Det här är första gången jag recenserar en seriebok med HBTQ-tema.
Alltså att berättelsen består av bilder och pratbubblor. Men säkert inte
sista. För den som är intresserad av genren kan jag tipsa om No straight line - four decades of queer comics (2013), redigerad av Justin Hall. Fokus är främst på seriealbum från USA men också en del från Europa bl.a. kände Ralf König från Tyskland.
Kim W Andersson fokuserar som författare på en blandning av skräck och romantik. Så även i Alena (2011). Innehållet kretsar kring en tjej med just namnet Alena, hon bör väl definieras som bisexuell. Alena hade en relation med en tjej, Josefine. Den slutade dock tragiskt, hennes partner begick självmord. Trots det finns Josefine där, en vålnad som (oftast) vill hjälpa Alena som har problem eftersom hon är elev på en snobbskola (det blir associationer till skolinternatet Lundsberg) men själv kommer från en relativt fattig familj. Där finns Filippa som ger mobbaren ett ansikte. Men också David, som Alena hånglar med. Utanförskap är det ord som bäst karaktäriserar Alena.
Det här är en mörk berättelse, från början till slut. Och Kim W Andersson har skickligt, genom sina teckningar, tydliggjort det dystra. Hans seriebok är också ibland blodig, folk håller avhuggna huvuden framför sig. Boken blir ibland lätt rörig när det gäller vad som händer och vad Alena tror händer. Den är verkligen inte perfekt, men intressant. Och paradoxalt är elaka Filippa den bäst porträtterade, ibland är det som att man nästan hatar henne trots att man vet att det bara är en figur i ett seriealbum.
Kim W Andersson fokuserar som författare på en blandning av skräck och romantik. Så även i Alena (2011). Innehållet kretsar kring en tjej med just namnet Alena, hon bör väl definieras som bisexuell. Alena hade en relation med en tjej, Josefine. Den slutade dock tragiskt, hennes partner begick självmord. Trots det finns Josefine där, en vålnad som (oftast) vill hjälpa Alena som har problem eftersom hon är elev på en snobbskola (det blir associationer till skolinternatet Lundsberg) men själv kommer från en relativt fattig familj. Där finns Filippa som ger mobbaren ett ansikte. Men också David, som Alena hånglar med. Utanförskap är det ord som bäst karaktäriserar Alena.
Det här är en mörk berättelse, från början till slut. Och Kim W Andersson har skickligt, genom sina teckningar, tydliggjort det dystra. Hans seriebok är också ibland blodig, folk håller avhuggna huvuden framför sig. Boken blir ibland lätt rörig när det gäller vad som händer och vad Alena tror händer. Den är verkligen inte perfekt, men intressant. Och paradoxalt är elaka Filippa den bäst porträtterade, ibland är det som att man nästan hatar henne trots att man vet att det bara är en figur i ett seriealbum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar