HBT-kultur. Hot stuff: disco and the remaking of american culture - Alice Echols

När jag lånade Hot stuff: disco and the remaking of american culture (2010) på Malmö stadsbibliotek var orsaken främst att min favoritgenre när det gäller musik är disco, från 1970-talet och framåt. Visst noterade jag när jag kollade bokens rubriker att den delvis skulle ha koppling till gayrörelsen. Men när man läser boken, i de delar som handlar om discons koppling till homosexuella, eller rättare sagt homosexuella män, blir det tydligt att det här närmast är en genomgång av situationen för bögar i USA, och i synnerhet i New York, från början av 1900-talet med fokus på 1970-talet.

Jag har läst många böcker om både Stonewallrevolten 1969 och homorörelsens utveckling senaste 50 åren. Trots det konstaterar jag att den här boken ger nya perspektiv även för mig. Som att New York officiellt beslutade 1968 att tillåta samkönade par att dansa med varann. Staden var tillsammans med Washington DC och San Fransisco först i landet att tillåta detta. Fram till 1960-talet hade polisen i USA (långt värre än i Norden) trakasserat homosexuella, även på barer. Men polisen i New York ignorerade det officiella beslutet och fortsatte trakassera gaybarerna (som ofta då drevs av maffian eftersom andra inte ville syssla med en sådan "riskabel" verksamhet"). 

Samkönad dans kan ha skapat självmedvetenhet.

Barerna anpassade sig till polisens trakasserier och fortsatte förbjuda samkönade dans. Förutom en, Stonewall Inn. Först måste det förtydligas att barägarna (med koppling till maffian) inte gjorde det främst för att "vara snälla" mot HBT-personer. Genom dess tillåtande attityd lockade de många nya gäster som fritt kunde dansa och ägarna tjänade på det. Men trots det visade de civilkurage inför polisen (som de ofta gav mutor till inofficiellt som många andra illegala barer i New York). Teorin i boken är att tillåtandet av samkönad dans skapade en självmedvetenhet bland dess gäster som gjorde att revolten mot polisens trakasserier startade just där, till en början främst av male-to-female-transvestiter. Sedan anslöt sig inom ett dygn hundratals bögar, lesbiska och transpersosner. 

Många andra sådana här avslöjanden finns i boken. Discon blev av kritiker, i princip bara vita heterosexuella män på 1970-talet, utdömd som "plastig". Men som bokens författare Alice Echols förklarar, ofta var strävan bland producenter, dj:s och konsumenter en strävan att hitta något nytt, "icke-ursprungligt" medveten. En annan kritik har varit att discon var "politiskt omedveten" till skillnad från mycket av 1960-talets musik. Men Echols redovisar att discon faktiskt ofta förändrade attityder i USA på 1970-talet. Den flyttade fram homosexuellas, svartas och kvinnors position i samhället. Inte genom några övertydliga budskap. Men genom att den synliggjorde de tre grupperna mer än tidigare inom kulturen.

Kristna högern mobiliserade mot "discons värderingar":

Jag rekommenderar den här boken. Inte bara som intressant redovisning av USA på 1970-talet (även om det räcker som argument). Utan även för att det finns tydliga kopplingar till situationen idag inför president- och kongressvalet i höst. Där en del konservativa attackerar Barack Obama för att han är svart, där HBT-personers rättigheter är synnerligen kontroversiella och där andelen av befolkningen som är för att förbjuda abort faktiskt är högre idag än på 1970-talet.

Vi ska inte idealisera discokulturen på 1970-talet, det fanns delvis en tydlig koppling till destruktiv narkotikakonsumtion i bl.a. New York. Det fanns även rasism bland homosexuella och homofobi bland svarta. Och sexism både bland homosexuella och heterosexuella män. Men att den kristna högern i USA (som idag dominerar Republikanerna) startade sin mobilisering i slutet av 1970-talet var faktiskt delvis som protest mot de värderingar som spreds med discomusiken.

Discon på 1970-talet var bara kommersiell och opolitisk. Not.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

HBT-kultur. Ett arabiskt vemod - Abdellah Taïa

Abdellah Taïa var förmodligen den förste författaren med arabiskt ursprung att komma ut offentligt som homosexuell. Det gjorde han 2007 i den marockanska tidningen TelQuel, känd för att bekämpa islamismen och argumentera för yttrandefrihet. Taïa är själv född i Marocko men flyttade till Paris 1998. Ett arabiskt vemod (2012) är hans första bok som ges ut på svenska.

Att Abdellah Taïa var modig när han kom ut kräver väl inte mycket förklaring efter att konstaterat att homofobin är kompakt i Marocko och att både manliga och kvinnliga samkönade relationer ännu är totalförbjudna i landet. Men för den skull måste han givetvis inte vara en bra författare.

Referenser till Pasolini.

När jag 2010 recenserade Yacoubians hus av Alaa al-Aswani konstaterade jag att den var så annorlunda jämfört med västerländska böcker att det ibland blev svårt att avgöra dess litterära värde. Så är dock inte fallet med Ett arabiskt vemod. Visserligen är dess arabiska influenser tydliga och gör boken intressant eftersom det tillför något som sällan annars finns i det som ges ut i Sverige. Referenser till arabisk poesi men också till svåra förhållanden. Intressant är att konstatera att  den här boken skrevs 2008 i originalversionen, alltså flera år före "arabiska våren" men att temat trots det givetvis är aktuellt.

Men det är tydligt att Abdellah Taïa också är påverkad av fransk kultur, främst fokuseringen på filosofiska resonemang. Inte så konstigt givetvis eftersom han bor i Frankrike. Det som kanske är mest intressant är annars att när jag läser Ett arabiskt vemod blir det tydliga referenser till Amado mio av Pier Paolo Pasolini, välkänd homosexuell filmregissör från Italien men som också var författare. Det där med att berätta om känslor, om sin omgivning, om kulturen och till en början verkar det rörigt och utan någon planering. Men efter en stund blir det tydligt att det är begåvat. Abdellah Taïa når inte upp till samma nivå som Pasolini men bara det att jag gör jämförelsen är ett tecken på att den här boken håller bra litterär kvalité.

Rasism i Frankrike och Egypten.

Att han själv har marockanskt ursprung och måste relatera det till sitt nya hemland Frankrike ger en extra aspekt. Från sid 47.

Planet var fullt av medelklassfransmän som uppenbarligen kände varann allihop. De var på väg hem efter två veckor i Agadir. Det fanns bara en ledig plats kvar. Till mig. Egentligen skulle planet inte ha mellanlandat i Marrakech. Det gjorde det bara för min skull. Passagerarna var inte sena att låta mig förstå detta. Alla dessa fransmän, människor som jag aldrig skulle träffa i Paris, ett annat Frankrike som var mig helt främmande såg på mig med ilskna blickar så snart jag satte min fot på planet. Jag försenade dem. De gillade mig inte. De skulle knappast prata med mig. Paranoian övermannade mig igen. Jag såg vad jag var: en marockan, mitt bland fransmännen, Det passade sig inte! Jag sänkte blicken och satte mig på min plats. .

