När jag lånade Hot stuff: disco and the remaking of american culture (2010) på Malmö stadsbibliotek var orsaken främst att min favoritgenre när det gäller musik är disco, från 1970-talet och framåt. Visst noterade jag när jag kollade bokens rubriker att den delvis skulle ha koppling till gayrörelsen.
Men när man läser boken, i de delar som handlar om discons koppling till homosexuella, eller rättare sagt homosexuella män, blir det tydligt att det här närmast är en genomgång av situationen för bögar i USA, och i synnerhet i New York, från början av 1900-talet med fokus på 1970-talet.
Jag har läst många böcker om både Stonewallrevolten 1969 och homorörelsens utveckling senaste 50 åren. Trots det konstaterar jag att den här boken ger nya perspektiv även för mig. Som att New York officiellt beslutade 1968 att tillåta samkönade par att dansa med varann. Staden var tillsammans med Washington DC och San Fransisco först i landet att tillåta detta. Fram till 1960-talet hade polisen i USA (långt värre än i Norden) trakasserat homosexuella, även på barer. Men polisen i New York ignorerade det officiella beslutet och fortsatte trakassera gaybarerna (som ofta då drevs av maffian eftersom andra inte ville syssla med en sådan "riskabel" verksamhet").
Jag har läst många böcker om både Stonewallrevolten 1969 och homorörelsens utveckling senaste 50 åren. Trots det konstaterar jag att den här boken ger nya perspektiv även för mig. Som att New York officiellt beslutade 1968 att tillåta samkönade par att dansa med varann. Staden var tillsammans med Washington DC och San Fransisco först i landet att tillåta detta. Fram till 1960-talet hade polisen i USA (långt värre än i Norden) trakasserat homosexuella, även på barer. Men polisen i New York ignorerade det officiella beslutet och fortsatte trakassera gaybarerna (som ofta då drevs av maffian eftersom andra inte ville syssla med en sådan "riskabel" verksamhet").
Samkönad dans kan ha skapat självmedvetenhet.
Barerna anpassade sig till polisens trakasserier och fortsatte förbjuda samkönade dans. Förutom en, Stonewall Inn. Först måste det förtydligas att barägarna (med koppling till maffian) inte gjorde det främst för att "vara snälla" mot HBT-personer. Genom dess tillåtande attityd lockade de många nya gäster som fritt kunde dansa och ägarna tjänade på det. Men trots det visade de civilkurage inför polisen (som de ofta gav mutor till inofficiellt som många andra illegala barer i New York). Teorin i boken är att tillåtandet av samkönad dans skapade en självmedvetenhet bland dess gäster som gjorde att revolten mot polisens trakasserier startade just där, till en början främst av male-to-female-transvestiter. Sedan anslöt sig inom ett dygn hundratals bögar, lesbiska och transpersosner.
Barerna anpassade sig till polisens trakasserier och fortsatte förbjuda samkönade dans. Förutom en, Stonewall Inn. Först måste det förtydligas att barägarna (med koppling till maffian) inte gjorde det främst för att "vara snälla" mot HBT-personer. Genom dess tillåtande attityd lockade de många nya gäster som fritt kunde dansa och ägarna tjänade på det. Men trots det visade de civilkurage inför polisen (som de ofta gav mutor till inofficiellt som många andra illegala barer i New York). Teorin i boken är att tillåtandet av samkönad dans skapade en självmedvetenhet bland dess gäster som gjorde att revolten mot polisens trakasserier startade just där, till en början främst av male-to-female-transvestiter. Sedan anslöt sig inom ett dygn hundratals bögar, lesbiska och transpersosner.
Många andra sådana här avslöjanden finns i boken. Discon blev av kritiker, i princip bara vita heterosexuella män på 1970-talet, utdömd som "plastig". Men som bokens författare Alice Echols förklarar, ofta var strävan bland producenter, dj:s och konsumenter en strävan att hitta något nytt, "icke-ursprungligt" medveten. En annan kritik har varit att discon var "politiskt omedveten" till skillnad från mycket av 1960-talets musik. Men Echols redovisar att discon faktiskt ofta förändrade attityder i USA på 1970-talet. Den flyttade fram homosexuellas, svartas och kvinnors position i samhället. Inte genom några övertydliga budskap. Men genom att den synliggjorde de tre grupperna mer än tidigare inom kulturen.
Kristna högern mobiliserade mot "discons värderingar":
Jag rekommenderar den här boken. Inte bara som intressant redovisning av USA på 1970-talet (även om det räcker som argument). Utan även för att det finns tydliga kopplingar till situationen idag inför president- och kongressvalet i höst. Där en del konservativa attackerar Barack Obama för att han är svart, där HBT-personers rättigheter är synnerligen kontroversiella och där andelen av befolkningen som är för att förbjuda abort faktiskt är högre idag än på 1970-talet.
Vi ska inte idealisera discokulturen på 1970-talet, det fanns delvis en tydlig koppling till destruktiv narkotikakonsumtion i bl.a. New York. Det fanns även rasism bland homosexuella och homofobi bland svarta. Och sexism både bland homosexuella och heterosexuella män. Men att den kristna högern i USA (som idag dominerar Republikanerna) startade sin mobilisering i slutet av 1970-talet var faktiskt delvis som protest mot de värderingar som spreds med discomusiken.
Discon på 1970-talet var bara kommersiell och opolitisk. Not.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar