tisdag 7 maj 2013

Viktigt starta utredning om juridiska könsbyten för barn.



Har idag mailat följande till representanter för s, m, mp, fp, c, v och kd i riksdagens socialutskott. Betänkande kallas de rapporter som riksdagens utskott lämnar för behandling i hela riksdagen och ibland blir det omröstning om delar av dem. När ett utskott justerar ett betänkande betyder det att utskottet slutgiltigt antar en rapport de jobbat med.

I det här mailet bemöter jag några invändningar som lämnats emot ett avskaffande av kravet att vara steril för att få byta kön juridiskt. Jag föreslår också att majoriteten i socialutskottet tydliggör både i betänkandet och i kammardebatten 22 maj att ni förväntar er att regeringen så snart som möjligt tillsätter den utlovade utredningen om 18-gränsen för juridiska könsbyten ska sänkas, avskaffas eller behållas. 

Som bekant planerar socialutskottet att tisdagen 14 maj justera betänkandet Upphävande av kravet på sterilisering för ändrad könstillhörighet. Det är synnerligen positivt att ett sådant förslag ska lämnas. Visserligen har kravet i praktiken redan försvunnit genom domstolsbeslut men desto viktigare att lagen anpassas till en praxis som är till för att skydda transpersoners mänskliga rättigheter.

Ohållbara argument emot regeringens förslag om att avskaffa sterilitetskravet i könstillhörighetslagen.

Det blev för några veckor sedan en besynnerlig debatt om att regeringsförslaget skulle betyda införandet av ett tredje juridiskt kön. Om det vore så väl. jag har nu blivit entydigt för den reformen Men här handlar det alltså om att en lagparagraf ska ändras för att den bedöms behöva vara könsneutral. Men de (säkert synnerligen få) män som föder barn kommer även då juridiskt vara män. Det är inte konstigare än om äktenskapslagen ändras från man och kvinna till två personer. Det betyder inte att folk som gifter sig kommer att tillhöra ett tredje kön. Men kd:s två mest reaktionära riksdagsledamöter, Tuve Skånberg och Anneli Enochsson, låtsas nu desperat att ett nytt juridiskt kön ska införas. Skånberg och Enochson beklagar att det inte varit någon offentlig debatt om att en lagparagraf ska få ordet person. Hade de ärligt velat ha den debatten hade de själva startat den i november förra året när departementspromemorian lämnades. Men det struntade de i, förmodligen för att de nu ska kunna hävda det inte varit någon sådan debatt. Absurt. 

Sd gillar andra länder - när de är repressiva mot transsexuella.

Sverigedemokraterna argumenterar delvis likadant som de två kd-politikerna. De hänvisar även till brist på forskning om barn till föräldrar som bytt kön juridiskt. Och det är sant, det finns få sådana rapporter. Säkert främst på att det är relativt få barn det handlar om. Men inget tyder heller på att det är en förälders könsidentitet som avgör vilken förmåga hen har att ge ett barn kärlek och omsorg. Mitt tips är att det är en betydligt större riskfaktor att ha främlingsfientliga sd-politiker som föräldrar, finns det egentligen forskning om att de är lika lämpliga som vårdnadshavare som humanistiska toleranta människor? Det intressantaste i sd-motionen. är dock den här kommentaren.
Av 47 länder som är medlemmar i Europarådet ställer 29 länder krav på sterilisering för att bevilja ändring av könstillhörighet, dvs. en majoritet av länderna ställer krav på detta. Av de resterande medlemsländerna finns antingen ingen lagstiftning kring frågan, i vissa är det oklart och i andra finns ingen möjlighet till en ändring av den juridiska könstillhörigheten. Endast 4 länder ställer inga krav på sterilisering eller upphävs fortplanteringsförmåga.
Det här kommer alltså från det parti som betonar att Sverige ska bevara sin unika kultur och inte påverkas av folk från andra länder. Men ibland passar det att gömma sig bakom andra länder, om det handlar om att de har repressiva lagar mot transsexuella. Sverige har när det gäller HBTQ-rättigheter och tolerans generellt i decennier varit i framkanten i världen. Det är väl om något "typiskt svenskt". Men sd hänvisar nu till att vi ska vara mer "osvenska". Kul.

Viktigt snabbt starta en utredning om 18-årsgräns ska sänkas, avskaffas eller behållas.

I propositionen Ändrad könstillhörighet argumenterade den borgerliga regeringen för att en utredning bör tillsättas om nuvarande 18-årsgräns för juridiska könsbyten ska behållas eller inte.
Det som talar för att avskaffa eller sänka åldersgränsen för ändring av könstillhörigheten är att behandlingen ger bättre resultat om patienten inte hunnit genomgå de fysiska förändringar som följer av puberteten. Vidare innebär transsexualismen i många fall ett psykiskt lidande för personen i fråga, vilket skulle kunna förkortas väsentligt om beslutet om ändrad könstillhörighet kan tas tidigare. Folkhälsoinstitutet har i rapporten Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation (2005) konstaterat att unga transpersoner har en sämre psykisk hälsa än genomsnittsbefolkningen. Enligt rapporten upplever dessa personer också ofta att de inte blir tillräckligt väl bemötta, bl.a. inom vården, vilket kan få till följd att de undviker att söka hjälp.