Abdellah Taïas reaktion är säkert överdriven. Givetvis föraktar inte alla, eller ens de flesta, semestrande fransmän någon med arabiskt ursprung som försenar deras resa något. Men det här var hans subjektiva känsla i situationen. I Marocko som varit en fransk koloni. Och där målet för resan är ett Frankrike där Front Nationals kandidat fick 17 % i vårens presidentval. Men Taïas väjer inte för att även rapportera om rasism, och givetvis homofobi, i arabländerna. Som att svarta ofta blir trakasserade i Egypten.

Ni som följer min blogg vet att jag kategoriskt är emot kvotering. Varje individ ska bedömas efter sina egna meriter. Men Taïas bok behöver inte kvoteras "för att vi ska vara vänliga mot författare med arabiskt ursprung". Ett arabiskt vemod är en av de viktigaste böckerna med HBT-tema som ges ut i Sverige 2012.

Malmö kanske avgjorde att samkönade vigslar är tillåtna i Svenska kyrkan.

Till mina nya bloggbesökare vill jag tipsa om den bloggpost jag skrev inför midsommarafton 2010. Om att Malmö kanske är den stad som avgjorde att Svenska kyrkan och Den danske folkekirke idag viger samkönade par.

Jag önskar mina bloggbesökare Glad midsommar.

DO ska ge ut handledning om aktiva åtgärder mot HBT-diskriminering.

Jag har idag skickat ett mail till DO, Diskrimineringsombudsmannen. De ska tydligen ta fram en handledning till arbetsgivare om hur de kan förebygga alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen. Det är positivt men som jag förklarar i mailet krävs det en laglig skyldighet för arbetsgivare och utbildningsansvariga om det ska bli en verkligt förbättrad situation för bl.a. HBT-personer.


Hej!

Jag heter Bengt Held, driver bloggen Helds HBT-nyheter och har sedan 1998 gjort rapporter om partiernas HBT-politik, alltså rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner.

I betänkandet (rapporten) Diskriminering som har samband med kön ifråga om försäkringstjänster m.m. kommenterar ett enigt arbetsmarknadsutskott i riksdagen följande.

DO har i uppgift att inom sitt verksamhetsområde bl.a. informera, utbilda, överlägga och ha andra kontakter med myndigheter och företag. Alla arbetsgivare ska också arbeta förebyggande mot diskriminering som har samband med kön, etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning. Detta arbete ska ske i samverkan med de anställda, vilket vanligtvis är tillsammans med representanter för arbetstagarorganisationerna på arbetsplatsen. Utskottet välkomnar att DO är i färd med att utarbeta en handledning för det förebyggande arbetet mot diskriminering när det gäller alla diskrimineringsgrunderna.

Det är mycket positivt att ni håller på att ta fram en sådan handledning. Men med anledning av det vill jag fråga följande.

1. När planerar ni att handledningen ska vara färdig och publiceras på er hemsida?

2. Kommer ni framåt att öka ert engagemeng för att sprida budskapet om att det är viktigt att arbetsgivare och utbildningsansvariga får skyldighet att förebygga alla sju typerna av diskrimineringsgrunder i lagen mot diskriminering?

Idag gäller sådan skyldighet som bekant bara för kön, etnicitet och religion inom arbetsmarknaden, för utbildningsansvariga även sexuell läggning och funktionshinder. Könsidentitet och ålder är inte omnämnt i någon av de två lagarna. Det är en oacceptabel rangordning av diskrimineringsgrunder. All typ av diskriminering ska bekämpas med samma kraft. Av samma orsak bör bristande tillgänglighet definieras som diskriminering. Majoriteten i riksdagen (s, mp, sd och v) har nu gett den borgerliga regeringen tillkänna att den bör återkomma med förslag om reformens genomförande. Det är positivt och när jag besökt er hemsida konstaterar jag att ni håller med.

Jag vill förtydliga att jag respekterar att ni är en statlig myndighet och givetvis inte ska "ha en egen politik" i motsats till regeringens. Men det är värt att konstatera att 3 (tre) utredningar (varav två startats av den borgerliga regeringen) lämnats senaste åren med förslag om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga alla diskrimineringsgrunderna. När jag kontaktat riksdagspartierna om det här har sex av dem förklarat att de är för reformen. Bara Moderaterna och Sverigedemokraterna tvekar änn. Det är alltså viktigt att notera att tre av regeringspartierna, bl.a. det parti som Erik Ullenhag (fp) som är ansvarig minister mot diskriminering tillhör, redan är positiva till reformen. Samma sak gäller för de fackliga organisationerna LO, TCO och SACO.

Att DO tydligare engagerar sig i media för reformen kan alltså inte bedömas vara i "motsats" till regeringens politik. Och, viktigt att konstatera, i ert myndighetsuppdrag ingår att bilda opinion för reformer som kan motverka diskriminering i samhället. Jag hoppas ni visar större tydlighet framåt. Att det här ärendet fördröjs år efter år är oacceptabelt. Den handledning som ni senare kommer att lämna blir säkert viktig för många arbetsgivare och utbildningansvariga men som i alla andra situationer i samhället är det ofta de som bäst skulle behöva handledningen som säkert kommer bli mest ointresserade av den. Här krävs ett förtydligande i lagen.

Det måste bli ett slut på rangordningen av diskrimineringsgrunder i lagen. Nu.

Mvh

Bengt Held

Malmö

Uppdatering 1.

F.d. elitidrottaren Patrik Sjöberg har tillsammans med tre människor från RFSU en debattartikel i Svenska Dagbladet. Artikeln handlar om att samhället inte erbjuder män och pojkar som utsatts för sexuella övergrepp tillräcklig hjälp. Sexuella övergrepp mot kvinnor ochb flickor har debatterats senaste årtiondena. Mycket har blivit bättre när det gäller samhällets hjälp till dem även om det ännu finns allvarliga brister. Som att det i många kommuner ännu förväntas att idella kvinnojourer ska fixa skyddet för dem. Men sexuella övergrepp mot män betraktas ännu som tabu bland många. Orsakerna är flera.

Förr var problemet konservativa attityder om att män ska fixa att hävda sin kroppsliga integritet själva. "En karl reder sig själv". Berätta det för en 14-åring som ska säga nej till en vuxen man (eller kvinna) som han är i beroendeställning till. Senaste 10 åren har tack och lov unkna könsroller oftare lämnats. Men istället har Sverige påverkats av en (radikal)feministisk ideologi där män är förövare och kvinnor offer. I den ideologin passar inte sexutnyttjade män och pojkar in. Vi måste lämna både konservatism och radikalfeminism som ofta är heteronormativa ideologier. För till sist är det individer som drabbas och som faktiskt har rätt att få hjälp av samhället oavsett kön, sexuell läggning, könsidentitet, etnicitet etc. Allt annat är ett svek mot mänskliga rättigheter.

HBT-kultur. En ensam man.

En film som handlar om vad en sörjande man gör en dag 1962? Kan det vara något? Hur kul är det egentligen?

Colin Firth gör en lysande rollprestation som George Falconer i En enda man (2009). En del har kallat det hans bästa filmroll någonsin. Om det är sant kan jag inte avgöra men det är möjligt. Han ger sorgen och uppgivenheten ett ansikte. Trots att han inte fäller en tår i filmen. Men måste inte en sörjande människa göra det?

Min mormor (som dog 1997) hade en vän som hette Agda (som dog senare). När Agda och hennes man Sven var i 50-årsåldern fick de ett telefonsamtal en dag. De hade bara ett barn, Lars. Polisen ringde, det måste varit ca 1970. "Er son Lars har dött i en bilolycka". Det var Sven som mottog telefonsamtalet. Agda kom in i hallen och fick beskedet. Hon berättade för min mormor att det var som om hon hickade till. Efteråt grät hon inte. Inte på begravningen. Och inte på 20 år efter det. Först därefter berättade hon för min mormor att hon ibland grät igen.

En dyster film.

Jag har ibland funderat på det där när jag läst om brottsoffer, folk som blivit våldtagna eller rånade, som inte gjort något motstånd. Bristen på mostånd tolkas ibland av domstolar som samtycke. Jag fattar ju att domstolar måste följa juridisk praxis men trots det måste det förtydligas att när folk i en krissituation inte gör något, stelnar till, är passiva, kan det vara ett kristecken. Och även biologiskt finns det förklaringar till det. När människor för tusentals år sedan mötte farliga djur var det ofta en klok strategi att fly. Men lika ofta var det klokt att vara stilla och inte röra sig. Många djur noterar inte dig om du är stilla.

Jag vill avslöja att det här är en dyster film. Men det gissade ni nog redan. Döden är en del av den. Svärtan. Depressionen. Sorgen. Men i mitt det mörka finns det en begynnande livslust. Julianne Moore spelar vännen till George Falconer.

Mörk film med en gnutta hopp.

Visst är det så att vi, oavsett om vi är homo, hetero, bi, kan tycka folk av båda könen är vackra. Inte så att vi måste vilja ha sex med dem. Snarare vacker - som en tavla. Jag gissar att en del heterokillar och homotjejer i smyg tycker att en attraktiv man i uniform är snygg. På samma vis tycker jag Julianne Moore är vacker. I sina kläder och sin frisyr. Precis som kvinnan på bankkontoret som George möter. Och vilken, man eller kvinna, homo eller hetero,  kan inte konstatera att den unge latinokille, som möter George utanför en butik, och börjar flirta med honom är snygg.

Men att reducera den här filmen till att handla om sånt vore orättvist. Det centrala budskapet handlar om att hitta vad du vill med livet. Om du vill leva. När din partner sedan 16 år dör måste du besluta dig om du vill leva eller inte. Paradoxalt nog är de få komiska scenerna i filmen när George förgäves försöker begå självmord.

Det här inte den bästa filmen som gjorts om bögrelationer. Den når inte i närheten av Brokeback Mountain. Men den är trots det intressant. Den är mörk. Sorgsen. Med en gnutta hopp.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Namnlagen blir könsneutral för 12-17-åringar.

Ungdomar 12-17 år kan nu byta till ett namn som är könskonträrt, alltså "typiskt för det motsatta könet". Om deras vårdnadhavare godkänner det är kanske viktigt att förtydliga. Det har Patent- och registreringsverket beslutat i en ny praxis. Från ett pressmeddelande från Diskrimineringsbyrån Uppsala, RFSL, RFSL-Ungdom, RFSU och transföreningarna FPES och Kim.

Den förändrade praxisen kom till efter det att organisationerna RFSL, RFSL Ungdom, KIM och FPES tillsammans med juristen Kerstin Burman från Diskrimineringsbyrån i Uppsala tillskrivit PRV i ärendet. Sedan år 2009 har det varit fritt fram för myndiga personer att byta eller lägga till förnamn utan hänsyn till personens könstillhörighet. Detta blev klart efter Regeringsrättens dom i vad som blivit känt som ”Jan-Olov Madeleine-målet”, ett mål som drevs av Kerstin Burman.

Tyvärr har de två myndigheter, Skatteverket och PRV, som beslutar kring namnbyte, hanterat frågor om namnbyte olika efter domen, vilket har varit ett problem för många. Vilken myndighet en person kan vända sig till styrs bland annat av om personen tidigare har bytt namn..... PRV bedömer inte längre ärenden som gäller byte till ”-dotterefternamn” eller byte av förnamn för personer över 12 år utifrån sökandes könstillhörighet. Omyndiga personer måste dock ha vårdnadshavares tillåtelse.

- Vi välkomnar PRV:s besked i dessa namnfrågor. Vi kan konstatera att äntligen, snart tre år efter den så kallade ”Jan-Olov Madeleine”-domen, finns en enhetlig rättspraxis där individer får välja namn utifrån andra omständigheter än kön. Detta är en efterlängtad och betydelsefull framgång för HBTQ-communityt. Det innebär att fler personer nu kan välja ett namn som bättre stämmer överens med deras identitet och levnadssätt, vilket förenklar och förbättrar livet i vardagen, säger Kerstin Burman

Barnperspektivet viktigt.

Jag själv var helt för att Regeringsrätten 2009 omtolkade namnlagen så att den blev könsneutral för vuxna. RFSL och föreningar för transpersoner har velat att den ska bli könsneutral för barn också. Här är jag dock mer tveksam och orsaken till det är att om föräldrar döper sina barn till könskonträra namn riskerar barnen att bli mobbade. Någon kanske då hävdar att det var samma debatt när det gäller om samkönade par ska få adoptera. Och det är sant. Även då, på 1990-talet, var jag i flera år tveksam till reformen. Det handlar om ett barnperspektiv och när samhället är moget för en reform.

När jag 1999 tydligt tog ställning för att samkönade par bör ha rätt att bli prövade även för internationella adoptioner handlade det just om att jag bedömde utifrån den forskning som fanns att det var motiverat. Det var förenligt med barnets bästa. Samma känsla har jag inte idag när det gäller att föräldrar ska kunna ge sin son namnet Anna eller sin dotter namnet Anders. Inte ännu - men på sikt är mitt tips att det blir en könsneutral namnlag även för barn.

Alla riksdagspartier för könsneutral namnlag för vuxna - förutom sd.

Det som Patent- och registeringsverket nu har infört som praxis har jag dock inget som helst problem med. Här handlar det om att barnet själv, från 12 års ålder, vill byta till könskonträrt namn och att vårdnadshavarna ska godkänna det. För en del unga transpersoner kan det här vara viktigt för dess identitet. Som liberal konstaterar jag att det här egentligen är en frihetsreform.

