter inom politiken. Att stänga ute människor genom en hårdare flyktingpolitik har givetvis inget egenvärde. Även om det handlar om människor som främst sökt sig hit av ekonomiska orsaker betyder det att förväntningar krossas genom avvisningsbeslut. Men till sist måste vi föra en politik som faktiskt håller i verkligheten.
Förra sommaren publicerade jag bloggposten Den kraftigt åtstramade flyktingpolitiken är nödvändig men inget att fira. Jag håller fast vid det. Att Socialdemokraterna vid sin kongress beslutade att verka för att Sveriges flyktingpolitik inte väsentligt ska avvika från övriga EU-länders var helt rätt.
Vissa delar av den åtstramade flyktingpolitiken bör vara just tillfälliga.
Även framåt bör flyktingpolitiken vara stram i Sverige. Dels för att ge de som får stanna en ärlig chans att bli integrerade. Men även att samhällets system ska fungera. Vi ska aldrig tillbaka till det kaos som rådde hösten 2015. Sverige har verkligen inte stängt sina gränser. Tvärtom är det ett av de länder i Europa som i relation till antalet invånare ger flest individer rätt att stanna.
Trots det finns det orsak även för oss som är för en stram flyktingpolitik att reflektera om precis varje åtgärd varit bra. Jag var själv kritisk emot tre delar i s-mp-regeringens förslag. Att bara konventionsflyktingar får möjlighet att återförenas med sin familj, att även om tillfälliga uppehållstillstånd bör vara regel ska det handla om 3 år och inte som idag drygt ett år för många flyktingar. Och till sist att folk ska få stanna p.g.a. att de är "övriga skyddsbehövande".
Regeringen bör förhandla med l och kd om en långsiktigt hållbar flyktingpolitik.
Att jag till sist gav min välsignelse till regeringens förslag var därför att Socialdemokraterna och Miljöpartiet signalerade att kraven i de delarna skulle vara tillfälliga. Vi ska inte återgå till det kaos som rådde hösten 2015. Men ibland kan pendeln gå för långt åt andra hållet.
Att regeringen bara förhåller sig till att m stödjer varje åtstramning är givetvis en praktisk lösning på kort sikt för den. Men flyktingpolitiken handlar om så mycket mer än teknikaliteter. Liberalerna och Kristdemokraterna är mer nyanserade och konstruktiva samarbetspartners än Moderaterna när det gäller flyktingpolitiken.
S-mp-regeringen bör bjuda in Jan Björklund (l) och Ebba Busch Thor (kd) för att nå en hållbar och balanserad flyktingpolitik på sikt. En policy som är stram men inte omänsklig.
Uppdatering 1.
Kristdemokraterna har bästa flyktingpolitiken.
Som HBTQ-aktivist är det sällan jag berömmer Kristdemokraterna men hade Sifo ringt och frågat mig vilket parti som har den bästa flyktingpolitiken hade jag kommenterat "kd". De är något mer generösa än s-mp-regeringen men marginellt även mer strama än Liberalerna (kd har tagit ställning för att tillfälliga uppehållstillstånd bör vara regel även efter 2019, det har l inte gjort utan har hittills varit avvaktande om åtgärden ska bli permanent eller inte). Liberalerna och Kristdemokraterna visar att de klarar av att både vara ansvarstagande och att jobba för att flyktingpolitiken inte ska vara omänsklig.
Tillfälliga uppehållstillstånd för flyktingar bör vara huvudregel i Sverige precis som i nästan alla andra EU-länder. När det gäller integration är förvisso permanenta uppehållstillstånd det bästa (att människor vet de får stanna kvar) men det handlar om att inte locka hit människor som inte egentligen har skyddsskäl och att det viktigaste är att ge asyl när människor verkligen har behov av det.
Uppehållstillstånd i bara 13 månader ökar risken för exploatering.
Dock är det helt fel att icke-konventionsflyktingar bara får tillfälligt uppehållstillstånd i 13 månader i kombination med att de får det permanentat av att jobba. Det gör att många välutbildade människor närmast i panik söker enkla jobb istället för att få sina kunskaper validerade. Den snäva gränsen på bara 13 månader ökar också risken för att vissa hänsynslösa arbetsgivare exploaterar människor som ännu inte lärt sig svenska. Tillfälliga uppehållstillstånd ska gälla i 3 år, om skyddsbehovet finns kvar då bör hen få permanent uppehållstillstånd. L och kd har - med rätta - kritiserat 13-månadersuppehållstillstånd.
På Kristdemokraternas riksting (kongress) i höst lär det bli en debatt om partiets flyktingpolitik. En betydande grupp i partiet vill att de ska ha samma åsikter som Centerpartiet. Jag avråder både Kristdemokraterna och Liberalerna från att bli en blek kopia av m eller c inom flyktingpolitiken. Att nyanserna ska finnas kvar.
Uppdatering 2.
Principiellt är jag för fri invandring.
Som liberal är jag för fri invandring som vision. Tyvärr är det inte möjligt att införa ens på medellång sikt med de ekonomiska klyftor som finns mellan länder. Det handlar även ibland om kulturkrockar. Att jag argumenterar för en stram asylpolitik närmaste 10 åren är alltså emot mina ideologiska mål. Jag tar avstånd från den kulturnationalism som bl.a. Sverigedemokraterna sprider. Jag är internationalist.
Det finns målkonflikter inom politiken. Att stänga ute människor genom en hårdare flyktingpolitik har givetvis inget egenvärde. Även om det handlar om människor som främst sökt sig hit av ekonomiska orsaker betyder det att förväntningar krossas genom avvisningsbeslut. Men till sist måste vi föra en politik som faktiskt håller i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar