Amnesty bör vägra Göran Hägglund styrelseplats!

Givetvis är det en hypotetisk situation. Men om Kristdemokraterna får 3,8 % i riksdagsvalet 2010 kommer det säkert att inom några månader leda till att partiets ordförande avgår. Visst fick språkrören från Miljöpartiet stanna kvar efter att partiet åkte ut ur riksdagen 1991. Men de hade varit där i 3 år tidigare, Kristdemokraterna har varit riksdagsparti i 23 år 2014. Kanske då Göran Hägglund söker nya utmaningar. Oavsett vad man tycker om honom har han ju ett engagemang för vissa mänskliga rättigheter, som religionsfrihet eller kampen mot främlingsfientlighet. Om han skulle söka sig till Amnesty International och det skulle bli resonemang om att erbjuda honom en styrelseplats hur borde föreningen bemöta det?

Han är, precis som sitt parti, ännu emot en könsneutral äktenskapslag. Kd vill ersätta den med en "könsneutral giftermålslag". Orsaken är att partiet inte tycker homopar är värda att ingå borgerliga äktenskap. För det var det som var främsta effekten av beslutet 2009. Varje religiöst samfund får sedan själva besluta om de vill viga samkönade par eller inte. Göran Hägglund vill också, precis som sitt parti, avskaffa samkönade pars rätt att adoptera (förutom närståendeadoptioner) och avskaffa lesbiska kvinnors möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Trots att all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn, något jag mailat samtliga ledamöter i Kristdemokraternas riksdagsgrupp och partistyrelser om flera gånger. Jag har länkat till forskningsrapporter både från USA och Europa. Dessutom har jag efterlyst att någon kd-politiker länkar till någon forskningsrapport som visar att barn i homofamiljer mår sämre än andra barn. Avslöjande nog har ingen kd-politiker gjort det.

Värderingar om kön, familj, nation och svenskhet handlar även om känslor.

Det fanns folk som redan 2002 kallade alla som då var emot jämlika lagar för samkönade och olikkönade par, när det gäller äktenskap, adoptioner och inseminationer, för homofober. Jämförbart med att vara främlingsfientlig. Jag tyckte inte det var rättvist. För det första var det då betydande oenighet både bland riksdagspartierna, myndigheter och föreningar om de tre reformerna. Dessutom har attityderna till samkönade relationer och transpersoner snabbt förändrats senaste decennierna. En del människor, i synnerhet äldre, har haft problem att hantera det. När det gäller kön, familj, nation, svenskhet handlar våra värderingar ofta även om känslor, inte bara fakta. Det ska man ha respekt för.

Nu hävdar jag dock att det är dags att markera. Alla remissinstanser - förutom vissa samfund - var positiva till en könsneutral äktenskapslag. Efter det har flera samfund som tidigare tvekat blivit positiva och några som varit negativa har börjat tveka. Alla barnrättsföreningar har senaste decenniet vänt från tveksamhet till ett tydligt ja till att homopar och heteropar ska ha samma möjligheter till adoptioner och inseminationer. När man granskar debatten i tidningar och på internet har kritiken mot de jämlika lagarna, med få undantag, försvunnit. Vanliga svenskar har accepterat reformerna, med eller utan entusiasm. Det är nästan bara Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna bland partier och föreningar av betydelse som idag vill försämra rättigheter för samkönade par.

Kd-politiker ska inte bli diskvalificerade generellt.

Det är 2012 lika oförenligt med respekt för mänskliga rättigheter att vara för en politik som diskriminerar samkönade par som en politik som diskriminerar invandrare. Av den orsaken bör inte kd-ministrarna Göran Hägglund, Maria Larsson och Staffan Attefall, eller Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson, få bli styrelseledamöter i föreningar som jobbar för mänskliga rättigheter, Amnesty International, Röda korset, Rädda barnen etc. Och givetvis inte heller bli myndighetschefer för verksamhet som sysslar med mänskliga rättigheter, DO (Diskrimineringsombudsmannen), BO (Barnombudsmannen) etc. Av samma orsak som att föreningarna aldrig hade accepterat någon främlingsfientlig människa i styrelsen eller att någon sd-politiker hade fått bli chef för DO eller BO. Det är viktigt att förtydliga att det faktum att någon är kd-politiker inte i sig ska diskvalificera någon, en betydande minoritet i kd bl.a. andre vice ordföranden David Lega är för jämlika lagar och bör också kunna bli styrelseledamot i föreningar för mänskliga rättigheter.

För mig är det här ett nytt ställningstagande men jag tycker tiden nu är mogen för det. Jag ska också bemöta några eventuella invändningar mot mitt förslag till policy.

1. "Har vi inte åsiktsfrihet egentligen?"

Åsikts- och yttrandefriheten är central i en demokrati. Jag är för att det ska bli svårare att bli åtalad och dömd för hets mot folkgrupp. Homofientliga grupper ska få hålla torgmöten utan att bli trakasserade, inte heller har motdemonstranter rätt att försöka tysta deras möten genom vuvuzuelor etc. Jag skulle markera lika hårt mot det som jag gör när samma metoder används mot främlingsfientliga sd:s möten.