Den borgerliga regeringen tillsatte 2010 en utredning som ska se över den gamla namnlagen från 1982. Utredningen ska lämna sin slutrapport senast 1 mars 2013. Där kommer säkert lagens könsneutralitet att behandlas. Vad tycker då riksdagspartierna? Fram till att Regeringsrätten avgjorde att namnlagen bör tolkas könsneutralt även för vuxna var det bara tre riksdagspartier som tydligt var för reformen, Miljöpartiet, Folkpartiet och Vänsterpartiet. Direkt efter Regeringsrättens dom kontakade jag övriga riksdagspartier och Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, och något förvånande, även Kristdemokraterna svängde då och blev för en könsneutral namnlag för vuxna. Bara Sverigedemokraterna meddelade att de inte var för reformen men inte heller emot den.

Om det är lika brett stöd i riksdagen för att 12-17-åringar får byta till namn som är könskonträra är inte säkert (i synnerhet kd och givetvis sd lär nog tveka) men förhoppningsvis fattar de flesta partier att det här är ännu ett steg mot en utveckling där folk slipper bli diskriminerade p.g.a. sin könsidentitet. När namnlagutredningen (där partierna är representerade) nästa år lämnar sin rapport måste partierna bekänna färg.

Förfärande rasism och homofobi i Ukraina.

Någon fotbollsbög är jag inte. Typ Anton Hysén eller en av mina fb-vänner, Nathaniel. Men jag kommer följa vissa matcher och i synnerhet om Sverige avancerar (även om det ser mörkt ut nu). Trots mitt svala intresse för fotboll kunde jag inte låta bli att kolla en brittisk dokumentär som SVT sände igår kväll, Fotboll, fans och fascister. Det visade att rasismen är värre än jag trodde i Östeuropa.

Att Polen och Ukraina, de två värdländerna för EM, har allvarliga problem när det gäller respekt för mänskliga rättigheter visste jag givetvis redan. Men det har blivit extra aktuellt de senaste dagarna. Från en Qx-artikel.

För att uppmärksamma hatet mot hbt.personer i Ukraina och också hur homofobin är spridd inom stora delar av fotbolls-världen, startade Nana Håkansson kampanjen Soccerpride 2012. På hemsidan tar fotbollsspelare och fans ställning mot homofobin:... Anton Hysén lyfter en av Soccerprides idéer: "Jag tycker däremot att svenska supportrar ska ha med sig regnbågsflaggor för att visa var vi står. Det är inte bara det som händer på plan som är intressant, utan det som pågår vid sidan av. Om det är dåligt nu så kan det bara bli bättre i framtiden!" Att bära Regnbågsflagga hur som helst i Kiev är dock inte helt klokt med tanke på de stämningar som råder i landet. Dock uppmanar Soccerpride de som vill markera sitt stöd att ha flaggorna inne på arenan, något Nana Håkansson säger är säkrare.

Förslag i Ukraina om att förbjuda information om HBT-rättigheter.

Det är givetvis ett dåligt tecken om något att folk varnas för att bära regnbågsflaggor på stan. RFSL hade en artikel för några veckor sedan om ett nytt förslag i Ukraina, liknande som det som den ryska staden St Petersburg redan genomfört.

Den inställda prideparaden inträffar vid en tidpunkt då Ukraina planerar att införa liknande lagar som bland annat St Petersburg i Ryssland har, där så kallad propaganda för hbt-personers rättigheter förbjuds. Med den föreslagna lagen, som yttrandefrihetskommittén i Ukrainas parlament i onsdags rekommenderade parlamentet att anta, kommer all information om hbt-frågor, pridemanifestationer och liknande att kunna förbjudas

Ukraina har bland de sämsta juridiska lagarna i Europa när det gäller HBT-reformer. Den enda positiva reformen är att män som har sex med män får bli blodgivare vilket även är möjligt i Polen. Det senare landet har också förbud mot diskriminring p.g.a. sexuell läggning inom arbetsmarknaden (ett krav från EU som landet är med i). I Polen har det i större städer senare åren blivit en viss tolerans när det gäller HBT-personer, samma trend finns tyvärr inte i Ukraina.

Rasismen mer explicit och brutal på läktarna i Östeuropa.

Även rasism är ett allvarligt problem inom fotbollen, också i Sverige. Men att den är så explicit och brutal i Polen, Ukraina och säkert fler länder i Östeuropa, i relation till de flesta länder i Västeuropa, hade jag inte väntat mig. På polska läktare har en del supportrar haft banderoller om att "få bort judarna" och ritat nidbilder av judar med krokiga näsor. De har haft ramsor om att de ska "göra det Hitler inte hann med, döda resten av judarna".

Och dokumentären visade att på en läktare i Ukraina attackerar fotbollshuliganer folk med asiatiskt ursprung som är supportrar från det egna laget (sic). Och det är inget "knuffande", det är vildsinta oprovocerade attacker mot folk bara p.g.a. deras utseende. Det här inte på någon mörk bakgata utan framför ukrainska säkerhetsvakter som förfärligt nog är stilla och inte gör något till en början. Trots det har polisen i Ukraina hävdat att de inte har några problem med rasism på landets fotbollsläktare.

Jag rekommenderar dokumentären Fotboll, fans och fascister. Den visar att det våldsamma hat mot HBT-personer i många länder i Östeuropa även riktas mot folk p.g.a deras etnicitet eller religion. Det här är inte något för en akademisk debatt om vad som är nationalism, främlingsfientlighet eller rasism. Det här handlar om attacker mot folk som är supportrar till det egna laget men som har "fel" ursprung. Eller attacker mot HBT-personer av samma orsak. Det är skamligt.

Uppdatering 1.

Nazi-Tyskland hälsades som "befriare" av många i Ukraina 1941.

När Tyskland i slutet av 1930-talet och början av 1940-talet invaderade ett antal länder låtsades naziregimen ofta inför den egna befolkningen att de blev bemötta som befriare. Filmer som dokumenterade tyskt intagande av städer i andra länder blev vinklade och ibland förfalskade för att inför tyska folket visas som "förfilmer" på biograferna. I verkligheten bemöttes tyska trupper vanligen främst av ilska och hat. Med all rätt. Det fanns dock två undantag. Dels Österike där den tyska "anslutningen" av landet hade brett stöd bland befolkningen. Inte för att de flesta var nazister utan för att de två länderna hade gemensamt språk och delvis gemensam kultur. Och många i Österike längtade efter att åter bli en del av "ett viktigt land" precis som de varit när Österrike-Ungern existerade.

