Koppling till transrättigheter i regeringsförslag om ny namnlag.

S-mp-regeringen har nu lämnat lagrådsremissen En ny lag om personnamn. Förmodligen blir det en proposition inom närmaste månaden. Däremot lär inte riksdagen hinna besluta om ett lagförslag före sommaruppehållet utan det avgörs istället i höst. Det finns en del kopplingar till debatten om transpersoners rättigheter och könsneutralitet. Att regeringen senare vill utreda om en del minderåriga själva ska få byta till s.k. könskonträra namn utan vårdnadshavares godkännande är oväntat men intressant. Från regeringens hemsida.

.... I dag kan kvinnor ha ett efternamn som slutar på -son. Kommer män att kunna ha efternamn som slutar på -dotter? Möjligheten att ta ett efternamn som är bildat av en förälders förnamn med tillägg av -son eller -dotter är inte beroende av könstillhörighet. Såväl män som kvinnor kan alltså bilda efternamn av en förälders förnamn med tillägg av -son eller -dotter....

RFSL och RFSL-Ungdom vill ha förtydliganden om könskonträra namn i själva lagen.

Efter domstolsavgöranden senaste decenniet har först vuxna och därefter 12-17-åringar (med vårdnadshavares godkännande) fått frihet att välja namn typiska för "det motsatta könet" (könskonträra). RFSL och RFSL-ungdom föreslår i remissvar att det bör gälla även för barn yngre än 12 år. De två föreningarna är även kritiska emot att en person som t.ex. vill byta till könskonträra förnamn som huvudregel inte kan genomföra ett sådant byte beträffande alla sina namn. I en del officiella dokument kan en person då bli "outad" som transperson. Regeringen kommenterar kritiken med bl.a. följande (sid 64-65).

.... När det gäller de krav som bör ställas på ett namn för att det ska få förvärvas som ett förnamn fungerar de nuvarande reglerna i stort sett bra. Kommitténs genomgång av praxis visar bl.a. att denna är tillåtande och har utvecklats i takt med samhället i övrigt. Det är enligt praxis t.ex. möjligt för både vuxna och barn att byta till ett s.k. könskonträrt förnamn, dvs. ett namn som av tradition förknippas med det motsatta könet. Regeringen välkomnar denna utveckling och ser med tillfredsställelse på att möjligheterna att leva i enlighet med sin könsidentitet har stärkts. Som regeringen återkommer till nedan kan möjligheterna stärkas ytterligare genom att det förbud som i dag gäller mot att byta ut samtliga sina förnamn avskaffas. Det finns därför inte, som bl.a. RFSL och RFSL Ungdom anser, något behov av ytterligare förtydliganden i detta avseende....

Regeringen vill behålla förbudet emot namn som orsakar "obehag".

Det som s-mp-regeringen dock inte berättar är att det varit först efter rättsliga processer och domstolsbeslut som praxisen blivit friare. Från sid 115-116 där regeringen lämnar s.k. författningskommentarer (det handlar om hur regeringen vill att en ny lag ska tolkas).

.... Enligt andra punkten får ett eller flera förnamn bytas ut mot andra förnamn. Det är alltså tillåtet att byta ut samtliga förnamn.... Så kallade könskonträra namn, dvs. att en man bär ett namn som kan uppfattas som ett kvinnonamn eller tvärtom, är lämpliga som förnamn, oavsett om namnbäraren är en vuxen eller ett barn....

Dock vill regeringen (sid 65) behålla förbudet emot att ge folk namn som riskerar orsaka "obehag". Kommittén (utredningen) föreslog att det skulle bli svårare neka en person ett nytt förnamn genom att kräva "väsentligt obehag" som hinder..

.... När det gäller det nuvarande kravet på att ett förnamn inte ska få antas leda till obehag för den enskilde, föreslår kommittén att det i stället ska krävas väsentligt obehag för att detta ska kunna hindra förvärv; kommittén föreslår detta med hänvisning till att ett sådant krav bättre får anses motsvara den praxis som har bildats. Som regeringen närmare utvecklar.... bör dock en rimlig utgångspunkt vara att en vuxen person som ansöker om att förvärva ett visst namn därigenom har gjort klart att han eller hon inte känner obehag inför att bära namnet. En sådan hållning får anses förenlig med den praxis som har utvecklats....

När det gäller barn yngre än 12 år lär det i praxis alltså bli en avvägning mellan hur "obehag" ska tolkas (om vårdnadshavare låter en pojke heta Lena och en flicka Lars och eventuella negativa reaktioner i ett samhälle som ännu är tydligt heteronormativt) och signalen från regeringen att barn generellt bör få ges könskonträra namn. Något jag själv tycker är en vettig kompromiss. Om en domstol är osäker hur en lag ska tolkas är det möjligt för den att granska s.k. förarbeten till den (bl.a. regeringens proposition och riksdagens utskottsbetänkande).

Regeringen vill starta utredning om minderåriga och könskonträra namn.

Från sid 70.

.... Ansökan om barns namn görs enligt 1982 års namnlag av barnets vårdnadshavare. Detta innebär att en person under 18 år endast kan få byta sitt förnamn med hjälp av vårdnadshavaren. Om den unge har två vårdnadshavare, utövar dessa vårdnaden tillsammans och båda måste då stå bakom en ansökan. Ett barn har alltså inte rätt att självt ansöka om byte av förnamn. Det finns inte heller något utrymme att göra en ansökan för de fall vårdnadshavarna är oense. Några remissinstanser, bl.a. Ungdomsstyrelsen, anser att möjligheten att byta till ett s.k. könskonträrt förnamn bör stärkas för personer under 18 år. RFSL och RFSL Ungdom anser att barn som är 15 år eller äldre bör kunna ansöka om ändring av namn utan vårdnadshavarnas medverkan. De anser vidare att det för barn under 15 år bör räcka med samtycke från en av vårdnadshavarna för byte eller tillägg av förnamn. Numera tillåts även barn att byta till könskonträra namn, om vårdnadshavarna ansöker om det. Regeringen välkomnar denna utveckling. Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att även unga personer ges goda möjligheter att kunna leva i enlighet med sin könsidentitet. Att sådana förutsättningar finns har betydelse för den unges hälsa och välmående, men också för hans eller hennes förutsättningar att delta i samhällslivet. Möjligheten att välja vilket namn man ska bära är en viktig del i detta. Det finns mot den bakgrunden anledning att se över möjligheterna att ge unga, särskilt transpersoner, rätten att vid en viss ålder själva ansöka om byte av förnamn. Kommittén föreslår inte någon sådan ändring och det finns därmed inte utrymme att i detta lagstiftningsärende närmare över väga frågan. Regeringen avser i stället att återkomma i frågan. Mot denna bakgrund bör det även i den nya lagen föreskrivas att ansökan om ett barns namn ska göras av barnets vårdnadshavare. Enligt 1982 års namnlag måste barn som är 12 år eller äldre i regel samtycka till namnbyte för att det ska kunna ske. Namnet är för många, både vuxna och barn, en viktig del av identiteten. Enligt regeringens uppfattning är det därför mycket viktigt att barn som uppnått viss mognad kan få ett bestämmande inflytande över sitt namn. Regeln bör följaktligen överföras till den nya lagen....

Generellt håller jag med regeringen i dess resonemang om de här delarna av lagrådsremissen. Förslaget planeras träda i kraft 1 juli 2017.