Flera frågor som aktualiseras vid en ändring av åldersgränsen behöver analyseras ytterligare innan det går att ta ställning till om åldergränsen för ändring av könstillhörigheten kan ändras. Detta avser t.ex. hur stor risken är för feldiagnostisering av unga och i hur många fall det i realiteten skulle vara aktuellt med ett beslut före 18 års ålder, med hänsyn till den långa utredningstiden. Vidare behövs en utförlig diskussion av vad som bör gälla vid motstridiga uppfattningar hos den unge och hans eller hennes vårdnadshavare. En analys av möjligheten att ändra juridisk könstillhörighet före 18 års ålder bör väga föräldrarnas beslutanderätt mot den unges psykiska hälsa samt föräldrabalkens stadgande att föräldrar i takt med stigande ålder ska ta större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Förutsättningar för insättandet av så kallade stopphormoner samt könskonträra hormoner från 16 års ålder behöver också analyseras ytterligare. Studier visar dessutom att det finns okunskap och bristande rutiner inom hälso- och sjukvården för de unga transsexuella som söker stöd. Därför behöver kompetensen inom hälso- och sjukvården uppmärksammas i syfte att utveckla bemötandet och stödet till dessa unga. En kompletterande utredning bör genomföras i syfte att belysa sådana frågeställningar.
Förbjudet att byta kön juridiskt för en 17-åringen även om hen, vårdnadshavarana och ansvarig läkare är ense om att det är lämpligt.

Regeringen resonerar klokt enligt mig. Det finns flera viktiga aspekter och jag är själv inte entydigt för ett avskaffande av åldersgränsen för juridiska könsbyten men däremot entydigt för en utredning. En sak vill jag förtydliga eftersom regeringen hänvisar till att en ung transsexuell och hens vårdnadshavare kan vara oense om hen bör byta kön juridiskt. Idag är det så att även om den transsexuelle, vårdnadshavarna och ansvarig läkare allihop tycker att juridiskt könsbyte är lämpligt för någon yngre än 18 år är det förbjudet att genomföra. Mycket tyder på att en sådan regel är för oflexibel och inte alltid är till barnets bästa. Viktigt att påpeka är också att om man tillåter juridiska könsbyten före 18 års ålder kan man trots det behålla en 18-årsgräns för "könsbytesoperationer" om det betraktas som lämpligt.

Nyheter24 hade en artikel 2010 om att alltfler unga utreds för transsexualism.

Jag hoppas ni som tillhör majoriteten i socialutskottet i det här ärendet (alla riksdagspartier förutom sd) argumenterar för ett snabbt tillsättande av en utredning om att sänka, avskaffa eller behålla 18-årsgränsen för juridiska könsbyten, i betänkandet och i debatten i kammaren 22 maj.

8 kommentarer:

  1. Hej bengt!

    Du fortsätter som vanligt att lägga dig i frågor du inte begriper.
    Att ha en åldersgräns i den här sjukvårdsfrågan är ett brott mot hälso/sjukvårdslagen.Det finns inga Hen som genomgår en kroppskorrigering som detta handlar om utan hon eller han.
    Barn avlider pga detta.
    Vi har på nuvarande tidpunkt så fatala brister i den kroppskorrigerande kirurgiska vården att den skapar dödsfall.

    Frågor om fortplantningsförmåga och giftermål är i det sammanhanget bara tramsigt att diskutera.

    Mvh
    Camilla

    SvaraRadera
  2. Camilla

    Jag tror jag är bland de cis-personer (icke-transpersoner) i Sverige som har bäst koll på vad det handlar om. :-) Men förklara exakt vad jag inte begriper?

    Jag argumenterar FÖR att snabbt tillsätta en utredning om åldersgränsen ska sänkas eller avskaffas, mot den bakgrunden verkar din kommentar främst grälsjuk. Kritisera istället de som vill behålla nuvarande åldersgräns och inte tycker en utredning är viktig att prioritera.

    Att du tycker transpersoners rätt att få biologiska barn och gifta sig är tramsigt att diskutera avslöjar möjligen dina värderingar.

    Bengt

    SvaraRadera
  3. Ja det är i högsta grad tramsigt att diskutera i sammanhanget.

    Om inte barn och även vuxna människor överlever pga de fatala bristerna

    i vården så är det knappast relevant att börja diskutera frågor om fortplantning och giftermål.

    Det du inte begriper ett förbaskat dugg av det är den neurobiologiska vetenskapen som ligger till grund för den här patientgruppens sjukvårdsbehov. Om du hade begripit någonting av den så hade du för det första begripit att det inte finns en enda av dessa människor som faller inom ramen för ett ord som transgender eller transperson som ju gayrörelsen anser det vara relevant att kategorisera gifta heterosexuella kvinnor som tidigare i livet genomgått en kroppskorrektion.