Det andra området där tyska trupper generellt hälsades som befriare var 1941 i Ukraina som då var en del av Sovjetunionen. Inte heller där var de flesta nazister men det kanske är den del som värst fick uppleva det kommunistiska förtrycket. Miljontals människor dog på 1920-talet i svält trots att det fanns mat. Men den undanhölls medvetet av regimen eftersom många i Ukraina betraktades som "klassfiender" (de var inte kommunister och de protesterade emot regimens förtryck). När de tyska trupperna invaderade Ukraina möttes de av ortodoxa präster (som själva blivit förföljda av kommunistregimen) som välsignade dem. Inte nog med det. Nazistbefälen konstaterade till sin förvåning att de ofta inte behövde fånga ihop och döda judar, det var massor av människor från civilbefolkningen som gjorde jobbet åt dem. Utan att tyska trupper ingrep givetvis. I ockuperade områden i Västeuropa skedde likvideringen av judar ofta i det dolda medan samma verksamhet skedde öppet i Ukraina (och i bl.a. Polen och Baltikum), tyskarna gissade att det inte skulle orsaka några protester.

Förföljelse av tysktalande människor 1944-1945.

Intolerans finns i alla länder men Ukraina har en värre historia än många andra stater. Det är tragiskt att nuvarande regering inte är beredda att göra upp med det. När sedan ryska armén ryckte fram 1944-1945 i Östeuropa begicks det även då massiva övergrepp, men riktat mot folk av tyskt ursprung. Jesus Alcala har idag i en artikel på kultursidorna i Svenska Dagbladet om det, jag rekommenderar den. Paradoxalt nog använde regeringarna i Ryssland, Polen och Tjeckoslovakien samma metoder som det nazistiska Tyskland använt. Ofta mot helt oskyldiga människor som talade tyska men som inte sympatiserade med nazismen.

Varför blev då förföljelsen av folk med tyskt ursprung så hätsk i öst jämfört med väst. Dels givetvis därför att Sovjetunionen, precis som det nazistiska Tyskland, var en diktatur som helt struntade i människovärde och om folk var skyldiga eller oskyldiga. En andra orsak var att Tysklands framfart varit betydligt mer brutal i öst (nazisterna betraktade slaviska folk som mindervärdiga) än i väst vilket gjorde att hämndkänslorna blev värre. Ironiskt nog så förlorade också det nazistiska Tyskland många av sina sympatisörer i Ukraina efter något år just därför att de visade grymhet även mot icke-judiska människor där.

Men som Jesus Alcala konstaterar i sin artikel..

Dagens Tyskland präglas av vad som kunde kallas en minneskultur. Skulden för Förintelsen finns där ständigt, utgör kollektivt minne och trauma. Aldrig mer! Men miljontals fördrivna ”tyskar” bör också de bli ihågkomna. Aldrig mer! För den ena grymheten tar aldrig ut den andra.

Frankrike kommer införa en könsneutral äktenskapslag.

Frankrike får en könsneutral äktenskapslag de närmaste åren. Allt annat vore en sensation. Alla partier till vänster, och i Frankrike är de gröna tydligt på vänstersidan, är nämligen för att likställa lagarna för samkönade och olikkönade par när det gäller äktenskap, adoptioner och inseminationer. Idag har landet bara en partnerskapslag (för både homo- och heteropar) med begränsade rättigheter. Mycket tyder på att franska folket idag röstat fram ett parlament där vänstersidan får tydlig majoritet. För ca en månad sedan blev som bekant François Hollande från socialistpartiet ny president. Från Dagens Nyheter.

Enligt de första mätningarna efter det att vallokalerna stängt klockan 20 fick Socialistpartiet omkring 35 procent av rösterna. Högerpartiet UMP fick även det omkring 35 procent, enligt de första vallokalsundersökningarna. Men med stöd av De gröna skulle Hollandes parti få närmare 40 procent av rösterna. Valet till Frankrikes nationalförsamling väntas därmed ge president Francois Hollande den majoritet han behöver för att genomdriva sina nya skattereformer och andra politiska förslag som han drev under presidentvalskampanjen där han besegrade sittande president Nicolas Sarkozy.

Eftersom Frankrike har ett system med majoritetsval, det parti som vinner i en valkrets får mandatet för den, gynnas stora partier oproportionerligt. I förra valet gynnade systemet franska högern, idag är det vänstern som får fördel av det. Men även om vänstersidan bara skulle få ca 45 % av platserna i nya parlamentet räcker det förmodligen för att det ska bli majoritet för homovänligare lagar.

Mittenpartiets Modems ordförande François Bayrou har förklarat att han är för att likställa lagarna när det gäller adoptioner och förmodligen gäller samma sak för inseminationer även om han inte varit lika tydlig om det. Däremot är tyvärr Bayrou för att reservera ordet äktenskap för heterorelationer, en del andra i partiet (bl.a. dess HBT-förening) är däremot engagerade för en könsneutral äktenskapslag.

Franska högerpartiet UMP och dess främste politiker, f.d. presidenten Nicolas Sarkozy, är officiellt emot att likställa lagarna när det gäller äktenskap, adoptioner och inseminationer. Flera av partiets parlamentsledamöter har dock förklarat att de är för homoäktenskap.

Det bör dock noteras att varken Modem eller UMP hade med något om HBT (varken för eller emot) i valmanifesten inför presidentvalet. Det enda partiet av betydelse i Frankrike som hade det (förutom partierna till vänster som argumenterade för reformer) var främlingsfientliga Front National och dess ordförande Marine Le Pen som i kapitlet om familjepolitik hävdade att samkönade pars rätt att ingå äktenskap och bli prövade som adoptivföräldrar vore ett "hot mot familjen" och att partnerskapslagen är tillräcklig för homopar. Att Front National fram till för några år sedan varit för att avskaffa partnerskapslagen (som de nu hyllar när det är debatt om en könsneutral äktenskapslag) kommenterade inte partiet i sitt valmanifest.

Valresultatet är inte meddelat från Frankrike och det kommer att hållas en andra valomgång senare den här månaden i de valkretsar där ingen kandidat fått 50 % eller mer. Men utifrån de senaste opinionsmätningarna vore det en skräll om landet fick ett parlament där majoriteten inte är för att likställa lagarna för äktenskap, adoptioner och inseminationer.

HBT-kultur. Sex och religion - Dag Øistein Endsjø

Låt säga att du får i uppgift att redovisa alla religioners attityd till sex, onani, heterosex, homosex, "rasblandat" sex", sex mellan Gudar och människor etc. Och du ska göra det lättfattligt och pedagogiskt. Du ska berätta så att både nybörjare i debatten och folk som i decennier följt den tycker boken är intressant. Det här på 230 sidor.

Det är omöjligt är nog din första reaktion men det är just vad Dag Øistein Endsjø, professor i religion vid universitet i Bergen i Norge, gjort. Att rekommendera vissa kapitel i boken Sex och religion (2011) är i sig problematiskt, varenda en av dem är intressant. Jag som själv följt den religiösa HBT-debatten i decennier känner givetvis till mycket med koppling till samkönade relationer och transpersoner. Men även jag hittar nya fakta.

Det som dock är tydligast är att Øistein Endsjø förtydliga hur patriarkala i princip alla religioner är. Det är givetvis ingen nyhet i sig men ibland kan det vara positivt att få bilden samlad. Från sid 80.

