Döda.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Igår kväll dödade jag för första gången någon. Vid 46 års ålder. Beslutet i sig var fruktansvärt. Hur gör man när man hittar någon som är svårt skadad? Lämnar vederbörande på platsen? Hoppas att andra ska ta hand om det? Eller konstaterar sitt eget ansvar?

Efter att varit ute på stan konstaterade jag, vid Malmö kanal mittemot polishuset, att en duva låg på marken. En man gick fram till den och körde sedan ifrån platsen. Tydligen hade han kört på duvan med sin bil. Men han brydde sig inte om att se om duvan var skadad eller inte. Men den rörde sig nästan inte när jag närmade mig den. Försökte bara förgäves fly några centimeter.

Dödande av djur är alright - om någon annan gör det.

Först planerade jag lämna den men jag mindes en situation för ca ett år sedan. På en promenad i stan noterade jag att några människor var samlade och tittade på något på marken. Det var en skadad groda. Ena benet var inte funktionsdugligt så den bara rörde sig runt. Efter en stund konstaterade jag att vi där var egentligen hycklare. Vi äter kött utan problem men vill inte döda en skadad groda. Att döda djur är alright. Om någon annan gör det. Då kan vi ha kvar våra rena händer. Och få en biffstek. Vi lämnade grodan.

System där människor och djur dödas eller allvarligt skadas.

Det där gjorde att jag blev närmast besatt av situationen för duvan igår kväll. Jag fick till sist, först försökte den fly, tag i den och höll den i mina händer. Kände att det var en rädd levande varelse. Hittade inte några tydliga skador men att den inte skulle klara sig utan sakta dö var tydligt. Jag har två dåliga val konstaterade jag. Antingen att lämna platsen och hoppas att någon annan tar hand om det. Eller kanske självbedrägligt låtsas som att duvan nog bara var tillfälligt skadad. Eller att döda det djur som låg där.

Efter att spontant ha rådgivit med några människor i närheten beslutade jag att jag måste döda duvan. Annars kommer jag aldrig igen att etiskt motivera att jag äter kött. Då började nästa del av dramat. Något som man inte är förberedd på som typisk stadsbo. Hur dödar man ett djur i city? (Givetvis har jag som i princip alla andra dödat insekter men att göra samma med med däggdjur etc. är svårare, både etiskt och praktiskt). Jag hasade mig ner på vallarna mot kanalen i jakt efter en lös sten, lagom stor att snabbt döda en duva med. Men till min förvåning var det svårt hitta någon sådan sten. Jag letade säkert i 20 minuter innan jag hittade vad jag letade efter. 

Fruktansvärda förhållanden för barn och vuxna i fattiga länder för att vi ska få billiga kläder.

De där 20 minuterna fick mig att resonera om vilket ansvar vi människor har. Hur vi lever i ett system där många människor och djur dödas eller blir allvarligt skadade. Hur vi nonchalerar det därför att det "är långt borta". Anonymt. Hur djur plågas för att vi ska få billig mat. Hur barn och vuxna har fruktansvärda arbetsförhållanden för att vi ska få billiga kläder. (Att situationen sedan säkert varit ännu värre för folk i fattiga länder utan de där fabrikerna gör det bara ännu mer tragiskt). Men jag resonerade också om Syrien, om vårt ansvar när vi inte gör tillräckligt för att försöka stoppa dödandet där. 

Jag närmade mig duvan med en sten i min hand. Tog tag i dess kropp och kastade med kraft stenen på dess hals för att den skulle dö så snabbt som möjligt.  Gjorde för säkerhets skull om samma sak tre gånger. Lät duvan ligga kvar, kastade stenen i kanalen och gick hem.

Redan på väg hem kände jag tårar i ögonen. Jag som nästan aldrig gråter, måste varit flera år sedan senast. Inne i min lägenhet började en stilla gråt, jag satte mig på skinnsoffan och kände tårarna rinna längs mina kinder. Fattade att det inte bara handlade om duvan. Utan om att vi lever i ett system som dödar och allvarligt skadar djur och människor. Men också att vi människor är ofullkomliga. Ibland orkar vi inte engagera oss trots att vi borde, men vi kan försöka.

Men jag kände mig också stolt. Jag hade inte gjort det enklaste och bara flytt. Jag hade för första gången i mitt liv tagit ansvar för min köttkonsumtion.



Det här kan vi göra för att djur ska behandlas bättre.

I decennier har jag mer än de flesta varit engagerad emot dålig behandling av djur. Mot de som vill tillåta obedövad slakt (kocher- och halal) av djur. Notera att vissa muslimer accepterar slakt där djuret är bedövat men blivit välsignad av en imam, och det är givetvis tillåtet enligt svensk lag. Ni som tycker att bedövning inte har någon betydelse vill jag ge rådet att nästa gång ni besöker en tandläkare som ska dra ut en tand att ni inte vill bli bedövade. 

Mitt engagemang har också gällt den förfärliga situation som gäller i EU för djur som transporteras. Att de behandlas som saker istället för levande varelser. Eller att många älgjägare super och resultatet blir fler skadeskjutna djur som långsamt dör (även om jag är alkoholliberal vänder jag mig emot att blanda ihop sprit och jakt, alla vet att det försämrar precisionsförmågan).

Det vi som konsumenter kan göra är att bara köpa ägg från höns som är frigående. Att vi helst bör kolla hur djur haft det när vi köper kött men att det ofta inte är möjligt. Ett tips är då - köp bara svenskt kött. Även här far djur illa men vi har bland de strängaste djurskyddreglerna i världen. När vi köper irländskt fläskkött för 29,99 kronor kilot (vi vill ha en fläskköttbit på 200 gram för bara 6 kronor) så slår vi samtidigt ut de svenska bönder som tvingas följa bättre djurskyddregler. 

Eller att många stänger in fåglar, hamstrar och andra i små burar. Ingen av oss skulle väl få för oss att ha en hund eller katt att vistas i en trång bur dygnet runt. Låt ditt djur lämna buren så ofta som möjligt om du tvunget ska ha en bur till det.  Eller att många djur ännu plågas i djurförsök. Av de ansökningar som svenska djurförsöksansvariga gör beviljas tydligen över 99 % av de "djurskyddsetiska" nämnderna. Proceduren att få ansökningen godkänd blir närmast en formalitet

Nej, djur är inte människor. Djur har varken samma rättigheter eller skyldigheter som människor. Och även djur dödar varandra, det är deras instinkt. Men vi människor kan göra ett val. Vi måste inte bli vegetarianer men vi kan börja ta ansvar för vår konsumtion och hur samhället behandlar djur.