Vi har alltid rätt att kritisera religiös judendom.

Har nyss blivit blockerad på Facebook av en av Sveriges ivrigaste försvarare av Israels politik. Hon heter Lisa i förnamn (jag undviker att hänga ut personer på min blogg, ni som följer debatten kan nog gissa vem det är trots det) och har haft massor av debattartiklar om Israel-Palestina.

Jag har i flera år kritiserat det tabu som ibland funnits i svensk debatt att kritisera intolerans bland muslimska samfund. Men min kritik riktar sig när det gäller religion inte bara emot muslimska samfund. Jag är inte Sverigedemokrat, jag är humanistisk demokrat.

Att jag blev blockerad från ett facebookkonto var därför att jag kritiserat omskärelse av minderåriga pojkar och kritiserat kocher, judisk slakt av obedövade djur. Debatten från början handlade om Israel-Hamas. Och i den konflikten tar jag givetvis ställning för demokratiska Israel (med dess många fel och brister) emot fascistiska Hamas. Men så var det någon (tydligen med judiskt ursprung) som tyckte Lisa borde fokusera på att argumentera för kocher, omskärelse av pojkar etc. Då kommenterade jag att det är fel att skära bort friska kroppsdelar från barn. Lisa skrev då att jag inte borde framföra "religionskritik" i en debatt om Israel. Varvid jag påpekade att om det varit något med henne borde hon sagt det till den människa som försvarade kochermat och stympning av pojkar. Jag bemötte också en annan debattör som ivrigt försvarade djurplågeriet med slakt utan bedövning. Resultatet blev en blockering av någon central människa från Svensk Israel-information.

Ni som tycker bedövning av djur saknar betydelse kan väl gå till tandläkaren och nästa gång hen ska borra i någon tand eller dra ut en tand, testat att få det utan bedövning. Och ni som tycker föräldrar ska få ta bort friska kroppsdelar från barn, vilka argument har ni då kvar emot att tillåta aga av barn, något som faktiskt är tillåtet i en kompakt majoritet av världens länder?

Nu kanske någon invänder att min egen religion, kristendomen, inte heller är perfekt. Yes, du har helt rätt. Det är den verkligen inte. Men frågan är vilka slutsatser vi ska dra av det. Jag vänder mig emot resonemanget "vi ska sopa rent framför egen dörr". Av flera orsaker. För massor av svenska debattörer tillhör inte någon religion. Varför ska de tycka att kristendomen är mer deras dörr än judendomen och islam? De två senare religionerna är en del av det svenska samhället idag och att ställa krav på religiösa judar och muslimer är att respektera dem som vuxna, att de bör tåla kritik precis som kristna.

Men även som kristen blir det tokigt att hävda att först när kristendomen blir perfekt (vilket den aldrig blir, ingen annan religion heller eftersom vi människor är ofullkomliga) så ska man kritisera islam och judendom. Det är att återigen skapa ett "vi" och "dom". Först när "vi" kristna blivit helt perfekta (vilket aldrig kommer att hända alltså) så ska vi kunna kritisera de där konstiga andra, judarna och muslimerna. Snacka om kränkande människosyn.

Jag är kristen. Däremot tror jag hårt på ett sekulärt samhälle. Vi borde införa civiläktenskap som i Tyskland och Frankrike där bara borgerliga äktenskap är juridiskt giltiga. Sedan kan folk välsignas i samfund efteråt. Givetvis ska skolor inte fira skolavslutningar i kyrkor. Och det är ett oskick att riksdagen vid sitt öppnande arrangerar officiella gudstjänster. Vill en kristen riksdagsgrupp på eget initiativ göra det är det en annan sak.

Historiskt har kristendomen orsakat mest elände i världen bland religioner. Det är viktigt att komma ihåg. Och kristna beter sig verkligen inte perfekt idag heller. Den katolske påven borde avgått redan igår. Homofientliga kristna attityder från förr påverkar ännu både kd och sd. Men det är inte så att bara kristna får kritisera kristendomen, judar få kritisera judendomen och muslimer få kritisera islam. Visst ger det en ökad trovärdighet att själv tillhöra en religion när man kritisera den. Men alla har inte bara har en rättighet, utan även en skyldighet, att kritisera religiösa praktiker som skadar människor och djur. Hur vi definierar vad som är en skada kan vi sedan vara oense om men det är faktiskt en annan debatt.

Poängen är att vi alltid har rätt att "blanda oss i" om vi tycker någon varelse far illa.

Alltid.