Ska vi se närmare på Moseböckernas påbud om hur människor ska stenas för diverse sexuella handlingar utanför äktenskapet måste vi särskilt uppmärksamma faktorn kön. Trots att varje heterosexuell handling per definition involverar båda könen är det religiösa reglerna inte alltid desamma för män och kvinnor.... Gifta kvinnor riskerar att bli stenade om de har sex med någon som helst man, förutom den de är gift med, även om de blir våldtagna kräver lagen dödsstraff. För män står det däremot fritt att ha sex både före och utom äktenskapet, förutsatt att mannen har sex med ogifta kvinnor. Avsaknaden av förbud mot prostitution i Moseböckerna hör samman med detta faktum.... Huruvida en man själv är gift är irrelevant när det gäller straff för olovligt sex. Det är inte äktenskapet som skyddas av lagen, utan mannens ensamrätt till en kvinna. Lagen skyddar mannens heder gentemot andra män som skulle kränka honom genom att ha sex med hans kvinna.

Nu ska ni inte tro att att Dag Øistein Endsjø är någon ängslig PK-människa som främst kritiserar kristna och judiska samfund. Han avslöjar lika obarmhärigt intolerans och ologik i muslimska, hinduistiska och buddistiska samfund.

Det här måste vara en av de bästa böcker jag läst inom genren facklitteratur. Oavsett om du är kristen, jude, muslim, hindu, buddist, agnostiker eller ateist borde du läsa den här boken om du någonsin ska delta (igen) i någon debatt om religion, sex och etik. Och boken borde placera i händerna på varje bokstavstrogen kristen, jude, muslim etc. som samtidigt hävdar att vederbörande "givetvis är för jämställdhet mellan könen".

Man ska vara försiktig med superlativer. Vi är ju faktiskt svenskar och inte amerikaner. Men den här boken är lysande.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Sd vill tillåta utländska medborgare "byta kön" i Sverige.

Sverigedemokraterna tar nu ställning för att avskaffa kraven att vara ogift och svensk medborgare för att få byta kön juridiskt. Det meddelar partiets ledamot i riksdagens socialutskott, Per Ramhorn. Att partiet skulle acceptera att slopa kravet att vara ogift är helt väntat. Sedan Sverige har en könsneutral äktenskapslag sedan 2009 är det ju absurt att kräva att någon först ska skilja sig före "könsbytet" för att sedan gifta sig igen. Att regeln finns i nuvarande lag har som orsak att 1972 kunde bara olikkönade par ingå äktenskap.

Däremot var jag inte helt säker på hur sd skulle resonera om att slopa medborgarskapskravet eftersom partiet annars vill skärpa medborgarskapsreglerna ordentligt. Bl.a. vill sd att folk först efter 10 år i Sverige ska få bli svenska medborgare. Men mitt tips var trots det att även sd skulle vara pragmatiska nog att konstatera att det varken gynnar Sverige eller någon individ att behålla det där kravet. För det första handlar det om synnerligen få individer, merkostnaden bli  marginell. För det andra kan det inte vara vettigt att människor som fått uppehållstillstånd och har påbörjat processen att "byta kön" i sitt gamla hemland ska tvingas avbryta det i flera år för att Sverige 1972 var oroade att många människor skulle flytta hit bara av orsaken att de vill byta kön juridiskt. Sverige var då först i världen att införa en könstillhörighetslag, idag har de flesta länder i Västeuropa reglerat den typen av juridiska processer.

Sd vill behålla tvångssteriliseringarna av transsexuella.

Sd vill dock ännu behålla kravet att vara steril för att få byta kön juridiskt. Även det är väntat. Partiet har en synnerligen föråldrad attityd till könsroller och för sd är det givetvis ett hot om några få juridiska män föder barn. Eller att någon som är biologisk pappa till ett barn efter "könsbytet" fungerar som mamma till barnet (och vice verca). Men inget tyder på att barn i familjer där en eller båda föräldrarna är transpersoner skulle må sämre än andra barn. Dessutom strider sterilitetskravet i könstillhörighetslagen mot rätten till kroppslig integritet, något som både en svensk domstol och Thomas Hammarberg, Europarådets kommisionär för mänskliga rättigheter, konstaterat.

Här är det meddelande som Per Ramhorn sänt idag efter att jag förra fredagen mailat honom om vad Sverigedemokraterna tycker om könstillhörighetslagen 2012.

Vi tycker att det är rimligt att man släpper kravet på att vara ogift och på att man måste vara svensk medborgare. Det viktiga är att man bor i Sverige. När det gäller Steriliserings krav står vi fast att man behåller detta. Om man byter kön är det också rimligt att man väljer bort könsspecifika egenskaper från sitt gamla kön och fullföljer könsbytet fullt ut. Dessutom har frågan ett barnperspektiv. Det handlar om att barnet ska kunna definiera en mamma och en pappa. När regeringen återkommer med förslag om lagstiftning i den delen om att slopa kravet på sterilisering kommer vi att reservera oss

Riksdagspartiernas åsikter om fyra reformer med koppling till könstillhörighetslagen.

Avskaffa kravet att vara ogift för att få byta kön juridiskt.

Alla riksdagpartierna är för reformen.

Avskaffa kravet att vara svensk medborgare för att få byta kön juridiskt.

Alla riksdagspartierna är för reformen.

Avskaffa kravet att vara steril för att få byta kön juridiskt.

Ja: s, m, mp, fp, c, sd, v

Möjligen:

Nej: sd

Tillåt transsexuella att spara könsceller (sperma respektive äggceller) före "könsbytet" för ett efteråt kunna bli biologiska föräldrar.

Ja: s, m, mp, fp, c, sd, v

Möjligen:

Nej: sd

Efter att sd byter åsikt från "möjligen" till "ja" när det gäller att avskaffa kraven att vara ogift och svensk medborgare för att få byta kön juridiskt ökar partiet med 2 poäng i den sammanställning jag brukar göra över partiernas HBT-politik. Partiet har dock ännu den sämsta HBT-politiken bland riksdagspartierna.

För varje ny HBT-reform som ett parti säger ja till får det 2p, när det tvekar blir det 1p och om partiet är emot 0p. För varje HBT-reform ett parti vill avskaffa blir det -1p.

Riksdagspartiernas poäng juni 2012. Maxpoäng är 20.

Miljöpartiet 20p

Folkpartiet 20p

Centerpartiet 20p

Vänsterpartiet 20p

Socialdemokraterna 19p

Moderaterna 16p

Kristdemokraterna 14p

Sverigedemokraterna +2p till 8p

Riksdagen debatterar och beslutar om förändringarna av könstillhörighetslagen på måndag, 11 juni. Debatten kan följas på riksdagen hemsida.

Uppdatering 1.

Flera tidningar rapporterar om en ny opinionsmätning från Demoskop. Homonegativa Kristdemokraterna 2,4 % är den sämsta siffran partiet fått i någon opinionsmätning sedan mitten av 1990-talet. Kd och HBT-negativa Sverigedemokraterna får tillsammans 9,0 % jämfört med 11,3 % i riksdagsvalet 2010.