Men att ha rätt till att yttra en åsikt betyder inte någon automatisk möjlighet att bli styrelseledamot i föreningar som jobbar för mänskliga rättigheter. Jag är säker på att alla kd-riksdagsledamöter tycker dels att Jimmie Åkesson (sd) har rätt till sin yttrandefrihet men också att han vore olämplig som styrelseledamot i Amnesty International.

2. "Måste man nu vara politiskt korrekt i varje intervju, gå med i gayparader etc för att man vill hjälpa barn som har det svårt genom att kandidera som styrelseledamot i Rädda barnen? Jag kanske bara struntar i just HBT-rättigheter, det betyder inte att jag är emot homosexuella".
Jag kräver inte att någon ska jobba för HBT-rättigheter, eller invandrares rättigheter för den delen, för att kvalificera sig för att bli styrelseledamöter i föreningar som jobbar för mänskliga rättigheter. Även om det vore bra om fler visade sådant engagemang. När journalister frågar vad någon tycker om homoäktenskap, att folk med invandrarursprung ska ha sämre rättigheter (bl.a. när det gäller utvisningar) än etniska svenskar trots att de är svenska medborgare, kanske en del bara kommenterar att de är för allas lika värde men inte kan tillräckligt om just den debatten. Eller försöker problematisera debatten. Det är inte de jag här syftar på. Utan på de som tydligt argumenterar emot att samkönade par ska ha samma rättigheter som olikkönade par, emot att folk med invandrarursprung som är svenska medborgare ska ha sämre rättigheter än etniska svenskar etc. Något krav att gå med i gayparader eller besöka vissa möten handlar det definitivt inte om.

3. "Är du även för yrkesförbud för kd-politiker som är emot en könsneutral äktenskapslag? Hur demokratiskt är det? De kanske inte ska få vara med i börsbolagsstyrelser hellr?"

Nej, jag är inte för yrkesförbud för någon grupp. Vissa sd-politiker har blivit avskedade p.g.a vilket parti de tillhör eller vilka åsikter de har. Det är oacceptabelt. Och lika oacceptabelt vore det att avskeda någon för att vederbörande är emot homoadoptioner, är kommunist etc. Inte heller kommenterar jag vilka som ska få vara med i börsbolag i företag som inte sysslar med saker med koppling till mänskliga rättigheter. Börsbolag söker få de mest kompetenta människorna och de avgör givetvis själva om de vill ha med främlingsfientliga och/eller homofientliga människor i sin styrelse. Sedan kan konsumenter reagera på det men jag ger inga råd när det gäller företagsstyrelser generellt. Det här handlar om föreningar och andra som är engagerade för mänskliga rättigheter och där trovärdigheten är avgörande för deras legitimitet.

4. "Kristdemokraterna är faktiskt ett regeringsparti. Hur lämpligt är det att bojkotta ett parti som landets statsminister vill samarbeta med?"

För det första jobbar föreningar för mänskliga rättigheter för att bl.a. granska statens och regeringens verksamhet. Bl.a. Amnesty International vägrar ta emot statliga bidrag för att värna sitt oberoende. För det andra kan ett lands statsminister, oavsett vad man tycker om vederbörande, aldrig avgöra policyn för fria föreningar. Inom politiken handlar det om att försöka bilda majoritet för sin politik och kompromissa även med partier vars värderingar man delvis ogillar. Föreningar för mänskliga rättigheter har en annan frihet att hålla på sina principer om att alla av dess styrelseledamöter ska vara för en icke-diskriminerande politik. För det tredje så var främlingsfientliga FPÖ regeringsparti i Österrike för drygt 10 år sedan. Borde då Amnesty i Österrike av den orsaken accepterat folk från det partiet i sin styrelse? Inga jämförelser i övrigt mellan Kristdemokraterna och FPÖ.

4. "Det är väl Amnesty International och de andra föreningarna som själva avgöra vilka de ska ha med i sina styrelser?

Det är sant. Det jag gör är att ge råd till föreningarna, något jag har rätt till. Det är också en del av yttrandefriheten. Till sist är det dock årsmötet i en förening som avgör vilka som ska få bli med i någon styrelse. Valberedningen har dock också ett ansvar.

Jag har i 20 år tålmodigt argumenterat för reformer som partnerskap och senare jämlika lagar när det gäller adoptioner, inseminationer och äktenskap. Nu har dock svenska folket fått möjlighet att vänja sig vid nya reformer, kunskap har spridits om situationen för barn i homofamiljer. Man måste också kräva att folk som lämnar kommentarer i den offentliga debatten söker kunskap och inte försöker ideologisera och diskriminera. Det är inte acceptabelt.

Återigen. Alla kd-riksdagsledamöter skulle nog hävda att Jimmie Åkesson vore en olämplig ledamot i en styrelse i förening för mänskliga rättigheter. Eller som ny DO eller BO. Då har också samma riksdagsledamöter erkänt att en människas åsikter faktiskt kan diskvalificera vederbörande från någon sådan post. Principiellt för jag samma resonemang om politiker i kd och sd och andra som vill avskaffa nuvarande jämlika lagar för samkönade och olikkönade par. Så enkelt är det egentligen.