Förfärande rasism och homofobi i Ukraina.

Någon fotbollsbög är jag inte. Typ Anton Hysén eller en av mina fb-vänner, Nathaniel. Men jag kommer följa vissa matcher och i synnerhet om Sverige avancerar (även om det ser mörkt ut nu). Trots mitt svala intresse för fotboll kunde jag inte låta bli att kolla en brittisk dokumentär som SVT sände igår kväll, Fotboll, fans och fascister. Det visade att rasismen är värre än jag trodde i Östeuropa.

Att Polen och Ukraina, de två värdländerna för EM, har allvarliga problem när det gäller respekt för mänskliga rättigheter visste jag givetvis redan. Men det har blivit extra aktuellt de senaste dagarna. Från en Qx-artikel.

För att uppmärksamma hatet mot hbt.personer i Ukraina och också hur homofobin är spridd inom stora delar av fotbolls-världen, startade Nana Håkansson kampanjen Soccerpride 2012. På hemsidan tar fotbollsspelare och fans ställning mot homofobin:... Anton Hysén lyfter en av Soccerprides idéer: "Jag tycker däremot att svenska supportrar ska ha med sig regnbågsflaggor för att visa var vi står. Det är inte bara det som händer på plan som är intressant, utan det som pågår vid sidan av. Om det är dåligt nu så kan det bara bli bättre i framtiden!" Att bära Regnbågsflagga hur som helst i Kiev är dock inte helt klokt med tanke på de stämningar som råder i landet. Dock uppmanar Soccerpride de som vill markera sitt stöd att ha flaggorna inne på arenan, något Nana Håkansson säger är säkrare.

Förslag i Ukraina om att förbjuda information om HBT-rättigheter.

Det är givetvis ett dåligt tecken om något att folk varnas för att bära regnbågsflaggor på stan. RFSL hade en artikel för några veckor sedan om ett nytt förslag i Ukraina, liknande som det som den ryska staden St Petersburg redan genomfört.

Den inställda prideparaden inträffar vid en tidpunkt då Ukraina planerar att införa liknande lagar som bland annat St Petersburg i Ryssland har, där så kallad propaganda för hbt-personers rättigheter förbjuds. Med den föreslagna lagen, som yttrandefrihetskommittén i Ukrainas parlament i onsdags rekommenderade parlamentet att anta, kommer all information om hbt-frågor, pridemanifestationer och liknande att kunna förbjudas

Ukraina har bland de sämsta juridiska lagarna i Europa när det gäller HBT-reformer. Den enda positiva reformen är att män som har sex med män får bli blodgivare vilket även är möjligt i Polen. Det senare landet har också förbud mot diskriminring p.g.a. sexuell läggning inom arbetsmarknaden (ett krav från EU som landet är med i). I Polen har det i större städer senare åren blivit en viss tolerans när det gäller HBT-personer, samma trend finns tyvärr inte i Ukraina.

Rasismen mer explicit och brutal på läktarna i Östeuropa.

Även rasism är ett allvarligt problem inom fotbollen, också i Sverige. Men att den är så explicit och brutal i Polen, Ukraina och säkert fler länder i Östeuropa, i relation till de flesta länder i Västeuropa, hade jag inte väntat mig. På polska läktare har en del supportrar haft banderoller om att "få bort judarna" och ritat nidbilder av judar med krokiga näsor. De har haft ramsor om att de ska "göra det Hitler inte hann med, döda resten av judarna".

Och dokumentären visade att på en läktare i Ukraina attackerar fotbollshuliganer folk med asiatiskt ursprung som är supportrar från det egna laget (sic). Och det är inget "knuffande", det är vildsinta oprovocerade attacker mot folk bara p.g.a. deras utseende. Det här inte på någon mörk bakgata utan framför ukrainska säkerhetsvakter som förfärligt nog är stilla och inte gör något till en början. Trots det har polisen i Ukraina hävdat att de inte har några problem med rasism på landets fotbollsläktare.