Dagens Nyheter rapporter om att Sverigedemokraternas ungdomsförbund i Helsingborg tagit emot 885 000 kronor för mycket i bidrag.


Uppdatering 2.

Debattartiklar i Svenska Dagbladet mellan borgerliga och oppositionspolitiker om könstillhörighetslagen. Även Qx har en artikel om omröstningen i riksdagen idag, måndag.

Nästa vecka får bøsser och lesbiske ingå äktenskap i Danmark

Danmarks parlament lär med stor majoritet senare idag rösta ja till att införa en könsneutral äktenskapslag. Den som vill veta mer om den danska politiska debatten och partiernas argument kan läsa det i en bloggpost jag publicerade i mars i år.

Förutom från regeringspartierna Socialdemokratiet, vänsterliberala Radikale venstre och Socialistisk folkeparti får reformen också stöd av oppositionspartierna Liberal alliance och vänstersocialistiska Enhedslisten. Konservative folkeparti och högerliberala Venstre (de två tidigare regeringspartierna) har fram till förra våren varit tydligt emot en könsneutral äktenskapslag. Idag är båda partierna internt oense och kommer tillämpa "fri röstning" för partiernas ledamöter .

Största oppositionspartiet är för borgerliga homoäktenskap.

När danska parlamentets "rättsutskott" behandlade ärendet 29 maj blev det dock tydligt att Venstre svängt ordentligt, deras förslag var att samkönade par ska få ingå äktenskap men att "varje vigselmyndighet ska själv få avgöra om de vill använda möjligheten". Vad partiet egentligen menar med sitt byråkratiska språk är att Den danske folkekirke ska ha rätt att helt avvisa, om de vill, att viga några samkönade par. Regeringspartierna och de två oppositionspartier som är för förslaget om en könsneutral äktenskapslag är tydliga med att Den danske folkekirke, som ännu är statsskyrka, ska viga homopar men att enskilda präster ska ha rätt att vägra.

Det blir ironiskt att just Venstre, som är ett av de partier som mest frenetiskt vill behålla en statskyrka, nu beklagar att Folketinget ska besluta att de präster som vill viga samkönade par ska få göra det. Men att Venstre tar ställning för samkönade pars rätt att ingå borgerliga äktenskap är principiellt viktigt, även om de (som kallar sig för ett liberalt parti) borde gjort det för 10 år sedan och inte några dagar före en omröstning om att ändra äktenskapslagen.

"Separate but equal-doktrinen" borde lämnats redan på 1960-talet.

Konservative folkparti har i "rättutskottet" föreslagit att samkönade par ska ha rätt att gifta sig, även inom religiösa samfund. Men Konservative folkeparti vill att homovigslar ska kallas "livsgemenskap" och att ordet äktenskap ska reserveras för olikkönade vigslar.

Vielsen kan således være en vielse til ægteskab mellem personer af forskelligt køn eller vielse til livsfællesskab mellem personer af samme køn. Det er KF’s opfattelse, at det, som er forskelligt, skal respekteres som forskelligt, men behandles juridisk ens.

Känns debatten igen från Sverige för några år sedan när konservativa i sista stund blev "medgörliga" bara ordet äktenskap reserverades för heteropar? Lika fel som det var då är det givetvis idag. "Separate but equal-doktrinen" testades i sydstaterna i USA (då handlade det om förbud mot äktenskap mellan en vit och en svart) fram till 1960-talet men övergavs. Sedan när är andraklassstatus ett tecken på respekt?

Bara Dansk folkeparti enigt emot en könsneutral äktenskapslag.

Dessbättre lär majoriteten av ledamöterna i Venstre och en minoritet i Konservative folkeparti rösta för regeringens förslag. Bara Dansk folkeparti väntas rösta enigt emot, men så är ju inte det främlingsfientliga partiet välkända för att prioritera mänskliga rättigheter. För att uttrycka det milt.

Den könsneutrala äktenskapslagen kommer att träda ikraft i två etapper. Från och med 15 juni ska samkönade par kunna ingå äktenskap men en del juridiska rättsverkningar (bl.a. likställs en del regler när det gäller barn) kommer först att bli genomförda senare.

Uppdatering 1.
Nu har det varit omröstning i Danska parlamentet. Med 85 ja och 24 nej röstade de ja till en könsneutral äktenskapslag. När reformen blivit genomförd är Finland ensamt land kvar i Norden att inte tillåta äktenskap för samkönade par och inte heller samkönade par att adoptera. Inseminationer för lesbiska kvinnor är tillåtet i alla länder i Norden.

Jag vill passa på att förtydliga att jag helt stödjer det system vi har i Sverige där samfund har rätt att vägra viga vilka par de vill oavsett orsak. Men här har vi sedan 2000 ingen statskyrka, det har de ännu i Danmark. Faktum är att de inte ens har någon ärkebiskop. I en sådan situation får de faktiskt acceptera att regeringen och parlamentet avgör att präster ska ha rätt, men inte bli tvingade att viga samkönade par.

M bör skärpa till sig om lagar mot diskriminering.

Pressmeddelande 2012-06-04 

- Att Sverigedemokraterna nu gått förbi Moderaterna när det gäller att ha en bra juridisk politik mot diskriminering borde vara en allvarlig varningssignal för statsminister Fredrik Reinfeldt, öppet homosexuelle ordföranden i arbetsmarknadsutskottet Tomas Tobé och andra m-politiker. Det säger Bengt Held, ansvarig för bloggen Helds HBT-nyheter, i en kommentar till att sd blivit för att bristande tillgänglighet bör definieras som diskriminering. Bengt Held har också idag (4 juni) en insändare i Sydsvenska dagbladet om det här (bifogas nedan, finns i papperstidningen del B, sid 8) 

Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt och HBT-negativt parti medan Moderaterna är HBT- och invandrarvänliga. Sd är också ensamma i riksdagen om att vilja avskaffa DO (Diskrimineringsombudsmannen) och ta bort alla statsbidrag till HBT- och invandrarföreningar. Inget tvivel bör råda om att m har ett genuint engagemang mot diskriminering, något som sd ofta saknar. Trots det bör jämförelsen mellan riksdagspartiernas politik mot diskriminering bekymra m-politiker. (partiernas åsikter juni 2012 bifogas nedan) 

- Moderaterna kan bättre, partiet bör skärpa till sig i sitt arbete mot diskriminering, avslutar Bengt Held. 

Redan genomförda lagar mot diskriminering. 

Alla riksdagspartier är för dem. 

Arbetsgivare och utbildningsansvariga bör vara skyldiga att förebygga alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen. 

Ja: s, mp, fp, c, v, kd 

Möjligen: m, sd 

Nej: 

Bristande tillgänglighet bör definieras som diskriminering. 