    Det är ungefär som om alla trossamfund i Sverige skulle göra ett upprop
    och därefter insinuera att alla homosexuella män skall kategoriseras som bögjävlar och intensivt arbeta för att detta implementeras i Lag. Hets mot folkgruppen bögjävlar ....det är ungefär så här en förkrossande majoritet av människor som genomgått en kroppskorrektion känner inför detta.

    Camilla

    SvaraRadera
  4. http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=ShS9kJ33RsM

    SvaraRadera
  5. Camilla så länge du inte kan hänvisat till något fall där folk avlidit pga en operation vid ett juridiskt könsbyte så är din trovärdighet noll i den debatten. Men det är väl därför ditt tonläge är så gällt, tomma tunnor skramlar mest.

    Eller känner du till någon transsexuell i Sverige som avlidit vid kontakt med vården.

    Sedan resonerar du som om att man måste först lösa ett problem innan man tar sig an andra problem. Enligt mig ett galet resonemang.

    Till sist, sluta gör dig till talesperson för människor som bytt kön juridiskt. Jag vet många som tycker ditt resonemang och ditt hat mot ord som transperson är absurt.

    Bengt

    SvaraRadera
  6. Det ska förtydligas att varje människa har rätt att definiera sig själv. HBTQ och transpersoner är samlingsbeteckningar på diverse delgrupper.

    Det betyder inte att varje individ som tillhör någon av delgrupperna måste identifiera sig med samlingsbeteckningen.

    Bengt

    SvaraRadera
  7. Jag beklagar till mina bloggbesökare att jag låtit publicera kommentarer från Camilla som gömmer sig fegt anonymt. Vad jag kan bedöma efter hennes senaste kommentar är hon är en rättshaverist och jag bara beklagar de inom vården som mött henne. Hon kan inte länka till något dödsfall inom vård av transsexuella utan sprider igen vilda anklagelser. Det är inte förenat med ansvar.

    Bengt

    SvaraRadera
  8. Professionen höjde inte rösten mot denna lag, Socialstyrelsen ifrågasatte den inte; i varje fall inte offentligt. Cecilia Dhejne (och jag apostroferar Cecilia Dehjne personligen, eftersom det är den enda psykiatriker som flertalet transsexuella och före detta transsexuella har haft ett förtroende för, men som nu just därför måste göras ansvarig för vad hon gör och inte gör), SFTH och Socialstyrelsen har inte ansett att psykiatriseringen skall bort. Vilket åter är emot WPATHs rekommendationer. Fortsatt psykiatrisering av de transsexuella alltså. Vilket var fallet för homosexuella innan APA, American Psychiatric Association, år 1973 ändrade sin ”diagnostic och statistical manual”, DSM. Den klassade, som ett direkt resultat av den svenska lagen från 1972, transsexuella som psyk-sjuka i nästa version av manualen, år 1979.

    Nu har SKL, Sveriges Kommuner och Landsting tillsatt en arbetsgrupp som skall arbeta med frågan om ett s.k. kvalitetsregister, med uttalat syfte att förbättra vården. Det är naturligtvis bra, för vården behöver förbättras, men många transsexuella kommer att vara skeptiska till att låta sig registreras.
    Man kan dessutom fråga sig vad ett register skall tillföra, när Socialstyrelsen inte har gjort någonting åt alla de många anmälningar mot vården om grova övergrepp som redan gjorts.
    Framför allt de tre dödsfallen på operationsbordet som Socialstyrelsen har vidgått. De kan inte viftas bort med att det ”...inte var kirurgens fel”. Vad hände? Vad har Karolinska gjort för att det inte skall upprepas?
    Genom mina kontakter med bokstavligt talat 1000-tals transsexuella världen över känner jag bara till två transsexuellas död på operationsbordet i västvärlden under de senaste 20 åren, varav endast ett vid ett könsbyte.

    Men den fråga som kom upp här är att Cecilia Dhejne och SKL har bestämt vilka som skall representera de s.k. ”brukarna” i projektet. Kanske förvånar det inte att denna enda representant kommer från RFSL. För många av oss är en representant från RFSL inte en legitim representant.
    Jag ifrågasätter dock huvudsakligen att vården och Socialstyrelsen skall bestämma vem som skall representera de transsexuella. I styrgruppen ”...ingår professionens alla specialiteter och från alla centra med undantag från Linköping.” (privat mail från Cecilia Dhejne). Dvs, minst 5 från professionen och en (säger en!) ”brukarrepresentant”. Detta visar också att man framför allt ser på frågan som en angelägenhet för den s.k. professionen. Det är visserligen en ganska generell kritik mot svensk vård att man inte tar till vara patienternas synpunkter, men transsexuella eller kvinnor och män födda transsexuella är vana vid bättre.
    Redan i slutet på 60-talet och början på 70-talet arbetade s.k. peer-counselling groups tillsammans med Benjamin och Loeb i Berkeley, Kalifornien. Programmet finansierades av Lyndon B. Johnssons fattigdomsprogram. Men så långt har inte den svenska professionen kommit.

    Utarbeta en värdegrund och var beredd att diskutera den med brukarna
    – Utreda de många grava övergrepp som redan har anmälts till Socialstyrelsen. Framför allt de tre dödsfallen.

    SvaraRadera