Jag rekommenderar dokumentären Fotboll, fans och fascister. Den visar att det våldsamma hat mot HBT-personer i många länder i Östeuropa även riktas mot folk p.g.a deras etnicitet eller religion. Det här är inte något för en akademisk debatt om vad som är nationalism, främlingsfientlighet eller rasism. Det här handlar om attacker mot folk som är supportrar till det egna laget men som har "fel" ursprung. Eller attacker mot HBT-personer av samma orsak. Det är skamligt.

Uppdatering 1.

Nazi-Tyskland hälsades som "befriare" av många i Ukraina 1941.

När Tyskland i slutet av 1930-talet och början av 1940-talet invaderade ett antal länder låtsades naziregimen ofta inför den egna befolkningen att de blev bemötta som befriare. Filmer som dokumenterade tyskt intagande av städer i andra länder blev vinklade och ibland förfalskade för att inför tyska folket visas som "förfilmer" på biograferna. I verkligheten bemöttes tyska trupper vanligen främst av ilska och hat. Med all rätt. Det fanns dock två undantag. Dels Österike där den tyska "anslutningen" av landet hade brett stöd bland befolkningen. Inte för att de flesta var nazister utan för att de två länderna hade gemensamt språk och delvis gemensam kultur. Och många i Österike längtade efter att åter bli en del av "ett viktigt land" precis som de varit när Österrike-Ungern existerade.

Det andra området där tyska trupper generellt hälsades som befriare var 1941 i Ukraina som då var en del av Sovjetunionen. Inte heller där var de flesta nazister men det kanske är den del som värst fick uppleva det kommunistiska förtrycket. Miljontals människor dog på 1920-talet i svält trots att det fanns mat. Men den undanhölls medvetet av regimen eftersom många i Ukraina betraktades som "klassfiender" (de var inte kommunister och de protesterade emot regimens förtryck). När de tyska trupperna invaderade Ukraina möttes de av ortodoxa präster (som själva blivit förföljda av kommunistregimen) som välsignade dem. Inte nog med det. Nazistbefälen konstaterade till sin förvåning att de ofta inte behövde fånga ihop och döda judar, det var massor av människor från civilbefolkningen som gjorde jobbet åt dem. Utan att tyska trupper ingrep givetvis. I ockuperade områden i Västeuropa skedde likvideringen av judar ofta i det dolda medan samma verksamhet skedde öppet i Ukraina (och i bl.a. Polen och Baltikum), tyskarna gissade att det inte skulle orsaka några protester.

Förföljelse av tysktalande människor 1944-1945.

Intolerans finns i alla länder men Ukraina har en värre historia än många andra stater. Det är tragiskt att nuvarande regering inte är beredda att göra upp med det. När sedan ryska armén ryckte fram 1944-1945 i Östeuropa begicks det även då massiva övergrepp, men riktat mot folk av tyskt ursprung. Jesus Alcala har idag i en artikel på kultursidorna i Svenska Dagbladet om det, jag rekommenderar den. Paradoxalt nog använde regeringarna i Ryssland, Polen och Tjeckoslovakien samma metoder som det nazistiska Tyskland använt. Ofta mot helt oskyldiga människor som talade tyska men som inte sympatiserade med nazismen.

Varför blev då förföljelsen av folk med tyskt ursprung så hätsk i öst jämfört med väst. Dels givetvis därför att Sovjetunionen, precis som det nazistiska Tyskland, var en diktatur som helt struntade i människovärde och om folk var skyldiga eller oskyldiga. En andra orsak var att Tysklands framfart varit betydligt mer brutal i öst (nazisterna betraktade slaviska folk som mindervärdiga) än i väst vilket gjorde att hämndkänslorna blev värre. Ironiskt nog så förlorade också det nazistiska Tyskland många av sina sympatisörer i Ukraina efter något år just därför att de visade grymhet även mot icke-judiska människor där.

Men som Jesus Alcala konstaterar i sin artikel..

Dagens Tyskland präglas av vad som kunde kallas en minneskultur. Skulden för Förintelsen finns där ständigt, utgör kollektivt minne och trauma. Aldrig mer! Men miljontals fördrivna ”tyskar” bör också de bli ihågkomna. Aldrig mer! För den ena grymheten tar aldrig ut den andra.