Ja: s, mp, fp, c, sd, v, kd 

Möjligen: m 

Nej: 

Inför ett förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet i regeringsformen. (av de diskrimineringsgrunder som är omnämnda i "vanliga" lagen mot diskriminering är det bara könsidentitet som inte är med i regeringsformen) 

Ja: mp. fp, c, v 

Möjligen: s, m, sd, kd 

Nej: 

Insändare i Sydsvenska dagbladet 4 juni 2012 

Enighet om reformer behövs. 

Den borgerliga regeringen har äntligen lämnat ett förslag om att diskriminering p.g.a. ålder ska vara förbjudet även utanför arbetsmarknaden. Trots att arbetet tyvärr blivit fördröjt är det välkommet. Men det är inte tillräckligt. Tre (3) utredningar har senaste åren lämnat förslag om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen. Idag är det inom arbetsmarknaden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder. Könsidentitet och ålder är inte omnämnt i någon av lagarna. 

I riksdagen är sex partier för förslaget - alla förutom Moderaterna och Sverigedemokraterna som ännu tvekar. Även fackliga organisationer som LO, TCO och SACO är positiva. Ett annat svenskt utredningsförslag handlar om att bristande tillgänglighet ska definieras som diskriminering vilket skulle förbättra situationen för en del funktionshindrade. Det där är något som bl.a. EU-kommisionen vill att alla länder i unionen ska ha med i sina lagar. 

Paradoxalt nog är den borgerliga regeringen (där m som bekant är en del) på EU-nivå engagerade för förslaget men hemma i Sverige tvekar m ännu. Övriga riksdagspartier är positiva. Moderaterna har utvecklats inom politiken mot diskrimimering senaste åren. Det finns dock tendenser till att förnyelsen stannat av. Genom att m tydligt säger ja till de här två reformerna kan de avslöja att förnyelsen fortsätter. 

Bengt Held, liberal 

Malmö

Uppdatering 1.

SCB har idag publicerat en opinionsmätning för riksdagspartierna. Tidigare har jag när redovisat resultaten för opinionsmätningar kommenterat vilket "block" som eventuellt skulle få egen majoritet men efter att Miljöpartiet på sin senaste kongress i maj förklarat att de nu är oberoende från blocken blir det meningslöst.

Även när det gäller redovisningen av HBT-negativa partier kommer jag att göra en förändring. Hittills har jag placerat två riksdagspartier, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, i den kategorin. Men efter kd:s helomvändning och att de nu är för att avskaffa sterilitetskravet i könstillhörighetslagen är det inte rättvist att kalla dem för att transnegativt parti. Dock är de ännu "HB"-negativa eftersom de är emot att samma regler ska gäller för samkönade och olikkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer. HB är dock ett begrepp som inte är etablerat, homo- och binegativt parti känns otympligt, därför kommer jag för enkelhets skull istället att kalla kd för ett homonegativt parti. <

HBT-negativa sd och homonegativa kd får tillsammans 9,1 % i nya opionsmätningen från SCB jämfört med 11,3 % i valet 2010.

Uppdatering 2.

Per Schlingmann, "chefsstrateg" för Moderaterna har idag en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Det finns i Sverige en strävan efter förbättring och vi är öppna för reformer. Vi blickar inte tillbaka och vill frysa historien, istället förmår vi blicka framåt med en hög tilltro till människors förmåga. Det vi kallar den svenska omställningsförmågan illustrerar detta.

Precis. Moderaterna bör både förnya sig, förbättra sig och "omställa sig". Och inte vara en bromskloss för nya viktiga reformer mot diskriminering.

HBT-kultur. Queer noises 1961-1978.

Det var av en slump jag hittade det här albumet. Jag gick igenom samlingsskivorna i butiken Folk å rock i Malmö för några veckor sedan. Queer noises 1961-1978 lät spännande även om jag inte hade några betydande förväntningar när jag lyssnade på den i affären. Men till sist bestämde jag mig för att köpa den.

Inte för att det här skulle vara en fantasisk skiva musikaliskt för det är den inte. Om man ska vara ärlig är resultatet synnerligen blandat när det gäller kvalité. Det här är inte ett album jag rekommenderar till folk generellt men däremot för de som är intresserade av HBT-historia.

Bara kommentarerna till låtarna är värt en eloge.

Det är tyska alternativbolaget Trikont som gav ut albumet 2006. Brittiske journalisten Jon Savage kommenterar (finns både i tysk och engelsk version) låtarna och bara det är värt en eloge eftersom det ger mycket intressant information.

Jag har i decennier följt musik med koppling till gayteman. Jag trodde jag hade koll på nästan allt av betydelse i genren tills jag kollade den här skivan. För här presenteras många låtar som aldrig getts ut i Sverige eller kommenterats i svensk gaymedia de senaste 20 åren.

Lyssna på Eros (1961) av Rod McKuen. Givetvis kunde han inte berätta öppet om att låten handlar om crusing bland män som har sex med män. Men de flesta som känner till kulturen vet givetvis vad det handlar om när han berättar om "a women eller a special friend". Här finns sökandet i anonyma möten efter sex men också en längtan efter något annat. "I am varm. You´ll see". Sällan har längtan efter mänsklig närhet beskrivits så innerligt.

Smäktande schlager.

Zebedy använder i The man I love (1969) samma smäktande schlagerformel som artister som Tom Jones och Engelbert Humperdinck (aktuell med sin medverkan i Eurovision song contest i Baku häromveckan) gjorde i slutet av 1960-talet. Visst måste man konstatera att Zebedys låt inte håller samma klass som de främsta hitsen med med Jones och Humperdinck men det är fascinerande att konstatera att de två senare nog skulle framfört det här om de hade gjort bögpop 1969.

Den låt jag annars musikaliskt tycker är bäst på albumet är Michael Cohen och hans Bitterfeast där han 1973 berättar om "sina älskare". I en tid där homorelationer ännu var tabu och de flesta delstater i USA hade totalförbud mot samkönade relationer är Cohen explicit att han är bög. I en vacker melodi med piano som komp.

Brist att lesbiska kvinnor är frånvarande.

Visst finns det mycket skräp på albumet, främst punklåtarna. Att Jon Savage själv var engagerad för punk kan ha spelat in. Men här finns också flera låtar som kanske inte håller musikaliskt men är intressanta just för att de var "före sin tid". Lyssna på The Tornados Do you come here often där två transor efter två minuters instrumentalt parti börjar skämtsamt snacka. Eller Peter Gredzien som gör en countrylåt, White trash hillbilly tricks, med en hyllning till en mans kropp.

Givetvis fanns inte ordet HBT på 1960- och 1970-talet men transpersoner är väl representerade på den här samlingen. Tyvärr kan man inte säga detsamma om lesbiska kvinnor vilket givetvis är ett problem i sig för den som vill göra anspråk på "queer noises".

Mina första reaktion när jag fick tag i skivan var följande. Varför har inte svensk HBT-media berättat något om den? Nu har jag gjort det.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.